Del 44: Leksand-Växjö

Leksand-Växjö 1-6 (0-1, 0-2, 1-3)
 
Leksands mål: 1-5 Johan Ryno (Linus Hultström, Mattias Ritola).
 
***
 
Det är nog inte så dumt med lite uppehåll.
 
***
 
Tidigare möten mellan lagen den här säsongen har präglats av matchstraff. I första perioden var det snarare högaktuella bedömningsnivåer som ställde till det. För båda parter.
 
Först slarvade Leksand bort ett tidigt powerplay när Tomi Sallinen, efter elva sekunder i numerärt överläge, väldigt onödigt drog på sig två minuter för delaying the game när pucken låstes fast vid sargen.
 
Sedan var det Växjö som fick bita i det sura äpplet när deras mål dömdes bort efter att en spelare hade korsat målgården och stört Oscar Alsenfelt precis före avslutet. Ibland verkar spelare ha svårt att lära sig av tidigare situationer.
 
Perioden var i stort väldigt uppdelad. Leksand inledde bäst och hade under första halvan spelet totalt och hade flera vassa farligheter. Sedan tog Växjö över fullständigt, något som underlättades av att både Linus Hultström och Jonas Frögren bjöd på hårresande felpassningar i egen zon, och det kändes knappast som någon chock att Växjö fick gå till paus med 0-1 på resultattavlan. 
 
***
 
Det skulle visa sig att de där inledande minuterna av matchen var ungefär det roliga vi fick.
 
I andra perioden var det nämligen total överkörning som gällde. 7-18 i skott och 0-2 i mål hade kunnat vara ännu större siffror. Så snart 0-2 letade sig in bakom en skymd Alsenfelt kändes matchen död.
 
***
 
Leksand trivdes bra mot Växjö under hösten. Två av tre möten vann Leksand med klara siffror. Växjö har dock ett väldigt namnkunnigt lag och nu är deras form milsvida bättre.
 
Årets Leksand är förvisso inte chanslösa mot något lag i serien, men mot sådant här motstånd måste extremt mycket klaffa för att man på allvar ska kunna hota. Det krävs fokus i försvarsarbetet, en storspelande målvakt, disciplin nog att hålla sig borta från utvisningsbåset, sylvass skärpa när läge bjuds, psykologiska mål i rätt bur och en hälsosam dos tur.
 
I kväll fanns inget av det och då slutar det lätt så här.
 
***
 
Den här bloggen 9 oktober 2014:
 
"Sak jag skulle vilja göra: Sätta mig ner med Kähkönen, Veli-Matti Savinainen och Bunnström.
 
Sak jag då skulle vilja säga: 'Pojkar, det kan vara ganska svårt att se skillnad på nummer 85, 86 och 96. Hur löser vi det här?'"
 
Lösningen visade sig vara att både Veli-Matti Savinainen och Fabian Brunnström lämnade klubben. Något fullt så drastiskt hade jag kanske inte tänkt mig. Det känns dock fint att man verkar lyssna på mig.
 
***
 
Och nu, i skrivande stund, gör Brynäs 3-2 och 4-2 under matchens näst sista minut mot Frölunda. God natt.
 
 
Oskar Klingborn
 
***

Del 43: HV71-Leksand

HV71-Leksand 3-1 (0-1, 2-0, 1-0)
 
Leksands mål: 0-1 Kevin Kapstad (Brian Connelly).
 
***
 
Status quo.
 
Nä, jag pratar inte om det ytterst mediokra brittiska rockbandet, utan tabelläget.
 
Leksand, Brynäs och Djurgården såg alla till att förlora, vilket gör att vi går ifrån kvällen med i princip samma förutsättningar som inför den. Den enda skillnaden är att Luleå såg till att distansera sig en aning från streckstriden.
 
***
 
Första perioden gav i princip allt det man kan hoppas på i en bortamatch mot seriens näst bästa hemmalag.
 
Leksand höll uppe spelet väl, blev inte speciellt hotade i egen zon och städade enkelt undan ett boxplay.
 
Detta tryfferades av att man utnyttjade sitt enda powerplay och en sovande målvakt när Kevin Kapstad, nära sargen och från näst intill död vinkel, två sekunder efter utvisningens slut, vallade in 0-1 via Erik Ersbergs benskydd. I och med målet fick dessutom Brian Connelly assistpoäng för tredje matchen i följd.
 
Då Luleå också tog ledningen borta mot Djurgården gick Leksand till pausvila som tabellnia.
 
***
 
Utvisningar fick en tung roll i andra perioden. And not in a good way.
 
Leksand inledde starkt och tryckte tillbaka ett HV71 som såg skakigt ut. Detta grepp tappades när man bjöd på ett svagt powerplay när man fick chansen i numerärt överläge efter sex minuter.
 
Det blev vändpunkten. HV tog över spelet, Leksand kändes plötsligt passiva i egen zon och när Daniel Josefsson åkte ut kom 1-1. Det blev inte roligare när Tobias Forsberg och Ryan Russell drog på sig varsin utvisning i samma sekvens, då kom nämligen 2-1 med två och en halv minut kvar av perioden.
 
