tug bootleg series

denna sommar har både white stripes och lars winnerbäck gjort något som för oss simpla lekmän tycks mycket märkligt. de har i vardera fallet valt ut den absolut sämsta låten från deras nya alster som singel. ja, faktum är att det i båda fallen är de absolut sämsta låtarna som dessa artister satt sina namn under deras hela karriär. första singeln till white stripes makabert makalöst efterlängtade album "get behind me satan" var av någon gudsförgäten anledning "blue orchid", en låt som på sin höjd kan beskrivas som något som inte ens ac/dc skulle varit speciellt nöjda med. lars winnerbäck släppte innan sin sommarturné en ep där första spåret (som spelats varje gång jag slagit på radion den här sommaren) heter "stort liv" och den fick mig första gångerna jag hörde den undra vad i hela friden det var för raggarmusiker som skrivit den här låten. när jag sedan förstod vem denne "raggarmusiker" var så jag något i stil med "men kom igen!" vilket är ungefär är vad jag brukar säga när jag ser per lundell spela ishockey. det vore en sak om dessa artister helt enkelt hade gått och blivit dåliga, men det märkliga med det hela är att dessa två låtar på inget sätt är representabelt för hur resten av albumen låter. resten av "get behind me satan" må inte vara lika bra som "elephant", som mycket väl kan vara det bästa albumet som kommit från andra sidan atlanten på den här sidan av millenieskiftet, men är ett mycket trevligt album med en hel del spännande musikaliska idéer. resten av winnerbäcks ep "stort liv" tillhör kanske inte den rödhårige jeanstrooperns bästa, men exempelvis wiehe-covern "kom hem till mig" är mycket trevlig lyssning, och då är wiehe verkligen ingen artist som jag lyssnar på i onödan till vardags. nog för att det beundransvärt att inte sälja sig och bli för folklig, men visst är det ett litet märkligt sätt att marknadsföra sin musik på?




lite opium för lunarfolket:

seinfeld säsong fyra på dvd
no direction home - kommande scorsese-film om mister dylan
jack kerouac
filip unt fredrik
tug wilson - busterhjälte




till sist har jag det stora nöjet att publicera ett förträffligt alster av en gästskribent. det är allas vår humla, bumble bee, gudinna anna:

"med bara några dagar kvar av det som yngre kallar "sommarlovet" (jag är inte ung), så skiner solen. den stora solen. det är jobbigt att gå tillbaka till mörka skolan då. men vissa kommer att ta detta steg mot mörkret. stackars er. stackars, stackars, stackars små er. stackars oskar som ska bort från leksand, falukorvar och mörka skogar. stackars oskar som ska ännu längre bort än någonsin. stackars alla mina vänner som flyttar till, ja, överallt. bollnäs, spanien, göteborg, kalmar, kina. stackars er som ska bort från falurödfärg, ishockey och skvaller. s t a c k a r s !

för alla andra (och jag) som är kvar så tänkte jag göra en lista, en lista som handlar om saker som är bra. och så. med att vara hemma.

1. leksand
2. falukorv
3. mörka skogar
4. falurödfärg
5. ishockey
6. skvaller

eller inte. jag försöker igen.

1. oleksand
2. ofalukorv
3. omörka skogar
4. ofalurödfärg
5. oishockey
6. oskvaller
7. telefonen
8. internet
9. bilen
10. bussen
11. tåget
12. båten
13. flyget (ja, jag erkänner, det är ett bra transportmedel, det kan även en livrädd flyghatare erkänna för att behålla stoltheten. dessutom har jag fått veta, av en hemlig källa, att man tydligen måste flyga en gång varje dag i 8 300 år för att chansen ska vara en på trettio miljoner att störta. konstigt nog är jag ändå inte lugn som en filbunke.)
14 - 1000. övriga transportmedel (där även inräknat framtida tidsmaskiner och andra genidrag)

jag kommer att sakna er. nu ska jag äta glass."

tusen tack, anna! borde vi inte alla äta lite glass?