Tugs mellandagsmania del 2
Så här i slutet av varje år brukar jag alltid (nåväl, det är tredje gången nu) bränna mig en skiva med 15 låtar som drabbat mig under året. Reglerna är tämligen enkla; max en låt från varje artist och låten ska med någorlunda gott fog kunna hävdas ha kommit under året. Eftersom ingen annan verkar känna sig ämnad att fylla denna blogg med fiffiga små alster så antar jag att jag kan lägga ut årets playlist här. Det känns såklart lite märkligt att för en gångs skull verkligen skriva vad jag tycker, istället för att gömma mig bakom ett jerry seinfeldskt småleende, men om man någon gång tänkt utses till the greatest hero in American history av Lionel Hutz från I Can’t Believe It’s a Law Firm så antar jag att man ibland behöver vidga sina vyer.
Anyhow, here goes:
1. The Quiz - Hello Saferide
Årets, om inte bästa, så i alla fall tvivelsutan sötaste låt. Raden ”do you talk in the middle of Seinfeld?” borde egentligen räcka, men det är faktiskt bara en försmak. Gift dig med mig, Annika!
2. Steady, As She Goes - The Raconteurs
Denna parodiskt efterlängtade förstasingel från Jack White, Brendan Benson och kompani levde upp till alla sorts förväntningar och behövde inte många dagar för att hamna allra högst upp bland poddens mest spelade spår.
3. Knock ‘Em Out - Lily Allen
Lily Allens är årets roligaste, kaxigaste, mest charmiga, mest välkomna och sexigaste debutant. I den här låten får du några goda tips på hur man avvisar efterhängsna beundrare på krogen (lyssna, Elly, så slipper jag skicka så många SMS).
4. Once And Never Again - The Long Blondes
En gång om året ger den brittiska musiktidningen NME i samband med sin utdelning av NME Awards ut en skiva med låtar av de olika vinnarna. Skivorna är oftast sorgligt ojämna, men innehåller alltid några guldkorn. Det här slagskottet i krysset var med på 2006 års skiva.
5. Augusti i Helvetet - Håkan Hellström
Håkan sjunger Temptations på svenska som om det vore den naturligaste saken i världen. Såklart.
6. First Date - Danko Jones
Pubertalt, hjärndött, musikaliskt föga nyskapande… och oemotståndligt charmigt.
7. In Transit - Albert Hammond Jr.
Det är bara logiskt att rockvärldens mest avslappnade frisyr har gjort ett album som låter som en 35 minuter lång korsbefruktning mellan Simon & Garfunkel, Jakob Hellmans fasligt bortglömda b-sida Som Jag Vill och moderskeppet The Strokes.
8. Yeah Yeah Yeah Song - The Flaming Lips
Killarna i Flaming Lips börjar bli lite till åren. Det var det tack och lov ingen som berättade för dem när de spelade in det här multivitaminpillret. Första gången jag hörde låten var i en av skivaffärerna på det kvadratformade lilla torget på The Laines i Brighton och det var ett sådant där tillfälle då jag kände mig tvungen att sluta bläddra bland Teenage Fanclub-skivorna och fråga vad det var de spelade för något.
9. Thunder on the Mountain - Bob Dylan
Nyinspelat material av USA:s svar på Bob Dylan andas väl kanske inte blandbandskompatiblitet, men Den Store sjunger ändå om Alicia Keys och rimmar ”tough sons of bitches” med ”orphanages”. Det måste belönas.
10. On the Radio - The Concretes
Ända från det Supremes-klingande introt förstår man att det är här en av de där självklart perfekta poplåtarna som gör en överlycklig varje dag att detta svenska Velvet Underground finns.
11. You Only Call Me When You’re Drunk - Ed Harcourt
Lewes’ finest Ed Harcourt fortsätter vara Ed Harcourt. Det gör han naturligtvis alldeles rätt i.
12. Welcome Home, Luc Robitaille - Mando Diao
Årets bästa titel kommer från den bästa låten på Mando Diaos hittills bästa skiva. Det låter väl bra?
