tug

Nej, det blev inte någon elitserie. Den här gången heller. Två veckor har gått sedan sista matchen, men det är fortfarande så verkligheten ser ut.


***


Även om kvaliteten i spelet varierade en hel del gjorde Leksand nio fullt acceptabla matcher i Kvalserien. Genomklappningen kom naturligtvis i näst sista matchen mot Växjö.

Och som vanligt när ett kval går åt helvete började det gastas om dålig inställning, klen vilja, bristande hjärta och allt vad det är.

Visst var insatsen usel, men oavsett hur mycket spelarna kommer att bry sig om Leksand år, säg, 2015, hade det inte med det att göra.

Att på allvar tro att det handlar om en ovilja att vinna eller att spelarna inte brydde sig kan jag inte se som något annat än idioti. Hade det varit fallet hade man aldrig gjort två så bra matcher mot Södertälje, vänt på bortaplan mot Rögle eller tagit sex poäng mot AIK trots underlägen i båda matcherna.

Förlusten berodde på dålig dagsform, att Växjö gjorde sin bästa kvalinsats, en gnutta oflyt och i synnerhet nerver. Krångligare än så var det tyvärr inte.

***

En av de jobbiga sakerna med misslyckade kval är att det inte bara är så att man själv har råkat ut för en förlust, någon annan får dessutom vara glad.

***

Känslan är kluven när man blir brädad av ett annat allsvenskt lag.

Det är ungefär som med stora fotbollsmästerskap där otippade lag går långt, som när Grekland eller Danmark vinner EM. En del av en blir glad för att det visar att även ett lag som Sverige borde ha möjlighet. Och den andra delen blir frustrerad över att det inte var just svenskarna som utnyttjade den skrällplats som uppenbarligen var up for grabs.

Den här gången blev det AIK. För två år sedan var det Rögle. Lag som man tämligen bekvämt la bakom sig i grundserietabellen, som man därmed med fog kan säga att man ska kunna vara bättre än.

Och det verkligt, VERKLIGT snopna är att Leksand tog full pott i båda matcherna mot AIK. Tydligare bevisning än så går väl knappt att få på att kapaciteten för ett lyckat kval fanns där.

***

Precis som statistiken och logiken antydde åkte Rögle till slut ut.

Vad man än kan tänkas tycka eller inte tycka AIK var det nog ändå positivt för Leksand att Elitserien fick en nykomling. När både Södertälje och Rögle klarade sig kvar förra året var det första gången på sex år som inget nytt lag tog sig upp. Hade detta upprepats hade en ny trend sett sin början. Nu kan man prata hur mycket vill om skillnaderna i båda matchtempot och ekonomin mellan landets två högsta serier, det brukar ändå bli nya lag som avancerar.

***

Eddie Läck
Joacim Eriksson
Niclas Andersén
Elias Granath
Oliver Ekman-Larsson
Mattias Ritola
Pierre-Edouard Bellemare

Sju spelare där ingen är äldre än 25. Sju spelare där en spelade i NHL den gångna säsongen, fyra i Elitserien och där de två övriga nästa säsong kommer att spela i någon av de två ligorna. Och det är också sju spelare som har lämnat Leksand trots att föreningen ville förlänga kontrakten.

Det tycks blåsa kraftiga och nyskapande vindar i Leksands IF för tillfället. Ordförande Bertil Daniels har talat frenetiskt om en satsning på ”de unga”. Det ska byggas ungt, från grunden och det ska byggas långsiktigt.

Fair enough. Gärna för mig. I’m all for that. Sparka alla utlänningar om ni känner att det är passet som avgör karaktären på spelare. Sluta värva ”stjärnor”. Spika truppen i augusti. Skicka äldrevården på alla som är födda på 1970-talet. Eller vad det nu är ni har planerat.

Jag skulle applådera det. Dels för att det skulle bli billigare och ge ett lag med spelare som är på väg upp i karriären och som ser det som en ynnest att spela i Leksands A-lag. Och i synnerhet skulle det få tyst på en speciell grupp av människor. De som efter varje kval suckar om varför Leksand aldrig lääär sig. De som tror att en trupp med en medelålder på 19 år där alla är födda i Sverige per automatik ger en plats i Elitserien. Visar det sig inte gå får dessa personer kanske se att världen inte är fullt så enkel. Och om det lyckas, och det är vi andra som har haft fel, ja, då är Leksand i Elitserien och, tro mig, det skulle jag verkligen inte ha några problem med.

Så rensa ur och föryngra. Men.

Alla måste inse att det kan ta tid.

