tug

Leksands mål: 0-1 Patrick Cehlin (Tomi Sallinen, Jonas Frögren).

 

***

 

Okej, djupa andetag nu.

 

121 sekunder från full pott, hållen nolla och två poäng upp till fast mark.

 

55 sekunder från straffläggning.

 

I stället övertidsförlust och en vunnen poäng.

 

Djupa andetag.

 

Djupa.

 

Andetag.

 

***

 

Den poänglösa sviten tog åtminstone slut och med tanke på förutsättningarna får det ses som en framgång. Att som seriens formsvagaste lag, med en match från i går i benen, på bortaplan möta seriens formstarkaste lag och ha lagkaptenen och bäste anfallaren (Johan Ryno) och stabilaste backen (Daniel Josefsson) på sjuklistan och landslagsmålvakten (Oscar Alsenfelt) på bänken är inte något som direkt borgar för ett positivt trendbrott.

 

***

 

Tufft tabelläge eller inte. Med tanke på vad som hände i första perioden fick vi lära oss att INGENTING kan uteslutas eller betraktas som omöjligt.

 

Patrick Cehlin gjorde mål! Och Jonas Frögren gjorde poäng!!

 

***

 

Det må ha varit med viss tur som Leksand gick till första pausvilan i ledning, men det var ändå ingen slump att det blev så. Det syntes att Leksand var förberedda på vilken typ av match som väntade och spelade bra utifrån det.

 

***

 

Det var två lite märkliga perioder som inledde matchen. Illustration? Varför inte ta en titt på skottstatistiken? 6-4 och 8-5.

 

Andra perioden perioden gick främst åt till att Leksand slapp undan utvisningar för oturligt höga klubbor som renderade i en näsblodsepidemi hos Växjös anfallsspelare.

 

***

 

Så kom den tredje perioden och till större delen fick vi en avslutningsperiod som påminde om fjolårssäongen med ett par bud på 0-2 och det rätta flytet i eget zon.

 

Sedan kom den där förbannade slumppucken med två mintuer kvar som gav kvittering...

 

***

 

Ersättarna till Alsenfelt och Ryno, Joakim Lundström och Jon Knuts, gjorde sådana makalösa kampinsatser att det känns direkt inhumant att de inte fick lämna isen med en seger.

 

 

 

***