tug

Jag måste skriva nu. Om jag inte skriver så kommer den här bloggen dö i en plötslig död and there will be much rejoicing från gänget som är ute efter den heliga Graal. Jag tyckte ju att jag hade en sådan bra uppdateringsvana så länge, men numera skrivs det oftare i dokendos inte så dagliga dagbok på skunk.nu än på tug.blogg.se, och då använder man ändå inte "är" inom ryskan!


Idag har jag haft responsmöte om reportage hemma hos en av mina grannar. Mitt reportage handlade om Leksands IF. Bland annat Niklas Persson. Sedan sprang jag över gården och hem till mig. Där packade jag min väska SAMTIDIGT som jag åt en smörgås OCH uppdaterade min artikel. När denna skrattfest var avslutad gick jag med raska steg, och Jens Lekman i hörlurarna, till "stenhuset" (MKVs center på Campus Åkroken på Mittuniversitetet i Sundsvall) och lämnade in detta reviderade reportage. Jag sa "hej!" till Stefan från Falun och hon från Stockholm som jag just nu inte minns vad jag heter och började med raska steg gå mot Sundsvalls tågstation. På vägen träffade jag och sa "hej!" till Ludvika-Victor ("Dan Sahlin?") och Johan Kingfors ("Kingen" kallad, precis som Niklas Bröms ibland, eller hur, Nelson?). Jag hade vid denna tidpunkt faktiskt ganska bråttom (som Johnny ungefär). Det fanns en hel del fakta som pekade på att jag inte skulle hinna med mitt tåg. Dessa fakta var emellertid såklart falska. Jag kom i god tid (fem minuter kvar) till stationen, köpte biljetter från that fellow who is the biljettautomat, plockade åt mig ett ex av gratistidningen "City" vars framsida pryddes av Filip Hammar och min SMS-kompis Fredrik Wikingsson. På tåget läste jag i denna tidning intervjun med ovan nämnda duo. Det var roligt. Sedan åkte jag tåg och buss i flera timmar och nu är jag hemma i Leksand. Patrik Hucko och kompani förlorade såklart och Stefan Selakovic skriver snart på för Fribourg-Gottéron.



PUSS!

/Heiko Herrlich