Del 16: Leksand-Brynäs

Leksand-Brynäs 3-2 (0-0, 3-0, 0-2)
 
Leksands mål: 1-0 Brian Connelly (Linus Hultström, Johan Ryno), 2-0 Jens Bergenström (Johan Ryno, Mattias Ritola), 3-0 Jens Bergenström (Eric Himelfarb).
 
***
 
– Hockeyn går ju ut på att göra mål, inte att hålla på och jävlas.
 
– Tomas Thorsbrink
 
***
 
Orden här ovan är domarbas Thorsbrinks förklaring till varför Jens Bergenströms störning före målet mot Skellefteå senast egentligen inte är tillåten.
 
För det första är det ett märkligt, och därmed roligt, sätt att motivera en specifik regel.
 
För det andra tycker jag att han har fel.
 
Hockey går ut på precis det här, att se Leksand slå Brynäs med 3-2.
 
***
 
Kvällens match bestod av hockey helt fri från bromsar.
 
Tonen sattes i första perioden. Total anfallsvilja kombinerades med total brist på fokus i såväl försvarsarbete som passningsspel.
 
När Leksand fick ett fyra minuter långt numerärt överläge spelade man som om att man låg under med två mål med fem minuter kvar, lysande målchanser mixades med halsbrytande kontringslägen.
 
Allt som allt gav det 12-12 i skott och 0-0 i mål.
 
***
 
Men om vi i inledningsakten fick se noll mål på 24 skott behövde vi bara vänta 28 sekunder på utdelning i den andra.
 
Tekningsvinst av Johan Ryno, vispning av Linus Hultström och PANG! från Brian Connelly. 1-0.
 
Ett mål brukar ofta öppna upp matchbilden. I kväll fanns det liksom inget kvar att öppna. Så det vara bara att cirkulera och fortsätta som tidigare.
 
***
 
Hela sekvensen före 2-0 ringar in matchen tämligen väl.
 
Powerplay för Leksand.
 
Mattias Ritola jobbar fram pucken och ger Hultström öppet mål i perfekt skottläge.
 
Pucken studsar över Hultströms blad och Bill Sweatt sticker iväg i en blixtsnabb kontring.
 
Sweatt ser ut att få soprent friläge men Ryno, som har backcheckat som om det inte fanns någon morgondag, gör en brytning av bibliska mått och vänder spelet tillbaka lika snabbt.
 
Ryno och Ritola väggar sig fram, Ryno skjuter och Bergenström rakar in returen. 2-0.
 
***
 
Jag upprepar: "Hockeyn går ju ut på att göra mål, inte att hålla på och jävlas."
 
***
 
Tredje perioden?
 
Vi kan säga så här: Efter 3-2 stängde jag av ljudet på tv:n. Efter Ryno snubbling och miss framför tom bur ville jag stänga av ögonen också.
 
***
 
Det var flera ifrågasatta spelare som låg bakom kvällens seger.
 
Connelly, avskedshotad och förpassad till läktaren under en längre period, gjorde sitt första mål för laget.
 
Kapten Ryno, som har kritiserats för så mycket av så många, gjorde ett sublimt förarbete till 2-0 och fick med sig två passningspoäng från matchen.
 
Bergenström, tidigare nedsablad och borträknad av många, gjorde två mål på mindre än en och en halv minut och är nu uppe på fem mål på tre matcher.
 
Eric Himelfarb, ratad och utsparkad, spelade fram till Bergenströms 3-0.
 
****
 
Vågar vi så smått börja titta uppåt i tabellen? Jag vet inte, först och främst måste vi hålla full koll på Färjestad på torsdag.
 
***
 
Och om du har fått för dig att hockey går ut på att hålla på och jävlas, ja, då hoppas jag att du har lärt dig att det alltså inte stämmer.
 
 
Oskar Klingborn
 
***

Del 15: Skellefteå-Leksand

Skellefteå-Leksand 2-1 (1-0, 1-0, 0-1)
 
Leksands mål: 2-1 Jens Bergenström (Johan Ryno, Linus Hultström).
 
***
 
Det finns matcher där man måste vara glad att det ens blev spännande.
 
***
 
I två perioder var det klasskillnad.
 
Ibland är skottstatistiken bara siffror man inte ska stirra sig blind på.
 
Ibland är det siffror som säger alldeles för mycket.
 
Dagens första period: 14-4
Den andra: 17-3
 
Då och då behövs det inte mer än så för att beskriva en matchbild.
 
***
 
Senast pratade vi om alla lags möjlighet att slå alla i SHL. Och det går även att vinna matcher där man är spelmässigt utklassade.
 
Och Leksand gjorde sitt bästa i dag. Skellefteå tilläts aldrig segla iväg och nollan hölls hyfsat länge.
 