13. Handle With Care - Jenny Lewis
Är en Travelling Wilburys-cover vad vi suktat efter ett år som 2006? Klart det är. Jenny Lewis första soloalbum blir ibland lite platt och lite ojämnt, men tappar aldrig sin charm tack vare den våldsamt snyggt klädda sångerskan. Låtar som Handle With Care och Big Guns osar av så mycket självförtroende att det bara vore löjligt att försöka stå emot.
14. Alone Together - Marit Bergman
Marit Bergman visar ibland en taktkänsla i sitt låtskrivande som får Dave Grohls trumspel i No One Knows att framstå som otight i jämförelse. Detta visas sällan bättre än i det underbara låtparet Alone Together/Mama, I Remember You Now från Marits senaste skiva. Alone Together vinner efter slantsingling.
15. A Certain Romance - Arctic Monkeys
Arctic Monkeys målar, liksom Lily Allen, på ett sätt som saknar motstycke, upp en exakt bild av brittiska ungdomars uteliv. För även om det finns vissa som festar till med ”classic Reeboks, or knacked Converse, and tracky buttons stuffed in socks” går det inte att missa att det mest handlar ”broken bones as only music, although there is new ringtones” och ”it will take no Sherlock Holmes to see it’s a little different around here”. Låten bjuder inte bara på samma skarpsynthet som resten av gruppens diskografi, utan har också ett dödligt snyggt trumintro och ett gitarrspel som, för att prata Thierry Henry-termer, “får det svåra att se enkelt ut”. Arctic Monkeys är det typ av band som får mig att aldrig vilja sluta upptäcka nya, unga band i snygga jeans. De nöjer sig inte med att falla in i den brittiska stereotypen där man köper sig en fotbollströja, rakar håret i Steven Gerrard-frisyr och jobbar upp en stadig ölmage framför fotbollsmatcherna på storbildsskärmarna på de otaliga sportpubarna. Det kan behövas om mitt svårt saknade andra hemland inte ska tappa den där speciella romansen.
Well, that was that. Nu ska jag inte skriva om musik på ett år. Jag lovar. Nästa inlägg ska handla om något som inte bara är roligt att skriva, utan också roligt att läsa, hade jag tänkt. Men kasta er över närmaste DC++ (vid eventuella stämningsansökningar från arga lagryttare hänvisas till advokatfirman som nämns i början av texten), ladda ner låtarna och bränn dem på en skiva. Det är löjligt bra. Jag har ju till och med ordnat spelordningen åt er.
PUSS!
/Piotr Trochowski
Fotnoter about hard facts
Tredje året i rad - För den som undrar över tidigare års playlists så följer de här:
2005:
1. It’s All In My Mind - Teenage Fanclub
2. They’re Building Walls Around Us - Moneybrother
3. Black Cab - Jens Lekman
4. Palace & Main - Kent
5. Touch the Sky - Kanye West
6. First Day of My Life - Bright Eyes
7. Oh, My God - Kaiser Chiefs
8. Res Dig Upp Och Gå - Tomas Andersson Wij
9. Jag Har Aldrig Bott Vid En Landsväg - Sci-Fi Skåne
10. Forever For Her (Is Never For Me) - The White Stripes11. Spit It Out - Brendan Benson
12. Hurricane Gilbert - Håkan Hellström
13. The Fallen - Franz Ferdinand
14. Tulips - Bloc Party
15. Don’t Let the Devil Ruin It All - Timo Räisinen
2004:
1. Portland Oregon - Loretta Lynn feat. Jack White
2. First of the Gang To Die - Morrissey
3. Elegi - Lars Winnerbäck
4. Pretty Belinda - Fille & the Fittpippers
5. A Higher Power - Jens Lekman
6. God Knows - Mando Diao
7. Blues Från Sverige - Tomas Andersson Wij
8. Sail Beyond Doubt - Sugarplum Fairy9. I Say No - Anna Ternheim
10. What Became of the Likely Lads - The Libertines
11. 40’ - Franz Ferdinand
12. Loneliness - Ed Harcourt
13. Run Run Run - Phoenix
14. Dead-Quote Olympics - The Hives
15. I Miss You - Marit Bergman
Lionel Hutz - Han är inte bara advokat. Han är skomakare också. Och barnvakt.
