tug

Hej igen!

Ibland inser man så smått att man kanske inte riktigt sitter och tänker på det man borde. Ett exempel på det är när man, med tre pints Kronenbourg 1664 vilande i huvudet sedan gårdagskvällen, under English Literature-lektion läser John Donnes ”The Flea” (som, i korta drag, går ut på att loppor också har rätt att leva, och att om man dödar en sådan kan man lika gärna begå vilka synder som helst) och plötsligt ser de ofrånkomliga likheterna med Mats Wilanders ”Droppen” (som i korta drag går ut på, tror jag, att sockerbitar och cigaretter också har rätt att leva, och att om dödar sådana kan man eventuellt smutsa ned sin fina, vita tröja). Jag anser mig tvivelsutan att vara något på spåren här.
 
Låt mig ge er några jämförande exempel:
 
 

Wilander: “Framför mig står en bricka, med en kopp kaffe, med två sockerbitar liggandes på koppens tallrik. Snart ska dom ner i det varma kaffet och kämpa för att inte bli nedsmälta.”
 
 
Donne: “A sin, nor shame, nor loss of maidenhead ;
    Yet this enjoys before it woo,
    And pamper'd swells with one blood made of two ;
    And this, alas ! is more than we would do.
O stay, three lives in one flea spare.”
 
Wilander: “Jag greppar dem mellan tummen och pekfingert. Precis när jag är ovanför koppens runda väggar tappar jag ner dem, båda två, i kaffet. Plopp lät det, samtidigt som en droppe kaffe far upp ur koppen. Liksom den hade legat där nere på bottnen och bara väntat på att hämnas. Hämnas bara för att sockerbitarna sjönk ner på bottnen och tog hans plats.”
 
 
Donne: “Cruel and sudden, hast thou since
Purpled thy nail in blood of innocence?
Wherein could this flea guilty be,
Except in that drop which it suck'd from thee?”
 
Wilander: “Jag har helt glömt bort sockerbitarna som ligger där nere på botten och får lungorna fyllda med svart kaffe. Dom dör bara för att ge mig njutning. På bordet står också en askkopp. Det ligger fem fimpade cigaretter i den. Tillsammans bildar de en fruktansvärd massgrav. En onödig massgrav.”
 
 
Här skulle man ju nu kunna tro att jag ska anklaga Wilander för att inte bara ha skrapat ihop en dikt som, rättmätigt, blivit utsedd till det roligaste ögonblicket i Sveriges historia, utan dessutom för att ha plankat den. Det är på inget sett min intention. Snarast tvärtom. Donne anses, delvis tack vare den ovanstående dikten, vara en av den metafysiska poesins giganter. Wilander anses, delvis tack vare den ovanstående dikten, vara det ultimata beviset för att skomakare trots allt nog borde bliva vid sina lästar. Det är inte riktigt rättvist. Mats Wilander lyckas, efter lite peppning från Fredrik Belfrage, åtminstone nästan nå upp till metafysikens högsta höns. John Donne skulle inte ha tagit hem en enda match på ATP-touren. Så jag reser mig upp och går min väg. De flesta metafysiska diktares anseenden tänds och släcks alltför långsamt.


PUSS!

/Olaf Thon

---

Fotnoter about hard facts



Exempel på andra tillfällen när man inte riktigt tänker på det man borde  -  När man värvar Yan Golubovsky, när man sjunger "We Shall Overcome" eller när man pratar om Martin Dahlin, fotbollsspelaren.

Mats Wilander  -  Visste du att han tidigare spelade tennis? Han vann ett flertal tävlingar. Många gånger vann han till och med matcher utan att ens förlora ett set. Jag har läst det.

Fredrik Belfrage  -  Han ljuger.

Tisdag eftermiddag. Tug Wilson och Zlatan Ibrahimovic sitter på en buss mellan North Street och Portslade. Zlatan Ibrahimovic tittar i Tug Wilsons Batman-påse på de, på non license-affären på North Street nyligen inköpta, knock off-Smirnoff Ice-flaskorna, som heter, tror jag, Anton Tjechov Vodka.


