tug

Leksand-Rögle 3-4 (1-3, 1-1, 1-0)

Leksands mål: 1-1 Daniel Hermansson (Thomas Rhodin, Pelle Prestberg), 2-3 Tony Virta (Pelle Prestberg, Tomas Kollar), 3-4 Jussi Pesonen (Pelle Prestberg, Oliver Ekman-Larsson).


***


Det finns förluster som tar längre tid att bearbeta än andra.

Jag gick in i den här matchen med lite samma känsla som inför matchen mot Södertälje. Nervöst, men med känslan av att ha mycket att vinna. Att en förlust skulle vara tung, men inte nödvändigtvis avgörande.

Jag lämnade den här matchen med en stor del av mitt hopp bortblåst.

Det sköljde nog över mig under andra perioden. En röst som sade: "Herregud, TRODDE du verkligen på det här? Att det här kvalet skulle kunna gå vägen? Rögle har spelat två säsonger i rad i Elitserien. Leksand har spelat fyra år i Allsvenskan. Snälla någon, det finns en ANLEDNING till det." Ungefär så. Det kom när de stoppade Leksands adrenalinrusch efter en stark periodinledning och 2-3-reducering lika lätt som Baloo daskar undan en vilt framstormande Mowgli genom att göra 2-4 direkt efter. Och sedan växte det under resten av perioden i takt med att Rögle retfullt enkelt stoppade det ena uppspelsförsöket efter det andra.

***

Det var framförallt två saker som Rögle gjorde som imponerade på mig och som verkligen fick dem att se ut som ett elitserielag. Dels, som sagt, hur de spelade av andra perioden och dels deras förmåga att få in massvis med folk framför mål vid sina anfall. Det gav både 1-2 och 1-3 och viss mån även 2-4.

***

Ett tag i första perioden började jag annars att tro på något stort. Leksand angav tonen och fick Rögle att se rädda, ängsliga och frustrerade ut. Ängelholmarna slog puck efter puck till icing, drog på sig två solklara utvisningar i samma spelsekvens och tappade omgående sitt 0-1 till 1-1. Då var det något på gång.

Sedan gjorde Kimmo Lotvonen som han har gjort alldeles för många gånger denna säsong. Han fumlade till det, missade pucken och tog spelaren i stället och interferenceutvisningen var solklar. Och i power play-spelet lyckades Rögle få in, vad det verkade, halva Dalarna och halva Skåne framför mål för att bygga en kompakt vägg i vägen för Joacim Eriksson och så stod det 1-2.

***

Ja, jag var arg på domarna ett par gånger. Ja, jag var arg på flera spelarmisstag. Och nej, jag orkar inte tänka på det mer nu. Dels för att det är trist nog som det är. Och dels för att ingen av dem, trots allt, gjorde det med flit.

***

Om jag innerst inne tror att Leksand kommer att slå Rögle borta? Nej, det gör jag inte. Om jag innerst inne tror att Leksand spelar i Elitserien nästa säsong? Nej, det gör jag inte. Om det spelar någon som helst roll att jag känner så? Nej, tack och lov, inte det minsta.

***

Det försöker jag ändå att bära med mig:

1) Leksands inledning.
2) Det faktum att Leksand trots Rögles styrka och sitt eget slarv och sina egna missar ändå var så extremt nära att plocka med sig poäng. Naturligtvis ett tecken på att man inte var fullt så chanslösa som i alla fall jag ett tag kände.
3) Att Rögle inte har spelat så här bra tidigare i kvalet. Därmed finns det ingen som helst garant att de ska göra det igen.
4) Rögle har tidigare under säsongen haft svårt att bygga vidare på starka matcher.
5) Rögle har under hela säsongen haft förtvivlat svårt att dra nytta av att spela på hemmaplan.

***

Snälla Leksand, ta chansen nu. Gör säsongens bästa match på fredag. Ta de poäng ni borde ha tagit mot Södertälje och kunde ha tagit hemma mot Rögle.

Ni har periodvis i kvalet visat vad ni kan. Gör det igen. I sextio minuter. Ge oss tillbaka drömmen. Ge oss chansen att vara stolta. Ge oss ett mirakel. Ge oss tre poäng.

Ni kan. Jag lovar.


