It's all the regular soda, Sean!
I ett Simpsons-avsnitt byter hellraisern Bart sida och hjälper Principal Skinner att bringa ordning i skolan. Detta leder till att rektorn kan lugna en utsatt lärare på följande sätt: "Oh, things have changed. There will be no more mockery of your name, Mr. Glascock." En av avsnittets manusförfattare har berättat att de lyckades få det skämtet förbi de hårda amerikanska censur-reglerna genom att bevisa att det finns personer som verkligen heter Glascock i efternamn.
Detta fick mig att undra om det finns någon liknande verklig förebild till Scrubs-karaktären Dr Mickhead (vet du inte vad det rimmar på kan du alltid maila till [email protected] och fråga). Jag googlade därför "mickhead" för att se om jag fick några icke-scrubsrelaterade träffar. Det var på den vägen jag kom in på sidan Urban Dictionary:
"mickhead
A replacement for the word dickhead when caught
Bobby: You're such a dickhead
Mr. Marino: What?
Bobby: I said mickhead!"
Plötsligt tappade jag allt intresse för namnet Mickheads uppkomst och blev betydligt mer fundersam över vem som ligger bakom namnen i lexikonexemplet. Marino? Vem kommer på det som det första exemplet på ett efternamn? Med tanke på att Dr John Dorian döpt sin bil till Malik, sin pillow girlfriend till Katja, sin vespa till Sascha och sitt enda brösthårstrå till Jasper misstänker jag att det är Scrubs skapare som ligger bakom även Urban Dictionary.
PUSS!
/Timo Rost
Fotnoter about hard facts
Bart byter sida - "Bart Simpson on the side of the law? Has the world gone tipsy-turwy?"
Principal Skinner - En silk-wearin' croquet-playin' buttercup, om man ska tro skolans vaktmästare.
Scrubs och dubbeltydiga efternamn - "I started an 'I hate Cox' chat room. It hasn't really worked out the way I planned. It's me, 2 interns and 14 000 lesbians."
Dr Mickhead - J.D: "The girl intern just called you Dr Jerk.." Turk: "No sweat.. You should hear what they call Dr Mickhead.." J.D (efter två sekunders tvekan): "What..?"
Pete Boxall - University of Sussex egen The Todd och dessutom ledande Hamlet-forskare.
John Dorian - Och vi ska naturligtvis inte glömma att han som eventuellt fängelsesmeknamn valt Gizmo.
You are the fugitive, but you don't know what you're running away from
Varje gång jag går till universitetet korsar jag en kyrkogård. Att befinna sig på en kyrkogård kan vara både dystert och (om jag skulle trott på spöken) lite kusligt, men man kan också roa sig med att läsa på gravstenarna. Antingen brukar jag leta efter roliga namn eller, ännu hellre, efter skojiga arbetstitlar. I morse hittade jag en ny favorit. På stenen stod det "styckjunkare". Smaka på den. Styckjunkare.
Jag har absolut ingen aning om vad det innebär att vara en styckande junkare. Men jag är övertygad om att det finns ett betydligt simplare ord för yrket. För att kalla sig för styckjunkare MÅSTE ha ett samband med följande bevingade ord av Jerry Seinfeld: "Women need to like the job of the guy they're with. If they don't like the job, they don't like the guy. Men know this, which is why we make up the phony bogus names for the jobs that we have. 'Well, right now, I'm the regional management supervisor.' 'I'm in development, research, consulting.'"
PUSS!
/Sebastian Freis
Fotnoter about hard facts
Spöken - Hommage à something rotten in the state of Denmark.
Text på gravstenen - Royal Tenenbaum vill ha (och får) texten "Died tragically rescuing his family from the wreckage of a destroyed sinking battleship" på sin sten. Cosmo Kramer önskar sig texten "Man's best friend".
