In the middle ages you could get locked up for even suggesting it
Hej igen!
Ibland åker jag hem till Sverige. Varje gång jag åker till flygplatsen åker jag genom de kvarter som en gång var mina. Jag åker förbi min gamla videohandel. Genom Preston Circus. Preston Park. Preston Park Rock Gardens. The Food & Wine Store. Preston Park Hotel. Min gamla lägenhet. Withdean Stadium. CatBats och Rodvins förra hus. Varje gång jag åker den här vägen hugger det till lite i bröstet. Varje gång fylls jag av en känsla att jag, bara för en hundradel, tror att jag vill börja gråta. Jag vet inte vad det där. Kanske är det nostalgi. Kanske är det kärlek. Kanske är det den märkliga känslan av att, bara för några minuter, befinna sig ett år tillbaka i tiden. Sedan svänger bussen vänster där jag är van att svänga höger. Förtrollningen bryts. Phew, for a minute there, I lost myself.
PUSS!
/Ulrich Hesse-Lichtenberger
Fotnoter about hard facts
Hem till Sverige - Jag spenderar oförklarligt mycket tid i Brighton annars.
Min gamla videohandel - Innehas av världens trevligaste butiksägare. Han har sålt mig mer än ett Simpsons-band.
Preston Circus - Brightons svar på China Town.
Preston Park - Ger Hyde Park mindervärdeskomplex. Det tar tjugo jävla minuter att gå förbi den satans parken. Gärna i snålblåst. Klockan tre på natten.
Preston Park Rock Gardens - Där har det hänt att Oskar har druckit whiskey och studerat stjärnhimlen.
The Food & Wine Store - Den oslagbara affärskombinationen micromat och alkohol. Pretty much vad som behövs i Brighton.
Preston Park Hotel - Prestons Parks egen version av Vita Huset.
Min gamla lägenhet - Jag bodde där.
Withdean Stadium - Bobby Zamora, kom tillbaka!
CatBats och Rodvins förra hus - Spritfesternas Mecka.
Ibland åker jag hem till Sverige. Varje gång jag åker till flygplatsen åker jag genom de kvarter som en gång var mina. Jag åker förbi min gamla videohandel. Genom Preston Circus. Preston Park. Preston Park Rock Gardens. The Food & Wine Store. Preston Park Hotel. Min gamla lägenhet. Withdean Stadium. CatBats och Rodvins förra hus. Varje gång jag åker den här vägen hugger det till lite i bröstet. Varje gång fylls jag av en känsla att jag, bara för en hundradel, tror att jag vill börja gråta. Jag vet inte vad det där. Kanske är det nostalgi. Kanske är det kärlek. Kanske är det den märkliga känslan av att, bara för några minuter, befinna sig ett år tillbaka i tiden. Sedan svänger bussen vänster där jag är van att svänga höger. Förtrollningen bryts. Phew, for a minute there, I lost myself.
PUSS!
/Ulrich Hesse-Lichtenberger
Fotnoter about hard facts
Hem till Sverige - Jag spenderar oförklarligt mycket tid i Brighton annars.
Min gamla videohandel - Innehas av världens trevligaste butiksägare. Han har sålt mig mer än ett Simpsons-band.
Preston Circus - Brightons svar på China Town.
Preston Park - Ger Hyde Park mindervärdeskomplex. Det tar tjugo jävla minuter att gå förbi den satans parken. Gärna i snålblåst. Klockan tre på natten.
Preston Park Rock Gardens - Där har det hänt att Oskar har druckit whiskey och studerat stjärnhimlen.
The Food & Wine Store - Den oslagbara affärskombinationen micromat och alkohol. Pretty much vad som behövs i Brighton.
Preston Park Hotel - Prestons Parks egen version av Vita Huset.
Min gamla lägenhet - Jag bodde där.
Withdean Stadium - Bobby Zamora, kom tillbaka!
CatBats och Rodvins förra hus - Spritfesternas Mecka.
En spelskicklig duracellkanin dessutom
Hej igen!