NME - Det är allmänt känt att det finns en musikjournalistik motsvarighet till hönanellerägat-mysteriet och det är vad som kom först; musiktidningen NME eller farsoten NME-hypen.
USA:s Bob Dylan - Hommage à Bob Dylan.
The Laines - Brightons egna Gamla Stan.
Lewes - Brightons eget Rättvik.
Tugs mellandagsmania del 1
Well, det är den tiden på året nu. Så här skrev jag för ett år sedan: "Här följer nu ett utdrag från "a red devil"s (även känd som tug.blogg.se) skunkdagbok. Jag varnar redan nu för att det kommer namedroppas hysteriskt, men jag tänkte att med sann aftonbladet nöje-anda (där är det populärt att konstatera att korresoffan i New York är jävla mjuk samt att lo fi-Håkan, Marky Mark, Virren och Biffen/Bjurre har fiffiga smeknamn för varandra) exploatera internhumor på ett självgott sätt. Om du får mersmak så kan du ta en titt i dokendos (även känd som carstenjancker) skunkdagbok. Där står det också en del om Lunkan och Lillacissi." Det är ungefär vad som gäller nu också. Byt bara ut årtalet mot något ni gillar och eventuellt också Lunkan och Lillacissi (deras roll är tämligen perifier på årets lista) and you will be just fine.
Tugs 2006:
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jag köpte en hammare. Kind of a hard work labour fantasy camp.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag lovade att det skulle gå illa med Curre Lundmark som tränare. Om jag gjorde det på nyår är oklart.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Yep, de döpte sonen till Maximilian.
4. Dog någon som stod dig nära? Alldeles för många.
5. Vilka länder besökte du? Sverige, England, Frankrike och Moulscoomb.
6. Är det något du saknade år 2006 som du vill ha år 2007? Jag har i direktsänd radio önskat mig en dippblandarmaskin, jag ser ingen anledning till att ändra mig.
7. Vilket datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför? 8 september. Björn fick ett vykort med killar med stora brallor då.
8. Vad var din största framgång i år? Jag klarade Voc/Mct på första försöket. De som vet vad detta handlar om vet att det är en bragd som får Frodos utmaning i Sagan om Ringen att framstå som ett cake walk.
9. Största misstaget? Jag råkade tappa Pajen till LHC.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? LINKAN! hade halsfluss ett tag, det var ganska lustigt. Det tyckte hon också.
11. Bästa köpet? Dan köpte fussballspel till Björn. Shouldn’t there be some kind of reward for that?
12. Vad spenderade du mest pengar på? Lön till Magnus Österby.
15. Gjorde någonting dig riktigt glad? Pontus Wernbloom blev uttagen till landslaget som reserv på hemmaplan.
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006? Allt med Udo Jürgens.
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag var så ung!
18. Vad önskar du att du gjort mer? I forgot to sign up for the New York Marathon again!
19. Vad önskar du att du gjort mindre? Åkt buss.
20. Hur tillbringade du julen? Jag var i Frisco och letade efter lyckan.
22. Blev du kär i år? Absolut!
23. Hur många one night stands? Absolut!
24. Favoritprogram på TV? Hollyoaks.
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Just Shoot Me.
26. Bästa boken du läste i år? Jag läste baksidan av en jordnötspåse och fick något drömskt i blicken när jag läste ”salt”.
27. Största musikaliska upptäckten? Allt med David Hasselhoff.
28. Något du önskade dig och fick? Johan Eneqvist.
29. Något du önskade dig men inte fick? Torbjörn Johansson.
30. Årets bästa film? Walk the Line.