Jerry Seinfeld om jobbtitlar - "Men, on the other hand, if they are physically attracted to a woman, are not that concerned with her job. Men'll just go, 'Really? Slaughterhouse? Is that were you work? That sounds interesting. So whatdya got a big cleaver there? You're just lopping their heads off? That sounds great! Listen, why don't you shower up, and we'll get some burgers and catch a movie.'"
You're not in the mood? Well, you GET in the mood!
Man kan inte både ha kakan och äta den, brukar det heta. Det är naturligtvis felaktigt. Om du misslyckas betyder det bara att du inte försöker tillräckligt. Men ibland kan det onekligen vara lite svårt.
Då jag har som vana att med jämna mellanrum köra sönder min cykel händer det att jag ibland är tvungen att gå in till stan. Mitt promenadstråk tenderar då att sammanfalla med en busslinje. Detta kan leda till en del kakartade dilemman. För när jag närmar mig en hållplats samtidigt som en buss stannar där tänker jag alltid "snälla busschauffören, tro inte att jag vill med bussen, vänta inte på mig" eftersom det skulle projiciera ett visst mått av dåligt samvete hos mig om bussen, helt i onödan, skulle stå still bara för min skull. (Det kan ju dessutom leda till att busschauffören blir ilsken på mig, och det ska man undvika, för han eller hon har en hel del vapen att ta till. Den som någon gång försökt göra upp med en buss i en mörk gränd vet vad jag pratar om, det slutar nämligen aldrig väl.)
"Men fair enough", säger nu den uppmärksamma läsaren, "du vill inte att bussen ska vänta på dig, det är väl inget konstigt med det?" Problemet är bara att det inte är så enkelt. Varje gång jag ser att bussen faktiskt inte har någon som helst avsikt att vänta på mig fylls jag nämligen av en förvisso kort, men likväl, ilska. "Hur i hela friden kunde chauffören vara så säker på att jag faktiskt inte ville med? Det är väl sånt du går i gång på, förardjävul, att lämna folk bakom dig. Förbannade sadistsvin."
Jag måste nog ringa Larry David och be om råd. Han måste också ha upplevt de här känslorna.
PUSS!
/Jermaine Jones
Fotnoter about hard facts
Du försöker inte tillräckligt - "Remember, if I'm harsh with you, it's only because you're doing it wrong", som Monica Geller brukar säga.
Fair enough - Hommage à när Dr Cox vaknar till och upptäcker att Dr Kelso sover i hans knä.
Larry David - Jerry Seinfeld: "They made the movie 'A Beautiful Mind'. If it was about Larry it would be called 'A Desperate Mind'."
"Det blir som en eufori, det är svårt att förklara egentligen"
Efter ett helt arbetsliv av troget slitande har min käre far lagt sig till med en del djupt välförtjänta livsnjutarvanor. Bland annat brukar han varje kväll efter middagen dricka en kopp espresso och röka en cigarill. Ibland brukar han under denna stund roa sig med att blåsa rökringar. Varje gång en perfekt ring seglar iväg tittar pappa på den med ett förtjust och väldigt nöjt leende. Det är väldigt vackert. För ett ögonblick existerar absolut inget annat än den där rökringen. Som att för en stund uppnå nirvana. Pappa brukar för övrigt få samma fridfulla, lätt glansiga blick när han om våren får chansen att med en pinne dra upp vattendrag i vägrenar där nysmält snö försöker hitta någonstans att rinna, eller när han för den delen hör Fred Åkerström sjunga "Glimmande nymf".
Jag tror, eller hoppas åtminstone, att vi alla har våra egna saker och händelser som ger oss den där känslan av genuin glädje där man stänger av allt annat. Själv upplevde jag den i morse. När jag en aning försenad skyndade till ett seminarium jag inte riktigt var taggad för möttes jag av en lapp som berättade att dagens övningar var inställda. Mental tv-puckshög.
