Jag ser otroligt snabb ut på video

Hej igen!

Sveriges assisterande förbundskapten Roland Andersson:

"Vi ska ta en kontakt med Henrik Larsson också. Vi har absolut inte varit negativa till att ta kontakt. Det viktiga är att vi känner att de som är med i landslaget är besjälade av att spela för Sverige. Det är angeläget efter vad som hänt med Marcus Allbäck att vi hör med alla som kan tänkas vara intresserade."

Roland! Du har min mail här till höger, du kan ringa mig på 0707-69 64 14 också om du vill. Jag är intresserad! Jag har egna fotbollsskor och en bra högerfot. Du kan läsa om mitt förflutna här. Hör av dig när du vill, jag svarar!


PUSS!

/Daniel Klewer

Strap on a pair, Gordie, you're going in

Hej igen!

Men jösses. Leksand Superstars hemsida har intervjuat franske forwarden Pierre-Edouard Bellemare: "Det var en person som kom fram till mig när jag var ny här och sa att jag lika gärna kunde åka hem och att vi fransmän inte duger till någonting." Det är ju så att man vill dra en säck över huvudet för att någonsin ens ha vistats i Leksand. "If Adolf Hitler flew in today they'd send a limousine anyway" sjöng redan Joe Strummer med The Clash i ryggen. Det är uppenbarligen fortfarande lika sant som någonsin.


PUSS!

/Moritz Volz 





Fotnoter about hard facts


Pierre-Edouard Bellemare  -  The 28th president of the United Stats.

Leksand  -  Fortfarande Sveriges tillväxtkommun 1998.

Adolf Hitler  -  I don't find him all that bright.

Joe Strummer  -  Privatteatrarnas ende punkare.

The Clash  -  Hommage à Lunkans pappa.

I used to care, but things have changed

I could solve the world's problems... if I cared.


  -  Ricky Gervais

Is anyone here a marine biologist?

Hej igen!

Tja, vi kan väl lika gärna fortsätta på det inslagna "That Canadian Girl From Across the Hall Writes the Darndest Things"-temat från i morse. Vid lunchtid i dag satt följande lapp på min dörr: 

Oskar,

Have I told you lately that I think you are pretty much the coolest guy on the face of the planet?

With that said… may I borrow season 4 of Seinfeld?

WINK!!

Oh, also, remember how I said yesterday that it is impossible to watch more than 5 episodes without getting depressed? Well… I lied. I watched 8 yesterday… I need a friend.


♥! Kaylee




Är det dags för mig att fria?


För övrigt anser jag att Zlatan Ibrahimovic borde spela i landslaget.


PUSS!

/Victor Frankenstein





Fotnoter about hard facts


Canadian  -  "Should we blame the government? Or blame society? Or should we blame the images on TV? No, blame Canada! Blame Canada! It seems that everything's gone wrong since Canada came along. Blame Canada! Blame Canada! They're not even a real country anyway! Blame Canada! Blame Canada! With all their hockey hullabaloo. And that bitch Anne Murray too. Blame Canada!", som befolkningen i South Park en gång så vackert diktade.

The Darndest Things  -  Hommage à Bill Cosby, den förste vuxne mannen som regelbundet hade sneakers i tv.

Oskar  -  Hommage à jag.

Seinfeld  -  90-talets svar på Reba.

Kaylee  -  Sernanders Vägs Captain Canuck.

Zlatan Ibrahimovic  -  Ligger bakom de bevingade orden "Jag ska sätta på dig, Olof!".

Is this my house?

Hej igen!

Jag blev aningens varm i hjärtat i går. Kanadensiskan mittemot hade bakat Valentines Day-kakor till hela korridoren och skrivit personliga skäl till varför. Om mig stod följande:

Oskie: My "across-the-hall" soulmate. I like how you are able to take my jokes and send them right back to my face.



Hihi, no problems. Det fortsätter jag med mer än gärna. All right, quick sarcasms, that's where I'm a viking!, som, som ni alla vet, Ralph Wiggum skulle ha uttryckt det.


För övrigt anser jag att Leksand ska förlänga kontraktet med Tomi Pettinen.


PUSS!

/Markus Schroth





Fotnoter about hard facts


Kanada  -  Har ingen fattigdom.

Oskie  -  Hommage à That Italian Guy Next Door.

Across-the-hall  -  Hommage à Feldman.

Soulmate  -  Hommage à Pam, who can bring home the bacon and fry it.

Ralph Wiggum  -  Super Nintendo Chalmers kompis.

