tug

I det tidigare inlägget fick ni kanske en hint om hur min status är för dagen. Men för att ni ytterligare ska förstå hur det är så tänkte erbjuda er på ett litet potpuri av bilder på mitt uppvaknande.



Jag vaknar upp och min frisyr är "inte som den brukar vara". Det känns som om att min själ och kropp är med i tung pjäs på dramaten. Det är ångest, det gör ont. Allt är svart. Och jag måste säga att jag knappt känner igen mig.



Jag lägger mig i soffan och söker tröst. Tröst genom dubbel-treo. Det närmaste man kan komma mänsklig tröst från något medicinskt.



Jag går till kylskåpet för att försöka få i mig någon näring. Jag vet att jag har en trevlig överraskning där. Men jag ser denna lapp, en lapp som påminner mig om mitt fatala misslyckande över städandet igår. Det är söndag och jag har ännu inte städat. Jag blir ännu mörkare i själen. Jag är så svart så jag skäms. Dock börjar treon värka. Men det blir etter värre när jag inser att det inte bara är söndag, utan måndag.



Här är överraskningen. En överbliven cheeseburgare från kvällen innan. Jag börjar steg för steg min personliga evolution.



Men jag inser tillslut att alla dessa åtgärder hjälper föga. Trots dubbel-treo, soffliggande, myskläder (linne och shorts) och föda så kommer verkligheten ikapp mig. Jag gör det enda nödvändiga. Kryper ihop i fosterställning och sätter mig i ett  hörn i lägenheten. Mitt liv påminner ju alldeles för mycket om den där borstbindaren Erik Lärke.