Del 6: Oskarshamn-Leksand

Oskarshamn-Leksand 0-2 (0-1, 0-0, 0-1)

Leksands mål:
0-1 Pelle Prestberg (Tomas Kollar, Patrik Carlsson), 0-2 Pelle Prestberg (Patrik Carlsson).


***


Pelle Prestberg blev skadad i slutet av matchen mot Björklöven. Han kunde ändå vara med mot Oskarshamn. Det var bra, minst sagt. I en tät match mot ett hårt kämpande motstånd gjorde han mål på sin första chans och avgjorde sedan matchen när laget var som mest i brygga. Snacka om att ta sitt ansvar, både som lagkapten och skyttekung.

***

Ett par matchobservationer:

1) Thomas Rhodin bjöd på ett par onödiga och farliga felpass men gjorde på det stora hela en av sina bättre matcher. Han var involverad i mycket och gjorde ett lysande förarbete till Henrik Anderséns stolpskott.
2) Tomas Kollar var som vanligt fullkomligt magnifik att ha att tillgå när man ville få pucken ur zon i trängda lägen.
3) Oskarhamn gjorde enligt mig en imponerade bra match utifrån sina förutsättningar. Riktigt tufft och aggressivt spel som gjorde det svårt för Leksand att koppla grepp om matchen. Dessutom skapade de stundtals bra tryck i Leksands zon och sköt hela 41 skott.
4) ...därför var det i sin tur imponerande av Leksand att de ändå lyckades hålla matchen under kontroll och inte släppte in några mål. Jag efterlyser fortfarande en känsla av det ska finnas en ordentlig spelidé i fem mot fem, men det känns ändå som att det finns en helt annan grundtrygghet i spelet, även när det inte riktigt fungerar, än tidigare. Jag tror att det beror på att kedjeformationerna har lärt känna varandra nu.
5) Joacim Eriksson höll nollan för andra matchen i rad. Han tappade förvisso någon puck för mycket, men en nolla är en nolla. Och 41 räddningar är 41 räddningar.
6) Patrik Carlsson ligger nu trea i Leksands interna poängliga. Mycket tack vare sin kedjeomgivning naturligtvis, men ett roligt styrkebesked lika fullt.

***

Kenny Källström var sjundeback och jag har svårt att förstå varför. Jag tycker att Stefan Lassen inledde säsongen helt okej, men har haft det tyngre på sistone och gjorde heller ingen vidare match nu. Speciellt märkligt att han fick speltid i box play. Och på samma spår ställer jag mig frågande till vad Niklas Andersson har presterat för att få spela power play. Källström är långt ifrån någon fläckfri hockeyback, men det ångande självförtroende som han har visat upp hittills räcker långt och det är onödigt att ta bort det med en bänkning.

***

Att se juniorkedjan spela hockey är som att se Filip & Fredrik göra tv. Roligt, smart, skickligt, charmigt, talangfullt, överraskande, spontant – och därför inte alltid helt genomtänkt.

Sedan kanske Andersén borde utöka sin fintarsenal en aning. Å andra sidan gjorde Mats Sundin över 1300 NHL-poäng trots att han alltid gjorde samma sävliga dragning där han la över pucken på backhand och lurade ner målvakten på isen. Så det kan gå bra ändå.


***


Men inget i den här matchen överskuggar veckans viktigaste händelse: Jan Huokko slutar. Ett slag som tog hårdare i magen på mig än när Andreas Johansson slutade, trots att det senare var en större överraskning.

På många sätt känns det förvisso som att om det någonsin skulle hända så var detta ett bra tillfälle. Leksand har spelat utan Huokko i princip hela säsongen. Man har en starkare och mer komplett backuppsättning än på mycket länge. Och nu slipper man det orosmoment som osäkerheten kring hans skador orsakade. Nu vet man hur det ligger till och det är inget mer med det.

Men samtidigt... det svider ordentligt. Man vet ju vilken jävla tillgång den där bössan från vänsterbacken alltid har varit. Man visste att hur matchsituationen än var, så varje gång Leksand fick tekning i offensiv zon kunde målvaktens vattenflaska vara bortskjuten av en flinande #15 några sekunder senare.

Förlusten blir ännu större av att också Mikael Karlberg är borta. Dels för att de utgjorde ungefär 80 % av Leksands slagstyrka i power play de tre senaste säsongerna. Och dels för att de var de sista spillrorna av det gamla, riktigt framgångsrika Leksand. De sista som hade spelat SM-semi med Leksand. Ja, till och med de sista (tillsammans med Johan Eneqvist) som ens hade spelat SM-slutspel med Leksand.

Huokko och Karlberg var konstanterna i lagbygget. Oavsett vilka spelare som försvann och vilka som värvades i stället visste man att de alltid fanns där att bygga laget runt. Lite som den stomme som Jörgen Jönsson-Peter Nordström-Thomas Rhodin länge utgjorde i Färjestad. Huokko och Karlberg var konstanterna som man inte behövde oroa sig för att de skulle gå till Brynäs. Konstanterna som alltid fanns i toppen av poängligan.

De symboliserade också något annat. Båda spelarna hann göra ett flertal säsonger i Leksands A-lag innan de började ta ordentlig plats och producera. Sakta (speciellt i fallet Karlberg) men säkert växte de sig större och större inom laget och förvandlades till stöttepelare för föreningen. Under Olle Östs 90-tal var detta relativt vanligt. Ett gäng spelare om vilka man visste att de, trots att de inte var några stjärnor, skulle finnas kvar där säsong efter säsong och plötsligt blev de nyckelspelare. Torbjörn Johansson, Markus Åkerblom, Örjan Lindmark, Stefan Hellkvist, Andreas KarlssonNiklas Eriksson och Johan Hedberg för att nämna ytterligare några exempel.

Delvis beror det såklart på att det är nya hockeytider. Ändå saknar jag verkligen denna typ av tålamod, både hos klubbar och hos spelare.

Anders "Masken" Carlsson dödade mycket av denna kontinuitet när han på oklara grunder lät bli att förlänga kontrakten med unga spelare som Morten Green, Jörgen Sundqvist och nämnde Eneqvist.

Mikael Lundström började bygga upp en liknande stomme som dock har luckrats upp. Elias Granath var på god väg, men gick till slut till Timrå där han nu i supporterkretsar genomgående får högst betyg bland lagets backar. Pierre-Edouard Bellemare och Eddie Läck valde också spel en division upp, dit även Gabriel Karlsson slarvades bort.

I dagens lag är det Johan Hägglund, Jens Bergenström och Jesper Ollas som vi får hoppas på. Och med lite tur blir Prestberg kvar flera säsonger till.

Så länge saknar jag Huokko och Karlberg. Och gläds åt den gudomliga rättvisan i att Huokkos sista mål kom på bortaplan mot AIK.


Kommentarer
Postat av: Magnus

Vilket härligt inlägg att läsa såhär på kvällskvisten. Håller med om allting du har skrivit. Stefan Lassen känns lite som ett yrväder på isen, ibland blir det bra - ibland sätter han sin backkompis i trångmål genom en halvtaskig sidledspass. Och Niklas Andersson i PP? Kenny borde spela där, men jag ser till och med hellre JLGP i PP än Niklas just nu. Han tar många märkliga beslut på isen. Skönt med två raka nollor också. Det känns stabilare bakåt än på länge. Och Patte Carlsson - han är så värd lite framgång. Vilken härlig fart och teknik han har!

2009-11-21 @ 00:44:04
URL: http://audereestfacere.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0