Nice clean win, T-dawg

Oskar Klingborn, reporter och mittfältsmotor, sidan 3 i Söderhamns-Kuriren, 20 maj 2009:






Jan Helin, chefredaktör och Zlatan confidente, Aftonbladets löpsedel, 27 maj 2009:






In the words of Daniel Widing:
Öj!

Schmoopi, schmoopi

Den här killen mår nog bra av att vara utan flickvän ett tag.



Your parents are crazy

Hej igen!

För att få mina nödvändiga timmar med sömn i natt borde jag verkligen sova sedan någon timme tillbaka. Men jag vill inte.

Jag vill queua låtar på Spotify. Se om Bono-avsnittet av South Park. Fnissa åt att Filip & Fredrik kom på den briljanta tanken att ha med Michael Winslow från Polisskolan i kvällens Söndagsparty. Fantisera om hur det är att vara Henrik Lundqvist. Kanske äta en god macka.

Så därför gör jag det. Sådant, barn, får man göra när man är vuxen. You're gonna love it.


PUSS!

/Ross Tillman

It's Benes, you jackass

Hej igen!

Språkpoliser tillhör ju inte direkt samhällets mest populära falang. Och det är ju ganska rimligt. De har sällan en sympatisk attityd och påpekar ofta saker som saknar en reell betydelse.

Som skribent är man så illa tvungen att hålla koll på språkdetaljer. Det ingår liksom i ens jobb att känna till reglerna och kunna se när de bryts. Däremot behöver det inte alltid vara fel att bryta mot reglerna. Ibland kan det rent stilistiskt till och med vara att föredra. Och, som Fredrik Lindström brukar säga, det viktiga är ju trots allt att man förstår vad som menas.

Därför kan jag allt som oftast se genom fingrarna med personer som inte kan skillnaden på de, dem och dom, på var och vart, på stor och liten bokstav, på störste och största eller på jämt och jämnt. Det är okej att särskriva. Det är också okej att vara så rabiat emot särskrivning att man felaktigt skriver ihop ord som i natt och i fred. Det är inte hela världen att använda engelskans genitivtecken när man skriver på svenska. Och det är heller inte hela världen att skriva svenskalärare i stället för svensklärare.

Jag ser det. Jag irriteras ett ögonblick. Jag släpper det.


Men.


Om jag någonsin igen ser någon skriva Seinfeldt, ja, då jävlar smäller det.


PUSS!

/Fredrik Reinfeld





Fotnoter about hard facts


Språkliga fadäser  -  Det är, för den delen, heller inte okej att uttala Zlatan på samma sätt som man säger Satan.

Seinfeldt  -  Jerrys granne sedan tolv år tillbaka tror å andra sidan att han stavar sitt efternamn Seinveld.

Mustasch, ja. Cancer, nej.

Mustaschkampen går vidare. Tillsammans ska vi göra den där nedringen cancern ett minne blott. Jag tycker att mitt bidrag till kampanjen har tagit sig rätt bra:


Då:




Nu:


Soon the world will be ruled by me

Mitt världsherravälde kommer närmare, steg för steg. Nu har jag tagit över sidan tre. Nu är det jag som hälsar Söderhamns befolkning god morgon.



Just mention "Kramer"

Som praktikant gäller det att sätta sin prägel och sprida sin gospel innan tiden går ut. Det har jag tagit fasta på.


Drop count från min krönika i dagens tidning:


· Mamma

· Jerry Seinfeld

· Ture Sventon

· Mad Men

· Sopranos

· Vita huset

· Tintin

· Kapten Haddock


Tug.blogg.se nu också på Spotify

Hej igen!

Jag har haft den här bloggen i mer än tre och ett halvt år. Det känns som att det är dags att expandera konceptet. Så. Därför släpper jag härmed tug.blogg.se:s första officiella soundtrack. Allt du behöver för att njuta av det är Spotify.

Här har jag, efter en åtminstone någorlunda noggrann scanning, tagit med alla låtar som har listats, nämnts eller refererats till i mina inlägg och mina rubriker. Riktigt allt finns ju inte på Spotify, så ni får tyvärr exempelvis klara er utan countrypopdängan You're Still Standin' There med Lucinda Williams och Steve Earle. Och så finns det ju ett brittiskt undergroundband som heter The Beatles som inte har med några låtar alls. Men det må väl vara hänt. Jag har även varit samvetsgrann nog att ta med pajiga låtar som jag har nämnt i negativa och ironiska ordalag, så ni får dras med en del Tomas Ledin också. Däremot har jag på principiella grunder vägrat ta med Curly Sue. Någonstans måste ju gränsen ändå dras.

Så. Varsågoda.

Tug.blogg.se – nu också som spellista


PUSS!

/Sneaky Pete Kleinow



Update måndag kväll: Ja, Spotify har tydligen lite problem för tillfället, men i sinom tid ska länkhelvetet funka.

Update onsdag förmiddag: Nu så. Enligt vad bloggen erfar ska länken nu fungera lika fläckfritt som Nemanja Vidics huvudspel.

Buster Brown? Buster Brown!

Hej igen!