***


Tabell:

1. Södertälje  5  5 0 0 0  19-10  15
2. Rögle  5  2 2 0 1  15-11  10
3. AIK  5  2 0 1 2  16-15  7
4. Leksand  5  2 0 0 3  13-13  6
5. Almtuna  5  1 1 1 2  11-14  6
6. Växjö  5  0 0 1 4  14-25  1

Leksand-AIK 2-1 (0-0, 2-1, 0-0)

Leksands mål: 1-1 Pelle Prestberg (Tomas Kollar, Tony Virta), 2-1 Jesper Ollas.


***


Känner ni? Den oförblommerade lyckan? Så här glad har jag inte varit över ett hockeyresultat sedan 2008 när Leksand slog Mora med 2-0.

***

Det såg länge ut som förra matchen mot Södertälje. Fast med AIK i rollen som Leksand. De hade totalt övertag i första perioden men gick ändå till pausvila med oavgjort. Sedan tog Leksand över helt i andra perioden. Problemet var att AIK ändå tog ledningen. Då dog Leksands spel ut, det blev lätt panikartat och lagdelarna gled isär. Jag satt och ville ha time out, trots att jag visste att Leif Strömberg förbrukat den i första perioden. I stället blev man räddade av ett power play, kom in i matchen och gjorde 1-1. Sedan gick resten på räls.

***

I första perioden märktes det att pressen på Leksand var större nu än mot SSK. Allt det som klaffade då misslyckades den här gången. Varje passning kändes besvärlig.

***

Leksand hade tre riktigt stora matchvinnare.

1) Joacim Eriksson har varit väldigt bra hela serien.
2) Tomas Kollar stod för en delikat framspelning till 1-1 och det kändes som att han var överallt. Han ordnade även ett flertal utvisningar. Kanske föll han lätt, men jag kan ärligt säga att det skiter jag i.
3) Det matchvinnande målet stod Jesper Ollas för. Han stod även för en lysande brytning i box play i tredje perioden. Se och lär, Tony Virta. Det går att ta bort spelare som får pucken framför tom bur.

***

Två spelare fortsatte i sin oväntade kvalform. Stefan Lassen har varit chockerande bra i match efter match. Markus Persson har banne mig inte misslyckats med något i detta kval. I Mariestad förra säsongen producerade han mycket poäng och det har han inte gjort nu. Men vill man ha honom som en krigare är han lysande.

***

Pelle Prestberg tog oss in i matchen med sitt 1-1-mål. Trots en hel del kritik har han gjort poäng i varje match hittills i Kvalserien.

***

Däremot står Thomas Rhodin fortfarande på 0+0. Hur man än vrider och vänder på det är det förbannat undermåligt. Och han har en förbannat irriterande förmåga att hamna i svåra lägen genom att avvakta för länge i situationer i egen zon när han ligger närmast pucken och man tror att han har koll.

***

Nu väntar dubbelmöte mot Rögle. Mina prognoser visar att Leksand behöver ta lika många poäng i de matcherna som ängelholmarna gör.


***


Tabell:

1. Södertälje  4  4 0 0 0  12-6  12
2. Rögle  4  1 2 0 1  11-8  7
3. Leksand  4  2 0 0 2  10-9  6
4. Almtuna  4  1 1 1 1  10-10  6
5. AIK  4  1 0 1 2  12-14  4
6. Växjö  4  0 0 1 3  10-18  1

Södertälje-Leksand 3-2 (1-1, 1-1, 1-0)

Leksands mål: 1-1 Oliver Ekman-Larsson (Pelle Prestberg, Tomas Kollar), 2-2 Daniel Hermansson (Oliver Ekman-Larsson, Eric Johansson).


***


Åh, så irriterande. Åh, så frustrerande. För åh, så bra det såg ut.

Första perioden var nog det bästa jag sett Leksand prestera på hela säsongen. I andra fick man det tyngre, Södertälje gjorde det bra, men Leksand red ut stormen med oavgjort. I tredje skapade man gott om chanser både före och efter 3-2. Därför var det väldigt snopet att lämna den här matchen utan några poäng.

Jag gick in i den här matchen med en upplyftande känsla av allt att vinna, att man inte behövde ta poäng och att allt annat var en chans till bonus.

Det stämde. Men oj, så nervös jag är för nästa match mot AIK.

***

Men. Två utvisningar för sex spelare på isen. I helt avgörande lägen dessutom. Första situationen gav, även om Leksand hann döda själva utvisningen en halvminut tidigare, 2-1. Och den andra skedde med två minuter kvar av matchen. Uslare än så blir det faktiskt inte.