Tomi Pettinen  -  Allt det Magnus Österby låtsas vilja vara.


Att läsa blev plötsligt någonting farligt, potentiellt samhällsomstörtande

Hej igen!

För att återknyta till vad jag och även Ametiste ägnar våra arbetsdagar åt så läste jag häromdagen en intressant artikel i SvD. Den handlar om hur man ser och har sett på läsning. Om det är bäst att läsa böcker på samma sätt som Don Quijote gör det eller om man ska göra det som Oliver Stone, för att hårdra det. Det tänker jag dock inte skriva om här, däremot fanns det en passage i texten som fick mig att öppna ögonen i ett betydligt vidare perspektiv, nämligen vilket ansvar jag har med den här bloggen. Jag citerar:

"När Goethe gav ut sin första roman oroade han sig för att någon läsare kanske skulle komma att identifiera sig alltför mycket med dess olycklige huvudperson, och liksom denne besluta sig för att ta sig av daga. Det visade sig vara en våldsam underdrift. När Den unge Werthers lidanden publicerades 1774 utbröt en veritabel självmords­epidemi. 'Wertherfebern' bedömdes vara ett så stort hot mot folkhälsan att myndigheterna i Leipzig förbjöd inte bara boken, utan också bärandet av gul rock, det klädesplagg som tusentals unga läsare i Werthers efterföljd tog på sig för att manifestera sina egna lidanden."

Borde jag arbeta för liknande juridiska begränsningar utifrån min blogg? "Använd inte rödvita sneakers eller Lee-jeans, annars slutar du också dina dagar bakom ett ironiskt småleende, med mer välfyllda bok-, DVD- och skivhyllor än bankkonton." Vem skulle riskera något så hemskt?


För övrigt anser jag att Zlatan Ibrahimovic ska få ha så många rödvita sneakers han vill så länge han bara spelar i fotbollslandslaget.


PUSS!

/Friedheim Funkel





Fotnoter about hard facts


Ametiste  -  00TALS stolthet.

Don Quijote  -  Det vore väl tjänstefel att, när man pratar om Don Quijote, inte nämna Sancho Panza, som Peter Bjursten skulle ha sagt.

Oliver Stone  -  That is one magic luggie.

Goethe  -  Beskrev en gång ett av sina verk som "ett jävla humant drama".

Leipzig  -  Hommage à Preussen, Ostpreussen och Österrike-Ungern.

Zlatan Ibrahimovic  -  Vill gå i Yksels fotspår.

Vi har erbjudit Andreas ett jävla bra hockeykontrakt

Hej igen!

Olof Mellberg har skaffat sig långt hår. Där ser man. Jag undrar om det är ett hån mot Fredrik Ljungbergs tunnhårighet. Där har de fem bloggarna som följer Egypten-Sverige på plats ytterligare en konfliktsyttring att gräva i. Kommer Laul sparka mig nu för att jag inte tipsade honom först?


För övrigt anser jag att Olof Mellbergs kompis borde spela i landslaget.


PUSS!

/Yves Eigenrauch





Fotnoter about hard facts


Olof Mellberg  -  Ligger bakom följande bevingade ord: "Jag spelade brännboll på gatan och det var lika allvarligt för mig som en Premier League-match är i dag. Jag kunde tackla folk som skulle ta lyra. Jag kunde inte skilja på lek och allvar. Vi kunde spela kort och det blev bråk direkt. Jag fattade ju att det var mitt fel eftersom det hände hela tiden. Det var tungt. Det kostade några vänner emellanåt. I en viktig fotbollsmatch får man vinna till varje pris men i ett vanligt parti kortspel med polarna kan man inte ta till alla medel. Det gjorde jag."

Fredrik Ljungberg  -  Kompis med "eeh... Rami Shaaban", trots dennes bristfälliga klädsel.

Egypten  -  "Fan, killar... Egypten, det ligger ju fan i Afrika...! Ja, på den här kartan i alla fall!" som det heter i Teater X-branschen.

Sverige  -  Monarki väster om Finland.

Laul  -  Är skyldig Simon Bank en miljon egyptiska pund. 

Bringing in the sheep

Hej igen!

Jag fick en kommentar. En lång sådan.

Postat av: Don Pjoro



Trots en medvetenhet om att detta inlägg kommer kännas lite malplacerat, och kanske till och med lite förvirrande, måste jag ändå ta chansen att diskutera en sak som hände mig under morgonens föreläsning (vid en institution mindre märkvärdig är Litt.vet. men betydligt mer förnäm än Nordiska språk.).