Bloggkulturen i Bergsäng-Lima-Norr Lindberg-Tasbäck-Björkvägen-trakterna har, minst sagt, fått sig en törn. Carstenjancker har inte längre så mycket studieliv med sig att loggföra, Loupita har sagt upp sitt bloggkontrakt vad det verkar, Audereestfacere tycks bara skriva på uppmaning (blogga, Mange!), själv hade jag fram tills idag inte skrivit på tre veckor. Hela vårat hopp tycks stå och falla med Helhet. Stå i, Elly!
Min ursprungliga plan var att lägga ned det hela vid inlägg nummer hundra. Det här är mitt sjuttiosjätte inlägg. Jag anser mig därför vara aningens för nära det målet för att kasta i min blogghandbuk (it's a piece of paper and it says "blogg" on it) redan nu. Men det krävs revidering i arbetsplanen. Som ni kan se nedan är detta mitt fjärde inlägg bara idag. Det är ingen tillfällighet. Det är jobbigt nog att komma på en idé att skriva om, därför kan jag inte tillåta mig lyxen att ta upp flera olika ämnen i samma inlägg. Man får väl se och lära av herr Virtanen, I assume.
Jag lovade mig själv en gång i tiden att aldrig blogga om min egen blogg. Men det är ett löfte jag mer än gärna överger för att komma ytterligare närmare inlägg nummer ett noll noll.
PUSS!
/Thomas "Martin Åslund" Wolter
Bloggkulturen i Bergsäng-Lima-Norr Lindberg-Tasbäck-Björkvägen-trakterna har, minst sagt, fått sig en törn. Carstenjancker har inte längre så mycket studieliv med sig att loggföra, Loupita har sagt upp sitt bloggkontrakt vad det verkar, Audereestfacere tycks bara skriva på uppmaning (blogga, Mange!), själv hade jag fram tills idag inte skrivit på tre veckor. Hela vårat hopp tycks stå och falla med Helhet. Stå i, Elly!
Min ursprungliga plan var att lägga ned det hela vid inlägg nummer hundra. Det här är mitt sjuttiosjätte inlägg. Jag anser mig därför vara aningens för nära det målet för att kasta i min blogghandbuk (it's a piece of paper and it says "blogg" on it) redan nu. Men det krävs revidering i arbetsplanen. Som ni kan se nedan är detta mitt fjärde inlägg bara idag. Det är ingen tillfällighet. Det är jobbigt nog att komma på en idé att skriva om, därför kan jag inte tillåta mig lyxen att ta upp flera olika ämnen i samma inlägg. Man får väl se och lära av herr Virtanen, I assume.
Jag lovade mig själv en gång i tiden att aldrig blogga om min egen blogg. Men det är ett löfte jag mer än gärna överger för att komma ytterligare närmare inlägg nummer ett noll noll.
PUSS!
/Thomas "Martin Åslund" Wolter
I dedicate my songs to you, then I miss you even more
Maybe you’ll be out there on that road somewhere
In some bus or train
Traveling along
In some motel room
There’ll be a radio playing
And you’ll hear me sing this song
Well, if you do
You’ll know I’m thinking of you
And all the miles in between
And I’m just calling, one last time
Not to change your mind
But just to say I miss you, baby,
Good luck, goodbye, Niklas “Pajen” Persson
Så sjunger, nästan, Bruce Springsteen. Och vem kan klandra honom. Niklaspajenpersson, någonting mittemellan Honken Holmkvist, Fantomen och hans häst, har, för oinformerade, skrivit på för Linköping. Med all rätt dessutom. We all gotta go sometime. Däremot blir det tomt. Väldigt tomt. Som ett White Stripes utan Jack. Som en tysk fotboll utan Franz Beckenbauer. Som en Erik Lallerstedt utan hamburgaren McErik. Som en sparbankspark utan gungor. Som ett Seinfeld utan Jerry. It’s still funny, but not “ha ha” funny, som Ralph Wiggum gillar att säga. Good luck, good bye, Niklas P.
PUSS!