Zlatan: Vodkabaserade drinkar är fina grejer det.

Tug: Mmmm...

Zlatan: Köp Vodka Cosmo någon gång, det är jättegott.

Tug: Det skulle nog Björn, om inte annat, gilla.

Zlatan: Jaså? Gillar han vodka?

Tug: Tja, varför inte? Men i synnerhet gillar han Cosmo.

Zlatan: Cosmopolitan eller?

Tug: Nja, det var väl inte det jag tänkte på...

Zlatan: Eeh...?

Tug: Tja, välj själv mellan hans katt och Kramer.

Zlatan: Haha... Jaha... Just det... Det visar skillnaden mellan att du är här med mig, och inte med Björn. Att jag tänker på Cosmopolitan. Han skulle ju direkt tänka på Cosmo Kramer!

Tug: Mmmm... Eller Cosmo Arrias.

Zlatan: Mmmm... 



PUSS!

/Rudolf Völler

---

Fotnoter about hard facts



Tug Wilson  -  Orre85_.

Zlatan Ibrahimovic  -  Anna är, som bekant, Anna.

Batman-påse  -  Jag äger en sådan.

Tror jag  -  Hommage à Västerås.

Anton Tjechov Vodka  -  Den hette bara nästan så.

Anton Tjechov  -  författare, läkare (sök Internet Book List, Libris, Adlibris, Bokus, Projekt Runeberg), född 29 januari 1860, död 15 juli 1904. Anton Tjechov föddes i Taganrog i södra Ryssland och var förutom författare också läkare.

Cosmopolitan  -  "Damn Cosmo!", för att citera Red Forman.

Cosmo Kramer  -  He's the same.

Cosmo Arrias  -  En trevlig fyr som är too cool for school.

Mmmm...  -  Hommage à läderbaggen.

Poki!

"Jag tycker att det säger väldigt mycket om en människa vad han eller hon har för ..." är ett vanligt uttalande. De tre punkterna kan exempelvis ersättas med "favoritfärg", "favoritbumbibjörn", "mellannamn" eller, som i skunksammanhang, "puder". Själv tycker jag det säger åtminstone en del om en människa vad hon eller han har för internetvanor. Med det menar jag inte det där vanliga trista "åhå, nuförtiden sitter människor och surfar nio timmar om dagen och vad hände med det där med att umgås och få frisk luft och så får man förslitningsskador också". Jag syftar på vilka hemsidor som utgör ens internetrutin. Så här följer en lista över de länkar jag gärna vill besöka varje vanlig dag. Det ska sägas att många av länkarna inte är sådana som jag avlider av att inte få besöka på en dag eller två, men listan inkluderar å andra sidan inte länkar jag besöker regelbundet, men kanske bara några gånger i månaden. I alla fall:

http://www.lunarstorm.se
http://www.svt.se/texttv/300.html
http://www.falukuriren.se/sport
http://www.dalademokraten.se/sport.asp
http://leksandstars.com/index.php
http://www.superstars.nu
http://www.expressen.se/noje
http://www.aftonbladet.se/noje
http://www.expressen.se/sport
http://www.sportbladet.se
http://tug.blogg.se
http://carstenjancker.blogg.se
http://audereestfacere.blogg.se
http://loupita.blogg.se
http://helhet.blogg.se
http://yevonde.blogg.se
http://www.ifkgoteborg.se
http://www.hockeymagasinet.com
http://www.sportal.se
http://www.aftonbladet.se/blogg/laul
http://www.aftonbladet.se/blogg/hockeyblogg
http://www.aftonbladet.se/blogg/virtanen
http://www.expressen.se/bloggen/olof
http://www.skunk.nu
http://www.hotmail.com
Studentmailen på http://www.sussex.ac.uk/students

Det är lite för många (och the desturbing fact med detta är såklart att jag säkerligen glömt, uppskattningsvis, fem adresser).


PUSS!

/Andy Brehme

---

Fotnot about hard fact


Poki  -  Hommage à NS1 2000/01.