Det som gjorde det ännu mer obegripligt var hur det skedde. I vanliga fall kommer dessa utvisningar för att pucken hamnar vid spelarbåset medan byte pågår och en "utbytt" spelare råkar bli inblandad i spelet. Spelet var inte i närheten av båset vid något av tillfällena den här gången.

I en match där Leksand gjorde väldigt mycket väldigt bra var det här under all kritik.

***

Detta var det som i övrigt i fällde Leksand:

1) 1-0-målet påminde mycket om Växjös mål i matchen innan. Halvosäkert agerande av Joacim Eriksson och en Tony Virta som inte klarar av att ta bort sin spelare. Det ska till Erikssons försvar sägas att han sett över hela matchen var grym. Han släppte ett par märkliga returer, men det var bara vid målet som han blev Tom Lawson-strandad av det. Vid övriga tillfällen (efter en knapp minut och i mitten av andra perioden) var han fullkomligt beredd på andravågen och gjorde riktigt bra och disciplinerade räddningar.
2) Efter Södertäljes 3-2 fick plötsligt Leksand det ena öppna läget efter det andra (vad höll SSK på med?), men drog då avslut efter avslut rakt på målvakten. Leksand höjde, som man brukar, sitt spel i tredje perioden, med lite effektivitet hade det räckt till tre poäng.
3) Det är dags för Thomas Rhodin att visa att han ska vara en stjärna i det här laget.

***

Med tanke på 2-1-målet är det kanske en sanning med viss modifikation, men fortfarande inget mål insläppt i box play i kvalet.

***

Patrik Carlsson fortsatte på den inslagna vägen. Jag imponeras över hur oberörd han tycks vara av matchernas innebörd. Det är som att han burit med sig känslan från förra årets kval med Växjö, där kvalseriespel mest var en rolig bonus och inget tungt och pressande.

Markus Persson klev in i laget i stället för sjuke Martin Karlsson och gjorde det väldigt bra med ett uppoffrande jobb och hade ett finger med i flera farligheter.

***

Lyckas Leksand spela som mot Södertälje i resten av kvalet tror jag att man kommer att gå upp.

***

Södertälje tog tre poäng i premiären mot Rögle trots att man inte ens lyckades skjuta 20 skott. Man tog tre poäng borta mot AIK efter att ha avgjort med mindre än en minut kvar. Och man tog samtliga poäng mot ett jämnbra Leksand. Otroligt frustrerande – och väldigt imponerande.

***

Jag är fruktansvärt nervös inför nästa match mot AIK.


***


Tabell:

1. Södertälje  3  3 0 0 0  9-5  9
2. Almtuna  3  1 1 1 0  9-6  6
3. Rögle  3  0 2 0 1  6-6  4
4. AIK  3  1 0 1 1  11-12  4
5. Leksand  3  1 0 0 2  8-8  3
6. Växjö  3  0 0 1 2  8-13  1

Leksand-Växjö 4-1 (2-1, 0-0, 2-0)

Leksands mål: 1-0 Pelle Prestberg, 2-0 Tomas Kollar (Pelle Prestberg, Tony Virta), 3-1 Pelle Prestberg, 4-1 Tony Virta (Jesper Ollas, Jean-Luc Grand-Pierre).


***


Åh. Min skapare. Vilken lättnad. Jag hatar hatar hatar att se sådana här matcher, där väldigt lite finns att vinna, och så abnormt mycket att förlora. Om jag missar att ta upp något som var dåligt så är det för att jag är så uppfylld av lycka över tre kvalseriepoäng.

***

Tre kvalseriepoäng. Smaka på det. Inte dumt alls.

***

Pelle Prestberg har redan tangerat sin poängskörd från förra årets kval och överträffat samma målfacit. Han hade befunnit sig i en poängmässig svacka en tid, men oj som han klev fram och oj som det kändes välbehövligt.

***

Tre kvalseriepoäng. Smaka på det. Inte dumt alls.

***

Fler glädjeämnen:

1) Tony Virta hade blivit befordrad till vicekapten och tog det ansvaret med den äran. Han var helt otroligt nyttig. Många viktiga brytningar i egen och neutral zon och flera bra försök framåt. Kul att han fick kröna det med 1+1.
2) Jag har aldrig någonsin sett Stefan Lassen så här bra. Gjorde han ett enda misstag?
3) Efter förra matchen hyllade jag Patrik Carlsson. Han var lika bra mot Växjö.
4) Tomas Kollar var... ja... Tomas Kollar.
5) Leksand har spelat sju box play hittills i kvalet och har på dessa släppt in noll mål.