Efter denna första orientering - till mitt problem! Under en framställning om betydande organisationsteoretiker genom historien görs av läraren, som är föga strukturerad, en liknelse mellan det meningslösa SVT-programmet Playa del sol och den mer meriterade brittiska serien The office, med Rick Gervais som nån form av personifierad ondska. Det går till och med så långt att det hävdas att "Playa del sol är ett svenskt The office". Så därav min totala förvåning och uppgivenhet, får man (märk väl: ordvalet får istället för kan) verkligen jämföra The office med en svensk SKITserie?! I det fallet man inte får det, vilket jag anser redan borde vara vedertaget, vad måste (märk väl: ordvalet måste istället för kan) jag som student göra för att få denna lärare att stoppa sin vidriga propaganda, är våld befogat?


Vore väldigt tacksam för svar, särskilt då jag inte vet vem jag annars kan vända mig till, distriktsköterskan förstod inte alls och Jerry eller George får jag inte tag på.


Tack på förhand! Eder// Don Pjoro




SVAR: Käre Don Pjoro,

Tack för din fråga. Du har tvivelsutan en poäng i att det känns främmande att jämföra Playa del Sol med The Office. Några exempel på skillnader är att en serie är på svenska medan en är på engelska, en har obefintligt manus medan en har välgenomarbetat manus och en av serierna är tråkig medan den andra är rolig. Så jag skulle gärna vilja veta hur din lärare tänker. Din första åtgärd är att du borde fråga det. "Hur tänker du nu?" kan du säga.

Kanske är din lärare en Ricky Gervais in disguise som är mer ironisk än någonsin.

Om så inte är fallet finns följande förslag: 1. Arbeta aktivt för avskedning. 2. Kedja fast läraren vid ett element och tvinga honom titta på Everwood. 3. Vill du omvända läraren får du likt i A Clockwork Orange binda fast honom eller henne och spärra upp dennes ögonlock framför tre säsonger av Seinfeld. 4. Arkebusering. Det viktiga är att du gör det du gör av kärlek till det irakiska folket.

Men, och det här är det nog det viktigaste av allt, vem är du? Din kommentar var för rolig för att försvinna i anonymitetens träsk. Don Pjoro; tillkännage dig!

Din vän Oskar


För övrigt anser jag att Zlatan Ibrahimovic ska spela i landslaget.


PUSS!

/Jan-Ingwer Callsen-Bracker




Fotnoter about hard facts


Litt.vet.  -  "Åhå, kaxigt.." som Henning Lundin uttrycker det.

Nordiska språk  -  Det finns många olika nordiska språk. En del är svårare än andra.

Playa del Sol  -  Malou von Sivers favoritprogram.

The Office  -  "Live fast and die young? Die old! Live fast and die old is my device."

Ricky Gervais  -  Anser själv att han blev rolig när han insåg att han var tjock.

Jerry  -  The Bizarro Kevin.

George  -  The Bizarro Gene.

Tvingas titta på Everwood  -  Hommage à Scrubs och en synnerligen elak kidnappning. "He made me watch Everwood..."

Glitterstickan i vinterfickan

Hej igen!

Oh, the humanity. Jag älskar människor. I dagens Aftonbladet får man läsa den skakande historien om när Malin, 29, hamnade i ett bråk i sin tvättstuga:

"Malin, 29, berättar att hennes granne i hyreshuset på Östra Sorgenfri i Malmö ofta stal andras tvättider. Just den här morgonen var Malin lite sen ner i tvättstugan och när hon kom ner var torktumlaren full med grannens tvätt.
  - Jag visste direkt vem det var, jag kände igen hennes kläder. Så jag gick upp och ringde på hennes dörr och bad henne plocka ur sin tvätt. Då blev hon helt vansinnig och började skrika och gapa, berättar Malin. [---] 
     – Jag är glad att jag anmälde henne, för jag tycker att det är viktigt att visa att man faktiskt inte kan bete sig hur som helst, men vad händer när hon kommer tillbaka? säger Malin."

Ibland känns det som att hela världen överbelamrad av människor som bygger upp irriation mot absolut allting som finns och bara lever ut den vid tre olika tillfällen: 1. I bilen gentemot samtliga andra trafikanter, inför öronen på frugan. Det som är bra är att den man skäller på inte hör. 2. Framför TV:n gentemot valfri sportreporter (gärna Patrick Ekwall eller ännu hellre ALLA tjejer) inför öronen på icke-ifrågasättäande medlöpare. Det fina med det är att den man skäller på inte hör. 3. Och så då i tvättstugan. Och det är enda tillfället som den man skäller på hör vad man säger. Det ger en viktig terapeutisk effekt. Så vad vi behöver i världen är fler gemensamma tvättstugor. Då kan all sorts Anger Management-kurser läggas ned sen.


