Del 21: Leksand-Malmö

Leksand-Malmö 5-4 (3-3, 1-0, 1-1)

Leksands mål:
1-0 Tomas Kollar (Pelle Prestberg), 2-1 Pelle Prestberg (Eric Johansson, Thomas Rhodin), 3-1 Pelle Prestberg, 4-3 Martin Karlsson (Jens Bergenström, Marcus Weinstock), 5-4 Marcus Weinstock (Pelle Prestberg).


***


Det kan låta som en klyscha som är för lätt att använda sig av. Men snacka om att första perioden "hade allt". Sex mål, en straff, slagsmål, en Kim Staal som stod upp i utvisningsbåset och skrek åt sittplatspubliken, domare som trillade, linjedomare som trillade, två skador och ett mål under första spelminuten och en domare som fullständigt tappade matchen.

***

Några noteringar:

1) Pelle Prestberg var magiskt bra i power play. Extremt viktigt inför ett eventuellt kval att han producerar i sådana här matcher.
2) Jens Bergenström gjorde sin första poäng och han gjorde det med besked. Framspelningen till Martin Karlsson var mycket vacker.
3) Marcus Weinstock hade en tung match och inte många rätt – men avgjorde ändå tillställningen.

***

Leksands anfallsspel och i synnerhet power play var mycket bra, men försvarsspelet var stundtals bedrövligt svagt. Det var svårt att sätta fingret på vad som var problemet, men Malmö fick komma alldeles för nära målet alldeles för lätt. Det blev extra ödesdigert då Joacim Eriksson var okaraktäristiskt mänsklig. Passningsprocenten i egen zon var också under all kritik och Thomas Rhodin, Kimmo Lotvonen och Jean-Luc Grand-Pierre var alla väldigt slarviga.

***

Matchen fick en obehaglig start då Johan Hägglund blev liggande på isen efter 16 sekunder. Men oavsett vad man tyckte om Robin Alvarez tackling känns det som att han fick straff nog trots att han inte blev utvisad. Dels fick han utstå skräcken som det måste innebära att se en motståndare som man har tacklat bli liggande och dels fick han utstå klackens (och Grand-Pierres) hat. Och så hann matchen knappt sätta igång igen innan han fick halta av.

Däremot var Jesper Damgaards uppträdande i första perioden provocerande pinsamt. Att efter skräcken med Hägglund åka runt och dela ut hårda, fula och farliga ryggtacklingar vid tre-fyra tillfällen och dessutom ha mage att skälla på domaren när han till slut blir utvisad för det, ja, för en så rutinerad spelare som dessutom är assisterande kapten tycker jag att det är i det närmaste oförlåtligt. Han spelade inte så mycket mer sedan. Jag vet inte om han var skadad, men jag hoppas verkligen att han hade blivit petad.


***


Senast listade jag sparkade spelare. Endast fyra av tolv var svenskar och då lämnade ändå Robert Nilsson klubben frivilligt och platsade knappt på listan.

Och det här med att ge utländska spelare skulden är överhuvudtaget inget ovanligt. Varje gång Leksand har misslyckats i ett kval får något fenomen eller några personer agera syndabockar. Och ibland är det enskilda nationaliteter som får sina fiskar varma på ett sätt som för tankarna till baltutlämningen.

När man åkte ur våren 2004 publicerades det på supporterforum Vellinge-doftande inlägg i stil med "Aldrig mer några tjecker och slovaker!".

Många gånger dras de som faktiskt har levererat ner i smutsen av sina sämre presterande landsmän. Leksands förlorade mot Rögle i andra omgången av Kvalserien 2006. Efter matchen skrev en krönikör hos Falu-Kuriren om hur han "hellre såg att Petter Ullman får spela än en spelare som Jan Nemecek som bara åker runt och väntar på att få gå till sin nya klubb". Jag såg inte någon av de två första matcherna, men till saken hör att Curt Lundmark efter den inledande vinsten mot Skellefteå beskrev Nemecek som "ett slagskepp". Jag har svårt att se hur han då skulle kunna ha visat upp så mycket dålig motivation. Och det ska tilläggas att det dröjde en bra bit in på sommaren innan Nemecek ens hade hittat en ny klubb.

Våren 2007 talade Håkan Åman om att "den finländska satsningen" inte hade fallit så väl ut. Sedan fick Niko Mikkola, som med ett kamikazeuppoffrande spel inte tvekade att dyka in med huvudet före i närkamperna och snittade en poäng per match och kom fyra i den interna målligan, veta att man helst ville att han skulle hitta en ny klubb.

Jag undrar vilka som om (jag säger om) Leksand misslyckas i vår får bära hundhuvudet. Värmlänningarna?


I vilket fall som helst är leksingar inte alltid så olika South Parks invånare:



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0