***

Tre kvalseriepoäng. Smaka på det. Inte dumt alls.

***

Negativt:

1) Oliver Ekman-Larsson vek ner sig lite för enkelt vid 2-1-målet och spred felpass omkring sig under första perioden. Sedan spelade han tack och lov upp sig ordentligt.
2) Även Joacim Eriksson fick ta på sig målet efter en misslyckad bortstötning. Efter det kom han dock in i matchen och stod för drösvis av fina räddningar. Otroligt skönt och viktigt att han fick en sådan match. Perfekt uppladdning inför nästa match mot Södertälje. (Nej, som sagt, jag är inte så duktig på att vara negativ i dag.)
3) Eric Johansson tillhörde de bästa spelarna mot Almtuna, men i den här matchen hade han väldiga problem med passningsspelet.

***

Tre kvalseriepoäng. Smaka på det. Inte dumt alls.

***

Nu väntar Södertälje borta och det känns väldigt roligt. Det är en match där man inte kan kräva några poäng enligt mig. Därför är varje poäng en bonus och det är en känsla som är otroligt ovanlig när det handlar om kvalseriematcher för Leksand. Och nu får Kollar, Leif Strömberg och Stefan Nyman chansen att visa vad deras SSK-erfarenhet har gett dem.

***

Tre kvalseriepoäng. Smaka på det. Inte dumt alls.


***


Tabell:

1. Södertälje  2  2 0 0 0  6-3  6
2. Almtuna  2  1 0 1 0  6-4  4
3. Leksand  2  1 0 0 1  6-5  3
4. AIK  2  1 0 0 1  9-9  3
5. Rögle  2  0 1 0 1  3-4  2
6. Växjö  2  0 0 0 2  6-10  0

Almtuna-Leksand 4-2 (1-1, 2-0, 1-1)

Leksands mål: 1-1 Eric Johansson (Tomas Kollar, Pelle Prestberg), 3-2 Antti Hulkkonen (Daniel Hermansson).


***


Hello, darkness, my old friend, I've come to talk with you again.

Ja, visst känner man igen sig? Tom blick, blandning av frossa, trötthet och desperation. Och noll poäng. Det är här är en del av vår LIF-identitet. Varken vi vill eller inte.

Och ingen behöver berätta för oss att förluster i sådana här matcher, för att använda finsvenska, suger. Suger hårt. Och man blir förbannad när man tittar. Varje baklängesmål känns fullkomligt bedrövligt. Ofattbart dåligt. Man tycker att anfallsspelet är obefintligt. Och varje liten miss på planen får en att börja tycka att Lucky Luke-systemet där man doppar syndare först i tjära och sedan i fjädrar och efter det binder fast dem på en bit tågräls och bär ut dem över stadsgränsen är ett rimligt straff.

Men med lite distans måste man inse att Leksand gjorde en helt okej match. Problemet är bara att Almtuna är ett så starkt hemmalag att det inte räckte. Gör man inte en förbannat bra match i deras hall får man det väldigt svårt. Så är det bara.

***

Leksand gjorde en förstaperiod som jag var klart nöjd med. Smolken var naturligtvis att Almtuna fick ett alldeles för billigt ledningsmål. Inga stora tavlor av någon inblandad, men Kimmo Lotvonen var lite för passiv och Joacim Eriksson lite ur position.

Det var i period nummer två som det avgjordes. Två mål på kort tid blev för svårt att vända. Och det där kände jag igen från början av säsongen, bland annat från 5-0-förlusten mot just Almtuna, att Leksand hade en dålig sekvens och då inte bara släppte in ett mål, utan två. Alla lag har sämre perioder under matcher, man måste hitta ett sätt att minimera skadorna av det.

Jag betvivlade inte för ett ögonblick att domarna dömde rätt enligt regelboken när de godkände 2-1-målet, men enligt all sorts moralisk logik är det ju helt uppåt väggarna att reglerna ser ut så.

Vid 3-1 var Lotvonen återigen för passiv och dessutom obeslutsam och hamnade därför på mellanhand. Han gick varken på puckförande spelare eller täckte sin stolpe. Sedan gick det heller inte att blunda för att det var väldig otur att den studsade på både Lotvonen och Eriksson och in.

