tug

Hej igen!

Jag höll ett nytt tal i dag. Den väldigt tacksamma uppgiften var att hålla ett "minnestal över Framtiden". Det kompenserades av att jag själv fick välja den retoriska situationen. Jag såg inga skäl till att förneka mig och utsåg följdaktligen mig själv till "chef över hela världen" och mina åhörare till "hela världen". Det var en trevlig roll. Den kan jag tänka mig att återgå till. Jag inser att ni alla törstar efter att få veta hur vi kommer minnas vår framtid. Därför kommer här talet:

Vi har samlats här i dag inte bara för att ta farväl av, utan också för att minnas, Framtiden.

Som ni alla säkert redan vet ska vi avskaffa den nuvarande Framtiden och ersätta den med en ny, uppgraderad version: Framtiden 2.0.

Framtiden har gjort oss mycket gott och gett oss mycket av värde, men som redan Jeffrey Chaucer konstaterade: all good things must come to an end. Förr eller senare tappar allting sin udd och förr eller senare blir allting alltför omodernt och alltför förlegat. Och gudarna ska veta att Framtiden har hängt sig kvar längre än nästan allt annat. Ända sedan Eva och Adams ökända fruktstund har den funnits med oss och som en piska och en morot har den motiverat och inspirerat oss.

Och skälet till att vi behållit den så länge är att den fortsatt att regelbundet leverera. Det är direkt svindlande att betänka den utveckling vår jord genomgått sedan Eva föll för den där ondskefulla ormens ord eller sedan Big Bang, om man, som jag, föredrar den historieskrivningen.

Tänk bara, vi har lärt oss att behärska elden, vi har uppfunnit hjulet, vi har lärt oss bygga hus, flyga flygplan, blåsa glas, dansa Macarena-dansen och vi har lärt oss att kommunicera med varandra på massvis av olika språk. Vi pratar med varandra via telefoner, datorer och tv-apparater. Vi har fått lära känna hjältar som Gandhi, Nelson Mandela och Moder Teresa, fantastiska idrottare som Muhammad Ali,Wayne Gretzky och Annika Sörenstam och odödliga musiker som Mozart, Elvis Presley, Bob Dylan och Basshunter. Inget av detta hade vi fått uppleva om vi inte hade rört oss framåt i tiden.

Tyvärr har Framtiden inte bara gett oss Macarena-dans och Wayne Gretzky. Den har också gett oss mer än vår beskärda del av ondska. Vår värld har stundtals styrts av mördare som Adolf Hitler, Idi Amin och Josef Stalin. Vi har om och om igen drabbats av krig, fruktansvärda naturkatastrofer och hemsk svält. Vi står handfallna inför den globala uppvärmningen. Vi har lamslagits av pest, kolera och aids-virus. För att inte ens nämna cancer. Telefoner ger oss cancer, solsken ger oss cancer och ungefär allting som är gott att äta ger oss cancer. Och vi ska naturligtvis heller inte glömma hur många skivor Tomas Ledin har tillåtits ge ut.

Och tyvärr är det ju också så att det inte finns någon Framtid som inte förr eller senare förvandlas till dåtid. Och en av Framtidens största uppgifter i våra liv har varit att finnas med som något spännande och lockande. Att ständigt leva upp till sådana krav, när allt till slut ändå blir gammal skåpmat, kan döda vilken kreativitet som helst. Det är därför direkt imponerande att vår vän Framtiden klamrat sig fast så fantastiskt länge. Vi är skyldiga Framtiden att låta den vila nu.

Med Framtiden 2.0 hoppas vi få in nytt, friskt blod som har krafter och inspiration att förbättra världen vi lever i. Kanske kan vi äntligen få uppleva allt det vi hoppats på så länge utan resultat. Ni vet, flygande bilar, fred på jorden, människostäder på Mars, botemedel mot cancer och ordentlig mat också i England. Dit tror och hoppas vi att vi snart ska komma när vi nu låter Framtiden räcka över stafettpinnen till Framtiden 2.0. Det är därför jag nu säger: Framtiden är död, leve Framtiden 2.0.



PUSS!

/Gerhard Unterluggauer

Öppet brev till landet Sverige:


Hej igen landet Sverige!

Jag uppskattar naturligtvis att ni flaggar för min namnsdag i dag. Men i all ödmjukhet måste jag säga att er kärlek för mig är en aning överdriven. Karl är faktiskt bara mitt andranamn.


PUSS!

/Rhön-Sprudel Fulda-Maberzell

Jag ska berätta för er om en av mina absolut största hjältar. Det är en man som växt fram som en av mina stora förebilder. En man vars liv jag omedelbart skulle ge upp mitt eget för att få leva. En man som lyft mig i många av mina mörkaste stunder.

Mannens namn är Homer Simpson.

Ni har säkert också sett den gulhudade livsnjutaren Homer. Han har ju egen tv-serie där vi får följa honom och hela familjen Simpson, med frun Marge och barnen Bart, Lisa och Maggie, och deras liv i den amerikanska småstaden Springfield.

Vissa av er skulle kanske kalla Homer för lat, korkad och överviktig, men jag väljer att i stället kalla honom för vad han egentligen är. Ni säger att han är lat, jag säger att han är harmonisk. Ni säger att han är korkad, jag säger att han är prestigelös. Ni säger att han är överviktig, jag säger att han är en gourmand.

Prestigelöst var det, ja. Nej, han begär inte så mycket mer av sitt liv än att få titta på sin tv, dricka sin öl från Duff, äta sina rosaglacerade munkar och umgås med sin älskade familj. Att han ibland blir lite för exalterad i sitt barnuppfostrande och med jämna mellanrum tar stryptag på äldste sonen Bart tycker jag att vi kan se mellan fingrarna med. Vi kan väl enas om att kalla det passion?

I ett samhälle drabbat av anorexi, utbrändhet och evig prestigejakt erbjuder Homer ett skönt alternativ. Skulle alla vara som Homer Simpson skulle vi inte ha något av dessa problem. Han tycker alldeles för mycket om att äta gott för att ens tänka tanken att få kroppsnoja, han är alldeles för bekväm av sig för att kunna bli utbränd och prestigejakt får han nog av när han tittar på baseboll på tv.

Vi ska heller inte glömma att Homer, trots sina knappa ambitioner, exempelvis hunnit med att resa ut i rymden, vara manager åt en countrystjärna, vinna en grammy och besöka jordens samtliga världsdelar.

Jag inledde det här talet med att kalla Homer för hjälte och jag skulle också vilja avsluta talet i samma ände genom att citera vad advokaten Lionel Hutz sade till Homer efter att Homer blivit utslängd från en All you can eat-buffé för att han ätit för mycket: "Homer, jag använder inte ordet hjälte ofta, men du, du, Homer, är den störste hjälten i USA:s historia." Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.



PUSS!

/Augustus Gloop

Gunnar Mosén, född 29 november 1956, är en svensk skådespelare som spelade "Matti Toivonen" i TV-serien Skilda världar. Matti är en mycket skön och vacker kille. Han är också händig och stark, nån man kan hålla hårt i när vinden viner.