Fotnot: Namnet Malin är fingerat. Hon heter egentligen Malou von Sivers.


För övrigt anser jag att Leksand ska slå Björklöven i morgon.


PUSS!

/The new addition to the Guggenheim





Fotnoter about hard facts


Oh, the humanity  -  Hommage à Newman.

Aftonbladet  -  Du kan intervjua Aftonbladet istället, de vet allt om mig, som Zlatan Ibrahimovic brukar säga.

Malin  -  "Maaalin! Maaalin! Tjorven har trillat i sjön!"

Malmö  -  Hommage à Skåne.

Patrick Ekwall  -  "Tyckare" som man, tydligen, måste "hata eller älska". Han "lämnar ingen oberörd". Har jag läst.

Malou von Sivers  -  Satan i kontorsdräkt.

Jag är Zlatan. Vem fan är ni?

Hej igen!

Världens finaste föreslog att jag skulle skriva någonting om O'boy. Och varför inte?

När jag var liten var O'boy en av mina få unlimited luxury excesses som jag hade på dryckesfronten. Vi (jag och mina syskon) fick läsk till två middagar i veckan (fredag och lördag, en flaska per gång) och ett glas juice till frukosten varje morgon. Och kaffe om jag ville ha. Te tyckte jag inte om, alkohol fick jag av någon anledning inte dricka på den tiden och kaffe visste jag inte hur man gjorde. Så allt som oftast fick jag nöja mig med mjölk. Eller, som sagt, O'boy då.

En vis man sade en gång att det bästa med att vara vuxen är att man kan äta så många kakor man vill, när man vill. Att ibland brukar han till och med avsiktligt förstöra sin aptit med hjälp av kakor, trygg i förvissningen att han vet att ny aptit alltid kommer, och hans mamma kan inte göra något åt det. Själv har nu i min bokhylla en flaska vin, en halva gin och några deciliter whiskey. Under min säng har jag sju stycken öl och fem burkar coca-cola. På mitt skrivbord står min egen kaffeperkulator. I kylskåpet har jag två olika sorters juice. Allt det där dricker jag mer än jag borde av, mest hela tiden, och jag älskar det.

Att vara vuxen kan vara dåligt för tänderna, levern, hjärncellerna och plånboken. Men det är förbannat roligt också.

Och det är på det där sista jag tänker fortsätta fokusera. Jag tänker med peter forsbergsk envishet fortsätta hävda att glaset är till hälften fyllt tills någon bevisat motsatsen. Och när det eventuellt sker så vet ni att jag har nog med goda drycker att fylla upp glaset med igen.

Att vara vuxen är också wild.


För övrigt anser jag att Zlatan Ibrahimovic borde spela i landslaget. Och Sheffield United.


PUSS!

/Alexander Voigt





Fotnoter about hard facts


O'boy  -  På mitt gymnasium fanns det ett par killar och tjejer med halvdana frisyrer som gick under namnet O'boy-gänget. De har ingenting med det här att göra.

Kaffe  -  Har fått sitt namn från fenomenet kaffepaus.

En vis man  -  Denne vise man vet också att göra slut på ett förhållande är som att välta en läskmaskin. You gotta rock it back and forth a few times and THEN it goes over.

Kaka  -  Inget kaffe utan kaka, det vet både Estelle Costanza och jag.

Gin  -  "Då får man testa något annat då, bomber och granater, gin till exempel", som Kapten Haddock formulerade det.

Peter Forsberg  -  Har "en sargad kropp", vilket Mats Wennerholm brukar vara noga med att påpeka.

Halvfyllt glas  -  Hommage à Lunarstorm.

Zlatan Ibrahimovic  -  Är 192 centimeter lång, väger 93 kilo, och gillar att spela fotboll.

Sheffield United  -  Skulle Pontus Wernbloom vara ett fotbollslag skulle han vara Sheffield U.

Eventually someone is gonna miss me, Gary!

Hej igen!

En kamrat till mig tyckte under en MSN-konversation i går att jag borde använda det där ordet på k, som Glenn Hysén tyckte om att åka ur fotbolls-VM, på mina lektioner för att spice up min litteraturkurs. Jag använder dock det ordet tillräckligt i privata sammanhang, så det är lika bra att låta bli det i övrigt. För övrigt skulle det inte alls behövas.