 
 - Chuck Klosterman, från boken "Killing Yourself to Live".
 
 
PUSS!
 
/René Adler

En av nackdelarna med att vara förkyld kan vara att ibland vakna upp med känslan att ha, utan att ha fått uppleva det roliga i det hela, spenderat kvällen innan inte bara med att spola i sig sexton gin&tonic på krogen, utan dessutom  med att följa upp gin&tonicspolandet med att åka på stryk, eller åtminstone med att spela en grusfotbollsmatch med ett par glidtacklingar för mycket involverade. Kroppen kan kännas sådär, kort sagt. Det är trist att bli besviken, helt enkelt.
 
Läste idag klart Nick Hornbys ”A Long Way Down”, som jag tror heter något i stil med ”Fallhöjd” på svenska. Den kom ut för ungefär ett år sedan och jag tvekade rätt länge att köpa den efter att ha läst en något skeptisk recension av Andres Lokko. Men, så, stod jag där på Borders, med den i handen och såg ”£2 off” och sade ”äh, what the hell, det är Hornby, hur dåligt kan det i ärlighetens namn vara?”. Och boken är rent språkmässigt, just som jag ser att Lokko skrev i recensionen nu när jag läser om den, precis sådär fröjdig att läsa som allt Hornbys stoff. Första delen av boken är, såväl språkligt som innehållsmässigt, briljant. Hornby ritar upp karaktärer som är så mörksvart ensamma och så hopplöst bortom egentlig förbättring att man inte vill vara på egen hand på tre veckor. Men istället för att fortsätta på den inslagna vägen, faller boken ur lite. Det blir itsället mest lite sköna brittiska mest-sarkasmer-och-avståndstagande-och-smågräl-men-likväl-vänskapsrelationer av det hela. Egentligen kan man verkligen inte anklaga slutet för att vara hollywoodskt sockersött, men, med den enorma potentialen i den lysande inledningen i bakhuvudet, slår man likväl igen boken med en axelrycksbesvikelse. Boken är ju väldigt bra ändå, och jag tror att det var Marty Scorsese som sa i en dokumentär om Stanley Kubrick, som voicades av Tom Cruise (!), att medan kritiker i filmer ofta ser vad som INTE finns med, så ser regissörer ofta det som faktiskt ÄR med i filmerna, och bedömmer det istället, och det kan väl synas lite märkligt att klanka ner på en bok som ju faktiskt funkar, men Hornby hade kunnat få mig att ligga sömnlös flera nätter i rad. Nu tog han inte den chansen. Kanske lyckas han hela vägen i nästa bok.
 
Nick Hornby, ändå. Man blir ju avundsjuk. Han är en av De Skribenterna. Tillsammans med Erlend Loe, Andres Lokko, Simon Bank, Tony Parsons, Fredrik Wikingsson, Filip Hammar, Magnus Nyström, Björn Arrias och Mats Olsson är Nick Hornby en av de litterära giganter som jag, vad jag än försöker intala mig, vill läsa vad de än skriver. Som oavsett om texten är innehållsmässigt tom ändå kan koka en välsmakande nobelmiddag utifrån en spik. Kanske är det en skada av att själv vilja bli en del av branschen. Vad vet jag? Så är det i alla fall.
 
Av vilken anledning jag plötsligt ägnar denna blogg åt att exercera litterär kritik är oklart. Jag brukar ju mest prata om sparris. Kanske har det med min sjukdom att göra. Jag ber om ursäkt.
 
 
PUSS!
 

---

Fotnoter about hard facts

 
Att starta ett nytt, bättre liv är inte alltid så enkelt. Jag har, i ett utfall av galopperande hybris, skaffat mitt första gymkort på över ett år. Problemet är att det inte riktigt räcker med att äga ett kort, man måste tydligen gå dit ibland också. Det hade jag tänkt göra den här veckan, då jag har haft, och har, mycket ledigt. Jag skulle faktiskt hävda att jag till och med varit motiverad. Då blev jag förkyld. Tack för den, Gud. Bli inte förvånad om det kommer oväntade pizzaleveranser till Sjunde Himlen. Att starta ett nytt, bättre liv är, som sagt, inte alltid så enkelt.
 
