tug

Oskarshamn-Leksand 2-5 (1-0, 1-1, 0-4)

Leksands mål: 1-1 Oliver Ekman-Larsson (Thomas Rhodin), 2-2 Eric Johansson (Oliver Ekman-Larsson, Tony Virta), 2-3 Jussi Pesonen (Thomas Rhodin, Oliver Ekman-Larsson), 2-4 Daniel Hermansson (Tony Virta), 2-5 Pelle Prestberg (Tomas Kollar, Oliver Ekman-Larsson).


***


Aj, oj, ja. Jag vet inte. Detta såg ju verkligen inte bra ut och jag borde i rimlighetens namn rasa över det. Men mest känner jag mig lättad över att det inte blev en ny förlust. Det var även en återgång till höstens Leksand där man utan att imponera vann efter att ha dragit ifrån i sista perioden. Och ironiskt nog blev den här skitmatchen också säsongens största seger mot Oskarshamn.

***

Några noteringar:

1) Jag tycker att Oliver Ekman-Larsson har sett väldigt bra ut sedan han kom tillbaka från JVM och inte visat upp den trötthet som jag fruktat lite. Mot Oskarshamn gjorde han fyra poäng och satte själv det viktiga 1-1-målet och jobbade fram det 2-2-mål som vände matchen.
2) Daniel Hermansson stänkte in ett snyggt mål på rent Pelle Prestberg-manér. Hempa har spelat 20 matcher sedan han kom från Brynäs. Han har bara lämnat isen poänglös fyra gånger.
3) Jussi Pesonen har varit blek och haft det tungt i två raka matcher. Därför var det skönt att han fick göra ett mål.
4) Tony Virta kunde visst göra poäng även utan Peter Nordström.

***

Det var även positivt att man gjorde fyra mål mot fullt manskap i tredje perioden. På de flesta sätt är det ju bra att det blir mycket mål i power play, men det har varit väldigt få mål som har gjorts i 5 mot 5 på sistone.

***

Leksand öppnade matchen helt okej, men efter 1-0-målet tog det lång tid innan man hittade in i spelet igen. Det har sett ut så flera gånger på sistone och det är en tendens som oroar mig. Större delen av säsongen har det annars varit det stora glädjeämnet att Leksand inte har låtit sig nedslås av onödiga mål. Till skillnad från mot Troja-Ljungby och Björklöven fick man i alla fall styrning på det i sista perioden och tog tre poäng. Alltid något.


***


OS har startat och Damkronorna har redan säkrat en plats i semifinalen. Det ger Cissi Östberg och Klara Myrén en 75-procentig chans att bli de första spelarna på 16 år att kamma hem OS-medalj medan de tillhör LIF.

Förra gången det skedde var det tillfälle som de flesta i min generation rankar som sitt livs största hockeyhändelse. Då var Tomas Jonsson, Magnus Svensson, Roger Johansson, Jonas Bergqvist och Niklas Eriksson med och tog guld. Och Greg Parks vann silver.

Att Leksand var det lag som hade flest spelare med i ett OS-vinnande lag känns med dagens mått onekligen svindlande. Och att det var Jonsson och Svensson som stod för spelmålen i finalen gör inte saken sämre.

Att Leksands 90-tal var mer framgångsrikt än dess 00-tal råder det knappast någon oenighet om. Ett av sätten att påvisa det är hur många som fick chansen i Tre kronor. Stundtals under 90-talet kändes det som att det räckte med att ha en ordinarie plats i LIF för att få spela i landslaget.

Följande spelare fick chansen under 90-talet medan de tillhörde Leksand (och här kan jag mycket väl ha glömt ett par stycken):

Johan Hedberg
Magnus Svensson
Tomas Jonsson
Roger Johansson
Örjan Lindmark
Per Lundell
Jan Huokko
Markus Åkerblom
Anders "Masken" Carlsson
Andreas Karlsson
Niklas Eriksson
Jonas Bergqvist
Tomas Forslund
Stefan Hellkvist
Per-Erik Eklund


Och under 00-talet?

Fredrik Svensson
Lars Jonsson
Gabriel Karlsson
Henrik Nordfeldt
Niklas Persson
Mikael Karlberg


Förvisso spelade man i Allsvenskan i drygt halva decenniet, men det var också ett decennium då spelarrotationen i blågult var betydligt större än tidigare.


Blir det fler under 10-talet? Och vem blir näste man till landslagsrakning? Med tanke på att den tillträdande förbundskaptenen Pär Mårts knappt tyckt att den allsvenska serien varit bra nog att plocka JVM-spelare från gör man nog bäst i att gå upp. Vilka ur dagens trupp skulle då ha chansen att vara med nästa år? Pelle Prestberg är förmodligen tillräckligt bra, men hans ålder gör det svårt. Oliver Ekman-Larsson och kanske Joacim Eriksson borde ha en hyfsad chans. Men mer då? Jesper Ollas? Tomas Kollar? Daniel Hermansson? Andreas Johansson?