På litteraturvetenskapliga institutionen händer det nämligen grejer. Så sent som i går fördes en lång diskussion om kokain, opium och morfin. Lite om vad av det som är bedövande (morfin) och vad som skärper sinnena (kola), om vad man röker, vad man sniffar och vad man kan injicera. Jag hoppades för en stund att detta skulle komma på en eventuell tenta. Narkotika, that's where I'm a viking, som Ralph Wiggum skulle sagt. En av de mest engagerade i diskussionen var för övrigt en av de sextio/sjuttioplussare som alltid dyker på sådana här typer av kurser. Det var på ett Filip&Fredrik-artat vis rätt kul att höra henne säga "jaha, kan man injicera kokain också? Det visste jag inte, jag trodde bara man drog in det genom näsan...".

Vid ett annat seminarium uttalade för övrigt en annan av de sextio/sjuttioplussare, som alltid dyker upp på sådana här typer av kurser, följande ord: "Butchflata, vad är det för något? Jag vet vad bitch är, är det något med det?"

I rest my case. Litteraturvetenskap är wild.


För övrigt anser jag att det borde sluta regna.


PUSS!

/Ich bin ein Springfielder





Fotnoter about hard facts


Glenn Hysén  -  Tror inte att det är någon risk att Alexander Östlund är övertänd, däremot tycker han att det är viktigt att Teddy Lucic och Olof Mellberg tar hand om Alexander Östlund så att han inte är övertänd.

Kokain  -  Hommage à Robbie Fowler.

Opium  -  Hommage à Blå Lotus.

Morfin  -  Sen började morfinet få verkan, och då blev det roligare, som Henrik Larsson en gång uttryckte det.

Ralph Wiggum  -  Världens tunnhårigaste åttaåring.

Highway 2004 Revisited

Hej igen!

En av sidorna med att med jämna mellanrum flytta tillbaka till ställen där man förut bott är att man måste vara beredd på att då och då resa tillbaka i tiden. I dag besökte jag år 2004.

Det var nämligen som så att jag sprang (faktiskt nästan bokstavligt talat) in i en av mina bästa klasskompisar från a-kursen i litteraturvetenskap, och det var första gången vi träffades sedan den kursen tog slut vintern 2004. Det var mycket bisarrt.


Det största problemet var att vi båda försökta överträffa varandra i vad det gällde att inte (i bästa fall) komma ihåg namnen på eller inte (i de värre fällen) komma ihåg existensen av våra gamla klasskamrater. Likt Dilberts struthårige chef såg vi på vår höjd konturerna av en människa eller eventuellt en katt.


När jag skulle påminna henne om de olika karaktärerna ville jag helst använda mig av beskrivningar som "han som aldrig använde hårgelé och alltid hade billiga t-shirts", "han som kände förlagan till Lars Winnerbäck-karaktären Fröken Svår" eller "han som ser ut som en blond version av Milhouse i Simpsons". Men jag misstänkte att det inte skulle få speciellt stor effekt.


Alla borde ha samma referensramar som jag. Annars kommer världen aldrig funka.



För övrigt anser Magnus Waldemarsson att civil olydnad borde vara olagligt.



PUSS!


/Klaus Daimler






Fotnoter about hard facts


2004  -  Ett år huvudsakligen känt för att det var då Tyskland nådde 0-0 mot Lettland i EM i fotboll.

Dilbert  -  Har hittat mer användning för ett pringlesrör än någon kunnat ana.

Den struthårige chefen  -  Hommage à Kattbert - ond personalchef och Maskbert - usel sportchef.

Lars Winnerbäck  -  Ingen har hanterat tunnhårighet sämre sedan Bobby Charltons dagar.

Milhouse  -  I can't believe a person with glasses so thick can be so stupid, som Bart Simpson skulle sagt.

Magnus Waldemarsson  -  Mariehems Maradona.

The country music station plays soft, but it's nothing, really nothing, to turn off

Ah, världens bästa Fanny bjuder tillbaka:


"här har du din blogg, mister! jag vet inte hur kass den är, eller hur ointressant för den svenska allmänheten, men iallafall. yup.

puss!


The Sun, tidningen som fördömts av Ulf Dantanus som billig, trångsynt och material som vi inte fick använda för att lära oss engelska har de senaste dagarna handlat väldigt mycket om Big Brother, eller snarare om Jade Goody.

