tug

Hej igen!

Jag höll ett nytt tal i dag. Den väldigt tacksamma uppgiften var att hålla ett "minnestal över Framtiden". Det kompenserades av att jag själv fick välja den retoriska situationen. Jag såg inga skäl till att förneka mig och utsåg följdaktligen mig själv till "chef över hela världen" och mina åhörare till "hela världen". Det var en trevlig roll. Den kan jag tänka mig att återgå till. Jag inser att ni alla törstar efter att få veta hur vi kommer minnas vår framtid. Därför kommer här talet:

Vi har samlats här i dag inte bara för att ta farväl av, utan också för att minnas, Framtiden.

Som ni alla säkert redan vet ska vi avskaffa den nuvarande Framtiden och ersätta den med en ny, uppgraderad version: Framtiden 2.0.

Framtiden har gjort oss mycket gott och gett oss mycket av värde, men som redan Jeffrey Chaucer konstaterade: all good things must come to an end. Förr eller senare tappar allting sin udd och förr eller senare blir allting alltför omodernt och alltför förlegat. Och gudarna ska veta att Framtiden har hängt sig kvar längre än nästan allt annat. Ända sedan Eva och Adams ökända fruktstund har den funnits med oss och som en piska och en morot har den motiverat och inspirerat oss.

Och skälet till att vi behållit den så länge är att den fortsatt att regelbundet leverera. Det är direkt svindlande att betänka den utveckling vår jord genomgått sedan Eva föll för den där ondskefulla ormens ord eller sedan Big Bang, om man, som jag, föredrar den historieskrivningen.

Tänk bara, vi har lärt oss att behärska elden, vi har uppfunnit hjulet, vi har lärt oss bygga hus, flyga flygplan, blåsa glas, dansa Macarena-dansen och vi har lärt oss att kommunicera med varandra på massvis av olika språk. Vi pratar med varandra via telefoner, datorer och tv-apparater. Vi har fått lära känna hjältar som Gandhi, Nelson Mandela och Moder Teresa, fantastiska idrottare som Muhammad Ali,Wayne Gretzky och Annika Sörenstam och odödliga musiker som Mozart, Elvis Presley, Bob Dylan och Basshunter. Inget av detta hade vi fått uppleva om vi inte hade rört oss framåt i tiden.

Tyvärr har Framtiden inte bara gett oss Macarena-dans och Wayne Gretzky. Den har också gett oss mer än vår beskärda del av ondska. Vår värld har stundtals styrts av mördare som Adolf Hitler, Idi Amin och Josef Stalin. Vi har om och om igen drabbats av krig, fruktansvärda naturkatastrofer och hemsk svält. Vi står handfallna inför den globala uppvärmningen. Vi har lamslagits av pest, kolera och aids-virus. För att inte ens nämna cancer. Telefoner ger oss cancer, solsken ger oss cancer och ungefär allting som är gott att äta ger oss cancer. Och vi ska naturligtvis heller inte glömma hur många skivor Tomas Ledin har tillåtits ge ut.

Och tyvärr är det ju också så att det inte finns någon Framtid som inte förr eller senare förvandlas till dåtid. Och en av Framtidens största uppgifter i våra liv har varit att finnas med som något spännande och lockande. Att ständigt leva upp till sådana krav, när allt till slut ändå blir gammal skåpmat, kan döda vilken kreativitet som helst. Det är därför direkt imponerande att vår vän Framtiden klamrat sig fast så fantastiskt länge. Vi är skyldiga Framtiden att låta den vila nu.

Med Framtiden 2.0 hoppas vi få in nytt, friskt blod som har krafter och inspiration att förbättra världen vi lever i. Kanske kan vi äntligen få uppleva allt det vi hoppats på så länge utan resultat. Ni vet, flygande bilar, fred på jorden, människostäder på Mars, botemedel mot cancer och ordentlig mat också i England. Dit tror och hoppas vi att vi snart ska komma när vi nu låter Framtiden räcka över stafettpinnen till Framtiden 2.0. Det är därför jag nu säger: Framtiden är död, leve Framtiden 2.0.



PUSS!

/Gerhard Unterluggauer

---

Fotnoter about hard facts


2.0  -  Hommage à Elly the Eagle.

Jeffrey Chaucer  -  Det enda jag fokuserade på under talet var att INTE säga Jeffrey Archer. Det är en författare och politiker som är Storbritanniens i runda slängar mest hatade människa. Det hade blivit fel. Brighton & Hoves mest hatade människa heter för övrigt också Archer, Bill i förnamn. Han är ensamt ansvarig för att stadens fotbollslag tvingas spela på den tämligen usla Withdean Stadium efter att han sålt deras gamla arena.

Mozart, Elvis Presley, Bob Dylan och Basshunter  -  Adam: "Och så var det kul att du blandade stora artister med, hm, ja, en mindre stor artist."   Tug: "Du menar Bob Dylan eller?"  Adam: "Jag nämner inga namn."

Tomas Ledin  -  Var bara en man på väg.