***

Men även om man kunde skylla 2-1 och 3-1 på både märkliga regler och oflyt återstår ändå ett oroande faktum. Det fanns ett skäl till att dessa faktorer ens fick chansen att straffa Leksand. Vid båda dessa mål och även 4-2 tilläts Almtuna spela sin anfallshockey alldeles alldeles för nära Leksands mål. Vid 2-1 och 4-2 fick de stå och hugga flera gånger om innan pucken gick in och vid 3-1 ökar naturligtvis målsannolikheten av att Almtunas spelare fick stå bara några decimeter från mållinjen och skicka iväg sin slumppuck.

***

Enligt min uppfattning var Patrik Carlsson Leksands bäste spelare i matchen. Han dök påpassligt upp i egen zon och löste farliga situationer flera gånger och hade bra fart när han tog sig in i offensiv zon. Även Jesper Ollas hade många fartstreck efter sina skridskor och lyckades med mycket som han företog sig, men oj oj oj vad bra det har varit för Leksand om han hade satt sitt jättefrilge vid 1-1.

***

I sådana här lägen gäller det verkligen att utnyttja det otroligt täta spelschemat. Hanterar man det på fel sätt och har "ett par dåliga dagar" har man plötsligt spelat fyra matcher utan att ha tagit poäng. Hanterar man det på rätt sätt behöver man bara vänta två dagar för att få sina första tre poäng och vara med i matchen igen.

***

Leksand kommer inte vara det enda laget i det här kvalet som lämnar Uppsala utan poäng.


***


Tabell:

1. Almtuna  1  1 0 0 0  4-2  3
2. Södertälje  1  1 0 0 0  2-0  3
3. AIK  1  1 0 0 0  6-5  3
4. Växjö  1  0 0 0 1  5-6  0
5. Leksand  1  0 0 0 1  2-4  0
6. Rögle  1  0 0 0 1  0-2  0

Leksand-Västerås 4-2 (2-1, 1-1, 1-0)

Leksands mål: 1-1 Jean-Luc Grand-Pierre (Tomas Kollar, Markus Karlsson), 2-1 Markus Persson (Tomas Kollar, Tony Virta), 3-2 Johan Hägglund (Jens Bergenström, Kimmo Lotvonen), 4-2 Daniel Hermansson (Jens Bergenström, Stefan Lassen).


***


Jag fick åtminstone avsluta inför kvalet någorlunda tillfredställd. En vid det här laget sällsynt trepoängare och en hyfsat gedigen arbetsinsats. Inget skönspel, men så höga krav har man fått lov att lägga bakom sig med tanke på den senaste tidens obefintliga form.

***

Jens Bergenström fortsatte att prestera och fick med sig två assist. Jag trodde verkligen att han var ute ur bilden för resten av säsongen när han var utanför laget i match efter match. Det hade varit väldigt tråkigt, men också förståeligt om det var så. Men han har nu verkligen tagit sin chans och det har gjort mig väldigt glad.

***

Något i det närmaste orimligt skedde: Stefan Lassen och Markus Karlsson gjorde varsin poäng. Lassens första sedan i december och Karlssons första på hela säsongen. Dock hade ingen av dem en speciellt imponerande förstaperiod. Lassen inledde med att misstajma en tackling vilket renderade i 0-1 redan efter 36 sekunder. Och Karlsson drog på sig en klumpig, farlig och solklar boarding och hade sedan mage att skälla på domaren för att han åkte ut.

***

Pelle Prestberg avslutade grundserien med tre raka poänglösa matcher. Den här gången kunde han i alla fall skylla lite på Tomas Kollar som brände två lysande skottlägen i början av andra perioden när Prestberg två gånger om bjöd på briljanta framspelningar från bakom målet.

***

Seriesegern säkrades också. För tredje året i rad. Ingen behöver påminna mig om att det betyder jack shit så länge man inte kommer topp två i kvalet, men tre raka grundseriesegrer har mig veterligen aldrig skett i föreningens historia. Alltid något.

Och trots allt, när man ser lag som Malmö och Mora tvingas förbereda sig för play off-spel känns det inte helt fel att man än så länge åtminstone kan se en direktplats till kvalet som en självklarhet.


***


Serien är slut och även om det viktigaste återstår är det på sin plats med en liten summering.


