Wish I could be like David Watts

Intervju med Erik Niva:

"Hur mycket anglofil är du? Startar du dagarna med en "full English", sveper i dig skållat hett tea i pauserna och brer marmite på mackorna när du kommer hem?

- Rätt mycket, även om det var ännu värre förr. I början av 90-talet kunde jag försöka få videon på text-tv att spela in 90 minuters målservice i samband med en ligaomgång, då jag inte ville gå miste om den där magiska väntan på uppdateringar, även om jag hade andra åtaganden. Jag kunde oroa mig över både mål- och publiksnitt i den engelska ligan, eftersom jag inte ville att den skulle halka efter i den europeiska konkurrensen. Nu har väl det där minskat lite - främst i och med att jag har fått förmånen att upptäcka magin med andra fotbollskulturer också - men jag väljer fortfarande alltid en engelsk match före någon annan. I resten av mitt liv älskar jag brittiska socialrealistiska filmer i Ken Loach-andan, jag har mitt musikaliska ideal någonstans i närheten av Billy Braggs kampsånger och jag reser hellre till Raith än till Rimini, så... Jag är långt ifrån botad."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0