And that means you, Tribbiani

Vad är det för oproffsig arbetsplats som jag har hamnat på egentligen?



I'm your social worker

Hej igen!

Ja, det händer ju inte supermycket på den här bloggen för tillfället. Jag hoppas att det börjar göra det snart igen. Så länge har jag genomfört ett sådant däringa bloggtest som man springer på ibland. Jag hoppas att det ska stilla er Tug-hunger a tiny bit. Jag har i ett utslag av tillfällig sinnesförvirring försökt svara någorlunda uppriktigt.

Alla som läser får gärna känna sig manade att göra det, speciellt ni på länklistan till höger.

De enda som jag emellertid kräver att de gör det är delvis min skatt och delvis min bror Jonas, som en del av hans nyliga uppvaknande från sin bloggkoma.

I alla fall:



Du heter: Karl Oskar (nej, jag tyar inte längre) Klingborn.
Smeknamn: Felix. Den smorde. Walle.
Låt som du när du är ledsen sörjer till: "Sörja" är kanske att ta i, men när jag är hängig lyssnar jag gärna på Glasvegas "A Snowflake Fell (And It Felt Like a Kiss)". Den är både dyster och upplyftande på en och samma gång.
Vad tror folk om dig: Att jag sällan meckar med bilar.
Stämmer det: Ja.
Vad får du oftast komplimanger för: Jag får ju mest komplimanger av F med h och what happens on Goesisland Street stays on Goesisland Street. Men i övrigt är det väl normalt sett något om att jag är rolig eller att jag skriver bra. Möjligtvis att jag är snäll. På senaste tiden något om att min nya blogg är bra. Allt är roligt, men alla ljuger naturligtvis och det är ju snällt på sitt sätt.
Vad säger du för att imponera på någon: "Min lägenhet är 48 kvadrat."
Hur imponerar man på dig: Genom att på ett otvunget sätt kunna recitera stora delar av åtminstone fem tv-serier.
Brukar du skratta för dig själv: Naturligtvis. Däremot inte ÅT mig själv lika ofta, trist nog.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS: "Haha, rätt ägt!"
Var bor du: Det känns mer befogat än någonsin att säga "jag vet inte". Min lägenhet finns i Söderhamn, men jag har inte varit i den på snart två veckor. Jag är skriven på Björkvägen men har inte sovit där sedan i oktober, tror jag. Så för tillfället hänger jag mest i en lägenhet med minusgradiga golv tillsammans med världens vackraste indieprinsessa.
Trivs du där: Jag trivs på samtliga tre ställen som jag nyss nämnde, ja. 
Äger du några Converse: Nej. Tenderar att köpa Adidas men för tillfället gäller Fred Perry.
Brukar du bli för full: Påfallande sällan numera.
Är du allergisk mot något: Anders S. Nilsson.
Har du haft sex idag: What happens on Goesisland Street stays on Goesisland Street.
Nästa mål i ditt liv: Skaffa ett jobb.
Hur svarar du i mobilen: Är det ett okänt nummer brukar det bli "Ja, hej, det är Oskar". Det mest frapperande när det gäller telefonsvarande är dock att jag fram till, säg, mellanstadiet svarade i vår hemtelefon med att säga vårt telefonnummer. Mina föräldrar sa att jag skulle göra så när de började låta mig svara när det ringde. Det är verkligen ett fullkomligt obegripligt system som jag fortfarande inte ser poängen med. Jag är glad att jag var självständig nog att till sist sluta med det. Och att till och med mamma och pappa i sinom tid började svara med namnet, som civiliserade varelser.
Vem ringde du senast: En man som förhoppningsvis snart är min chef.
Vad sa den du senast pratade med i telefon: "Då ses vi i morgon då, ha det bra, hej."
Antal timmar sömn i natt: 7,5 om mina beräkningar stämmer.
Sov du ensam: Nej.
Brukar du komma i tid: Jag är påfallande ofta 1,5 minuter sen.
När mår du bra: När jag somnar till Seinfeld.
När blev du fotad senast: I torsdags.
Hur känner du dig nu: Nervös.
Vanligast färg på dina kläder: Såväl mina skor som mina tröjor brukar oftast ha vita inslag.
Vad tycker du om fötter: Bra för skor.
Vad saknar du: En egen katt.
Hade du en bra kväll igår: Ja, Fridah var ju där.
Favoritdryck på morgonen: Det allra första är alltid vatten. Är jag hemma har jag ställt ett glas i kylskåpet över natten. Till frukost dricker jag helst kaffe och äppeljuice.
Rakar du benen: Nej. 
Är du blyg: Alldeles för ofta.
Sysslar du med någon idrott: Inte regelbundet. Såvida inte NHL 2002 räknas.
Vill du hellre ha mail än brev: Naturligtvis inte.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja.
Har du spytt offentligt: Jag tror inte det.
Är du nöjd med ditt liv: Relativt ofta.
Är du bortskämd: Jag tror inte det.
Vad gör du i morgon: Är nervös.
Vad är det värsta du vet: Sälja bingolotter var då fan ingen fest, vill jag minnas.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka: En fjärdedel av det totala saldot.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild: Muhammad Ali.
Vad längtar du till: Elitserien.
Har du bra vänner och äkta vänskap: Klart att jag har. Dessutom känner jag en kille som heter Erik Lärke.
Hur gammal är du: Gammal nog att minnas Tipsextra, Televerket, Lars-Erik Lorden och en värld utan TV4.
Du samlar på: DVD:er.
Gröna eller röda äpplen: När jag var liten åt jag helst de där plastigt klargröna. Nu gillar jag sådana där stora rödgula.
Gillar du golf: Ja.
Vilken tid gick du upp idag: Kvart över sju.
Har du sovit i den egen säng i natt: Nej.
Har du strumpor på dig nu: Ja, de är brunsvartrandiga.
Är det okej att gråta: Ja, men jag låter ändå helst bli.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Åka till New York.
Bär du glasögon eller linser: På lågstadiet var jag på ett par extra synundersökningar för att mitt ena öga var lite sämre än det andra. Till slut tyckte de ändå att inget sådant behövdes och så har det förblivit och det är inget som, vad jag har märkt, har ställt med problem. Men lite märkligt är det då hela min familj är mer eller mindre fast i det där träsket.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Nej, men jag har det gärna ändå.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: När jag slutligen inser att frukosten inte hamnar där av sig själv.
Vill du gifta dig: Ja.
Vill du ha barn: Ja. Som det ser ut nu kommer de att heta Caligula, Anna, Siri och Nero. En hel del talar, ärligt talat, för att det kommer att förändras. Namnen alltså, inte min vilja att ha barn.
Solar du ofta: Nej.
Är du bra på att laga mat: Rätt bra, men med en något begränsad repertoar.
Är du flygrädd: Nej, inte alls faktiskt. Så gott som varje skribent som jag beundrar det minsta verkar lida av en skriande fobi. Vad det säger om min eventuella talang vågar jag inte riktigt tänka på.
Hur vig är du: För några år sedan kunde jag lägga min fot bakom huvudet. Sedan dess har jag inte prövat.
Är du musikalisk: Nej, men jag har bollsinne.
Vad dricker du helst när du är törstig: Äppeljuice, Coca-Cola, vatten eller kall öl, beroende på omständigheterna.
Tror du på ett liv efter döden: Jag hoppas det i alla fall.
Tycker du om sushi: Ja.
Vad äter du helst när du ser på film: Chips. Eller kräftor.
Bor dina föräldrar tillsammans: Ja.
Har du tandläkarskräck: Is it safe?
Har du någon gång gråtit dig till sömns: Inte som jag kan minnas, men är inte det hela ens arbetsuppgift när man är bebis?
Senaste låten du hörde: "Låt det snöa" - Ulf Lundell.

