Del 34: Örebro-Leksand

Örebro-Leksand 2-3 (2-1, 0-1, 0-1)

Leksands mål:
2-1 Jesper Ollas (Oliver Ekman-Larsson, Thomas Rhodin), 2-2 Daniel Hermansson (Thomas Rhodin, Oliver Ekman-Larsson), 2-3 Peter Nordström (Jussi Pesonen).


***


Jag misstänkte att Gud gjorde en insats i första perioden. Nej, inte Niklas Persson, utan den där som skapade universum och eventuellt inte finns. S24:s sändning fungerade inte förrän sju minuter hade spelats. Då var ställningen 2-0 till Örebro. Några minuter senare gjorde Leksand mål och satte fart mot segern. Det var som om Gud sade "min son, bry dig inte om inledningen, den är inget att minnas".

***

Nej, det här var ingen överdrivet betryggande seger. Faktum är att Leksand har haft problem mot Örebro hela säsongen, trots att det blivit tolv poäng av tolv möjliga i matcherna. I tre av matcherna har man hamnat i underläge och i den fjärde nådde man aldrig längre än till en 2-1-seger. Örebro har uppenbarligen hittat en nyckel till hur man ska störa Leksand, för spelet har hackat varje gång.

***

Ändå är det här en typ av seger som jag inte kan låta bli att älska. Jag älskar när underlägen vänds. Jag älskar när spelet varit halvdant och alla tre poäng ändå snos med. Och jag älskar när Leksand jobbar sig in i matchen för att till slut fullständigt massakrera motståndarna med chanser i tredje perioden.

***

Det heta backparet Thomas Rhodin-Oliver Ekman-Larsson fortsatte att leverera. Två assist var.

***

Levererat har däremot inte Pelle Prestberg gjort på ett tag. Bortsett från ett mål i tom bur mot Oskarshamn har han nu spelat fem raka matcher utan att göra poäng.

***

Jag har länge undrat vad Johan Hägglund har för sig vid tekningar. Han blir otroligt ofta bortskickad.

***

Det har varit bra att Tom Lawson har fått många matcher på sig att spela in sig. Men nu hoppas jag att Joacim Eriksson får stå resten av grundseriematcherna.


***


Förra gången listade jag de roligaste LIF-säsongerna som jag har upplevt. Dags för de tråkigaste och jobbigaste nu. Och de tre gångerna man åkte ur Elitserien sticker ju naturligtvis ut så mycket att det bara känns löjligt att ens försöka ta med några andra säsonger på listan.


Så.


3. 2000/01
Det kan låta märkligt att denna traumatiska säsong då hela ens världsbild vändes på ända bara hamnar på tredje plats. Men jag har åtminstone några positiva minnen från det här året. Uppryckningen när Christer Abris tog över som tränare. Tore Vikingstads centerspel. Robert Burakovskys straffkavalkad i kvalet mot Linköping. Vändningen hemma mot Södertälje. Niklas Perssons kvitteringsmål i samma match.

Allt annat vill jag bara lägga bakom mig.

2. 2003/04
Första gången man åkte ur var Leksand en förening och ett lag på ordentlig nedgång. Hur smärtsam den degraderingen än var gav den i alla fall en chans till en nystart som gav först elitserieavancemang och sedan slutspelsplats och en positiv buzz kring föreningen. Man var ett populärt lag med en publik vars intresse väcktes på nytt.

Allt det slängdes bort tre säsonger senare.

Man gick ut hårt inför säsongen och värvade spelare som Fredrik Svensson, Tommy Westlund och Johan Witehall. Men någon gång kring när man trodde sig kunna ersätta Greg Brown med Per Lundell insåg jag att det kunde bli en tung säsong.

1. 2005/06
Efter fyra kvalserier på fem år var jag trött på att man ständigt kom sent in i silly season-racet. Lagen som var klara för nästa års elitserie i februari kunde börja locka spelare betydligt tidigare. Därför hade jag en enda inställning inför säsongen: Skit samma om det blir slutspel, men det får inte bli kval igen. Om jag fick som jag ville? Skulle inte tro det.

Man inledde med en poäng på de första elva matcherna and then took it from there. Säsongen hade en djupt dyster lyster från premiär till avslutning.

Jag är inte stark nog att gräva mig ner i den här jävla säsongen igen. Men jag ska ge tre exempel på att den inte var speciellt lyckad.

1) Lagets bäste spelare Kimmo Lotvonen kunde bara spela tolv seriematcher.
2) Någon fick för sig att det vore en god idé att ta in Curt Lundmark som tränare.
3) Patrik Hucko spelade i laget.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0