Jag har sett att även i Sverige har Celebrity Big Brother uppmärksammats. Jade och några andra b-kändisar Bollywoodstjärnan Shilpa, kallade henne Poppadum och pratade med indisk brytning, och sen var det det däår berömda grälet över en oxo-kub…
För et lyckliga få som inte känner till Jade Goody kan jag kort säga att hon är känd via BB, har desperat klamrat sig fast vid kändislivet genom att ha reality serier som följer henne när hon skapar sig egen parfym och när hon ska hitta en personlig assistent. Hon har alltid varit klumpig, korkad och sagt dumma saker. Veckan när hon gick in i huset var tidningarna fyllda av en annan Jade-skandal; hennes nya träningsvideo var en bluff, hennes nya kroppsform var ett resultat av fettsugning och inte aerobics. Hon sattes in I BB för att skapa skandal, kort sagt.

Det intressanta är Strbritanniens reaktion på rasismen i BB. Det som verkade vara en dum bruds uttråkade gliringar blev snabbt en hel politisk fråga där Gordon Brown fick svara för Jades yttranden på sitt stadsbesök i Indien och allmänheten  uppmanades att rösta för tolerans. Nu när Shilpa vann hela tävlingen råder det en slags självgratularande stämning över hela UK. The Sun tycker sig ha rensat ut rasismen ur de mörka hörnen av samhället, och stackars Jade är en symbol för rasism och fördomar.

Men vänta nu, var det inte The Sun som vi använde som exempel i World Wide English förra terminen som tyckte att alla borde prata engelska och community languages var ett slöseri med skattepengar? Och skriver dom inte i artikeln som ska symbolisera deras hjältestatus att dom tycker om invandrare så länge dom gör rätt för sig, att asiatiska tokabsaffärsägare och polska (“amazingly cheap”) rörmokare gör livet lättare? Ja, visst är det trevligt med invandrare när dom har lågbetalda arbeten och inte tror att dom är någonting. I samma veva som de polska rörmokarna nämner dom Aussie doctors. Ja, det är praktiskt när de enda invandrarna med statusjobb redan pratar engelska, eller hur?

Vad Jade Goody sa och gjorde var dumt och korkat, och jag håller inte med det minsta. Men ska hon verkligen ha så mycket skit för det, när det är precis vad de allra flesta engelsmän tycker i sitt stilla sinne? Jag hör åsikter som hennes varje dag på jobbet, på stan, i tidningar. Att hon ska offras så att allmänheten känner att dom inte är rasister tycker jag verkar både orättvist och dumt. Can you say ‘scapegoat’?"


Tack, Fanny! Allt som mixar Gordon Brown med Big Brother är per automatik roligt.


För övrigt anser jag att Zlatan Ibrahimovic borde spela i landslaget.


PUSS!

/Sean Dundee

Det är som att Titanic trillat ner

Hej igen!

Jag hade tänkt notera att jag droppat mer om England här på bloggen på sistone än jag varit medveten om.

Jag hade tänkt nämna att jag i natt faktiskt drömde att jag precis flyttat tillbaka till England.

Jag hade tänkt be om ursäkt för allt mitt brittiska tjat, men också påpeka att det är vid just den här tiden jag har flyttat dit de senaste åren.

Jag hade tänkt understryka att jag trivs väldigt bra med mitt pluggande och med Uppsala och med att bo så nära världens bäste vän och att min ensidighet förmodligen skulle tappa av inom någon vecka.

Men sedan tackade Zlatan nej till landslaget igen och det är faktiskt det enda jag kan tänka på just nu.


PUSS!

/Barney "Let'scrashtherocketintothewhitehouse" Gumble

You kissed my best Ross!

Hej igen!

Med en risk att sälja sin själ till djävulen, d.v.s. förvandlas till Lasse Anrell och bli en del av Parlamentet-träsket, så har jag tänkt bjuda på tre citat som med lite välvilja kan anses som lite kul:


"While the show still was popular we needed to take advantage of it and go someplace and do the show on an exotic place."

 - Friends' executive producer Kevin S. Bright. Vilket det exotiska stället var? Jo, det var den okända lilla djungelbyn London.



"Vi har blivit MYCKET hårdare när det gäller internetreferenser. Vi godkänner inte längre Wikipedia som källa."

- Min c-uppsatshandledare. C-uppsats, alltså. C-uppsats. Sounds like they're running a pretty tight ship, som Jerry Seinfeld skulle sagt. Om man på c-nivå inte får använda godtyckliga källor skrivna av okända läsare var ska då detta kontrollsamhälle sluta?