För ett knappt ett år sedan kunde man köpa Ricky Gervais stå-upp-shower ”Animals” och ”Politics” på DVD och VHS för femton pund styck här i Brighton. Döm då om min glädje när jag upptäckte att de numera finns att köpa som VHS för en pund styck på Poundland. ”Det var baske mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerade mig!”, utbrast jag då och köpte båda på stubinen. Såg ”Politics” igår, och både jag och Zlatan Ibrahimovic skrattade vid ett par tillfällen mer än vad Simon Bank brukar göra när Antonio Cassano slår sidledspassningar på biblioteket eller när Håkan Mild fyller i en tåganmälan. Om jag inte får se ”Animals” ikväll kommer jag anklaga Zlatan Ibrahimovic för att vara dum, och för att ta mina leksaker och ha sönder mitt Lego.

För övrigt anser jag att Magnus Hedlund borde spela i landslaget.


PUSS!
 
/Markus Babbel

---

Fotnoter about hard facts


Fan, Jeppe, det är ju här uppe vi skulle ha suttit!  -  Svaret är JA, Pajen!

Hej Ariel!  -  En av få fördelar med att inte vara i samma land som Björn är att han, medan jag på mitt håll blir berusad och utlovar SM-guld till HIF, då hamnar i fantastiskt roliga situationer som han kan blogga om.

Gud  -  The big guy upstairs.

Sjunde Himlen  -  Hommage à Ashlee Simpson.

Ricky Gervais  -  brukar annars jobba på kontor eller på filminspelningar.

Poundland  -  Never EVER underestimate Poundland!

”Det var baske mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerade mig!”  -  Hommage à Karl-Bertil Jonssons kompis Byrådirektör Bergdahl.

Zlatan Ibrahimovic  -  Anna är Anna.

Simon Bank  -  Hommage à Simon och Rebecca "reberta" Bank.

Antonio Cassano  -  Tjockare än Riquelme.

Håkan Mild  -  Har ett väldigt gult skägg och ogillar Frankrike.
 
Vara dum, ta mina leksaker och ha sönder mitt Lego  -  Hommage à Zeke Ållas, samt Elisabet Wahls son.

För övrigt  -  För övrigt anser Carstenjancker att Luke Perry borde bli Commander in Chief.

Dear people of the world...and Chester,
 
Jag vet att ni längtat och finally är jag tillbaka. Jag har inte haft så mycket tid att blogga på på sistone. Eller, ja, tid har jag haft i stora drivor, det är mest det att jag haft fullt upp med att vara lat och hoppa hage på kungens mage och dylikt. I mean, let’s face it, I’m just a fool in a suit, som David Letterman så snyggt en gång uttryckte det.
 
I fredags var jag tillsammans med två, för mig helt okända, personer på Odeon och såg ”Brokeback Mountain”. En liten film om manlig vänskap. En trivsam film med en scen som förmodligen är det roligaste sexrelaterade jag sett sedan Kenny Kramer (den riktige Cosmo Kramer!) berättade vad Larry David (den riktige George Costanza!) sade under den verkliga förebilden till ”The Contest”. Nu skulle man kanske lätt kunna förledas att tro att det här följer en sammanfattning av scenen. Så är dock inte fallet. Jag är rädd att få en läskburk kastad på mig av Carl Bildt, då scenen handlar om något parmesanostförsäljerskans make anser vara en avart av sexualitet, så jag låter tugs ökända censur slå till igen. Är du likväl nyfiken får du helt enkelt se filmen, fråga mig på MSN eller ringa Fredrik Lindström. 
 
