Del 29: Leksand-Luleå

Leksand-Luleå 2-3 (0-0, 2-0, 0-2, 0-1)
 
Leksands mål: 1-0 Jon Knuts (Kevin Kapstad, Fabian Brunnström), 2-0 Eric Himelfarb (Jens Bergenström).
 
***
 
27 sekunder.
 
27 förbannade sekunder.
 
27 sekunder från full pott i den här sexpoängsmatchen.
 
Då. Kvittering. Sedan. 2-3 på övertid.
 
Säg till om ni ser min energi. För jag tappade den fullständigt.
 
***
 
Klang.
 
Ljudet av puck som träffar stolpe.
 
Ibland är det världens mest frustrerande ljud.
 
Ibland är det ett ljud lika vackert som en Nick Drake-text.
 
Som när pucken sedan går in i nät och det innebär att Jon Knuts äntligen får göra mål i Leksands tröja igen. När han i våras väldigt plötsligt lämnade föreningen trodde jag att det skulle dröja VÄLDIGT länge innan vi skulle få uppleva det. Så blev det tack och lov inte och jag är otroligt glad för det.
 
***
 
Det var i andra perioden det mesta hände för Leksand i kväll.
 
Knuts mål, som kom tidigt i perioden, betydde 1-0 och gav Leksand ett lägligt grepp i den här matchen.
 
Greppet blev än hårdare när en comebackande Eric Himelfarb smällde in Jens Bergenströms framspelning till 2-0. Johan Svedberg delade i förarbetet ut en tackling som måste ha varit millimeter från att klassas som crosschecking. En målgivande fingertoppskänsla.
 
***
 
Leksand hade inlett med en svag förstaperiod. Spelet i egen zon var tafatt och tillät Luleå att skapa mer tryck än nödvändigt. Offensivt saknades flytet i passningsspelet och spelarna hade svårt att hitta varandra. Inte heller powerplay fungerande något vidare även om det första snabbt renderade i ett straffslag. Trots att det var fem dagar sedan den senaste matchen kändes det som symptom på trötthet. Eller kanske var det matchens tabelldignitet som satte spår.
 
***
 
Tredjeperioderna har ofta varit en svaghet den här säsongen och en tappad 2-0-ledning på hemmaplan bättrar knappast på den statistiken.
 
Men faktum är att första halvan av perioden var Leksands bästa sekvens på hela matchen. Man tog med bestämda nypor hand om taktpinnen, tryckte tillbaka Luleå och skapade flera bra möjligheter. Luleås 2-1-reducering, som öppnade upp matchen, kom då från ingenstans. Det gör allt det här ännu mer frustrerande.
 
***
 
Men trots en snöplig förlust i en viktig match är det något helt annat som har berört mig allra mest och starkast i dag. En annan typ av kämpainsats. Så låt oss avsluta med det.
 
Vad det har gör med ishockey att göra? Ingenting. Och allting. Dessutom råkar jag veta att huvudrollsinnehavaren har vissa känningar i Leksand.
 
Titta på det här, berörs och låt oss hoppas att det är starten på något stort och viktigt. I tider av parlamentariskt kaos, nyval och och mörkbrunt politiska huliganer som håller vår demokrati gisslan kan det behövas.
 
 
 
Oskar Klingborn
 
***

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0