Del 33: Leksand-Färjestad

Leksand-Färjestad 4-2 (0-0, 3-0, 1-2)
 
Leksands mål: 1-0 Toni Kähkönen (Mattias Ritola, Johan Ryno), 2-0 Toni Kähkönen (Mattias Ritola, Johan Ryno), 3-0 Jens Bergenström (Linus Hultström, Fabian Brunnström), 4-0 Fabian Brunnström (Fredrik Händemark, Jon Knuts). 

***
 
Årets sista match. Ett utmärkt tillfälle att, äntligen, ta sig upp på tabellens tiondeplats och fast mark.
 
***
 
2014 avslutades, på samma sätt som säsongen inleddes i höstas, med hemmamatch mot Färjestad.
 
De två tidigare förlusterna mot de värmländska illbattingarna har tillhört höstens mest frustrerande. Ett formsvagt, tunt Färjestad som Leksand ändå inte har varit starka nog att manövrera ut.
 
I kväll kom gästerna i stället till Dalarna som ett av seriens hetaste lag med en fin resultatrad i ryggen. Kanske var det då bara rimligt att Leksands första seger då äntligen kom.
 
***
 
På fast mark!
 
***
 
En av de saker jag gläds mest åt med Leksands uppryckning efter den hemska seriestarten är självförtroendet i hemmaspelet, hur man går ut till kamp med högt huvud från start.
 
Kvällens första period var inget undantag. Det som gör det så bra är kombinationen av att våga sig på lite riskabla saker framåt utan att samtidigt tappa tålamodet när chanserna eller målen inte omedelbart kommer. Man blir, kort sagt, varken fega eller desperata.
 
Trots att det stod 0-0 när paussignalen ljöd hade grunden till något större lagts.
 
***
 
På fast mark!
 
***
 
I slutet av perioden fick Robin Gartner ett vackert mål bortdömt.
 
De diffusa reglerna angående offside i målgården orkar jag inte avhandla en gång till, det har jag redan tröskat tillräckligt här.
 
***
 
På fast mark!
 
***
 
Och ett väldigt effektivt sätt att komma över bortdömda mål är att inleda nästa akt med tre fullträffar på periodens tolv första minuter. Då, i andra perioden, skördades frukterna av grundarbetet under matchens första tjugo.
 
Först Toni Kähkönen, denne härlige, gänglige evighetsmaskin, två gånger om. Det första efter en stark soloprestation, det andra efter ett underbart förarbete och en rakbladsvass framspelning från Mattias Ritola.
 
Sedan Jens Bergenström som såg till att haka på Tomi Sallinen i skyttetoppen genom att peta dit returen på Linus Hultströms skott.
 
***
 
På fast mark!
 
***
 
Det där om att leda med tre mål i ishockey har vi alla både hört om och raljerat över till leda. I kväll krävdes det emellertid ett fjärde mål (när Fabian Brunnström på ett vackert sätt tog revansch för en miss tidigare i perioden) för att få fart på Färjestad. Men vi kan nog alla enas om att deras två mål i tredje periodens fjortonde minut mest handlade om att bjuda den tätbelagda arenan på lite extra spänning. 
 
***
 
Vi ska defintivt inte ropa hej, vi är inte ens framme vid bäcken än.
 
Men det tog, för att tala Håkan Hellström-termer, en lång, lång tid innan jag alls vågade hoppas att det någonsin skulle ske att Leksand skulle ta sig upp över strecket, eller ens ovanför jumboplatsen, under den här säsongen.
 
Att Leksand, efter allt som har skett, på och vid sidan av isen, den här säsongen har tagit sig dit är, hur det än slutar i vår, en fantastisk prestation.
 
 
Oskar Klingborn
 
***

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0