Prolog
Hej!
Nu är jag här igen.
Nu är jag här igen.
För snart fem år sedan startade jag en liten underblogg till min (numera stadigt insomnade) blogg. Där fick jag dyka ner med hull och hår i det Leksands IF som jag bara då och då hade vågat doppa tårna i på den vanliga bloggen.
Det här urartade tämligen omgående till en orgie av LIF-sajter där mitt namn figurerade bland de undertecknade. Mina texter med mer eller mindre krystade populärkulturella referenser och intervjuer med tålmodiga spelare som iklädda underställ var fina nog att svara på de frågor jag envisades med komma dragandes med efter varje hemmamatch har gått att läsa på leksandsbloggen.se (där jag och min parallellslalompolare Jesper bland annat ägnade sommaren 2010 åt att lista 2000-talets dittills hundra roligaste LIF-ögonblick), Leksand Times och Superstars.nu.
Efter 2012 års kvalserie tackade jag för mig och har sedan dess kunnat se Leksand spela utan att behöva författa en text om det.
Men nu är jag alltså här igen.
Det som väntar är, precis som när jag började att blogga om Leksand hösten 2009, något av en make or break-säsong. Då missade man elitserieavancemanget, följde upp det med att säsongen efter det vara längre än någonsin från att ta sig upp och ytterligare två år senare vara svindlande nära konkurs.
I år är utgångsläget betydligt muntrare men det är också nu det gäller att hänga i när hockeykartans linjer efter säsongen ritas om och gör det betydligt svårare att pendla mellan de två högsta divisionerna. "It's just winners and losers, and don't get caught on the wrong side of that line", som Bruce Springsteen diktade en gång för längesedan. Och detta tar sig Leksand an med hjälp av en till hälften nykomponerad trupp. Under sådana förutsättningar är det nog inte helt dumt att ha en sådan här ventil att skriva av sig i.
Det här urartade tämligen omgående till en orgie av LIF-sajter där mitt namn figurerade bland de undertecknade. Mina texter med mer eller mindre krystade populärkulturella referenser och intervjuer med tålmodiga spelare som iklädda underställ var fina nog att svara på de frågor jag envisades med komma dragandes med efter varje hemmamatch har gått att läsa på leksandsbloggen.se (där jag och min parallellslalompolare Jesper bland annat ägnade sommaren 2010 åt att lista 2000-talets dittills hundra roligaste LIF-ögonblick), Leksand Times och Superstars.nu.
Efter 2012 års kvalserie tackade jag för mig och har sedan dess kunnat se Leksand spela utan att behöva författa en text om det.
Men nu är jag alltså här igen.
Det som väntar är, precis som när jag började att blogga om Leksand hösten 2009, något av en make or break-säsong. Då missade man elitserieavancemanget, följde upp det med att säsongen efter det vara längre än någonsin från att ta sig upp och ytterligare två år senare vara svindlande nära konkurs.
I år är utgångsläget betydligt muntrare men det är också nu det gäller att hänga i när hockeykartans linjer efter säsongen ritas om och gör det betydligt svårare att pendla mellan de två högsta divisionerna. "It's just winners and losers, and don't get caught on the wrong side of that line", som Bruce Springsteen diktade en gång för längesedan. Och detta tar sig Leksand an med hjälp av en till hälften nykomponerad trupp. Under sådana förutsättningar är det nog inte helt dumt att ha en sådan här ventil att skriva av sig i.
Det enda man vet om framtiden är att man inget vet. Det gäller även för att försöka förutspå vilken riktning en blogg kommer att ta. Eftersom det här enbart är ett hobbyprojekt, skött parallellt med faktiskt arbete, gör ni nog dock klokt i att inte förvänta er alltför mycket storskalighet. Mängden nyhetsförmedlande och intervjuande kommer nog att vara lätträknad. Grundramen blir i stället ett inlägg för varje match där jag delar med mig av mina bryderier, några historiska tillbakablickar och, om jag känner mig själv rätt, ett knippe Jerry Seinfeld-citat.
Jag hoppas att ni ska trivas.
Oskar Klingborn
Hässelby
2014-09-10
2014-09-10