För ungt blir inte nödvändigtvis långsiktigt. Det spelar ingen roll att Ekman-Larsson att bara är 19. Eller att han är svensk. När hans kontrakt går ut och Leksand spelar i Allsvenskan och han har chansen att klättra på karriärsstegen så är det väldigt rimligt att han gör det. Precis som en 32-årig finne hade gjort i samma situation. Min dröm vore att alla spelare som skriver på för Leksand signar klausullösa treårskontrakt och att de får klart för sig att ingen kan garantera att det blir elitseriespel under denna tid. Jag vill inte leva i en värld där Victor Rask om två säsonger spelar sin hockey i Brynäs tröja.

Även vi fans måste inse att det kan ta tid.

Lag som Malmö, Mora och Björklöven har saknats i de två senaste årens kvalserier. Det kan mycket väl bli Leksands öde nästa säsong. Och vi kan definitivt inte längre räkna kallt med att cruisa oss genom grundserien och landa på en bekväm förstaplats. Till hösten startar den femte raka allsvenska säsongen, kanske måste vi inse att vi inte längre nödvändigtvis är ett elitserielag som har råkat hamna fel.

Och inte heller ledningen får glömma att det kan ta några år.

I höst styrs Leksand, för andra raka säsongen, av helt nytt folk. Ny tränare och ny sportchef och ny organisationsordning. Jag vill även se alla dessa bli kvar i åtminstone tre säsonger. Står Leksand våren 2011 utan en elitserieplats vill jag inte se en ny utrensning. Jag vill inte se ytterligare en jakt på och baltutlämningsdumpning av syndabockar. Det kommer kanske inte att finnas några sådana. Det kanske kommer bero på att truppen helt enkelt inte var tillräckligt stark. Och där och då vill jag se kyla nog att inse att ibland måste det vara så.


***


Det här är den här bloggens allra sista inlägg.

Det har varit roligare än jag någonsin hade kunnat ana. Jag startade projektet med en hel del förhoppningar om vad jag skulle åstadkomma. Vissa saker har inte blivit av, men många tankar har förverkligats. Lite så där som livet brukar vara.

Tack till alla som har läst och kommenterat, här, på Leksandsbloggen.se och på Facebook.




Oskar Klingborn
Leksand
2010-04-25

Leksand-Almtuna 2-1 (0-0, 1-1, 1-0)

Leksands mål: 1-0 Johan Hägglund (Jens Bergenström, Oliver Ekman-Larsson), 2-1 Patrik Carlsson (Jean-Luc Grand-Pierre).


***


Ett märkligt slut på en märklig säsong och en märklig kvalserie. Den sista matchen slutade med ett glädjevrål i sista minuten. Och ändå gick det åt helvete.

Traditionellt sett brukar Leksand vara avhängda med flera omgångar kvar av kvalet. Den här gången levde till och med hoppet efter att den sista matchen var slut. Och ändå gick det åt helvete.

***

Jag försöker på ett desperat (och innerst inne meningslöst) sätt ta det onda med det goda. Vi har trots allt fått ett kval där Leksand vunnit båda matcherna som har gått till övertid. Ett kval där man avgjort två matcher i det absoluta slutskedet. Ett kval där Leksand krigat sig till fem uddamålssegrar.

Man skulle också kunna komma dragandes med att det var ett kval där man mot ett av de till Elitserien avancerande lagen tagit sex poäng. Men det gör det i stället bara alldeles för bittert.

***

Den sista matchen var förvisso en insats som var nästan lika bedrövlig som den mot Växjö, men trots allt blev det en match som gav allt som man kunde begära. Just precis, tre poäng.

***

Det gav också de tidigare nollpoängarna Johan Hägglund och Patrik Carlsson chansen att med varsitt mål få spela en avgörande roll. Det gjorde mig speciellt glad att Carlsson, som hade ett statistiskt uselt men spelmässigt utmärkt kval, åtminstone för en liten stund fick vara hjälte.

***

Kimmo Lotvonen var med all rätta bänkad hela matchen. Däremot kändes det skevt att Thomas Rhodin, som knappt haft ett rätt på hela matchen, spelade mer eller mindre non-stop i slutet.


***


Det här är slutet för denna blogg – nästan.

Jag ska ta några dagars kvalserierehab sedan kommer en slutgiltig sammanfattning av säsongen, kvalet och det här projektet.


***


Tabell:

1. Södertälje  10  5 1 4 0  34-28  21
2. AIK  10  5 1 1 3  29-24  18
3. Rögle  10  3 3 1 3  31-26  16
4. Leksand  10  4 2 0 4  25-24  16
5. Almtuna  10  3 1 2 4  23-23  13
6. Växjö  10  1 1 1 7  29-46  6

Växjö-Leksand 5-2 (3-0, 1-1, 1-1)

Leksands mål: 4-1 Daniel Hermansson (Oliver Ekman-Larsson, Jussi Pesonen), 5-2 Jussi Pesonen (Daniel Hermansson, Eric Johansson).


