tug

 

Leksands mål: 1-1 Patrick Cehlin (Mattias Ritola, Brian Connelly), 2-1 Mattias Guter (Jon Knuts, Toni Kähkönen), 3-1 David Åslin (Brian Connelly), 4-3 Linus Hultström (Toni Kähkönen, Robin Gartner).

 

***

 

Tappad tvåmålsledning och kvittering med fyra sekunder kvar.

 

Ja, hur fan skulle det annars gå till när Leksand blev kvalklara?

 

***

 

Tusen tack för er heroiska hjälp, Växjö, era förbannade halvfigurer.

 

***

 

Sedan jag började följa Leksand ganska precis när 80-tal förvandlades till 90-tal har fjorton säsonger slutat i kval.

 

Jag har sett Leksand vinna en allsvensk final, förlora en likadan och i stället klara av en efterföljande kvalserie, åka ur i tre kvalserier, gå upp från tre kvalserier, misslyckas med att gå upp från fem kvalserier och komma sist i en förkvalserie.

 

Då är det klart att man ska vara med när ett nytt kvalsystem ska införas.

 

***

 

Ska vi tvunget skaka fram något postivt från kvällen?

 

Leksands poäng innebär att elfteplatsen är säkrad eftersom Modo nu är sju poäng efter med två omgångar kvar. Det innebär att Leksand för möta trean i den allsvenska slutspelsserien i det stundande kvalet.

 

***

 

I går lovade jag att skriva några rader om Andreas Appelgren.

 

På fredagsförmiddagen blev det klart att han efter drygt tre år lämnar posten som huvudtränare.

 

Jag tror att det skedde vid ett tillfälle då det var helt rätt att byta tränare, men det förändrar inte att jag är oändligt tacksam för, och imponerad av, vad han har lyckats med under dessa år.

 

Han har tagit upp Leksand i högsta serien och väl där lotsade han laget till en sjundeplats under den första säsongen tillbaka i finrummet. Detta, och allt annat under sin tid, har han gjort med en attityd och personlighet som knappt någon har strösslat något annat än lovord över.

 

Jag vet när jag blev förälskad i honom. Det var, paradoxalt nog, efter en hemmaförlust mot en allsvensk tabelljumbo.

 

Appelgren tog över huvudansvaret sedan Christer Olsson och Niklas Eriksson (två ex-spelare, tränare och människor som jag, för protokollets skull, också hyser en extremt stor respekt och kärlek för) fått sparken 30 november 2011 efter att matchen Sundsvall-Leksand dagen före hade slutat med 4-2-seger för hemmalaget. Detta var under en period när Leksand hade en underlig förmåga att åka på smått förnedrande förluster mot seriens bottenlag.

 

Detta var inget som automatiskt upphörde vid tränarskiftet. 8 december mötte Leksand seriens fjortonde och sista lag Borås hemma i Tegera. Leksand förlorade med 1-4 mot västgötarna.

 

På presskonferensen efter matchen grillade jag och övriga journalister den nye mannen vid rodret angående vad fan det var som egentligen pågick. Det ryggraka och överrumplande ärliga sättet han besvarade våra frågor på, där han konstaterade att han uppriktigt inte visste vad genomklappningarna berodde på men att det absolut inte fick se ut som det hade gjort på isen, gjorde att jag förstod att den här mannen, som hade tagit över efter de som jag tyckte så mycket om, verkligen var något att hålla i när vinden blåste. Och dessutom en förbannat trevlig jävel.

 

Jag är glad och stolt att han blev klar när laget gick kräftgång under starten i höstas. Trots att det nu ändå blir kval var han med och vände på skutan och förvandlade de dåvarande spillrorna till ett fungerande lag. Hade han inte blivit kvar då är jag övertygad om att Leksand hade slutat sist med minst tjugo poängs marginal i årets SHL. Nu går det i stället att, trots allt, se på framtiden med en viss dos av tillförsikt.

 

 

 

***