tug

Leksands mål: 1-1 Linus Hultström (Kevin Kapstad, Fabian Brunnström), 2-2 Veli-Matti Savinainen (Johan Ryno), 3-2 Jens Bergenström (Eric Himelfarb, Simon Erlandsson).

 

***

 

Jaha, här åker jag hem till Dalarna för att få se debaclet på plats. Då passar Leksand minsann på att plötsligt vinna.

 

Nåväl, det skulle nog att vara att överdriva min egen betydelse att ta åt mig äran för den här segern. Men vad var det som gjorde att den här segern till slut kom?

 

***

 

Kanske var det starten? Att släppa in ett mål redan efter 21 sekunder är liksom för dystert, även för den här säsongens Leksand. Trots Leksands svårigheter att spela i underläge den här hösten var det kanske den här typen av parodiskt tung matchinledning som behövdes för att skaka igång maskineriet.

 

***

 

Kanske var det debutanterna? Leksand spräckte nollan när nykomlingen Linus Hultström, otyngd av att ha sluppit uppleva sju raka nollpoängare, plötsligt flög fram i en uppåkning av Paul Coffey-snitt och på egen hand snärtade in 1-1. Och trots att han strax senare var alldeles för lättrundad när Örebro gjorde 1-2 fortsatte han att agera vågat, men med säkerhet, fylld av övertygelsen att allt man företar sig inte nödvändigtvis går åt helvete.

 

Och även om Joakim Lundström släppte in sitt allra första skott i Leksands tröja gjorde han en bra match och bjöd på ett par riktigt fina förflyttningar som i ytterst viktiga lägen hindrade Örebro från att göra mål. Att laborera med förstemålvakten i ett lag är alltid riskabelt och det återstår att se vad den långsiktiga effekten blir av Lundströms intåg. Men på kort sikt, i den här matchen, var det ett otroligt bra val att sätta Lundström i målet.

 

***

 

Kanske var det Det Enkla Målet™? När ett lag har problem, poängen inte trillar in och man inte gör några mål dyker ju alltid den förklaringsmodellen upp. ”Vi får helt enkelt inte med oss studsarna, vi får inte de enkla målen!”

 

Det fick Leksand nu när Jens Bergenström strax innanför blålinjen vispade iväg pucken med knapp styrfart och via en örebroare fick se pucken trilla in mellan benen på målvakten. 3-2.

 

***

 

Det som gladde mig allra mest spelmässigt var att Leksand äntligen gjorde en riktigt bra tredjeperiod. Oavsett om man har varit i ledning, likaläge eller underläge inför har sistaperioderna hittills till stor del varit förskräckliga.

 

Inte nu. Leksand checkade på högt. Alla spelare tryckte med frenesi ner örebroarna, spelarna jagade på med galen blick och Thomas Wassberg-snor i skägget och spenderade långa tidsintervaller djupt ner i Örebros zon. Och så fort Örebro kunde ställa om och det tycktes vara spelvändning å färde stormade fem nyinbytta blåklädda fram och motade Olle i grind. Det var som att hela laget hade en nytagen examen i Michael Raffl School of Hockey.

 

***

 

Tre poäng. Nu vet vi att det går. Nu gäller det att visa det igen.

 

 

 

***