tug

Almtuna-Leksand 4-2 (1-1, 2-0, 1-1)

Leksands mål: 1-1 Eric Johansson (Tomas Kollar, Pelle Prestberg), 3-2 Antti Hulkkonen (Daniel Hermansson).


***


Hello, darkness, my old friend, I've come to talk with you again.

Ja, visst känner man igen sig? Tom blick, blandning av frossa, trötthet och desperation. Och noll poäng. Det är här är en del av vår LIF-identitet. Varken vi vill eller inte.

Och ingen behöver berätta för oss att förluster i sådana här matcher, för att använda finsvenska, suger. Suger hårt. Och man blir förbannad när man tittar. Varje baklängesmål känns fullkomligt bedrövligt. Ofattbart dåligt. Man tycker att anfallsspelet är obefintligt. Och varje liten miss på planen får en att börja tycka att Lucky Luke-systemet där man doppar syndare först i tjära och sedan i fjädrar och efter det binder fast dem på en bit tågräls och bär ut dem över stadsgränsen är ett rimligt straff.

Men med lite distans måste man inse att Leksand gjorde en helt okej match. Problemet är bara att Almtuna är ett så starkt hemmalag att det inte räckte. Gör man inte en förbannat bra match i deras hall får man det väldigt svårt. Så är det bara.

***

Leksand gjorde en förstaperiod som jag var klart nöjd med. Smolken var naturligtvis att Almtuna fick ett alldeles för billigt ledningsmål. Inga stora tavlor av någon inblandad, men Kimmo Lotvonen var lite för passiv och Joacim Eriksson lite ur position.

Det var i period nummer två som det avgjordes. Två mål på kort tid blev för svårt att vända. Och det där kände jag igen från början av säsongen, bland annat från 5-0-förlusten mot just Almtuna, att Leksand hade en dålig sekvens och då inte bara släppte in ett mål, utan två. Alla lag har sämre perioder under matcher, man måste hitta ett sätt att minimera skadorna av det.

Jag betvivlade inte för ett ögonblick att domarna dömde rätt enligt regelboken när de godkände 2-1-målet, men enligt all sorts moralisk logik är det ju helt uppåt väggarna att reglerna ser ut så.

Vid 3-1 var Lotvonen återigen för passiv och dessutom obeslutsam och hamnade därför på mellanhand. Han gick varken på puckförande spelare eller täckte sin stolpe. Sedan gick det heller inte att blunda för att det var väldig otur att den studsade på både Lotvonen och Eriksson och in.

***

Men även om man kunde skylla 2-1 och 3-1 på både märkliga regler och oflyt återstår ändå ett oroande faktum. Det fanns ett skäl till att dessa faktorer ens fick chansen att straffa Leksand. Vid båda dessa mål och även 4-2 tilläts Almtuna spela sin anfallshockey alldeles alldeles för nära Leksands mål. Vid 2-1 och 4-2 fick de stå och hugga flera gånger om innan pucken gick in och vid 3-1 ökar naturligtvis målsannolikheten av att Almtunas spelare fick stå bara några decimeter från mållinjen och skicka iväg sin slumppuck.

***

Enligt min uppfattning var Patrik Carlsson Leksands bäste spelare i matchen. Han dök påpassligt upp i egen zon och löste farliga situationer flera gånger och hade bra fart när han tog sig in i offensiv zon. Även Jesper Ollas hade många fartstreck efter sina skridskor och lyckades med mycket som han företog sig, men oj oj oj vad bra det har varit för Leksand om han hade satt sitt jättefrilge vid 1-1.

***

I sådana här lägen gäller det verkligen att utnyttja det otroligt täta spelschemat. Hanterar man det på fel sätt och har "ett par dåliga dagar" har man plötsligt spelat fyra matcher utan att ha tagit poäng. Hanterar man det på rätt sätt behöver man bara vänta två dagar för att få sina första tre poäng och vara med i matchen igen.

***

Leksand kommer inte vara det enda laget i det här kvalet som lämnar Uppsala utan poäng.


***


Tabell:

1. Almtuna  1  1 0 0 0  4-2  3
2. Södertälje  1  1 0 0 0  2-0  3
3. AIK  1  1 0 0 0  6-5  3
4. Växjö  1  0 0 0 1  5-6  0
5. Leksand  1  0 0 0 1  2-4  0
6. Rögle  1  0 0 0 1  0-2  0