tug

 

Leksands mål: 2-1 Tomi Sallinen (Toni Kähkönen, Johan Ryno), 2-2 Eric Himelfarb (Tomi Sallinen, Johan Ryno), 2-3 Veli-Matti Savinainen (Brian Connelly, Tomi Sallinen).

 

***

 

Vänta, lite här. Vad är det som händer? Leksand gör mål? Leksand gör två mål?? TRE MÅL??? Leksand vänder en match? Johan Ryno gör poäng?? ERIC HIMELFARB GÖR MÅL???

 

Men ett ögonblick bara, inte tog väl Leksand poäng? Nej, nej, gud... Så kul ska vi inte ha det.

 

***

 

Det är bara att erkänna. Jag hade nått en punkt att jag inte väntade mig speciellt mycket munterhet.

 

Vad jag väntade mig? Well, ganska exakt så som det såg ut i första perioden. 

 

Först ett baklängesmål ur ingenting (verkligen absolut ingenting) och sedan en period av försök till anfallsspel som bara kändes så fruktansvärt impotent. Inte ens när Modo bjöd på öppningar brände det till. Varje öppning till kontring slutade med att någon fick pucken rakt på skridskorna. Lägen nära mål slarvades bort med avslut av Johan Elmander-snitt.

 

***

 

Andra perioden såg ut att bli exakt likadan när Modo efter fem minuter gjorde ytterligare ett låtsasmål. Där och då var det den där perfekt tillagade potatisgratängen som jag bjöd mig själv på till middag som verkade bli kvällens höjdpunkt.

 

Det var då Dennis Persson tyckte att det verkade som en bra idé att braka rakt in i Oscar Alsenfelt och dra på sig en utvisning.

 

Detta powerplay för Leksand gjorde att det ena, som det brukar heta i dejtingvärlden, ledde till det andra och på mindre än tio minuter förvandlades 2-0 till 2-3.

 

***

 

Fint att det var just Himelfarb som fick göra 2-2. Han hade ägnat första halvan av matchen åt att osa av den permafrost som drabbar kreativa spelare som inte får producera. Kontringslägen, frilägen eller skottlägen mot tomt mål. Inget läget hade dittills varit för bra för att det skulle rinna honom ur händerna. 

 

***

 

Men tyvärr var det ju det här med Leksand och tredjeperioder. Är allt nerver? Eller saknas det kondition?

 

***

 

Normalt är sådana här förluster som kommer trots sena ledningar bland det värsta som finns. Men just i kväll måste vi trösta oss med att vi åtminstone fick se en insats som gör det lite lättare att hoppas att det kan vända snart.

 

***

 

Och det finns många skäl till att vilja att det ska vända.

 

En av de största skillnaderna mellan segrar och förluster är hur det är att läsa tidningar efteråt.

 

Efter en vass seger kastar jag mig över allt som finns att läsa. Jag vill krama ur varenda positiv droppe ur den frukt som är tre poäng. Jag vill simma runt i alla artiklar som vore jag Joakim von Anka.

 

(Kvällstidningar är för övrigt aldrig bättre än dagen efter att fotbollslandslaget har gjort ett riktigt kanonresultat. De snygga ettorna! De kreativa bildlösningarna! De övergenerösa spelarbetygen! Den plötsliga, gränslösa framtidsoptimismen! Någon har ringt upp Tommy Svensson och Kurre Hamrin för varsin kommentar! En Simon Bank i superform!)

 

Efter en tung förlust undviker jag så gott det går att ens ta i en papperstidning eller att klicka in på en nättidning. Jag är redo att klippa av nätverkskabeln bara för att så hermetiskt som möjligt isolera mig i en hockeyfri zon.

 

Det är svårare i sådana här rejält turbulenta tider som det är nu. Jag vill fortfarande inte läsa någonting men det är också en situation där väldigt omvälvande saker kan hända när som helst. Det gör att jag ändå, åtminstone litegrann, måste hänga med i vad som händer. Det gör att jag för tillfället, med mitt skarpaste scrollverktyg i högsta hugg, går in på sportredaktionernas förstasidor och så snabbt som det är mänskligt möjligt scannar av alla nyhetspuffar bara för att försäkra mig om att Andreas Appelgren inte har fått sparken, att någon av de spelare som ligger mig allra varmast om hjärtat inte har dumpats av i Lindlöven och att inte Håkan Bogg är klar som Leksands nye förstecenter.

 

Sedan klickar jag paniskt på webbläsarens avstängningskryss, hyperventilerar i 90 sekunder och försöker tänka på Tintin eller Hello Saferide eller något annat själavårdande.

 

 

 

***