Del 53: Leksand-Frölunda

Leksand-Frölunda 4-5 (1-1, 1-0, 2-3, 0-0, 0-1)
 
Leksands mål: 1-1 Patrick Cehlin (Mattias Ritola, Brian Connelly), 2-1 Mattias Guter (Jon Knuts, Toni Kähkönen), 3-1 David Åslin (Brian Connelly), 4-3 Linus Hultström (Toni Kähkönen, Robin Gartner).
 
***
 
Tappad tvåmålsledning och kvittering med fyra sekunder kvar.
 
Ja, hur fan skulle det annars gå till när Leksand blev kvalklara?
 
***
 
Tusen tack för er heroiska hjälp, Växjö, era förbannade halvfigurer.
 
***
 
Sedan jag började följa Leksand ganska precis när 80-tal förvandlades till 90-tal har fjorton säsonger slutat i kval.
 
Jag har sett Leksand vinna en allsvensk final, förlora en likadan och i stället klara av en efterföljande kvalserie, åka ur i tre kvalserier, gå upp från tre kvalserier, misslyckas med att gå upp från fem kvalserier och komma sist i en förkvalserie.
 
Då är det klart att man ska vara med när ett nytt kvalsystem ska införas.
 
***
 
Ska vi tvunget skaka fram något postivt från kvällen?
 
Leksands poäng innebär att elfteplatsen är säkrad eftersom Modo nu är sju poäng efter med två omgångar kvar. Det innebär att Leksand för möta trean i den allsvenska slutspelsserien i det stundande kvalet.
 
***
 
I går lovade jag att skriva några rader om Andreas Appelgren.
 
På fredagsförmiddagen blev det klart att han efter drygt tre år lämnar posten som huvudtränare.
 
Jag tror att det skedde vid ett tillfälle då det var helt rätt att byta tränare, men det förändrar inte att jag är oändligt tacksam för, och imponerad av, vad han har lyckats med under dessa år.
 
Han har tagit upp Leksand i högsta serien och väl där lotsade han laget till en sjundeplats under den första säsongen tillbaka i finrummet. Detta, och allt annat under sin tid, har han gjort med en attityd och personlighet som knappt någon har strösslat något annat än lovord över.
 
Jag vet när jag blev förälskad i honom. Det var, paradoxalt nog, efter en hemmaförlust mot en allsvensk tabelljumbo.
 
Appelgren tog över huvudansvaret sedan Christer Olsson och Niklas Eriksson (två ex-spelare, tränare och människor som jag, för protokollets skull, också hyser en extremt stor respekt och kärlek för) fått sparken 30 november 2011 efter att matchen Sundsvall-Leksand dagen före hade slutat med 4-2-seger för hemmalaget. Detta var under en period när Leksand hade en underlig förmåga att åka på smått förnedrande förluster mot seriens bottenlag.
 
Detta var inget som automatiskt upphörde vid tränarskiftet. 8 december mötte Leksand seriens fjortonde och sista lag Borås hemma i Tegera. Leksand förlorade med 1-4 mot västgötarna.
 
På presskonferensen efter matchen grillade jag och övriga journalister den nye mannen vid rodret angående vad fan det var som egentligen pågick. Det ryggraka och överrumplande ärliga sättet han besvarade våra frågor på, där han konstaterade att han uppriktigt inte visste vad genomklappningarna berodde på men att det absolut inte fick se ut som det hade gjort på isen, gjorde att jag förstod att den här mannen, som hade tagit över efter de som jag tyckte så mycket om, verkligen var något att hålla i när vinden blåste. Och dessutom en förbannat trevlig jävel.
 
Jag är glad och stolt att han blev klar när laget gick kräftgång under starten i höstas. Trots att det nu ändå blir kval var han med och vände på skutan och förvandlade de dåvarande spillrorna till ett fungerande lag. Hade han inte blivit kvar då är jag övertygad om att Leksand hade slutat sist med minst tjugo poängs marginal i årets SHL. Nu går det i stället att, trots allt, se på framtiden med en viss dos av tillförsikt.
 