/Pajen23
In some bus or train
Traveling along
In some motel room
There’ll be a radio playing
And you’ll hear me sing this song
Well, if you do
You’ll know I’m thinking of you
And all the miles in between
And I’m just calling, one last time
Not to change your mind
But just to say I miss you, baby,
Good luck, goodbye, Niklas “Pajen” Persson
Så sjunger, nästan, Bruce Springsteen. Och vem kan klandra honom. Niklaspajenpersson, någonting mittemellan Honken Holmkvist, Fantomen och hans häst, har, för oinformerade, skrivit på för Linköping. Med all rätt dessutom. We all gotta go sometime. Däremot blir det tomt. Väldigt tomt. Som ett White Stripes utan Jack. Som en tysk fotboll utan Franz Beckenbauer. Som en Erik Lallerstedt utan hamburgaren McErik. Som en sparbankspark utan gungor. Som ett Seinfeld utan Jerry. It’s still funny, but not “ha ha” funny, som Ralph Wiggum gillar att säga. Good luck, good bye, Niklas P.
PUSS!
/Pajen23
Karnevalsfolk, fordon och åter folk
Barcelona slog igår Milan med 1-0 på bortaplan. Det gjorde de alldeles rätt i. Om Barca, med de spelare de har och det spel de spelar, vinner årets Champions League är det det slutgiltiga på beviset på att världen är god, att det ibland finns rättvisa i fotboll, samt att det dröjer ett bra tag till innan Octopus-devisen "försvar är bästa anfall" blir a timeless truth. (Eller så är det det så kallade lysande undantaget som bekräftar regeln, men skit i det nu.) Det skulle också såklart innebära att Leksand spelar SM-slutspel inom två år, samt att Sverige i sommar vinner fotbolls-VM efter att Zlatan Ibrahimovic och Erik Edman tagit en delad seger i skytteligan.
Men jag antar väl att Milan likväl vänder det här. I finalen kommer de i sådana fall få möta Villarreal. Så sant som det var sagt.
PS. Jodå. Fotbollstemat i denna anteckning kan gott ses som någon form av bestraffning för att Loupita har skickat sin blogg på semster. DS.
PUSS!
/Team Eisbreichers
Men jag antar väl att Milan likväl vänder det här. I finalen kommer de i sådana fall få möta Villarreal. Så sant som det var sagt.
PS. Jodå. Fotbollstemat i denna anteckning kan gott ses som någon form av bestraffning för att Loupita har skickat sin blogg på semster. DS.
PUSS!
/Team Eisbreichers
This is like discovering Plutonium... by accident!
- What did you do the rest of the day?
- I saw "Titanic". So that old woman, she's just a liar, right?
- And a bit of a tramp if you ask me.
Det finns en del saker här i världen som man, som en modernt fungerande människa, förväntas och förutsetts ha på sin meritlista. Att ha sett “Titanic” är en sådan sak. Jag har inte sett “Titanic”, nor do I, i ärlighetens namn, have any intention of seeing it. Att få en närmare förklaring till ovanstående konversation mellan Jerry Seinfeld och George Costanza är väl egentligen det kanske enda skälet jag kan se till att ompröva det beslutet.
Däremot, och här kommer vi till det här inläggets faktiska kärna, har jag i dagarna sett till att kunna bocka av en annan förväntad erfarenhet från västvärldens att göra-lista. Jag har besökt Paris. Väl i Paris ges man tillfälle att kryssa av ytterligare ett par punkter. Detta åstadkom jag:
Bland de egentligen betydligt viktigare upplevelserna hanns bland annat följande med:
PUSS!
/Jimmy Bullard
Fotnoter about hard facts
Nor do I have any intention of seeing it - Hommage à Larry David som ser cowboys som sin svaghet.
Jerry Seinfeld - Är inte en happy-go-lucky-kille. He's not happy, he's not lucky, and he don't go. Om något är han en sad-stop-unlucky-kille.
George Costanza - Frågade en gång sin bäste vän "Do you ever just get down on your knees and thank God that you know me and have access to my dementia?"
Paris - Jag har egentligen ingen åsikt om denna stad. Det har däremot Filip och Fredrik. De konstaterade en gång att "generellt sett tycker vi väldigt illa om Paris". Det är roligt. Det är nog dessutom ganska så viktigt, eftersom det i Sverige finns hel hög rödvinsgenerationsmänniskor som, tämligen oemotsagda och förmodligen utan motivering, mer än gärna skulle dra på sig en fransk variant av Alan Kalter-peruken och utropa den franska huvudstaden till "the Greatest City in the World".