31. Vad gjorde du på din födelsedag? Jag åt kanelbullar.
32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Henrik Larsson som gör ett bra VM.
33. Hur skulle du beskriva din stil år 2006? Beauty AND brains…
34. Vad fick dig att må bra? There’s nothing dirtier than a giant ball of oil.
35. Vilken kändis var du mest sugen på? Niklas Ekstrand. Also known as Ekan.
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest? FOUR MORE YEARS! FOUR MORE YEARS!, tyckte jag. Det var det inte så många andra som tyckte. Eller, för att citera Sulzeer, ”vad är det för fel på frihet?”
37. Vem saknade du? Henkepåbkursen.
38. De bästa nya människorna du träffade? LINKAN!, Fany, Säffle-Linda, protogé-David, Den-väldigt-jovialiske-ständigt-festande-tjockisen-i-Annas-klass-som-jag-tyvärr-inte-minns-vad-han-heter, Neil Eason, That Italian Guy Next Door, Björns granne med rullatorn och kanadensiskan som har 25 laptopar, Richard och Ola i sin garderob. Sedan skulle jag väldigt gärna vilja lära känna killen på våningen under mig med det orimliga namnet Jörg Hanreider. Det skulle vara intressant att veta hurdan Jörg Heinrichs, Jörg Haiders och Åge Hareides gemensamme son egentligen är.
39. En värdefull läxa du lärt dig i år? Vi måste få mer fart och fläkt i anfallsspelet.
40. Citera en sångtext som summerar ditt år: ”Då har man hittat lyckan, när man har funnit glädjen. Då har man hittat lyckan, när man har funnit glädjen.” - Mats Wilander
2006 bästa: Teddy Lucic på fotbollsgalan.
2006 värsta: Jimmie Ericsson.
2006 snyggaste: Björns lila kök.
2006 fulaste: Khalid Boulahrouz
2006 varmaste: Jan Srdino was ON FIRE hela säsongen.
2006 kallaste: Rami Shaabans kläder, enligt Fredrik Ljungberg.
2006 bästa mat: Allt på pizzatallrikar.
2006 smärta: Björns Saab gick sönder. That’s why you gotta have real Cubans (läs: black Saab).
2006 bästa dryck: Gin Fizz.
2006 resa: Jag och Björn i en vit Saab med en 120-säng på taket.
2006 låt: ”Chicken in a Basket”.
2006 film: Troy McClures ”The President’s Neck is Missing”.
2006 uttryck: “Det ska bli intressant, det är kul, det kan bli väldigt ROLIGT framöver här ska du se" alternativt "Kalle Anka-full".
2006 utlänning: Philippe Degen.
2006 utmaning: Plocka ut ett verklighets-Seinfeld.
2006 besvikelse: Jens Nowotny.
2006 förändring: Vi ska upp från skiten till eliten, som Heléne brukar säga.
2006 drog: My bladder system.
2006 kläder: Tommy ”Hunky Tony” Hammarströms fullständiga landslagsdress.
2006 hangout: Det lila köket.
2006 fråga: Hur får man en femåring att skrika två gånger?
2006 subkultur: Hos God Afton Med Jay Goppingen får alla vara radiokändisar.
2006 budget: Killen i mars får betala.
2006 djur: Kaninen (som var en varghund).
2006 bråk: Björn och Mange ser ner på folk utanför Mitti.
2006 vapen: A sex swing.
2006 konsert: I love you, ich liebe dich, Zlatan Ibrahimovic.
2006 citat: “Ja, det här var ju kuken, men vi ses en annan dag.” - Magnus Waldemarsson
2006 saknad: Sir Alan Sugar.
2006 dåligt samvete: Jag snodde Carstenjanckers fotnoter, and I’m afraid that started a chain reaction that eventually led to the end of carstenjancker.blogg.se and Kramer’s coffee table book.
2006 person: Maximilian Ibrahimovic.
PUSS!
