Del 33: Leksand-Färjestad

Leksand-Färjestad 4-2 (0-0, 3-0, 1-2)
 
Leksands mål: 1-0 Toni Kähkönen (Mattias Ritola, Johan Ryno), 2-0 Toni Kähkönen (Mattias Ritola, Johan Ryno), 3-0 Jens Bergenström (Linus Hultström, Fabian Brunnström), 4-0 Fabian Brunnström (Fredrik Händemark, Jon Knuts). 

***
 
Årets sista match. Ett utmärkt tillfälle att, äntligen, ta sig upp på tabellens tiondeplats och fast mark.
 
***
 
2014 avslutades, på samma sätt som säsongen inleddes i höstas, med hemmamatch mot Färjestad.
 
De två tidigare förlusterna mot de värmländska illbattingarna har tillhört höstens mest frustrerande. Ett formsvagt, tunt Färjestad som Leksand ändå inte har varit starka nog att manövrera ut.
 
I kväll kom gästerna i stället till Dalarna som ett av seriens hetaste lag med en fin resultatrad i ryggen. Kanske var det då bara rimligt att Leksands första seger då äntligen kom.
 
***
 
På fast mark!
 
***
 
En av de saker jag gläds mest åt med Leksands uppryckning efter den hemska seriestarten är självförtroendet i hemmaspelet, hur man går ut till kamp med högt huvud från start.
 
Kvällens första period var inget undantag. Det som gör det så bra är kombinationen av att våga sig på lite riskabla saker framåt utan att samtidigt tappa tålamodet när chanserna eller målen inte omedelbart kommer. Man blir, kort sagt, varken fega eller desperata.
 
Trots att det stod 0-0 när paussignalen ljöd hade grunden till något större lagts.
 
***
 
På fast mark!
 
***
 
I slutet av perioden fick Robin Gartner ett vackert mål bortdömt.
 
De diffusa reglerna angående offside i målgården orkar jag inte avhandla en gång till, det har jag redan tröskat tillräckligt här.
 
***
 
På fast mark!
 
***
 
Och ett väldigt effektivt sätt att komma över bortdömda mål är att inleda nästa akt med tre fullträffar på periodens tolv första minuter. Då, i andra perioden, skördades frukterna av grundarbetet under matchens första tjugo.
 
Först Toni Kähkönen, denne härlige, gänglige evighetsmaskin, två gånger om. Det första efter en stark soloprestation, det andra efter ett underbart förarbete och en rakbladsvass framspelning från Mattias Ritola.
 
Sedan Jens Bergenström som såg till att haka på Tomi Sallinen i skyttetoppen genom att peta dit returen på Linus Hultströms skott.
 
***
 
På fast mark!
 
***
 
Det där om att leda med tre mål i ishockey har vi alla både hört om och raljerat över till leda. I kväll krävdes det emellertid ett fjärde mål (när Fabian Brunnström på ett vackert sätt tog revansch för en miss tidigare i perioden) för att få fart på Färjestad. Men vi kan nog alla enas om att deras två mål i tredje periodens fjortonde minut mest handlade om att bjuda den tätbelagda arenan på lite extra spänning. 
 
***
 
Vi ska defintivt inte ropa hej, vi är inte ens framme vid bäcken än.
 
Men det tog, för att tala Håkan Hellström-termer, en lång, lång tid innan jag alls vågade hoppas att det någonsin skulle ske att Leksand skulle ta sig upp över strecket, eller ens ovanför jumboplatsen, under den här säsongen.
 
Att Leksand, efter allt som har skett, på och vid sidan av isen, den här säsongen har tagit sig dit är, hur det än slutar i vår, en fantastisk prestation.
 
 
Oskar Klingborn
 
***

Del 32: Modo-Leksand

Modo-Leksand 3-4 (0-1, 2-0, 1-2, 0-0, 0-1)
 
Leksands mål: 0-1 Mattias Ritola (Linus Hultström, Robin Gartner), 2-2 Mattias Ritola (Johan Ryno), 2-3 Tomi Sallinen (Mattias Ritola, Linus Hultström), 3-4 Tomi Sallinen (avgörande straff).
 
***
 
För det första: Det här skulle ha blivit tre poäng. Det är inte bra att skänka bort något mot ett så svagt lag som Modo.
 
För det andra: Tack, snälla tomten, för att det ändå blev två poäng. Och tack för att vi får ha Mattias Ritola och Tomi Sallinen i laget.
 
***
 
Det var seriens två tabellmässigt sämsta lag som gjorde upp och det var inte utan att det syntes i första perioden. Leksands spel var långt ifrån på topp och passningsspelet klaffade sällan. Det gjorde emellertid inget då Modo var ännu blekare. Seriejumbon var svaga i egen zon och precis lika tama framåt. Skottstatistiken 5-8 beskrev perioden bra.
 
Riktigt vacka mål är, som vi alla vet, det effektivaste sättet att sminka om en medioker period till något njutbart. Efter drygt halva perioden rullade Leksand upp Modo fullständigt och samspelet mellan Robin Gartner och Linus Hultström gav Ritola fritt blås i slottet och det utnyttjade han stensäkert och iskallt. 0-1.  
 
