tug

 

Leksands mål: 1-2 Jens Bergenström (Robin Gartner, Tomi Sallinen).

 

***

 

Då och då händer det saker som bara får en att vilja lägga av.

 

Som fyller en med känslan att det inte spelar någon roll.

 

Som att allt ändå redan är bestämt.

 

När Johan Ryno – efter en lång och bastant press i offensiv zon i början av andra perioden – plötsligt klackar in 0-2 i egen bur, ja, då känns det som att vi lika gärna kan skita i det här.

 

På ett eller annat sätt kommer det ändå att gå åt helvete.

 

***

 

Det var inte som att det inte fanns dåliga tecken redan före självmålet.

 

Tre och en halv minut behövdes från första nedsläpp för att först dra på sig en utvisning och sedan lämna Lucas Wallmark med eoner av såväl tid som yta framför tom kasse, vilket i kombination gav 0-1.

 

Hej och välkomna, kul att ni kunde komma! Har alla fått något att dricka?

 

***

 

Leksand gjorde efter det en helt okej period och hade tillräckligt med klara, öppna lägen för att både kvittera och ta ledningen. Tyvärr dröp då Leksand av stukat självförtroende och avsluten var så lama att till och med Jon Arbuckle hade sagt "hörrni, bättre kan ni". Ryno, Fredrik Händemark, Brian Connelly, Linus Hultström och Ryan Russell bjöd alla på helvmesyrer specialdesignade för målvaktens magplatta.

 

***

 

Det kontemporära Leksands tendens att bli sämre och sämre ju längre matchen lider gjorde inte direkt att jag osade av tillförsikt när man lämnade första perioden i underläge.

 

Knappast blev det bättre när man, blott tretton sekunder in i perioden, fick sitt andra powerplay i matchen och gänget Hultström-Ryno-Mattias Ritola-Tomi Sallinen satte Luleå under stenhård press och med sitt passningsspel gav motståndarna lättare åksjuka – och ändå inte gjorde mål.

 

I stället kom då Rynos ofrivilliga fullträff med klacken och sedan spelade inte Jens Bergenströms snabba reducering efter Robin Gartners skott speciellt stor roll då Luleå lika kvickt tilläts göra 1-3.

 

***

 

Bergenströms 1-2 var för övrigt Leksands hundrade mål för säsongen. Fira på det sätt ni själva finner lämpligt.

 

***

 

Leksand uppträdde trots allt hyfsat konsekvent större delen av matchen och föll inte igenom på samma sätt som man har gjort alldeles för ofta på sista tiden. Poängen kändes förvisso en bit bort, men ändå någorlunda inom räckhåll. Det hjälper inte tabelläget, men ger ändå aningen mera råg i ryggen.

 

Lagets tredje period var ganska lik de två övriga, med hyfsat bra spel, en del fina möjligheter och riktigt svagt avslutande.

 

Det kändes på sitt sätt i linje med övriga matchens karaktär att Luleås definitiva avgörande till 1-4 i numerärt överläge föranleddes av att Ritola av misstag träffade vattenflaskan när han i frustration skulle klubban i målburen. En kombination av klantighet och otur. Faktiskt en ganska målande beskrivning av hela matchen.

 

***

 

Leksands bäste spelare: Frölunda, som i slutminuterna leder med 3-0 mot Brynäs.

 

 

 

***