/Clemenz Fritz
Jerry, it's Frank Costanza, Mr Steinbrenner is here, George is dead, call me back
You should do a little less talking, and a little more jumping out of cakes
En epok har gått i graven. Radioprogrammet God Afton Med Jay Goppingen finns inte längre. Programmet som jag, à la http://www.tv.com , måste räknas som recurring guest star på. För några veckor sedan fick jag äran att lista tidernas fem bästa sitcoms. På något oklara grunder, men främst som en celebrering av det nedlagda programmet, för att programledaren Jay i dag återberättade ett av sina blogginlägg i direktsänd vilket borde innebära att jag kan göra the old switch-a-roo på bloggen och allra främst för att på ett desperat sätt för första gången sedan Bodo Illgners dagar skriva två blogginlägg på en dag, publicerar jag nu mitt manus till denna sitcomlistning:
På femte plats, hittar vi en serie från kategorin Extreme Mainstream, med motiveringen att de lyckats bygga upp den värld där vi alla i ärlighetens vill leva och för att de gett oss det fasligt roliga namnet Chandler Bing. På femte plats Friends.
På fjärde plats, från kategorin tecknat, finner vi en serie som platsar på denna lista dels som tack för lång och trogen tjänst, och dels för att ha gett oss karaktärer som Mister Burns, Nelson, Superintendent Chalmers och Krusty the Clown. Mina damer och mina herrar, på fjärde plats The Simpsons.
Så till tredjeplatsen, som hämtas från kategorin ont i magen-kul. Motiveringen SKULLE kunna vara seriens fantastiska förmåga att kombinera smärtsamt krystade samtal om testikelcancer med häftapparater gömda i Jell-O, men till syvende sist räcker det med att titta på scenen i det nästa sista avsnittet när seriens huvudkaraktär får sparken medan han är iklädd en gul strutsdräkt. Bronset går till The Office.
Världens näst bästa sitcom kommer från kategorin O.C-generationen-comedy. Denna höga placering delas ut som belöning för att åtminstone jag minst tre gånger per avsnitt skriker av skratt och för att den, som enda serie efter Friends och That 70’s Show, lyckas med det som normalt sett är dödsdomen för en komediserie, den engagerar även på ett känslomässigt plan. Jag vill inget hellre än att det ska gå bra i livet för J.D., Elliot, Turk, Carla, Doctor Cox, Nervous Guy, och allt vad de heter. På andras plats; Scrubs.
Och så vad vi alla väntat på, på första plats, från kategorin judisk nihilism, med motiveringen ”det här är helt enkelt världens bästa tv-serie genom tiderna”; Seinfeld.
PUSS!
/Jan Schlaudraff
Fotnoter about hard facts
Jay Goppingen - Det lila kökets Bob Dylan.
The old switch-a-roo - Hommage à Puddy's stereo.
Bodo Illgner - Förvandlades 1994 till en staty som Hristo Stoichkov överlistade med otäck precision.
Chandler Bing - Classic Chandler!, som Alec Baldwin brukar säga.
Mister Burns - Efter alla dessa år börjar saker äntligen gå hans väg.
The Simpsons - Har gul hud.
J.D. - Har bestämt att han om han någon gång hamnar i fängelse ska gå under namnet Gizmo.
Doctor Cox - Ingen bär upp en Chris Chelios-tröja som Coxie.
Här står en gran, den har stått här i hundra år
Ibland krävs det inte så mycket för att vända sitt liv tillrätta. Det kan räcka med att någon utan att veta om det ordnar upp hela ens akademiska framtid. Det kan räcka med att den bäste av björnar bestämmer sig för att bosätta sig i huset mittemot. Och i går visade SVT det klassiska Entourage-avsnittet med partyt på Playboy Mansion (som ni förstår är kombinationen Entourage och Playboy Mansion en dödlig blandning. Det verkade även Hugh Hefner tycka). Det ger en frid, i både kropp och själ.
Men.
Kan någon skriva min jävla b-uppsats?
PUSS!
/Erik Norrby
Fotnoter about hard facts
Entourage - I nämnda avsnittet flimrar bland annat Danny "Steven Hyde" Masterson förbi. Bara en sådan sak.