Tomas Srsen - Ståtade under sin tid i Leksand med den väldigt intressanta poängskörden 20+6. Det är vad som behövs i en kvalserie. Srsen spelade, 39 år gammal, senaste säsongen i Lillehammer.
Picaros - San Theodores befriare.
Jergus Baca - Fart, flärd, finess.
Jimmy Bullard - Mittfältare i Wigan som påstår sig vara halvtysk, vilket, fortfarande enligt honom, borde innebära att han tas ut i denna tyska VM-truppen i sommar.
- I saw "Titanic". So that old woman, she's just a liar, right?
- And a bit of a tramp if you ask me.
Det finns en del saker här i världen som man, som en modernt fungerande människa, förväntas och förutsetts ha på sin meritlista. Att ha sett “Titanic” är en sådan sak. Jag har inte sett “Titanic”, nor do I, i ärlighetens namn, have any intention of seeing it. Att få en närmare förklaring till ovanstående konversation mellan Jerry Seinfeld och George Costanza är väl egentligen det kanske enda skälet jag kan se till att ompröva det beslutet.
Däremot, och här kommer vi till det här inläggets faktiska kärna, har jag i dagarna sett till att kunna bocka av en annan förväntad erfarenhet från västvärldens att göra-lista. Jag har besökt Paris. Väl i Paris ges man tillfälle att kryssa av ytterligare ett par punkter. Detta åstadkom jag:
- Jag har konstaterat att Eiffeltornet är högt. Både under- och ovanifrån.
- Jag har promenerat på Champs “Allsvenskans mest överskattade” Elysées.
- Jag har triumfierat vid en välkänd båge.
- Jag har fått bekräftat för mig att Mona Lisa ler mystiskt även på nära håll.
- Jag har tillskansat mig känslan av se en hel hög bullriga människor kliva in i ett av stearinljus upptänt Sacre-Coeur och plötsligt hålla käften.
- Jag har spankulerat förbi porrgatorna, samt övriga kvarter, i Montmartre. Amelie syntes inte till.
- Jag har inte ätit på ett franskt McDonalds. Att det heter Le Big Mac vet ju alla redan ändå.
Bland de egentligen betydligt viktigare upplevelserna hanns bland annat följande med:
- Jag har, av tillförlitlig lokalbefolkning, lärt mig hur den semilegendariske hockeyikonen Tomas “Bromsen” Srsen uttalar sitt efternamn.
- Jag har druckit mer whiskey än de beryktade gerillasoldaterna Picaros.
- Jag har personligen samtalat med en personlig vän till den än mer semilegendariske hockeyemblematen Jergus Baca.
- Jag har avnjutit "Walk the Line" med fransk textning.
- Jag har närstuderat Paris boulegubbar. Som en följd är jag på jakt efter en täckväst.
PUSS!
/Jimmy Bullard
Fotnoter about hard facts
Nor do I have any intention of seeing it - Hommage à Larry David som ser cowboys som sin svaghet.
Jerry Seinfeld - Är inte en happy-go-lucky-kille. He's not happy, he's not lucky, and he don't go. Om något är han en sad-stop-unlucky-kille.
George Costanza - Frågade en gång sin bäste vän "Do you ever just get down on your knees and thank God that you know me and have access to my dementia?"
Paris - Jag har egentligen ingen åsikt om denna stad. Det har däremot Filip och Fredrik. De konstaterade en gång att "generellt sett tycker vi väldigt illa om Paris". Det är roligt. Det är nog dessutom ganska så viktigt, eftersom det i Sverige finns hel hög rödvinsgenerationsmänniskor som, tämligen oemotsagda och förmodligen utan motivering, mer än gärna skulle dra på sig en fransk variant av Alan Kalter-peruken och utropa den franska huvudstaden till "the Greatest City in the World".
Tomas Srsen - Ståtade under sin tid i Leksand med den väldigt intressanta poängskörden 20+6. Det är vad som behövs i en kvalserie. Srsen spelade, 39 år gammal, senaste säsongen i Lillehammer.
Picaros - San Theodores befriare.
Jergus Baca - Fart, flärd, finess.
Jimmy Bullard - Mittfältare i Wigan som påstår sig vara halvtysk, vilket, fortfarande enligt honom, borde innebära att han tas ut i denna tyska VM-truppen i sommar.