Roligt på ett mer direkt, och mindre ironiskt, vis: "Det är någonting med sex och engelsmän, de är ju helt störda när det gäller det, de har ju liksom ingen naturlig connection till sex... Och sedan skrivs det om det här i tidningarna... Jag menar, de skriver ju saker i tidningarna som jag tror nästan inte någonstans, möjligtvis i den tyska kvalitetstidningen Bild."

- Olof Lundh är allt det Peter Wennman låtsas vilja vara.



PUSS!

/Das Wunder von Bern





Fotnoter about hard facts


Djävulen  -  Pappa till a mischievous, rambunctious kid.

Lasse Anrell  -  Brukar stanna hemma och jobba med Lika som bär-listan fyra dagar i veckan.

Parlamentet  -  Är kort formulerat inte lika roligt som Seinfeld. Eller Bingolotto. Eller Emmerdale.

Friends  -  Roligare än Parlamentet. Och Emmerdale. Och Bingolotto.

Jerry Seinfeld  -  Is trying to be as superficial as he possibly can.

Bild  -  Hommage à Katie "Überluder" Price.

Olof Lundh  -  Tror inte på GIF Sundsvall.

Peter Wennman  -  Tror inte på fläsknackar.

They showed up and were beautiful

Hej igen!

Nej, jag behövde aldrig hämta några diaboliska bestraffningar från min Theatre of Cruelity för att uppfostra Elly i går. Tingsek-konserten var väldigt rolig. Från "Dean Moriarty på jazzkonsert"-artat avstånd fick jag se en väldigt vitklädd sångare och fem våldsamt kompetenta kompmusiker, som i fyra fall av fem hade ansvarslöst snygga sneakers, bjuda på souljazzig pop som på skiva lätt känns väldigt ovidkommande, men live får en oemotståndlig råhet och hårdhet med vassa kanter.

Skulle jag inte ha blivit glad av själva konserten så hade jag blivit det av att se Elly, efter att ha fått lämna ett brev till/prata med sin framtida make Magnus Tingsek, i euforisk glädje "pipa som ett marsvin" fram tills vi skiljdes åt i eftermiddags. Den som inte smittas av en glad Elly har mindre hjärta än Mr Burns och Conan O'Brian tillsammans. Det är ju också alltid en ynnest att träffa den rasande briljanta elitistbloggaren Heléne, speciellt som det alltid brukar bli för länge mellan tillfällena.

Nåväl.


PUSS!

/The whole Jesse/Cody/Dylan fiasco





Fotnoter about hard facts


Theatre of Cruelity  -  Hommage à killen som är son till "Nora... Mrs Mum... Your Bing!"

Elly  -  Falaflarnas ödesbeseglare.

Dean Moriarty  -  Jag ropade dock inget efter konserten om "Guds tomma stol!", men det lät som att Elly mumlade något i den stilen.

Mr Burns  -  Hans huvudsakliga problem är, enligt honom själv, att han är för snäll.

Conan O'Brien  -  He's definitly in Chicago.

"Kallade han dig Oskie på riktigt?"

Hej igen!

Plötsligt skrek nu Elly "ÖL!" och sprang ut ur rummet och för ett ögonblick fick jag permis från tjejernas skräckvälde och kan nu skriva detta inlägg. Det är nog allt jag hinner skriva i dag. I kväll ska jag på konsert, är det dåligt kommer jag straffa Elly på ett lämpligt sätt.


PUSS!

/Preussen

Alec Baldwin is the greatest actor of all time

Hej igen!

Sorry, men nu blir det mer Lokko.

Det finns få saker som känns mer tillfredställande i livet än när man märker att någon man storögt ser upp till gått i gång på precis samma saker som en själv en gång i tiden. I dagens Lokko-krönika i SvD skirver han om ett ögonblick alla någon gång når i livet där man hittar musik så bra eller humor så rolig att man inte längre vet hur man ska gå vidare. Jag citerar:

"Ingen har fångat denna livsavgörande stund mer klarsynt än Eric Cartman i klassiska How to eat with your butt, ett av tv-historiens största ögonblick däruppe med månlandningen, Scener ur ett äktenskap och det allra sista avsnittet av MASH.

I detta fortfarande oöverträffade avsnitt av South Park ringer det på Cartmans ytterdörr. Cartman öppnar dörren. Där står två personer, Mr och Mrs Thompson. Där deras huvuden, enligt alla anatomiska regler, borde vara har de istället varsin stjärt.