Playboy Mansion - Hollywoods svar på Lima Bystuga.
Hugh Hefner - USA:s Conny Strömberg.
För både kropp och själ - Hommage à Orminges Bob Dylan, Godafton Med Jay Goppingens nye kapellmästare. Jag antar, på tal om Öppna Landskap, att ni alla såg premiären av Världens Modernaste Land i går. Där talades i alla fall bland annat om det tämligen välkända vurmandet för just Öppna Landskap som ny svensk nationalsång. Det konstaterades att det, för att lugna nykterister och vegetarianer, förslagits att textraden "där bränner jag mitt brännvin själv" skulle ändras till "där bär jag mitt vatten själv" och raden "till sill och hembakt vurt" till "till dill och hembakt vurt." Det tyckte jag var lite kul. Det tyckte även gästen Peter Englund. "Det blir en torr måltid det..."
Erik Norrby - Hommage à Oskar Klingborn i IFK Norrköping-tröja.
Oh, that is so Franco...
Italienaren: Hey Oskie!
Tug: Hey Samuele! What's up?
Italienaren: Ah, not much.. You know, getting something to eat, and then off to Systembolaget.. You know, the usual!
Well, I'm dating a woman who happens to be sponsoring one of these walkers
Vad skulle vi ha gjort av honom under tiden?
Mina drömmar går i en nyans av gubbrock.
Så oväntat.
Jag vet inte om det här något jag egentligen alls vill analysera vidare. Jag är aningens rädd.
Jag vill helst inte att ni ska ställa frågor om det här, jag har fullt upp med alla frågor som redan studsar i mitt huvud. I natt drömde jag hur som helst att jag sprang in i Per Bjurman. Han var väldigt trevlig. Och orimligt nog visste han precis vem jag var. Och verkade se mötet som en ännu större ära än jag gjorde.
Så oväntat.
Och skälet till att jag ens träffade honom var (nu börjar det verkligen bli märkligt) att jag precis lunchat med Carl-Johan Bergman(!) och skulle hjälpa honom flytta(!!).
Så oväntat.
Borde jag jacka upp den här historien en aning och åtminstone påstå att jag träffade, säg, Andres Lokko, efter att ha lunchat med, säg, Fredrik Wikingsson? Det brukar jag ju åtminstone i princip drömma om när jag är vaken. Absolut inget ont om Per och Cujo, men för att citera Jerry Seinfeld, it's like going to Idaho and eating carrots. I like carrots, but I'm in Idaho, I want a potato!
För icke-pålästa ska det kanske påpekas att jag på inget sätt känner varken Per Bjurman eller Carl-Johan Bergman, även om vi har det gemensamt att vi alla någon gång pratat med Niklas Eriksson, samt att vi alla förmodligen någon gång sett Jergus Baca dra på sig två minuters utvisning för hakning.
Nu ska jag googla efter en bra psykolog.
PUSS!
/Schoppenhauer, Nietzsche and Beckenbauer (Beckenbauer obviously a bit of surprise there)
Fotnoter about hard facts
Så oväntat - Hommage à Locum.
Per Bjurman - Inte samma kille som Peter Bjursten.
Carl-Johan Bergman - Är inte en skidskytt, utan en sympatisk krönikör och bloggare som ibland kan ses nyvaken i Nyhetsmorgons lokala sportpanel.
Hjälpa honom flytta - Hommage à, får vi anta, Keith Hernandez.
Andres Lokko - Will always be A.Lo. from the block.
Fredrik Wikingsson - En kolerisk författare i trettioårsåldern.
Jerry Seinfeld - Brukar efter ett tag på barnkalas börja avundas piñatan.
Cujo - What's wrong with that dog??, som Rachel Green brukar säga.
Niklas Eriksson - Siljansbygdens Krutov.
Jergus Baca - Siljansbygdens René Henriksen.
Beckenbauer obviously a bit of surprise there - Hommage à Fronten É Python-gänget.
