Please Mr. Trafficman

Hej igen!

Det råder, som så ofta, Beatles-tider. Det märker man om inte annat om man kollar i SVT:s tablåer. I höst är det femtio år sedan debutsingeln "Love Me Do" släpptes. Det vet ni.

I ett tidigt avsnitt av Filip och Fredriks podcast berättade Fredrik Wikingsson en anekdot som jag, på de nästan två år som har gått sedan dess, inte har kunnat släppa.

1976, sex år efter att Beatles splittrades, erbjöd det New York-baserade humorprogrammet Saturday Night Live, på skämt, bandet tretusen dollar för att återförenas under avsnittets gång. Ironiskt skambud, skratt, alla var glada.

Det var bara det att på ett hotellrum i just New York satt Paul McCartney, tittade på programmet och slog en signal till John Lennon, som redan bodde i staden. "Ska vi åka dit och överraska dem?" "Ja, varför inte?"

De satte sig i varsin taxi på väg mot studion – men fastnade i bilköer och gav upp.

Minst ett par gånger i veckan, och absolut varje gång Beatles eller någon av deras medlemmar nämns, har jag tänkt på det där och retroaktivt grämt mig över att det som kunde ha blivit pophistoriens mest magnifika ögonblick gick om intet.

Bland det mest uttjatade, tråkiga och ointressanta som finns på twitter är tweets som rasar/ironiserar över SJ och dess förseningar. Alla borde i stället rikta sin ilska mot New Yorks biltrafik 1976.


PUSS!
 
/Komm gib mir deine Hand





Fotnoter about hard facts


Beatles  -  "...och sedan kom fyra långhåriga killar från Liverpool och vände upp och ner på allting" som Henrik Schyffert uttryckte det i sitt sommarprat – en av ironihistoriens viktigaste milstolpar.

Filip och Fredriks podcast  -  För allas trevnad skippar vi jämförelser med Beatles, men deras podcast kan vara den populärkulturella yttring som har kommit under de senaste fem åren som har gett mig allra, allra mest.

Allra, allra mest  -  Hommage à Tjet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0