tug

 

Leksands mål: 1-1 Linus Hultström (Johan Ryno, Toni Kähkönen), 2-1 Tomi Sallinen (Johan Ryno, Toni Kähkönen), 3-1 Johan Ryno (Mattias Ritola, Brian Connelly), 4-1 Tomi Sallinen (Fredrik Händemark, Jens Bergenström).

 

***

 

Ett välfungerande powerplay.

 

En Johan Ryno som gör tre poäng.

 

En Tomi Sallinen som gör två mål.

 

Ett HV71 som tar två poäng av Brynäs.

 

Ett Linköping som håller ut och slår Luleå.

 

Ja, så lyder receptet för ett riktigt trevligt tabelläge. Fem poäng ner till Brynäs och ett hyfsat slagläge gentemot Djurgården och Luleå. Inte mig emot.

 

***

 

Leksand inledde starkt och taggat – i några minuter. Sedan trappade man ner lite och bjöd in Djurgården i matchen. Det var överlag en jämn förstaperiod. Skillnaden var att Djurgården då var bättre på att undvika utvisningsbåset, vilket också ledde till att de strax före pausvilan kunde sätta dit 0-1 från blålinjen.

 

***

 

För Leksand blev det bara 48 sekunder i numerärt överläge under första perioden, vilket inte räckte till något mål.

 

I andra perioden räckte däremot totalt 67 sekunder i powerplay till dubbla fullträffar.

 

Först 1-1 av Linus Hultström 52 skunder in i perioden. Bonusstjärna till Toni Kähkönen som i en fallande rörelse lyckades både hålla kvar pucken framför mål och spela fram till Ryno som skickade den vidare till målskytten.

 

Sedan, mindre än två minuter senare, femton sekunder efter att Philip Holm hade dragit på sig en väldigt meningslös utvisning för målvaktsinterference, styrde Sallinen in 2-1 efter mönsterspel. Förspelet stod återigen Assistfirma Kähkönen&Ryno HB för.

 

***

 

Mot ett lag med skakig form och svajigt bortafacit räcker en sådan ledning långt. Även om Djurgården hade sina kvitteringsmöjligheter var Leksands chanser nog fler och det hela kändes stabilt.

 

Sedan skadade det såklart inte att Ryno och Mattias Ritola väggade sig fram till 3-1 och att Fredrik Händemark jobbade bort en icing och serverade Sallinen till 4-1.

 

***

 

Tre utvisningar för delaying the game? Det var roligare med slew-footing.

 

***

 

Men all jokes aside, vad man än tycker om den nya bedömningsnivån, ju snabbare man anpassar sig till det, ju färre onödiga boxplay har vi att vänta.

 

***

 

För några år sedan följde jag laget på betydligt närmare håll.

 

Den förste spelaren jag intervjuade då var Johan Svedberg. Det var hösten 2010 och han hade precis gjort sin första seriematch för Leksand. Det hade varit en, minst sagt, trevlig debut för honom. Han hade fått vara lagkapten i stället för skadade Tomas Kollar och Leksand hade slagit Mora med hela 7-1. Svedberg hade själv gjort en assist och fått drösvis med speltid. Jag minns att intervjun avslutades med att han berättade att han vilken dag som helst skulle bli pappa för första gången.

 

Han har bjudit på många solida försvarsinsatser efter det.

 

Det är bara han och Jens Bergenström som har varit kvar i laget sedan dess, även om ju Jon Knuts och David Åslin har hunnit kommit tillbaka efter utflykter söderut.

 

Och det är mycket som han har hunnit gå igenom under de här åren. Framgångar har blandats med tuffa tider, både för laget och för honom personligen.

 

Uppflyttningen och förra årets skrällsuccé i SHL. Den missade kvalserien 2011 och rekonstruktionen knappt två år senare. Och så hjärtfelet som hotade hans karriär under 2011 och familjeskälen som fick honom att missa upplösningen på förra säsongen.

 

Men nu är Johan Svedbergs tid i föreningen över.

 

Jag vet inte om hans skadeproblem under hösten har satt spår på kapaciteten, men jag har blivit förvånad över att han har fått så lite speltid den här säsongen.

 

I går blev det klart #7 flyttar tillbaka till Sundsvall.

 

Jag kommer att sakna honom.

 

 

 

***