***
 
Leksand gör ett ärligt försök i tredje perioden. Spelar optimistiskt och ser till att svärma en del krings HV:s mål i jakten på kvittering. Den riktiga udden för att skapa rejäla farligheter saknas dock och halvvägs in i perioden kommer i stället 3-1 som punkterar matchen.
 
***
 
Utan att glänsa vinner HV rättvist och det är väl bara att erkänna att det inte är någon stor sak att förlora en sådan här match. Det som kommer att reta mig är dock att Leksand tappade farten när man hade 0-1 och ett par hyfsade bud på 0-2. Där fanns möjligheten till ett helt annat resultat.
 
 
Oskar Klingborn
 
***

Del 42: Leksand-Djurgården

Leksand-Djurgården 4-1 (0-1, 2-0, 2-0)
 
Leksands mål: 1-1 Linus Hultström (Johan Ryno, Toni Kähkönen), 2-1 Tomi Sallinen (Johan Ryno, Toni Kähkönen), 3-1 Johan Ryno (Mattias Ritola, Brian Connelly), 4-1 Tomi Sallinen (Fredrik Händemark, Jens Bergenström).
 
***
 
Ett välfungerande powerplay.
 
En Johan Ryno som gör tre poäng.
 
En Tomi Sallinen som gör två mål.
 
Ett HV71 som tar två poäng av Brynäs.
 
Ett Linköping som håller ut och slår Luleå.
 
Ja, så lyder receptet för ett riktigt trevligt tabelläge. Fem poäng ner till Brynäs och ett hyfsat slagläge gentemot Djurgården och Luleå. Inte mig emot.
 
***
 
Leksand inledde starkt och taggat – i några minuter. Sedan trappade man ner lite och bjöd in Djurgården i matchen. Det var överlag en jämn förstaperiod. Skillnaden var att Djurgården då var bättre på att undvika utvisningsbåset, vilket också ledde till att de strax före pausvilan kunde sätta dit 0-1 från blålinjen.
 
***
 
För Leksand blev det bara 48 sekunder i numerärt överläge under första perioden, vilket inte räckte till något mål.
 
I andra perioden räckte däremot totalt 67 sekunder i powerplay till dubbla fullträffar.
 
Först 1-1 av Linus Hultström 52 skunder in i perioden. Bonusstjärna till Toni Kähkönen som i en fallande rörelse lyckades både hålla kvar pucken framför mål och spela fram till Ryno som skickade den vidare till målskytten.
 
Sedan, mindre än två minuter senare, femton sekunder efter att Philip Holm hade dragit på sig en väldigt meningslös utvisning för målvaktsinterference, styrde Sallinen in 2-1 efter mönsterspel. Förspelet stod återigen Assistfirma Kähkönen&Ryno HB för.
 
***
 
Mot ett lag med skakig form och svajigt bortafacit räcker en sådan ledning långt. Även om Djurgården hade sina kvitteringsmöjligheter var Leksands chanser nog fler och det hela kändes stabilt.
 
Sedan skadade det såklart inte att Ryno och Mattias Ritola väggade sig fram till 3-1 och att Fredrik Händemark jobbade bort en icing och serverade Sallinen till 4-1.
 
***
 
Tre utvisningar för delaying the game? Det var roligare med slew-footing.
 
***
 
Men all jokes aside, vad man än tycker om den nya bedömningsnivån, ju snabbare man anpassar sig till det, ju färre onödiga boxplay har vi att vänta.
 
***
 
För några år sedan följde jag laget på betydligt närmare håll.
 
Den förste spelaren jag intervjuade då var Johan Svedberg. Det var hösten 2010 och han hade precis gjort sin första seriematch för Leksand. Det hade varit en, minst sagt, trevlig debut för honom. Han hade fått vara lagkapten i stället för skadade Tomas Kollar och Leksand hade slagit Mora med hela 7-1. Svedberg hade själv gjort en assist och fått drösvis med speltid. Jag minns att intervjun avslutades med att han berättade att han vilken dag som helst skulle bli pappa för första gången.
 
Han har bjudit på många solida försvarsinsatser efter det.
 
Det är bara han och Jens Bergenström som har varit kvar i laget sedan dess, även om ju Jon Knuts och David Åslin har hunnit kommit tillbaka efter utflykter söderut.
 
Och det är mycket som han har hunnit gå igenom under de här åren. Framgångar har blandats med tuffa tider, både för laget och för honom personligen.
 
Uppflyttningen och förra årets skrällsuccé i SHL. Den missade kvalserien 2011 och rekonstruktionen knappt två år senare. Och så hjärtfelet som hotade hans karriär under 2011 och familjeskälen som fick honom att missa upplösningen på förra säsongen.
 
Men nu är Johan Svedbergs tid i föreningen över.
 
Jag vet inte om hans skadeproblem under hösten har satt spår på kapaciteten, men jag har blivit förvånad över att han har fått så lite speltid den här säsongen.
 
I går blev det klart #7 flyttar tillbaka till Sundsvall.
 
Jag kommer att sakna honom.
 
 
Oskar Klingborn 
 
***

RSS 2.0