–You may not have realized this, but we actually have buttocks where our heads should be, säger Mrs Thompson vänligt till Eric.

Cartman bara stirrar med vidöppen mun. Oförmögen att säga något. Han fortsätter stirra. Till slut stänger han bara dörren, går zombie-artat upp till sitt rum och sätter sig på sängen. Han suckar djupt.

Han har just sett The Ass People. Han är bara åtta år gammal, men förstår ändå instinktivt att han just har varit med om det roligaste han någonsin kommer att uppleva."


Just precis detta avsnitt, just precis denna scen, har jag sedan jag för första gången såg den, burit med mig som en ständigt gällande referenspunkt i mitt liv. Det definerar allt jag känt när Mario Jardel varit på väg till Lyn, när Tomas Ledin gjort en cover på sig själv som VM-låt eller när George Costanza säger "Oh, my God... An affair... That is so adult... Like with stockings.. and martinis... and William Holden...". Eller som jag vet att Björn kommer känna när Kaká slutligen skriver på för Benfica. Humorn är fullkomlig, ens livsverk är avslutat. Jag har tjatat så mycket om denna scen inför just Björn att han förmodligen kommer slå en spikklubba i huvudet på mig om jag tar upp det igen. Men nu behövs inte det längre. Nu vet jag att jag inte är ensam.

Alla måste titta på How to eat with your butt. Fråga mig på MSN så skickar jag till er.


PUSS!

/Edercreute





Fotnoter about hard facts


Eric Cartman  -  The greatest hero in American history.

How to eat with your butt  -  I samma avsnitt tvingas Butters sitta på sitt rum med en papperspåse över huvudet då hans föräldrar tycker att han gör fula grimascher hela tiden. Att Butters förklarar att han inte grimascher utan verkligen ser ut så är inget som hjälper.

Lyn  -  Det hårdsatsande laget med bland annat Tomas Lagerlöf, Colo Hallit och Peter Markstedt.

George Costanza  -  Carl-Johan Bergman skrev i ett mail en gång om ett förslag att kampanja för att George ska bli hela världens president. Det tycker jag han kan skriva om i sin blogg. Alla bloggar mår bra av Seinfeld.

Kaká till Benfica  -  Allting bygger på att Björn en dag (eventuellt en tisdag) tänkte ut det 031-doftande skämtet "Äter man kranium till kaffet i Ben-fika?".

Spikklubba  -  Hommage à Niclas Alexandersson.

I'm much more comfortable criticizing people behind their backs

Sen så satte sig ju vi oss gärna på höga hästar, för att det, rent stilistiskt, är roligt att säga 'vi har rätt, du har fel'



- Andres Lokko


Se hela intervjun. Alla måste titta.

Everybody was kung-fu fighting

Hej igen!

Vintervädrets terrorvälde i Uppsala håller i sig. I dag var jag tvungen att, likt Orup, reta vädergudarna för att cykla till skolan och köpa tre kompendier. Efter att jag och den trevliga tösen, som till ockerpriser säljer kursmaterial, under 35 sekunder köpslagit under kamratliga former önskade hon mig "trevlig helg!". "Detsamma!", sa jag, innan jag slogs av det orimliga i att det hela skedde på en onsdag.

Är det inte lite tidigt? Själv är jag knappt ens medveten om att det existerar något som heter helg innan, säg, fredag eftermiddag. Men jag gillar optimismen. Det är lite sött. Varför inte önska trevlig helg? Varför vänta till sista stund? Klart hon vill att jag ska ha en trevlig helg (så mycket som jag betalade för de där kompendierna så vore det fan annars) även om det är några dagar kvar. Jag ska säga "trevlig helg!" först nästa gång jag låter henne blåsa mig på pengar.

Och snart kommer Elly och Helly (men knappast någon som kallas Smelly) hit, vilket ju blir grymt, så nog ska det bli en trevlig helg alltid. Det berättade jag dock ingenting om. Någon gräns får det vara.


PUSS!

/Durch, führer, gegen, ohne, um





Fotnoter about hard facts


Terrorvälde  -  Hommage à Lenny och Mr Burns.

Orup  -  Han har bara regn hos sig. Som jag hatade den låten en gång i tiden.

Tre kompendier  -  Tre kompendier för 105 kronor! Vem tror den där tjejen att hon är? Ulf Dantanus?

Elly  -  Tycker inte heller om kyla och skoskav.

Helly  -  Hillerious Heléne driver en bra, vacker och väldigt rolig blogg. Check it out.

Smelly  -  Hommage à Smellson.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0