Del 24: Sundsvall-Leksand

Sundsvall-Leksand 0-6 (0-2, 0-1, 0-3)

Leksands mål:
0-1 Daniel Hermansson (Eric Johansson, Thomas Rhodin), 0-2 Kimmo Lotvonen (Peter Nordström, Thomas Rhodin), 0-3 Pelle Prestberg (Patrik Carlsson, Jean-Luc Grand-Pierre), 0-4 Thomas Rhodin (Tomas Kollar, Pelle Prestberg), 0-5 Pelle Prestberg (Patrik Carlsson, Tomas Kollar), 0-6 Jens Bergenström (Daniel Hermansson, Kenny Källström).


***


Eftersom jag jobbade har jag inte sett en enda sekund av den här matchen, inte ens i efterhand. Och jag vet inte. Jag kanske borde sluta titta på matcherna. Målskillnaden i de tre senaste som jag har missat är nu 16-0 i Leksands favör.

***

Men ska man bygga en matchrapport enkom på målprotokollet var det här rätt match. Mycket anmärkningsvärt hände.

1) Joacim Eriksson höll nollan för andra matchen i rad och är nu ensam om klubbrekordet.
2) Jens Bergenström gjorde sitt första mål på nästan ett år.
3) Första assisten för Jean-Luc Grand-Pierre.
4) Pelle Prestberg gjorde ungefär som han brukar. Två mål och en assist alltså.
5) Skadeuppehållet gjorde gott för Thomas Rhodin. Bortsett från en halvdan och slarvig match mot Malmö har han övertygat och mot Sundsvall blev det tre poäng.
6) Patrik Carlsson knaprade sig allt närmare ett snitt på en poäng per match.
7) Däremot är Tony Virta fortfarande poänglös. Det vore nog på sin plats att det fick sig ett slut mot Troja-Ljungby på onsdag.

***

Tre skäl till att den här segern gör mig lite extra glad:

1) Det var starkt att ladda om efter urladdningen mot Mora.
2) Leksand har haft en halvdan bortastatistik under säsongen.
3) Leksand har också haft problem borta mot just Sundsvall tidigare. Och det är inte att undra på. Jag har varit i Gärdehov några gånger och det är inte direkt det roligaste som man kan uppleva och det är inte så att det lockar till hockeyfest. Det gjorde den här klara segern ännu skönare.


***


Eriksson skrev alltså klubbhistoria i matchen. Jag trodde annars att målvaktsbiten skulle vara speciell av en annan anledning. Christer Olsson hintade nämligen efter Mora-matchen att Timo Leinonen skulle få chansen för första gången efter sin skada.

Men det blev alltså en till match vid båsdörren för finnen.

Det är ju en rätt speciell sysselsättning det där med att vara reservmålvakt. Jag undrar verkligen hur arbetslivet är för de som är uttalade andraval. Och hur mycket hoppas man, innerst inne, att ettan ska slita sönder ljumsken? Ligger man långt ner i rangordningen som utespelare kan man alltid få några byten per match att försöka kämpa sig in i laget under. Det funkar inte riktigt så för målvakter.

Jag kan tänka mig att det här är en av de svåraste bitarna för sportchefer att veta hur de ska hantera. Man måste ha en bra back up. Och samtidigt kan inte mer än en åt gången spela. Och målvakten är en position där man inte riktigt kan slänga in något dåligt, det brukar onekligen märkas.

Och marknaden har också förändrats lite under 2000-talet. De äldre, uttalade reserverna är ganska få nu. Antingen spelar båda målvakterna ungefär lika mycket eller så är reserven junior eller förstaårssenior, och dessa vet att snart kan det vara de som är kungar.

Det blir också allt ovanligare att ett lag år efter år har samma ersättare. Det senaste riktiga praktexemplet var förmodligen Södertäljes Magnus Lindquist som spelade i klubben större delen av både 90- och 00-talet utan att speciellt ofta vara förstaval. Och jag undrar hur många matcher som Luleås Erik Granquist såg från båset medan antingen Robert Skoog eller Jarmo Myllys spelade. Eller hur många gånger Brynäs Lars Karlsson fick se från sidan hur Michael Sundlöv slashade motståndaranfallare i ryggen.

Leksand har relativt ofta kört (eller åtminstone försökt köra) på "två bra målvakter"-spåret. Men några rediga bänknötare har de allt samlat på sig:

Bengt Höglund
Jonas Fransson
Tomas Duba
Mike Ayers
Manne Fredriksson

Jag ser annars gärna att Leksand har ett uttalat förstaval. "Två bra målvakter" slutar oftast bara i ett Peter Hirsch/Joni Puurula-mög. Men det är klart. Ge mig Johan Hedberg/Per-Ragnar Bergkvist i 1996/97 års form och jag tar det alla dagar i veckan.

Ja, såvida inte Joacim Eriksson finns att tillgå naturligtvis.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0