Glädjeämnen:

1) Joacim Eriksson går inte att se förbi. Han var den största positiva överraskningen av alla.
2) Jesper Ollas och Kenny Källstrom inledde båda säsongen på ett sätt som jag aldrig trodde att jag skulle få se dem göra. Båda spelarna, i synnerhet Källström, mattades dock av på grund av skadeuppehåll.
3) Patrik Carlsson fick just den speltid, och tog den chansen just så bra, som jag hoppades. Och förra året gjorde han nio poäng i Kvalserien.
4) Oliver Ekman-Larsson fick i takt med att förväntningarna höjdes mer kritik än han förtjänade. Även om hans små marginaler är något man får vänja sig vid, och även om han har blandat och gett lite i matcherna, spelar han tillsammans med Thomas Rhodin på en annan nivå än lagets övriga backar.
5) Jean-Luc Grand-Pierre har en tendens att slarva i passningsspelet och bli för stillastående i egen zon. Ändå har han överträffat mina förväntningar, med ett bättre tempo och bättre disciplin än man kunde frukta.
6) Att Tomas Kollar skulle göra stor nytta kunde nog vem som helst räkna ut. Men att han skulle vara så bra och allsidig var mer än jag hade vågat hoppas på.
7) Daniel Hermansson kom in både med det spel och de målen som jag förväntade mig när jag jublade över värvningen.
8) Leksands ynglingar visade gott gry. Ekman-Larsson och Eriksson har tillhört lagets spets, men också spelare som Patrik Norén, David Åslin, Martin Karlsson, Martin Janolhs, Henrik Andersén och Victor Rask har uppträtt med en respektlöshet och tuffhet som om de inte gjort något annat än spelat allsvensk hockey.

***

Laget har under säsongen satsat på en FBK-maffia med Peter Nordström, Prestberg och Rhodin. Och det såg inget vidare ut till en början. Rhodin gjorde knappt några mål. Nordström spelade mest i fjärdekedjan - när han väl spelade. Och Prestberg hade en niomatchersperiod under första halvan av serien där han gick mållös varje match.

Men det ordnade sig rätt bra. Prestberg hittade storformen och öste in poäng. Rhodin gjorde comeback efter en skada och har sedan dess tredubblat sin poängskörd. Och i samma veva kom Nordström i gång och blev en av lagets stora förgrundsfigurer, sina ojämna insatser till trots.

Skönhetsfläckarna finns kvar. Prestberg tappade formen i slutet av serien. Rhodin stod för en Kalle Anka-tavla mot Växjö. Och Nordström har haltat av i match efter match på sistone. Men det finns i alla fall en rimlig förhoppning om att de ska kunna vara så tongivande i kvalet som det från början var tänkt.

***

Laginsatser jag bär med mig:

1) Första halvan av hemmamatchen mot AIK när man gick ifrån till 4-0.
2) Första hemmamatchen mot Malmö.
3) Anfallsspelet i andra hemmamatchen mot Malmö.
4) Andra perioden borta mot Mora när man vände 2-1 till 2-5.
5) 8-3 mot Växjö.


Laginsatser som borde grävas ned emballerade i en säck:

1) 1-3 mot Björklöven.
2) 2-5 mot Troja-Ljungby.
3) 1-3 mot Almtuna.
4) 1-4 mot Mora.
5) 0-5 mot Almtuna.

***

Noterbar statistik:

1) Leksand vann power play-ligan överlägset med mål i 24,9 procent av de numerära överlägena. Att jämföra med tvåan Bofors 20,3 procent.
2) Leksand gjorde flest mål i serien och endast Almtuna och AIK släppte in färre.
3) Pelle Prestberg kom tvåa i seriens poängliga, vann målligan och toppade den interna assistligan tillsammans med Tomas Kollar.
4) Prestberg blev tillsammans med lånespelaren Adam Rundkvist ensam om att snitta minst en poäng per match.
5) Bortsett från Andreas Johansson blev Johan Hägglund lagets bäste tekare med en procent på 52,7. Det räckte till plats 24 i hela serien.
6) Joacim Erikssons klubbrekord på åtta hållna nollor var bäst av alla. Tvåa blev Almtunas Fredrik Petterson-Wentzel med sex stycken.
7) Thomas Rhodin var den poängfarligaste backen med 33 pinnar. Det räckte till en fjärdeplats bland seriens samtliga försvarsspelare. Tvåan Oliver Ekman-Larsson gjorde 27 poäng vilket gav en andraplats bland seriens alla juniorer, oavsett position.

