Del 4: Leksand-Skellefteå

Leksand-Skellefteå 0-2 (0-0, 0-0, 0-2)
 
Leksands mål: -
 
***
 
Okej, vi börjar med en snabb liten grundkurs:
 
Vad ska man göra när man ligger under med 0-1 med åtta minuter kvar?
 
Ja, man ska i alla fall INTE dra på sig en utvisning för spel med sex utespelare.
 
Så, har vi rett ut det? Bra.
 
***
 
Leksand bevisar återigen att man kan prestera bra hockey så länge man inte hamnar i underläge. Mot Färjestad hade man ledningen fem sjättedelar av matchen och mot Brynäs och Djurgården såg det lovande ut fram till att första målet föll.
 
I dag höll det i två perioder.
 
***
 
I första perioden osade det rejält med katt i Skellefteås zon flera gånger. Det var inte bara alibiskott ur ofarliga vinklar utan vid ett par tillfällen hängde verkligen målet i den berömda luften.
 
Men det är en riskabel och dyrbar typ av press, speciellt så här i smådesperat tre-raka-förluster-läge, för ju längre det går utan utdelning desto hårdare blir smällen om man åker på ett bakslag.
 
Speciellt kändes det som nu eller aldrig-varning när Skellefteå drog på sig 3 minuter och 35 sekunder i sträck i boxplay, varav 25 sekunder tre mot fem. Då kändes det inte superlägligt av Kevin Kapstad att tappa ut pucken över blålinjen just när det var läge att sätta ordentlig spinn på powerplaykulan. Ett Skellefteå-mål strax därpå hade inte förvånat mig det allra minsta.
 
***
 
Jag var rädd att bristen på nätrassel skulle sätta sina spår i andra perioden. I stället fortsatte Leksand i samma takt.
 
Skellefteå etablerade sig förvisso till en början i Leksands zon och ordnade fram ett powerplay men så snart som Pär Lindholm drog på sig en väldigt onödig tvåa genom att dra ner Simon Erlandsson var ordningen återställd.
 
I perionden fick vi också se Veli-Matti Savinainen kliva fram som en rejäl skarpskytt med sitt slagskott. Det blev inget mål men väl ett rungande stolpskott och en svettig räddning av Markus Svensson. Om han fortsätter att plocka fram den bössan blir det ett väldigt viktigt vapen i vinter.
 
***
 
I stället var det i tredje perioden som bränslet tog slut.
 
Skellefteå fyrade iväg periodens fem första skott och åt sig fast i Leksands zon och då dröjde 0-1-målet inte speciellt länge. Att det dessutom var en sådan där låg fösare förbi skymmande ben, som Leksand med lite flyt lika gärna hade kunnat få in tidigare under matchen, gjorde bara snöpligheten ännu mer total.
 
Periodens övriga orgie i frustration och utvisningar orkar jag inte ens tänka på.
 
***
 
Leksand har förlorat tre av fyra tredjeperioder.
 
***
 
Hösten 2011 blev Växjö uppmärksammat för att det dröjde fram till sextonde omgången innan en svensk (Per Hållberg) gjorde mål för dem i elitserien. Riktigt där är vi inte än men det har nu gått fyra matcher av Leksands säsong utan att en svensk ens har gjort poäng.
 
***
 
Hur länge orkar Oscar Alsenfelt att spela så här bra utan att få poängutdelning?
 
***
 
Sex utespelare på isen...
 
Så. Förbannat. Jävla. Dåligt.
 
 
Oskar Klingborn
 
***

Kommentarer
Postat av: kaLIFen

Kul att följa din vassa penna igen!

2014-09-21 @ 18:22:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0