***
 
Modo är i dagsläget ett klassen sämre lag än Leksand. Det är därför otroligt onödigt hur Leksand då släpper in dem och låter dem ta över initiativet i andra perioden.
 
Leksand hade alla möjligheter i världen att i inledningen av perioden göra både 0-2 och 0-3. I stället var det Modo som fick göra två mål. Målen i sig var det kanske inte speciellt mycket att säga om, men möjligheten att vända matchen skulle aldrig ha behövt uppstå. Det ska inte bara göras ett mål på två perioder mot lag som spelar så svagt som Modo gjorde i dag.
 
***
 
Ritola, två målpass senast han mötte sitt gamla lag, skakade liv i det hela i början av tredje perioden. Först vände han om och vispade in 2-2 och sedan fanns han med i förarbetet när Sallinen satte 2-3 med ett perfekt handledsskott.
 
Det borde ha varit det matchavgörande målet, men när Modo fick powerplay tilläts Joonas Nättinen stå helt själv och sätta 3-3. Det var Modo-snitt på Leksands försvarsspel i det skedet.
 
***
 
På tal om 3-3 var spel tre mot tre i sudden en ny upplevelse. En hjärtkrampande upplevelse. Varje uppåkning kändes farligare än valfri Quentin Tarantino-skurk.
 
***
 
Även Sallinen gjorde två poäng senaste lagen möttes och så skulle det bli också i dag. Hans 2-3-mål räckte inte för att göra honom till matchvinnare, men det gjorde hans snygga fullträff i straffläggningen. Leksands första straffvinst.
 
***
 
Trots en snöpligt tappad poäng slutade ändå det hela med att Leksand lämnade Modo en poäng längre efter sig i botten. Nu får vi se vad Brynäs har tänkt svara på det.
 
 
Oskar Klingborn
 
***

Del 31: Djurgården-Leksand

Djurgården-Leksand 1-2 (0-0, 0-1, 1-1)
 
Leksands mål: 0-1 Tomi Sallinen (Jens Bergenström, David Åslin), 1-2 Mattias Ritola (Johan Ryno, Tomi Sallinen).
 
***
 
En magnifik Oscar Alsenfelt.
 
En Jens Bergenström och en Tomi Sallinen som hjälps åt att ordna två mål. 
 
Tre poäng i en sexpoängsmatch.
 
Det är vad jag kallar en god fortsättning.
 
***
 
Inga mål, inga utvisningar, få skott.
 
Ändå var det en intensiv förstaperiod det bjöds på. Att det var Djurgården som ägde pucken och styrde spelet rådde det inga tvivel om. Men det kändes planenligt. Ett piggt lag, inspirerat av ett välfyllt Globen och  med en fin höstsäsong i ryggen, störtar nästan per automatik framåt i en sådan här match. Det är mer naturlag än undantag.
 
Leksand hanterade det bra. Några gånger blev det lite väl svettigt runt Alsenfelt men annars styrde man effektivt undan Djurgården från de farligaste områdena och var hela tiden redo att slå till med snabba omställningar, speciellt David Åslin som såg ut att vara på gott humör.
 
Med lite flyt hade Leksand kanske till och med kunnat få med sig ett ledningsmål, men 0-0 efter första 20 var ett utmärkt resultat för de vitblåa.
 
***
 
Ledningsmålet kom i stället en dryg minut in i andra perioden. Jens Bergenström gjorde en kvick uppåkning och levererade en kall framspelning direkt på bladet till Tomi Sallinen, som var lika kall i sitt avslut och vallade in 0-1 via Mikael Tellqvist.
 
De närmaste minuterna efter målet var den kanske tyngsta sekvensen i matchen. Djurgården trummade på, Leksand fick inget grepp och kvitteringen såg ut att bli snabb. Tack och lov var Alsenfelt lysande och gjorde några yttergalaktiska räddningar.
 
Det gav laget chansen att äta sig in i matchen, lyfta upp spelet och oroa de mesta mästarna i deras zon. Ett betydligt effektivare sätt att spela på en ledning.
 
***
 
I början av tredje akten verkade Mattias Ritola vilja sätta ett extra avtryck.
 
Först, mindre än en minut in i perioden, med en nonchalant enhandsstötning i utsatt läge, där han försökte ta emot pucken, avstyra ett anfall, finta en motståndare och starta en kontring i en och samma slappa rörelse. Det slutade i stället, föga förvånande, med en tappad puck och ett 1-1-mål.
 
Sedan, en dryg minut senare, genom att smälla in ett slagskott från blålinjen, sedan Bergenström först ordnat numerärt överläge och efter det på klassiskt manér skymt Tellqvist för att hjälpa pucken in. 1-2. Matchens sista mål.
 
***
 
Leksand gör en otroligt gedigen bortainsats i dag. Disciplinerat, effektivt och konsekvent. Ritolas slarv var den enda plumpen i protokollet.
 
Att i en sådan här match, där man släpper igenom 40 skott mot eget mål, bara åka på ett baklängesmål och enbart dra på sig tre utvisningar visar på både uthållighet och karaktär.
 
Och precis så frutrerande som det är för motståndaren är det underbart skönt för oss. I dag gav det en seger som föder hoppet om ett lyckat 2015.
 
 
Oskar Klingborn
 
***

RSS 2.0