Växjö-Leksand 3-1 (2-0, 1-1, 0-0)

Leksands mål: 2-1 Oliver Ekman-Larsson (Martin Karlsson, Marcus Weinstock).


***


Det här var ju dumt.

Dessa lag kommer att komma på plats 2-5 i grundserien: Växjö, AIK, Almtuna och Malmö. Leksands facit på de åtta matcherna på bortaplan mot dessa lag: Noll poäng.

På sitt sätt är det ju inte upprörande för ett kvalklart lag att förlora borta mot serietvåan, men den här matchen lämnade mig med en väldigt dålig känsla. Formen har varit för dålig för länge nu.

Framför allt känns det jobbigt att power play-spelet har havererat, då det så länge varit Leksands vassaste vapen.

***

Det finns mycket negativt att säga om dagens insats (det finns det att säga om domarens första period också), men låt oss nöja oss med att konstatera att det inte har funkat på sistone. Däremot finns det några positiva insatser att lyfta fram:

1) Oliver Ekman-Larsson fortsatte att gå från klarhet till klarhet. Han har totalt sett varit Leksands bäste spelare sedan han kom tillbaka från JVM.
2) Med tanke på hur laget i stort har presterat måste Jens Bergenströms insatser i de två senaste matcherna ha gjort att han klättrar i kedjehierarkin. Allt annat skulle sända fel signaler.
3) Tomas Kollar var som vanligt... ja... Tomas Kollar.

***

Vem är det som åker runt i tröja nummer tio för tillfället? Och vart har han gjort av Pelle Prestberg?


***


Leksand, Växjö och AIK har blivit klara för kvalet. Då är det interntabellsläge:

Växjö  8  3 0 1 3  20-23  13 poäng
AIK  8  3 1 1 3  25-25  12
Leksand  8  3 1 0 3   28-25  11

Slutsats: Att Leksand har svårt för AIK är väldokumenterat. Då är det tur att dessa har lika svårt mot Växjö. Tristare däremot att Leksand bara kan vinna hemma mot Växjö.


Men låt oss inte stanna där. Dessa tre lag kommer att få sällskap av Almtuna, Malmö, Mora eller Bofors.


Så här ser siffrorna ut om det blir Almtuna:

Almtuna  12  6 1 0 5  31-20  20
Växjö  12  6 0 2 4  28-33  20
Leksand  12  5 1 0 6  34-35  17
AIK  12  4 1 1 6  31-36  15


Malmö:

Växjö  12  5 1 2 4  32-35  19
Leksand  12  5 1 0 6  39-38  17
AIK  11  4 2 1 4  34-34  17
Malmö  11  4 1 2 4  34-32  16


Mora:

Växjö  12  7 0 1 4  37-31  22
Leksand  12  5 2 0 5  42-34  19
AIK  12  5 1 2 4  39-38  19
Mora  12  3 1 1 7  30-45  12


Bofors:

AIK  12  6 2 1 3  38-31  23
Växjö  12  7 0 1 4  37-32  22
Leksand  12  4 3 1 4  43-33  19
Bofors 12  1 1 3 7  23-45  8


Slutsats: Det är inte bara Leksand som har stött på patrull mot Almtuna. De har ett otroligt imponerande facit i dessa matcher. Bofors är det lag som har haft minst att hämta i toppmatcherna. Tyvärr är det Leksand som har haft svårast mot dem. Ska man ta ut en önskemotståndare baserad dels på slagstyrka och dels på Leksands statistik mot dem blir det bisarrt nog Mora.

Värst är ju dock att hur man än vrider och vänder på det är Leksands resultat oroande svagt.

Leksand-Bofors 3-2 (1-0, 1-2, 0-0, 1-0)

Leksands mål: 1-0 Jean-Luc Grand-Pierre (Johan Hägglund), 2-2 Tony Virta (Jens Bergenström, Jean-Luc Grand-Pierre), 3-2 Eric Johansson (Thomas Rhodin).


***


Nej, man kan inte riktigt påstå att det har sett bra ut på sista tiden, trots att kvalplatsen är helt klar. Femte poängtappet på de senaste nio matcherna. Tre av de fyra fullpoängarna har varit med uddamålet. Anfalls- och passningsspelet har inte klaffat på sju matcher nu, sedan 6-5-urladdningen mot AIK.