Name drop count från min sportkrönikörsdebut:


Rekord-Magasinet
• Buster
• Stefan Schwarz
• Astrid Lindgren
• Chelsea
• Barcelona
• Michael Ballack
• José Bosingwa
• Didier Drogba
• Guus Hiddink
• Jimmy Grant
• Albion Rovers
• Arsenal
• Nicklas Bendtner
• Tottenham
• Everton
• Ledley King
• Rovers United
• Fred Rimmy
• Tug Wilson
• Terry Evans
• Super-Mac
• Princes Park
• Kniven Jönsson
• Åshöjdens BK
• Sheffield United


Och jodå, jag får betalt. Jag också. Men bara hälften så mycket som de andra.


/Billy Bean





Fotnoter about hard facts


Sportkrönikörsdebut  -  Nyhetschefen tyckte angående förrgårdagens inlägg att jag måste ha några delmål mellan sportkrönikör och superhjälte. Nej, ni har rätt, han är inte speciellt intelligent.

Kniven Jönsson  -  Smålands Cyril Rool.

Universe, you have done it again

I går var det sportjournalist.

Från och med i dag kan jag även titulera mig sportkrönikör.

De avklarade livsmålen duggar tätt nu. Det står kanske inte på förrän det där med superhjälte är avklarat också.

Hero? That could work for me...

Hej igen!

I dag hade jag första dagen på sporten. Och vips så kan jag titulera mig sportjournalist.

Ett livsmål avklarat. Nu ska vi se vad som krävs för att jag ska kunna kräva att folk kallar mig superhjälte.


PUSS!

/Hamish Balfour




Fotnoter about hard facts


Första dagen på sporten  -  Mitt första gig var att åka och checka av läget på golfklubben vid säsongsstarten. Onekligen passande då mina svärföräldrar är för Leksands golf vad familjen Bonnier är för böcker i Sverige. Naturligtvis var jag lojal nog att skriva ner Söderhamns GK i dyngan. Konkurrens är ju inget man ska ha i onöden. "Never go against the family, Oskar" liksom. Och kanske kan svärfar förlåta mig för att jag på ett uselt sätt oddsade bort 200 kronor för honom i helgen.

Sportjournalist  -  Hommage à Ben Bark-Olsen.

Du gav mig din version av sanningen

Klipp ut, spara, se och lär.

See, it's okay, he saw it all on the television

Hej igen!






Den gode Anders är, som så ofta, någonting på spåren här.

Jerry Seinfeld sa en gång att när vi män växer upp och läser serietidningar om superhjältar, då ser vi inte det som fantasier – de är möjliga yrkesval.

Jerry har förmodligen helt rätt, men något som ger en ännu mer korkade brister i självinsikt är tv-serier. Har man sett tillräckligt många avsnitt av en serie som involverar något yrke så tänker man ofelaktligen att "Det där skulle jag väl kunna klara av?".



Exempel på yrken som i alla fall jag ansett mig redo att ta mig an:

• Kock
• Psykolog
• Vaktmästare
• Mafioso
• Privatdetektiv
• Inbrottstjuv
• Sportkommentator
• Författare
• Yxmördare
• Nyhetsankare


Men mest flagrant är naturligtvis ens dumhet när det rör sig om The West Wing (eller Vita Huset, som det brukar heta i svenska tv-tablåer). Varje gång jag fastnar i West Wing-träsket (vilket sker ganska ofta eftersom det är en av tidernas bästa och mest beroendeframkallande serier) är det lika farligt. Då är jag där och tittar och tycker att jag nog, i morgon om det skulle behövas, är kapabel att ta rollen som USA:s president eller åtminstone i dennes närmsta stab. Ni vet, världens mäktigaste jobb, ni vet det ämbete som passas upp av genier.

Medan jag själv halvligger framför tv:n med chipssmulor över t-shirten.


PUSS!

/Kimmo Lotvonen

He slept, he stole, he was rude to the customers

Känner du dig ineffektiv på jobbet i dag? Well, jag törs i alla fall lova att du är en bättre arbetare än de här dudsen:



All aboard the Love Train

Hej igen!

Som en körkortslös student får man en viss tågvana. Exempelvis lär man sig hur länge man kan vänta med att packa ihop sina saker efter att "Nästa station..." har ropats ut. Vid en slutstation görs ju det ungefär fem minuter innan tåget är framme och gör man sig då klar direkt och ställer sig vid dörren och väntar... ja, då får man känna hur begreppet långtråkighet når nya dimensioner.

Den största kollektiva kollapsen som jag har sett på det här området kom för ett par veckor sedan när jag åkte mot Borlänge. Medan tåget så smått började komma in i Borlänge kommun pratade en av passagerarna i telefon. Han berättade för personen i andra änden att "Vi är i Borlänge nu". Detta snappar några upp och börjar plocka ner sina väskor och går mot dörren. Dominoeffekt, bien sûr. "Det är nog bäst att jag också..." tycks alla tänka och snart står nästan hela vagnen, fullt påklädda, och bara väntar. Tio minuter innan tåget skulle vara framme.


PUSS!

/Timo Leinonen

RSS 2.0