tug

Leksand-Västerås 4-2 (2-1, 1-1, 1-0)

Leksands mål: 1-1 Jean-Luc Grand-Pierre (Tomas Kollar, Markus Karlsson), 2-1 Markus Persson (Tomas Kollar, Tony Virta), 3-2 Johan Hägglund (Jens Bergenström, Kimmo Lotvonen), 4-2 Daniel Hermansson (Jens Bergenström, Stefan Lassen).


***


Jag fick åtminstone avsluta inför kvalet någorlunda tillfredställd. En vid det här laget sällsynt trepoängare och en hyfsat gedigen arbetsinsats. Inget skönspel, men så höga krav har man fått lov att lägga bakom sig med tanke på den senaste tidens obefintliga form.

***

Jens Bergenström fortsatte att prestera och fick med sig två assist. Jag trodde verkligen att han var ute ur bilden för resten av säsongen när han var utanför laget i match efter match. Det hade varit väldigt tråkigt, men också förståeligt om det var så. Men han har nu verkligen tagit sin chans och det har gjort mig väldigt glad.

***

Något i det närmaste orimligt skedde: Stefan Lassen och Markus Karlsson gjorde varsin poäng. Lassens första sedan i december och Karlssons första på hela säsongen. Dock hade ingen av dem en speciellt imponerande förstaperiod. Lassen inledde med att misstajma en tackling vilket renderade i 0-1 redan efter 36 sekunder. Och Karlsson drog på sig en klumpig, farlig och solklar boarding och hade sedan mage att skälla på domaren för att han åkte ut.

***

Pelle Prestberg avslutade grundserien med tre raka poänglösa matcher. Den här gången kunde han i alla fall skylla lite på Tomas Kollar som brände två lysande skottlägen i början av andra perioden när Prestberg två gånger om bjöd på briljanta framspelningar från bakom målet.

***

Seriesegern säkrades också. För tredje året i rad. Ingen behöver påminna mig om att det betyder jack shit så länge man inte kommer topp två i kvalet, men tre raka grundseriesegrer har mig veterligen aldrig skett i föreningens historia. Alltid något.

Och trots allt, när man ser lag som Malmö och Mora tvingas förbereda sig för play off-spel känns det inte helt fel att man än så länge åtminstone kan se en direktplats till kvalet som en självklarhet.


***


Serien är slut och även om det viktigaste återstår är det på sin plats med en liten summering.


Glädjeämnen:

1) Joacim Eriksson går inte att se förbi. Han var den största positiva överraskningen av alla.
2) Jesper Ollas och Kenny Källstrom inledde båda säsongen på ett sätt som jag aldrig trodde att jag skulle få se dem göra. Båda spelarna, i synnerhet Källström, mattades dock av på grund av skadeuppehåll.
3) Patrik Carlsson fick just den speltid, och tog den chansen just så bra, som jag hoppades. Och förra året gjorde han nio poäng i Kvalserien.
4) Oliver Ekman-Larsson fick i takt med att förväntningarna höjdes mer kritik än han förtjänade. Även om hans små marginaler är något man får vänja sig vid, och även om han har blandat och gett lite i matcherna, spelar han tillsammans med Thomas Rhodin på en annan nivå än lagets övriga backar.
5) Jean-Luc Grand-Pierre har en tendens att slarva i passningsspelet och bli för stillastående i egen zon. Ändå har han överträffat mina förväntningar, med ett bättre tempo och bättre disciplin än man kunde frukta.
6) Att Tomas Kollar skulle göra stor nytta kunde nog vem som helst räkna ut. Men att han skulle vara så bra och allsidig var mer än jag hade vågat hoppas på.
7) Daniel Hermansson kom in både med det spel och de målen som jag förväntade mig när jag jublade över värvningen.
8) Leksands ynglingar visade gott gry. Ekman-Larsson och Eriksson har tillhört lagets spets, men också spelare som Patrik Norén, David Åslin, Martin Karlsson, Martin Janolhs, Henrik Andersén och Victor Rask har uppträtt med en respektlöshet och tuffhet som om de inte gjort något annat än spelat allsvensk hockey.

***

Laget har under säsongen satsat på en FBK-maffia med Peter Nordström, Prestberg och Rhodin. Och det såg inget vidare ut till en början. Rhodin gjorde knappt några mål. Nordström spelade mest i fjärdekedjan - när han väl spelade. Och Prestberg hade en niomatchersperiod under första halvan av serien där han gick mållös varje match.

Men det ordnade sig rätt bra. Prestberg hittade storformen och öste in poäng. Rhodin gjorde comeback efter en skada och har sedan dess tredubblat sin poängskörd. Och i samma veva kom Nordström i gång och blev en av lagets stora förgrundsfigurer, sina ojämna insatser till trots.

Skönhetsfläckarna finns kvar. Prestberg tappade formen i slutet av serien. Rhodin stod för en Kalle Anka-tavla mot Växjö. Och Nordström har haltat av i match efter match på sistone. Men det finns i alla fall en rimlig förhoppning om att de ska kunna vara så tongivande i kvalet som det från början var tänkt.

***

Laginsatser jag bär med mig:

1) Första halvan av hemmamatchen mot AIK när man gick ifrån till 4-0.
2) Första hemmamatchen mot Malmö.
3) Anfallsspelet i andra hemmamatchen mot Malmö.
4) Andra perioden borta mot Mora när man vände 2-1 till 2-5.
5) 8-3 mot Växjö.


Laginsatser som borde grävas ned emballerade i en säck:

1) 1-3 mot Björklöven.
2) 2-5 mot Troja-Ljungby.
3) 1-3 mot Almtuna.
4) 1-4 mot Mora.
5) 0-5 mot Almtuna.

***

Noterbar statistik:

1) Leksand vann power play-ligan överlägset med mål i 24,9 procent av de numerära överlägena. Att jämföra med tvåan Bofors 20,3 procent.
2) Leksand gjorde flest mål i serien och endast Almtuna och AIK släppte in färre.
3) Pelle Prestberg kom tvåa i seriens poängliga, vann målligan och toppade den interna assistligan tillsammans med Tomas Kollar.
4) Prestberg blev tillsammans med lånespelaren Adam Rundkvist ensam om att snitta minst en poäng per match.
5) Bortsett från Andreas Johansson blev Johan Hägglund lagets bäste tekare med en procent på 52,7. Det räckte till plats 24 i hela serien.
6) Joacim Erikssons klubbrekord på åtta hållna nollor var bäst av alla. Tvåa blev Almtunas Fredrik Petterson-Wentzel med sex stycken.
7) Thomas Rhodin var den poängfarligaste backen med 33 pinnar. Det räckte till en fjärdeplats bland seriens samtliga försvarsspelare. Tvåan Oliver Ekman-Larsson gjorde 27 poäng vilket gav en andraplats bland seriens alla juniorer, oavsett position.