tug

Leksands mål: 1-1 Johan Ryno (Linus Hultström).

 

***

 

Arton matcher, en period och ett friläge från halva plan. Ibland krävs det inte mer än så för att göra säsongens första mål.

 

Välkommen in i spelet, Johan Ryno.

 

***

 

Mål av Ryno.

 

Storspel av Oscar Alsenfelt.

 

Målsnål match mot Frölunda.

 

Det här kändes som säsongen 2013/14 all over again.

 

Jag blev nästan lite förvånad att Patrik Hersley inte dök upp och dunkade in ett mål i powerplay av bara farten.

 

Det var bara den där lilla detaljen att förra säsongen vann Leksand sådana här matcher med uddamålet.

 

***

 

Tre fjärdedelar av Leksands förstaperiod såg lovande ut, speciellt med tanke på att man gästade ett av seriens bästa lag.

 

När Frölunda väl hade pucken under kontroll var de väldigt svårstoppade och Alsenfelt gjorde ett par riktigt skarpladdade räddningar. Men när pucken var i Leksands ägo gjorde man det både bra och smart och man fick ner pucken djupt under långa perioder och skapade många chanser mot Linus Fernström i Frölundas mål.

 

Tyvärr kom 1-0 efter en knapp kvart för Frölunda efter ett alldeles för vackert anfall. Och då hände något.

 

Under periodens återstående fem minuter skapade Frölunda tillräckligt med möjligheter för att gå till pausvila med 5-0. Alsenfelts plockhandske ville dock annat.

 

***

 

Och tack och lov för det.

 

För i andra perioden var Leksand igång igen. Och fick också utdelning när Linus Hultström frispelade Ryno fram till kvitteringen. 

 

***

 

Hela tredje perioden såg ut ungefär som de där sista fem i första. 22-0 i skott kan jag inte påstå att jag ser varje dag.

 

Precis när den värsta stormen ändå kändes utriden och drygt sju minuter återstod och poängen kändes rejält inom räckhåll drogs ridån definitivt ner när Mikael Wikstrand, av alla människor, gjorde 2-1.

 

***

 

Ryan Russell, bless his soul, må vara bra på mycket. Men varför får han spela powerplay?

 

***

 

Nu tycker jag att Modo ska få sota för det här på lördag.

 

 

 

***