Speciellt oroande är det att Pelle Prestberg har varit så blek ett tag, han som alltid har levererat när laget i övrigt har sett skralt ut.

***

Några positiva punkter:

1) Johan Hägglund har fört en ganska anonym tillvaro sedan han kom tillbaka från sin hjärnskakning. Mot Bofors var han tillbaka på riktigt. Första poängen sedan comebacken när han på karaktäristiskt vis jobbade fram 1-0. Resten av matchen var han riktigt het och inblandad i flera farligheter.
2) Jens Bergenström fick äntligen chansen igen och hade ett fint samarbete med Tony Virta. Otroligt vacker passning till 2-2 och sedan väldigt nära en repris i slutet av tredje perioden.
3) Jean-Luc Grand-Pierre hade en tung roadtrip med många utvisningar och tydlig frustration. Denna insats var just vad han behövde. Två poäng (jag räknar med att det aldrig kommer att hända igen för honom i Leksands tröja) och ytterligare ett par bra framstötar. Och noll minuter i utvisningsbåset.
4) Tomas Kollar fick kuska runt mellan kedjorna under matchen men lyckades ändå att vara ett vasst offensivt hot vid flera tillfällen.
5) Martin Karlssons överhoppning innan 3-2 förtjänade enligt all sorts moralisk logik en assistpoäng.

***

"Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen" kallade en ganska trist singer/songwriter sitt senaste album. Leif Strömberg tycks ha tagit inspiration av titeln. Han stökade om rejält i kedjorna innan matchstart (Prestberg och Kollar separerades bland annat för första gången sedan slaget om Dacke) och viftade återigen med sitt trollspö under andra perioden (och vips var Prestberg och Kollar tillsammans igen).

Det såg ett tag ut som att Leksand skulle komma till kvalet med flera väletablerade och ihopspelade kedjor. Men på senaste tiden har det blivit ändring. Jag tror att startskottet var en kombination av Peter Nordströms skadeproblem och att Jussi Pesonen hade några tunga matcher efter den inledande succén med Nordström och Virta. Sedan gav den ena förändringen den andra.

Det känns ju förmätet att antyda att jag vet mer än Strömberg om hur man sätter ihop hockeyformationer, men detta oroar mig ändå. Det största problemet på sistone har varit att spelarna inte tycks hitta varandra ordentligt och det blir knappast bättre av att tränare leker hela havet stormar ett par gånger per match.


***


Men kedjeändringarna gjorde i alla fall att Prestberg och Nordström fick spela tillsammans för första gången sedan inledningen av säsongen.

Det var ett av två skäl på matchdagen att komma att tänka på klassiska kedjor och radarpar. Nordström och Prestberg spelade ju under sin tid i Färjestad många säsonger tillsammans med Jörgen Jönsson och Nordström och Jönsson var dessutom ett legendariskt förhatansvärt par att möta när de spelade box play.

Det andra skälet var att Stefan Hellkvist berättade att det var dags att sluta med hockeyn. Han ingick under sin tid i Leksand i två olika magnifika kedjor. JAS-kedjan med Jens Nielsen och Anders "Masken" Carlsson och den förvisso namnlösa men lysande kedjan med Nielsen och Mikael Karlberg 2001/02.

Det har hunnit bli några minnesvärda kedjor genom åren för Leksand. Helst ska de ha fått egna namn.

Samtidigt som JAS-kedjan flög fram fanns också ÅKE-kedjan med Markus Åkerblom, Karlberg och Niklas Eriksson. Den splittrade Sune Bergman i samma stund som Greg Parks anlände, något som jag råkar veta att Karlberg inte alls uppskattade.

De senaste åren har bjudit på ett par stycken också. Krigarkedjan och Knattekedjan blev under perioder begrepp även utanför Dalarnas gränser.


Den stora spelarrotationen gör det allt svårare att hitta en hel kedja som kan spela tillsammans år efter år. Man får hoppas på att i alla fall få fram en strävsam duo som kan fortsätta hänga ihop.


Mitt favoritradarpar är nämnda Karlberg/Nielsen, Leksands egna Lennon/McCartney, Seinfeld/David eller Strummer/Jones. Briljanta i power play naturligtvis, men också extremt samsynkade i numerärt underläge. 2002/03 kom Leksand trea i hela Elitseriens penalty killing-liga. Det kändes som att Challe och Jensa var inne 80 procent av tiden när man hade spelare utvisade den säsongen.