I think we have a deal, Fridah

Känslan kommer ibland.


Jag är oftast inte av det paranoida slaget. Jag tror inte att tak ska rasa in utan vidare. Att lägenheten ska självantända plötsligt. Eller att en bilförare ska få sladd och köra över mig eller någon jag älskar.

Men känslan kommer ibland.

Bara för ett ögonblick.

Hur det skulle vara om hon lämnade mig. Om hon tröttnade. Om hon drog. Om hon inte låg där bredvid längre. Hur omöjligt det skulle vara att leva med det.

Det skrämmer skiten ur mig. Varje gång.

Att jag när det händer kan vända mig om och trycka min kropp mot hennes och be henne att lova att aldrig försvinna. Att hon alltid omedelbart lovar att aldrig göra det. Att jag faktiskt tror på det. Att jag har den flickan.


Det är det största jag någonsin upplevt.

RSS 2.0