Man kan ju inte bara hålla på och nicka hela tiden

Hej igen!

    - Ge mig något som är 22 och en halv minut långt, som refererar till Nixon, och så sitter jag där.
 
Så beskrev jag idag min morbida sitcomfetisch för en okänd kamrat på MSN. Stämmer det där? Ja. Det gör väl tyvärr det. Det är något diaboliskt med amerikanska TV-serier överhuvudet. De är så otroligt ögonvilarvänliga på något vis. Man behöver egentligen inte tycka att det är en bra serie. Man behöver inte hänga med i handlingen. Man stänger ändå inte av TV:n. Det har förmodligen något att göra med att de målar upp en bild (den av en nation bestående av pigga, vältränade, och konstant nyduschade människor med ett väljoljat ironiskt ordförråd; my idea of heaven) som ligger ungefär åtta mil från verkligheten, men likväl är sällsynt kompatibel att tugga i sig när man själv ligger nedsjunken i soffan med chipssmulor över hela T-shirten.
 
 
PUSS!
 
/Bernd Hölzenbein



Fotnoter about hard facts


Nixon  -  Hette Milhouse i mellannamn. Brukade propagera sig själv som "Nixon - the Man".

Morbida sitcomfetisch  -  Nästan lika morbid som Prins Bertils boulefetisch.

En okänd kamrat på MSN  -  Jaja, det var Funny Fanny. Jag börjar få slut på alias för henne nu.

My idea of heaven  -  Hommage à Homer Simpson och Michelle Pfeiffer.

Chipssmulor över hela T-shirten  -  Hommage à Jerry Seinfeld och George Costanza.

Bernd Hölzenbein  -  Eintracht Frankfurts mästare.

Kommentarer
Postat av: elly at helhet punkt blogggg punkt se, jag är osäker hur många g:n

du är en av mina idoler. äääärligt talat (som man säger i vissa kretsar)!

2006-05-17 @ 16:56:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0