Del 15: Skellefteå-Leksand
Skellefteå-Leksand 2-1 (1-0, 1-0, 0-1)
Leksands mål: 2-1 Jens Bergenström (Johan Ryno, Linus Hultström).
***
Det finns matcher där man måste vara glad att det ens blev spännande.
***
I två perioder var det klasskillnad.
Ibland är skottstatistiken bara siffror man inte ska stirra sig blind på.
Ibland är det siffror som säger alldeles för mycket.
Dagens första period: 14-4
Den andra: 17-3
Då och då behövs det inte mer än så för att beskriva en matchbild.
***
Senast pratade vi om alla lags möjlighet att slå alla i SHL. Och det går även att vinna matcher där man är spelmässigt utklassade.
Och Leksand gjorde sitt bästa i dag. Skellefteå tilläts aldrig segla iväg och nollan hölls hyfsat länge.
Men det här var en sådan match som kändes avgjord i samma ögonblick som 1-0-målet kom.
***
Men en känsla är inte alltid detsamma som sanningen.
Hur överlägset ett lag än har varit är ingen match helt avgjord så länge det bara står 2-0.
I tredje perioden kunde Leksand flytta fram positionerna ett snäpp. Det som krävdes för att få till en reducering var ett powerplay och en Jens Bergenström som ställde sig framför kompisen Erik Hanses och viftade med armarna som en handbollsmålvakt och sedan forcerade in 2-1.
Och plötsligt gick det åtminstone att drömma om poäng.
***
Annars var det ju comebackernas dag.
Den förlorade sonen Jon Knuts.
Den utsparkade Eric Himelfarb.
Den bänkade Joakim Lundström.
Den sjuke Daniel Josefsson.
Alla var de tillbaka i Leksands uppställning.
Knuts fick vi inte se mycket av men övriga tre var de som satte störst avtryck i första perioden, när ställningen fortfarande var helt jämn. I en period där Leksand sköt fyra skott var det Himelfarb och Josefsson som stod för Leksands målchanser framåt medan Lundström räddade tretton av fjorton skott och var mindre än två minuter från att hålla tätt fram till pausvilan.
***
Nu stryker vi ett streck över det här och riktar in oss på tisdagens derby mot Brynäs.
Oskar Klingborn
***
