Del 3: Djurgården-Leksand

Djurgården-Leksand 4-1 (1-0, 2-0, 1-1)
 
Leksands mål: 4-1 Tomi Sallinen.
 
***
 
Nej, det här går inte.
 
***
 
Det syns så tydligt hur stukat Leksand är just nu.
 
Det är inte det att man inte kan spela bra. Det är inte det att man inte kan skapa tryck.
 
Det är bara det att minsta lilla motgång spräcker allt och tömmer ballongen fullständigt och så tar det en evighet att komma i balans igen.
 
I både första och andra perioden räckte det med en utvisning för att välta allt över ända.
 
***
 
I första perioden såg det bra ut. I fyra minuter.
 
På den tiden hann Johan Ryno serverera ett öppet läge för Kevin Kapstad och Robin Jacobsson vara nära att valla in ett slagskott via Robin Norells byxor.
 
Sedan fick Ryno två minuter för hakning och då var det farväl till allt vad ordnat anfallsspel hette.
 
Det hjälpte inte ens att en vältajmad brytning gav Ryno ett gratis friläge direkt efter utvisningen. Miss av först Ryno och sedan på returen av Tomi Sallinen och, vips, nästan på pricken en minut senare stod det i stället 1-0 till Djurgården och så var uppförsbacken anlagd.
 
***
 
I andra perioden såg det till och med riktigt bra ut. I elva minuter.
 
Det var Leksands hittills bästa sekvens under säsongen. Då greppade man tag Djurgården i ett bastant headlock och tryckte tålmodigt på för kvittering och tog sig lugnt och metodiskt närmare och närmare utdelning.
 
Då drabbades Jack Connolly av en plötslig insikt. Han tänkte: "Nämen, vad har vi här? Initiativ? Det är nog bäst att ni i Djurgården tar hand om det." Och så körde han, med idiotisikt slarv, fast två gånger om i egen zon och drog på sig en utvisning för tripping. 39 sekunder senare fick Micke Samuelsson ta sig fram alldeles för enkelt och tvingade Joonas Rönnberg att också plocka en utvisning. Och snart stod det 2-0 och så var fan lös igen.
 
***
 
Tredje perioden ställdes in och ersattes av en transportsträcka.
 
***
 
En kedja med bara finländare. En annan med idel nordamerikaner. Den där typen av laborationer som ser spexiga ut på pappret är sällan lika skojiga i praktiken. Inte i kväll heller.
 
***
 
Nu är både välsignelsen och förbannelsen sådan att det bara är för Leksan att blunda, ta tre djupa andetag och sedan hoppa upp på hästen igen och ta sig an Skellefteå. Snart har man inte råd att trilla av den där kusen så många gånger till.
 
 
Oskar Klingborn
 
***

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0