***


Mörker.


***


Tabell:

1. Södertälje  9  5 1 3 0  32-25  20
2. AIK  9  4 1 2 3  27-24  15
3. Rögle  9  3 2 1 3  28-24  14
4. Almtuna  9  3 1 2 3  22-21  13
5. Leksand  9  3 2 0 4  23-23  13
6. Växjö  9  1 1 1 6  29-44  6

Leksand-Södertälje 3-2 (1-1, 1-1, 0-0, 1-0)

Leksands mål: 1-0 Oliver Ekman-Larsson (Pelle Prestberg, Thomas Rhodin), 2-1 Jens Bergenström (Stefan Lassen, Jean-Luc Grand-Pierre), 3-2 Pelle Prestberg (Thomas Rhodin, Tony Virta).


***


Jag är just nu så glad över hur den här kvalserien har utvecklat sig. Oavsett hur det kommer att sluta.
Med två match kvar har Leksand chansen kvar. Och inte bara en chans, utan en stor chans.
Oavsett hur det kommer att sluta, så är det inte något man har blivit bortskämd med.

Jag har fått en kvalserie där Leksand tagit tre raka, totalt nödvändiga och svåra segrar.
En kvalserie där Leksand har avgjort matcher i slutminuterna och i förlängning.
En kvalserie där Leksand har vänt på underlägen.
En kvalserie där Pelle Prestberg har producerat fem mål och åtta målpass på åtta matcher.
En kvalserie där Thomas Rhodin, trots allt, har spelat fram till sex mål på de fyra senaste matcherna.
En kvalserie där Daniel Hermansson har satt den ena viktiga kvitteringen efter den andra.
En kvalserie där tilltänkta nyckelspelare som Joacim Eriksson och Oliver Ekman-Larsson har varit utmärkta.
En kvalserie där den inte alls tilltänkta nyckelspelaren Stefan Lassen har överträffat sig själv i match efter match.

***

Men visst borde det ha blivit tre poäng i den här matchen. I de två första perioderna presterade Leksand sin bästa anfallshockey på hela säsongen. I synnerhet var det vid två matchtillfällen som man borde ha fått utdelning. Mellan 1-0 och 1-1 var Leksand snubblande nära att utöka ledningen. Och från 2-2 till andra pausen hade man otroliga möjligheter att näta. Hade Leksand utnyttjat något av dessa lägen tror jag att det hade blivit tre poäng.

I och med att AIK slog Rögle ska den tappade poängen dock inte behöva göra så stor skillnad när kvalet summeras. Målskillnaden hade förmodligen ändå gjort att man hade varit tvungen att ta in ytterligare poäng på Rögle. Det värsta var ju att Södertälje inte på allvar blev indragna i Rögle/Leksand/AIK-träsket. Men än är de inte helt och hållet klara.

***

Det finns nog ingen enskild spelare som jag hellre ser göra ett avgörande kvalmål än Jens Bergenström. Att det var han som vispade in 2-1 var därför ett extra glädjepiller i denna match.

***

Tredje perioden var nog Leksands minst övertygande slutakt hittills i kvalet. Vilket kändes ganska rimligt efter den all out attack-satsning man bjudit på i två perioder. Men man höll ändå jämna steg med SSK och var ett par gånger nära 3-2 och i slutminuten tryckte man på ordentligt, naturligtvis anförda av Jussi Pesonen.


***


Tabell:

1. Södertälje  8  5 1 2 0  31-23  19
2. Rögle  8  3 2 1 2  27-21  14
3. Leksand  8  3 2 0 3  21-18  13
4. AIK  8  4 0 1 3  25-23  13
5. Almtuna  8  2 1 2 3  19-20  10
6. Växjö  8  0 1 1 6  24-42  3

AIK-Leksand 2-3 (1-1, 0-1, 1-1)

Leksands mål: 1-1 Daniel Hermansson (Eric Johansson, Kimmo Lotvonen), 1-2 Tony Virta (Tomas Kollar, Pelle Prestberg), 2-3 Jussi Pesonen (Thomas Rhodin).


***


Det är det här som idrott handlar om. Det är chansen att sådant här ska hända som gör att man fortsätter att titta. Fortsätter att hoppas. Fullkomligt avgörande och fullkomligt nödvändiga mål med 70 sekunder kvar. That must be what it's all about, that must be what it's all about, som Bob Dylan en gång sjöng.