Sidotanke angående Brokeback Mountain: Det var det här med cowboyhattarna. Är de inte lite förutsägbara? Dags för lite nytt modetänk där kanske? Lite schysta nya färger och former är nog på sin plats. Jag menar, nog för att olika cowboyhattar ser olika ut, men man känner igen en cowboyhatt när man ser den, och det är lite trist. De kan aldrig slå sig in på MTV-marknaden med en så trist apporach. Det här är inte kulturkrock, det är oprofessionellt. Cowboysen borde visa upp mer individuellt tänkande. Nästa gång en cowboy känner för att springa runt och skrika och okynnesskjuta med sina pistoler skulle han eller hon exempelvis kunna ta på sig en sån där skön hjälm som man brukar ha när man spelar amerikansk fotboll. And no knock-offs. I want the ones like the real players wear.
 
Förra gången jag bodde i Brighton såg jag inte ett enda Seinfeld-avsnitt. Det var hell. Jag och Magnus Hedlund fick nöja oss med att se korta, korta klipp på hemsidan som enda törstsläckning. En av mina huvudopponeringar mot att åka hit igen var övertygelsen om att bli utsatt för detta igen. MEN! Gud har varit god och satt mig i en familj med satellit-TV den här gången. Och, så, i lördags såg jag två avsnitt i rad. Jag ställde mig och headbangade Milhouse i huvudet flera gånger av ren glädje. Avsnitten som visades var ”The Cartoon” och ”The Strong Box”. Som en celebrering av faktumet att jag fått se vännerna från New York bjuda på nya sketcher igen, i kombination på att jag nyligen beklagade mig inför Jan Srdinko att jag bloggar för lite om Seinfeld, följer nu en lista av klassiska skojigheter från de två avsnitten:
 

• Jerry hamnar i en obekväm situation med Sally Weaver och den enda icebreakern han lyckas komma på är ”so...Susan’s dead...”
  
• Kramer och Jerry blir osams på Monk’s vilket renderar i att Kramer reser sig upp och säger ”I come in here to get a pleasant meal, and if we're not gonna have one, I'll grab a bite to eat at your place.”
  
• Jerry säger angånde Sally Weaver: “She does stink and she should quit. But I don't want it to be because of me. It should be the traditional route; years of rejections and failures till she's spit out the bottom of the porn industry.”
• Kramer och Jerry blir osams i Jerrys kök vilket renderar i att Kramer säger: ”Well, then I think one of us should leave.”
  
• Kramer bestämmer sig för att sluta prata med motiveringen: “What do I need to talk for? For to blab to the neighbors about George has a new fem-Jerry friend? Or to tell everybody at the coffee shop ho George is all mixed up in a perverse sexual amalgam of some girl and his best friend? See now, I've done all that...”
  
• Jerry säger ”Wow! Good work, Nancy Drew!” till Elaine.
• Jerry spekulerar i vad Elaine kan rita: “What? Your sad little horsies? The house with the little curl of smoke? The sunflower with the smiley face? The transparent cube...?”
  
• Newman gillar att Sally Weavers show är “about something”.
  
• Kramer gömmer nyckeln till sin strong box, i tur och ordning, i Jerrys besticklåda, Jerrys buzzer och Jerrys jackficka.
  
• George försöker busvissla. Han misslyckas.
  
• Jerry undrar om Elaines fattige pojkvän bär en tunna med hängslen på.
  
• George kallar Elaine för Lois Loan.
  
• Kramer anklagar Jerry för “playing God in the doorway”.
  
• Jerry tror att grannens fru är grannes hemhjälp.
  
• Jerry blandar ihop grannens papegoja med “that strange Portuguese guy that lives next-door to the incinerator”.
  
• Jerry kallar grannens fru “Mrs. Phil”.
  
• Kramer konstaterar att Fredo (papegojan) var svag och dum och inte borde ha ätit nyckeln.
  

 
 
PUSS!
 
/Dan Quayle

---

Fotnoter about hard facts


Dear people of the world...and Chester  -  Hommage à Hollyoaks.

Hoppa hage på kungens mage  -  Hommage à Björn.

David Letterman  -  Mediekille.

Två för mig helt okända personer  -  Anna och Lovisa.

Odeon  -  Brightons Visir.