Okej. Det är möjligtvis lite barnsligt att vid den här åldern och på den här nivån fortfarande göra euforiska segergester över inställda lektioner. Men, vad fan, att vara vuxen played out years ago. Och, som Filip och Fredrik så träffande beskrivit det hela: "Skolåren - en enda lång förhoppning om spontan fritid. Varje gång en lärare inte dök upp till en lektion visste jublet inga gränser. 40 minuters ledighet - från ingenstans!" Just så.
PUSS!
/Udo Bockelmann
Fotnoter about hard facts
Vädligt vackert - Hommage à godiset Örnen skickade till mig förra veckan.
Fred Åkerström - Var en av dem som Cornelis åsyftade när han tog på sig skulden för en knivincident med motiveringen: "Vi är 18 trubadurer som jobbar i ett gäng, liksom, och jag ville inte att nån av de andra skulle utpekas som knivtrubadur."
Filip och Fredrik om att slippa lektioner - Ur samma kapitel och på samma tema: "Här pratar vi alltså om reaktionen på att en stackars lärare hade blivit så sjuk att han eller hon inte kunde genomföra en lektion. Och med tanke på den feststämning som då infann sig bland 99 procent av eleverna, är det inte svårt att tänka sig vilka glädjescener som skulle utspela sig om en hel lärarkår beslutade sig för att strejka. Tänk er karnivalen i Rio. Tänk er Rålambshovsparken sommaren 1994, vid fotbollslandslagets hemkomst från VM. Tänk er Göteborgskravallerna, men utan våldsfaktorn. Galet. Vissa av er har säkert varit med om en lärarstrejk - det har ju varit några sådana genom åren. Men oftast har det bara handlat om ett varsel och så har hundratusentals ungdomar hoppats och hoppats för att sedan slås ned av nyheten att 'parterna enades i natt'."
Jag har sett dig som en gång stod längst fram och de som en gång ville skaka min hand
Det är dags att summera bildquizzet. Frågan var svår och genererade flera olika förslag. Det var många bra gissningar (plus en på Frankfurt). Speciellt vill jag lyfta fram Helénes svar "hahahahaha". Det var tyvärr fel, men du kan förvänta dig någon form av tröstpris.
Men det var bara en som kunde det rätta svaret. Det var Jenny Elisabeth Daniels som visste att det var Paris jag var ute efter. Vinstpotten bestod som bekant av en handskakning med undertecknad. Så här såg prisutdelningen ut:
(Used with the kind permission of photographer Elly the Eagle Holén)
GRATTIS JENNY! Och sluta oroa dig för att priset skulle vara alltför generöst, it's always nice to meet a fan. So keep reaching for that dream!
PUSS!
/Ebert-Groener
Fotnoter about hard facts
Frankfurt - Huvudstad i Frankland.
Heléne - Södermalms rödaste läppar.
Jenny - Och det verkar som solen aldrig når längre än dit min Jenny går.
His name is Keith, he comes in on Mondays after school
Amazing is sort of a strong word.. I just show up and let the Lord work through me
Min vän Per Magnus Waldemarsson har inspirerat mig, jag vill också göra bildquiz! Jag går ut rätt hårt, så jag hoppas att det inte blir för svårt. Lycka till!
1) Jag söker en europeisk huvudstad.
2) Staden ligger i Frankrike.
3) Fotbollslaget Paris Saint-Germain FC kommer från staden.
Tycker ni att det är väl knepigt får ni naturligtvis använda wikipedia. Jag använde den sidan när jag tänkte ut ledtrådarna. Den första som ger mig det rätta svaret får skaka min hand nästa gång vi träffas, så sätt igång bara!
PUSS!
/Gotthard Günther
How in the world were they making that sound?
Hej igen!