När jag såg det taggade, rappa och farliga Leksand som klev ut i första perioden trodde jag på tre poäng. När sedan den väntade svackan i andra perioden ändå slutade med ledning var jag övertygad. Och när tredje perioden såg lika urstark ut som tidigare i kvalet hade jag i princip räknat in poängen.

Men kvitteringsmålet gjorde mig, märkligt nog, lite nervös...

***

Jussi Pesonen har under Kvalserien producerat 3+0. Målen har kommit i de tre senaste matcherna och har varje gång varit Leksands sista i matchen. Matchvinnare heter det väl?

***

De slumpmässiga bjudmålen följde varandra.

Daniel Hermansson sköt 1-1 från död vinkel och Tony Virta föste in 1-2 från blålinjen.

Vid 2-2 plockade Joacim Eriksson Oliver Ekman-Larssons klubba i stället för pucken. Ännu mer frustrerande var sättet Eriksson släppte in 1-0 på. Ett halvlöst skott utifrån på klubbhandssidan i inledningen av första perioden. Det var verkligen inte första gången den här säsongen som det skedde.

***

Pelle Prestberg har noterats för poäng i alla de sju kvalmatcherna.

***

Värvningen av Virta känns bara mer och mer som en förbannat imponerande fullträff. Ibland är jag minsann något på spåren.


***


Tabell:

1. Södertälje  7  5 1 1 0  29-20  18
2. Rögle  7  3 2 1 1  23-16  14
3. Leksand  7  3 1 0 3  18-16  11
4. AIK  7  3 0 1 3  20-19  10
5. Almtuna  7  1 1 2 3  15-20  7
6. Växjö  7  0 1 1 5  24-38  3

Rögle-Leksand 1-2 (0-0, 1-0, 0-1, 0-1)

Leksands mål: 1-1 Pelle Prestberg (Thomas Rhodin, Oliver Ekman-Larsson), 1-2 Jussi Pesonen (Thomas Rhodin).


***


Först och främst.

Visst känns det fint att vara vid liv
En dag till
Visst känns det fint nu?

Så sjöng Håkan Hellström i en av sina finaste och allra bästa låtar.

Och det är just vad det handlar om nu. Lättnaden att fortfarande vara med i racet. Jag satte för mig själv upp en minimumgräns på två poäng från den här matchen för att gå vidare med någon form av hopp. Och det var just vad jag fick.


***

Säga vad man vill om den här säsongens Leksand, men spela tredjeperioder, det kan de.

Första perioden perioden påminde om den mot AIK. Tamt spel och stort tryck emot sig. Och 0-0. Det slutade med 2-1-seger den gången och det slutade med 2-1-seger den här gången också.

Baklängesmålet kom precis nu som då som samma form av oväntad kalldusch. Andra perioden var kanske inte bra, men Leksand klev framåt och var minst lika farliga. Och tidigare i det numerära överläget som ledde till målet såg Leksand ut att vara på väg mot sitt allra mest övertygande box play. Man skapade nämligen fler och farligare chanser än vad Rögle gjorde då.

***

Problemet i tredjeperioderna är effektiviteten. Trots att de varit Leksands bästa i match efter match har man bara en gång vunnit den med mer än ett mål. I denna match kunde övertaget mycket väl ha räckt till en fullpoängare.

***

Intressant med matchandet av Thomas Rhodin. I de två första perioderna spelade han knappt ett enda byte i spel fem mot fem. Då spelade Oliver Ekman-Larsson i stället med Markus Karlsson (som måste ha gjort sin bästa match i Leksands tröja). Då spelade Rhodin nästan enbart i power play. I tredje perioden kom han in i handlingen mer. Och även om jag flera gånger svor åt honom på samma sätt som tidigare under kvalet bjöd han ändå på assist till båda målen och hade därmed något av en matchvinnarroll.

***

Jussi Pesonen har haft en tung och frustrerande tid sedan sina succéartade inledningsmatcher för laget. Även om han inte har spelat bra eller kommit till sin rätt har han ändå kämpat på och röjt väg med ett friskt satsande närkampsspel. I förra matchen gav hans ansträngningar ett reduceringsmål som var ytterst nära att till slut ge poäng och den här gången fick han avgöra. Skönt och viktigt på många sätt.

***

Herre min skapare en sådan rysare som nu väntar borta mot AIK.


***


Tabell:

1. Södertälje  6  5 0 1 0  25-17  16
2. Rögle  6  2 2 1 1  16-13  11
3. AIK  6  3 0 1 2  18-16  10
4. Leksand  6  2 1 0 3  15-14  8
5. Almtuna  6  1 1 1 3  12-16  6
6. Växjö  6  0 1 1 4  21-31  3