En liten film om manlig vänskap  -  "Män kan inte bara vara vänner - för eller senare vill de ALLTID ligga med varandra" säger de i "Ben & Gunnar - en liten film om manlig vänskap". Enligt "Brokeback Mountain" stämmer det.

Den riktige Cosmo Kramer/George Costanza  -  Hommage à Lena 21:30, Rio-Kalle, vikingarnas hjälmar, Jesus födelseår och "play it again, Sam!".

Vad Kenny Kramer berättade att Larry David hade sagt  -  Ett av de mest berömda avsnitten av Seinfeld heter "The Contest" och går i korta drag utan på att låta bli att ejakulera (tack, Björn) längst. Avsnittets författare Larry David deltog i den verkliga förlagan till avsnittets tävling. På DVD-boxen med säsong fyra av Seinfeld berättar Kenny Kramer att han själv inte deltog i tävlingen då han med en gång insåg att han var chanslös, men berättar också att Larry David, någon månad in i tävlingen, sagt "Krame, this is breaking me apart! I've caught myself the other day watching a horse's ass".

Tugs ökända censur  -  Censuren har slagit till en gång tidigare. Förra några inlägg sedan skrev jag litegrann om Estonia och Tomas Ledin. Det var roligt, men FÖR upplagt för missförstånd, så det hela editerades efter ett dygn och nu kan man läsa om Bohemian Rhapsody istället. Jag hade såklart kunnat förklara det hela för alla som undrat, men, precis som att ha en bild på omslaget till Prime Time som omslag till sin bok, verkade det struligt, så jag orkade inte. Den ocensurerade versionen av det inlägget dyker nog upp som ett, så kallat, easter egg när den här bloggen släpps som DVD. Annat härligt bonusmaterial kommer då bli den oreviderade versionen av mitt första inlägg, samt bloggens hittills enda raderade anteckning.

Schysta  -  Hommage à audereestfacere.blogg.se.

Det här är inte kulturkrock, det är oprofessionellt  -  Hommage à en mycket utmattad Oskar Klingborn som lackar ur över en ugandisk dubbelbokning.

And no knock-offs, I want the ones like the real players wear  -  Hommage à Jerry Seinfeld - the terrorist bomber.

Magnus Hedlund  -  Heter Björn egentligen.

Headbanga Milhouse i huvudet av ren glädje  -  Hommage à Bart Simpson och "The Otto Show".

New York  -  De kallar det himlen, jag har aldrig varit där, som min vän Magnus favoritartist Staffan Hellstrand brukar sjunga.

Jan Srdinko  -  Heter Björn egentligen.

Götene  -  Hommage à Snowflake, del två.

Från den nyligen nämnda bloggen:

(Förutsättningarna är att Larry David ligger i sin säng mitt i natten och tänker) "It’s so hot in here. I have to turn the pillow over. Why’s it so much cooler on this side? I don’t get that. I would think it would be a little cooler, but not this much cooler. No matter how hot it is, the bottom of the pillow still stays cool. One day I’d like to ask a scientist about that."

Att blogga om faktumet att undersidan av kudden alltid är så skönt sval är själva definitionen av genialitet. Jag har trots allt ägnat i runda slängar sjutton år av mitt liv åt att vara amazed över det andra-sidan-av-kudden-faktumet, likväl har jag inte ens varit nära att skriva om det,  eller ens ta upp det med Paul Dokendo. Och då brukar vi två ändå prata om Dilba. Det där tillfället, när jag gissningsvis var tre eller fyra år gammal och började gråta högljutt, och såklart skrämde slag på mamma, eftersom jag vaknade till och inte kunde somna om för att "kudden är för varm!!" och mamma sa "om du vänder på kudden så blir den mycket svalare", var en av de där händelserna som lade grunden till att man trodde 1. att ens föräldrar kunde trolla 2. att ens föräldrar eventuellt var allvetande.


PUSS!

/Jupp Heynckes

Larry David bloggar. Det förtjänar faktiskt ett eget inlägg. 


PUSS!

/Tuffe Uffe

---

Fotnoter about hard facts


Larry David  -  Känd från TV.