Musik och "tidlöshet" är en intressant kombination. Det kan spontant låta som något som är väl värt att eftersträva, men det är faktiskt inte alls så säkert. Musik kan vara tidlös på två olika vis. Det ena är när det inte går att höra när musiken är inspelad. "Det här kan lika gärna vara från 70-talet som 2000-talet!", ni vet. Detta är den överskattade formen av tidlöshet. Man kan lätt förledas att tro att det är en fördel att musiken inte låter "daterad", men problemet är att det i nio fall av tio i stället renderar i att det antingen bara blir ointressant, som med, säg, Cliff Richard, alternativt direkt provocerande ointressant, som hissmusikanterna Enya. Eller som en estättad god vän en gång sa: "Att försöka göra någonting tidlöst är som att göra Pink Floyds 'Dark Side of the Moon' i stället för 'My Generation' med The Who."
Men så finns det också det andra sättet för musik att vara tidlös på. Och det är betydligt mer attraktivt. Det handlar om musik som får lyssnaren att känna samma känslor som lyssnare kände för tio, tjugo eller femtio år sedan.
En av musikens många uppgifter är att vara ungdomsrebellandets soundtrack. Musiken ska chocka de äldre, få föräldrarna att, som det heter på nysvenska, "rasa" eller åtminstone lämna dem med en känsla att de inte förstår vad som pågår. Huvuddelen av de genrer som genom historien använts till detta kan omöjligt chocka någon nu. Ingen upprörs av att se Elvis rullande höfter, Beatles långa luggar, Mick Jaggers lista över sexpartners eller M.C. Hammers fluffiga brallor. Att höra heavy metal får en mest att tänka på Jonas Inde-karaktären Tommy Bohlin (eller Örnens granne!). Och att jazz någonsin ska ha upprört någon känns mest som ett utfall av skämtlynne om man någon gång hört Diana Krall viska fram sin version av "I've Got You Under My Skin" eller om man, för den delen, hört någon av Miles Davis briljanta plattor.
En genre som däremot lyckats tämligen väl med denna form av tidlöshet är den tidiga punken. Jag ska kanske inte säga att den chockar speciellt mycket längre, men att exempelvis höra tidiga Clash kan fortfarande kännas som en uppfriskande smäll på käften.
Det band som varit allra mest framgångsrika i detta är emellertid punkens förhistoriska inspiratörer Velvet Underground. Skulle jag bli ombedd att räkna upp den musik som varit viktigast för mig skulle de hamna bland de fem första som jag räknar upp, tillsammans med Dylan, Håkan Hellström, Springsteen och nämnda Clash, en lista som jag skulle rabbla upp av en reflex som är snabbare än det ens tar att säga "Dexys Midnight Runners", som förmodligen skulle komma på platsen efter. V.U. dök upp under andra halvan 60-talet, och mitt bland Flower Power och The Summer of Love var de avgrundsdjupt mörka nihilister som sjöng om sadomasochism, heroin och horor. Allt detta uppblandat med en stensäker känsla för gitarriff och lysande rockmelodier.
I alla fall, tillbaka till det tidlösa. För gissningsvis fem år sedan grävde jag fram en V.U.-samling bland mina föräldrars vinyler. När min far kom hem befann jag mig mitt i den drygt två minuter långa kaotiska elgitarrskakafoni som avslutar "I Heard Her Call My Name". När detta pågått i ytterligare en minut stack min far in huvudet i vardagsrummet och frågade förvånat "vad FAN är det du lyssnar på?". Att provocera fram den reaktionen, 35 år efter att låten spelats in, hos en person som är fem år yngre än huvuddelen av medlemmarna i bandet, det MÅSTE faktiskt anses som definitionen av tidlöshet.
PUSS!
/Paul von Hindenburg
Fotnoter about hard facts
Elvis - Jag menar givetvis Costello och ingen annan, som ni säkert förstår.
Örnen - När ska hon återfinna sin sidekick Björnen?
Velvet Underground - America at its best, om man ska tro Jens Lekmans förfader Jonathan Richman.
Flower Power - "Hippes do drugs, and hippies SUCK!"; Eric Cartman motiverar varför man inte borde knarka.
Heroin och horor - "I spread my love like the legs of a crack whore", som det heter i Norr Lindberg.