Men det här var en sådan match som kändes avgjord i samma ögonblick som 1-0-målet kom.
 
***
 
Men en känsla är inte alltid detsamma som sanningen.
 
Hur överlägset ett lag än har varit är ingen match helt avgjord så länge det bara står 2-0.
 
I tredje perioden kunde Leksand flytta fram positionerna ett snäpp. Det som krävdes för att få till en reducering var ett powerplay och en Jens Bergenström som ställde sig framför kompisen Erik Hanses och viftade med armarna som en handbollsmålvakt och sedan forcerade in 2-1.
 
Och plötsligt gick det åtminstone att drömma om poäng.
 
***
 
Annars var det ju comebackernas dag.
 
Den förlorade sonen Jon Knuts.
Den utsparkade Eric Himelfarb.
Den bänkade Joakim Lundström.
Den sjuke Daniel Josefsson.
 
Alla var de tillbaka i Leksands uppställning.
 
Knuts fick vi inte se mycket av men övriga tre var de som satte störst avtryck i första perioden, när ställningen fortfarande var helt jämn. I en period där Leksand sköt fyra skott var det Himelfarb och Josefsson som stod för Leksands målchanser framåt medan Lundström räddade tretton av fjorton skott och var mindre än två minuter från att hålla tätt fram till pausvilan.
 
***
 
Nu stryker vi ett streck över det här och riktar in oss på tisdagens derby mot Brynäs.
 
 
Oskar Klingborn
 
***

Del 14: Leksand-Växjö

Leksand-Växjö 6-3 (2-2, 3-0, 1-1)
 
Leksands mål: 1-0 Tomi Sallinen (Veli-Matti Savinainen, Simon Erlandsson), 2-2 Toni Kähkönen (Johan Ryno, Mattias Ritola), 3-2 Jens Bergenström (Tomi Sallinen, Mattias Ritola), 4-2 Veli-Matti Savinainen (Fabian Brunnström, Brian Connelly), 5-2 Jens Bergenström (Fabian Brunnström, Robin Gartner), 6-3 Tomi Sallinen (Mattias Ritola, Johan Ryno).
 
***
 
Denna text tillägnas Toni Kähkönen.
 
***
 
Karma.
 
Det kallas visst det, Växjö.
 
Gudarna ska veta att det finns många sätt att besegra Leksand på, det har den här seriestarten bevisat. Men en sak fungerar definitivt inte. Skadar ni vår bäste spelare får ni tusan i mig hålla i hatten.
 
Exakt fjorton minuter in i andra perioden sänkte Malte Strömwall Kähkönen med en sen, onödig och feg armbåge i ryggen. Fyra minuter och sex sekunder senare hade 2-2 förvandlats till 5-2.
 
Det brukar heta att brott inte ska löna sig. Så här omedelbar och skoningslös brukar bestraffningen dock sällan vara.
 
Kanske är det bara rimligt att det var Jens Bergenström, denne rättskaffens karl, som var den främste skiparen av rättvisa med två av målen.
 
***
 
Och, som vi ju har lärt oss, när Bergenström gör mål, ja, då vinner Leksand.
 
***
 
SHL är en jämn serie där alla, som det heter i klyschan, kan slå alla.
 
Det gäller även när seriens klara jumbo möter en storsatsande guldkandidat.
 
Bra start. Psykologiska mål. Powerplay.
 
Det är tre effektiva metoder för det nederlagstippade laget att komma åt förhandsfavoriten. Leksand använde sig av alla tre i kväll.
 
***
 
Det är dock sällan en god idé att skänka bort initiativet i sådana här matcher och jag trodde att kvällens möjligheter försattes när Växjö på några minuter i första perioden vände 1-0 till 1-2, speciellt när båda målen kändes lite onödiga.
 
Oscar Alsenfelt såg ut att ha kontroll på situationen när han i stället Pat Bonner-styrde in pucken till 1-1. Patrik Lundh fick stå helt och hållet själv mitt framför mål och styra in 1-2.
 
***
 
Men Kähkönen låg inte bara bakom 3-2, 4-2 och 5-2 genom matchstraffet tacklingen på honom gav. Han gjorde också på egen hand, och väldigt snyggt, 2-2 sent i första perioden. Jag tror att det målet betydde extremt mycket för att matchen skulle sluta så bra. Matchbilden hade förmodligen varit en helt annan om Leksand hade gått in i andra perioden i underläge.
 
***
 
En match mot Växjö utan en enda slew-footing?
 
***
 
Nu tänker jag gå och lägga mig om drömma om Bergenström, Tomi Sallinen och sex vackra mål.
 
***
 
Visst skrev jag att den här texten tillägnas Toni Kähkönen?
 
 
Oskar Klingborn
 
***

RSS 2.0