 
Oskar Klingborn
 
***

Del 52: Djurgården-Leksand

Djurgården-Leksand 4-3 (2-2, 1-0, 0-1, 1-0)
 
Leksands mål: 0-1 Mattias Ritola (Tomi Sallinen, Linus Hultström), 2-2 Tomi Sallinen, 3-3 Robin Gartner (Linus Hultström).
 
***
 
I kväll var jag på plats på Hovet för att följa Operation Halmstrå i närbild. Jag fick se operationen bli ytterligare ett snäpp svagare när Leksand enbart tog in en poäng på Brynäs och samtidigt såg till att Djurgården säkrade sitt SHL-kontrakt.
 
***
 
Det blir en längre text i morgon där såväl Andreas Appelgren som tabelläget avhandlas.
 
I kväll nöjer jag mig med att konstatera att jag är nöjd med att Leksand lyckas göra tre snygga mål, går in i tredje perioden i underläge och äntligen lyckas få motståndarna i brygga OCH faktiskt få utdelning och poäng, att Tomi Sallinen får göra mål och dessutom fortsätter att leverera målpass och att Robin Gartner fortsätter att gå från klarhet till klarhet.
 
Desto mindre nöjd är jag med att Leksand inte lyckas slå ett lag som bjuder på så mycket i egen zon som Djurgården gör i kväll, att Kevin Kapstads blytunga säsong fortsätter utan att det verkar påverka matchningen av honom det minsta, att Leksand skänker bort det ena målet efter det andra och missar två frilägen i andra perioden. Och Jens Bergenströms stolpträff strax efter 3-3 kommer att bosätta sig på min näthinna för en lång tid framöver.
 
 
Oskar Klingborn
 
***

Del 51: Leksand-Skellefteå

Leksand-Skellefteå 2-6 (2-1, 0-2, 0-3)
 
Leksands mål: 1-0 Kevin Kapstad (Joonas Rönnberg), 2-0 Mattias Ritola (Tomi Sallinen).
 
***
 
Insikten har växt sig starkare och starkare för varje omgång på sistone.
 
Nu är det knappt ens värt att debattera längre.
 
Leksand KOMMER att få kvala.
 
Redan på fredag kan det även vara matematiskt klart.
 
***
 
Tidigare under säsongen har Leksand kämpat väl mot Skellefteå utan att riktigt komma åt dem. Skillnaden var att i kväll fick man ett tidigt grepp. Först 1-0 via Kevin Kapstads skott som ändrade riktning och ställde Erik Hanses och sedan 2-0 efter att Skellefteå gått bort sig och Tomi Sallinen kunnat frispela Mattias Ritola som säkert satte dit pucken.
 
Tyvärr avslutades perioden med att Janne Pesonens välriktade skott snöpligt hittade in vid Joakim Lundströms första stolpe. 2-1 i paus.
 
***
 
I andra perioden tog det roliga slut. 2-1 blev 2-3.
 
I ärlighetens namn speglade det matchbilden väl, men det fanns ändå skäl att känna sig snopen:
 
1) Det fanns bud på 3-1.
 
2) Domarteamet missade/släppte en solklar och ytterligare en misstänkt utvisning för sex spelare. Det hade kunna ge chans till återhämtning och nya chanser till utökning.
 
3) Sättet som Pesonens 2-2 hittade in var minst lika snöpligt som vid 2-1.
 
***
 
Leksand fick en öppning för kvittering med ett fyra minuter långt powerplay i skarven mellan andra och tredje perioden.
 
Utdelningen uteblev och när Mattias Guter ett par minuter senare stod och sov i egen zon och gav Nick Sörensen öppen gata fram till 2-4 var det bara att släcka och gå hem.
 
***
 
På fredag väntar Djurgården på bortais. Klarar Leksand av att ge sig själva konstgjord andning och bibehålla någon form av spänning i serieavslutningen?
 
 
Oskar Klingborn
 
***

RSS 2.0