Tug.blogg.se expanderar vilt

Jaha, då var det dags för ett sådant inlägg igen.

För ett par veckor sedan lanserade jag min LIF-blogg. Och till min glädje har det projektet visat sig vara just så roligt och inspirerande som jag hoppades. Överraskande, och eventuellt upprörande, nog verkar även läsarna nöjda och efter en vecka utsattes jag för ett värvningsförsök. Efter långdragna förhandlingar (läs: två veckor av smärre teknikstrul och en Spanien-resa) är allt klappat, klart och igångsatt nu.

Därför kommer ni från och med nu att kunna läsa mig även här.

I limbo-projektet påverkas inte alls av detta utan kommer att fortsätta som planerat. Däremot kommer en del texter att publiceras på båda bloggarna.

Så. I fortsättningen ska ni alltså gå in även här.

Här var det.

Just precis, här.

Two down och så vidare




Två funderingar efter de senaste veckornas händelser:

1) Är Gillette nöjda med sina val av affischnamn?

2) Vad har Roger Federer på gång?

Nothing matters when we're dancing

Äntligen är den här. Dagen som vi alla vet är något utöver det vanliga. Många har väntat på det och många kommer att fira det under hela dagen. Gratulationerna har strömmat in sedan i morse och så kommer det att fortsätta långt in på kvällen.

Ni vet naturligtvis vad det handlar om, men jag säger det ändå:

Min hockeyblogg har ÄNTLIGEN nått del 10!




Och svindlande nog sägs det att i dag tydligen också är dagen då den där flickvännen som jag tycker så mycket om fyller år.

Grattis, min älskade, utan dig vore jag lika tragisk och övergiven som Jon Arbuckle vore utan Garfield.


RSS 2.0