Det är bara svågerpolitik allting
Hej igen!
Men fan.
Jag måste skaffa mig en manager. Och en pr-ansvarig. Och en jurist. Jag behöver det för att kunna profitera på min vassa panna och lika vassa intelligens. Jag har nämligen blivit plagierad och blåst. Igen. Den här gången är det Jan Gradvall och Stanford-professorn John Perry som gemensamt slagit mynt på mina idéer.
I en krönika från förra veckan skriver Gradvall om begreppet "prokrastinering" som han beskriver som "ett uppskjutande eller undvikande av en handling eller uppgift som kräver ett avslut, genom att man fokuserar på en annan handling eller uppgift".
I krönikan refererar han till en essä på Perrys hemsida:
Intressant och och tankeväckande, inte sant? Men låter inte resonemanget lite bekant? Det är klart så in i helsicke att det låter bekant! Ni har redan läst det på den här bloggen. Redan i maj i år skrev jag följande:
"Det känns som att varenda person som någonsin studerat någon gång har 'skämtsamt reflekterat' över att absolut allt annat känns roligare att göra än den uppsats eller det tentaplugg man helst borde komma igång med. (---)
Men. Man kan faktiskt använda detta dilemma till sin arbetseffektivitets fördel. Detta handlar om just om det faktum att allt är roligare än uppsatsen man gör sitt bästa för att hata ihjäl. Det gör att även andra skoluppgifter känns som veritabla skrattfester att ta sig an. Och vips är snöbollen i rullning. Så doktrinen blir alltså att ju fler hotande deadlines man har, ju enklare är det att sätta igång. Sedan när det verkligen är dags att tugga i sig den urpsrungliga uppgiften kan man ju alltid fabricera en annan uppgift som man övertygar sig själv om är den saken man borde göra. Underskatta aldrig självbedrägeri."
Case closed.
PUSS!
/Charly Körbel
Fotnoter about hard facts
Jan Gradvall - Linköpings Chuck Klosterman.
Perry - Hommage à dr Cox.
Självbedrägeri - Hommage à Jan Simons.
Men fan.
Jag måste skaffa mig en manager. Och en pr-ansvarig. Och en jurist. Jag behöver det för att kunna profitera på min vassa panna och lika vassa intelligens. Jag har nämligen blivit plagierad och blåst. Igen. Den här gången är det Jan Gradvall och Stanford-professorn John Perry som gemensamt slagit mynt på mina idéer.
I en krönika från förra veckan skriver Gradvall om begreppet "prokrastinering" som han beskriver som "ett uppskjutande eller undvikande av en handling eller uppgift som kräver ett avslut, genom att man fokuserar på en annan handling eller uppgift".
I krönikan refererar han till en essä på Perrys hemsida:
"När jag prokrastinerat inför den här krönikan har jag inte legat på rygg i soffan och tittat i taket (ok, bara en liten stund) utan suttit kvar vid datorn och slutfört andra för tillfället mindre brådskande uppgifter.
Plötsligt fick jag tid att både fixa alla bankärenden via Telebank, göra research till en annan artikel, beställa Philip Glass-boxen på Amazon och till och med hitta idén till nästa DI Weekend-krönika. Allt detta för att slippa göra något annat.
Och det är precis så som John Perry menar att man ska utnyttja sin hopplösa tendens att alltid prokrastinera. Genom att prokrastinera strukturerat kan man få massor av saker gjort genom att inte göra det man egentligen borde ha gjort. (---)
För nästa steg är naturligtvis att också försöka lura sig själv. Tänk om jag i stället varit övertygad om att bankärenden hade varit prioritet nummer ett för mig i dag? Då hade jag förmodligen snabbare börjat skriva på den här krönikan för att slippa det.
Det vanligaste rådet i dag till den som känner sig stressad är att försöka minimera antalet väntande arbetsuppgifter. John Perry menar att detta råd är förödande för en kronisk prokrastinerare. Det är genom att ha mycket att göra som vi också får så mycket gjort."
Plötsligt fick jag tid att både fixa alla bankärenden via Telebank, göra research till en annan artikel, beställa Philip Glass-boxen på Amazon och till och med hitta idén till nästa DI Weekend-krönika. Allt detta för att slippa göra något annat.
Och det är precis så som John Perry menar att man ska utnyttja sin hopplösa tendens att alltid prokrastinera. Genom att prokrastinera strukturerat kan man få massor av saker gjort genom att inte göra det man egentligen borde ha gjort. (---)
För nästa steg är naturligtvis att också försöka lura sig själv. Tänk om jag i stället varit övertygad om att bankärenden hade varit prioritet nummer ett för mig i dag? Då hade jag förmodligen snabbare börjat skriva på den här krönikan för att slippa det.
Det vanligaste rådet i dag till den som känner sig stressad är att försöka minimera antalet väntande arbetsuppgifter. John Perry menar att detta råd är förödande för en kronisk prokrastinerare. Det är genom att ha mycket att göra som vi också får så mycket gjort."
Intressant och och tankeväckande, inte sant? Men låter inte resonemanget lite bekant? Det är klart så in i helsicke att det låter bekant! Ni har redan läst det på den här bloggen. Redan i maj i år skrev jag följande:
"Det känns som att varenda person som någonsin studerat någon gång har 'skämtsamt reflekterat' över att absolut allt annat känns roligare att göra än den uppsats eller det tentaplugg man helst borde komma igång med. (---)
Men. Man kan faktiskt använda detta dilemma till sin arbetseffektivitets fördel. Detta handlar om just om det faktum att allt är roligare än uppsatsen man gör sitt bästa för att hata ihjäl. Det gör att även andra skoluppgifter känns som veritabla skrattfester att ta sig an. Och vips är snöbollen i rullning. Så doktrinen blir alltså att ju fler hotande deadlines man har, ju enklare är det att sätta igång. Sedan när det verkligen är dags att tugga i sig den urpsrungliga uppgiften kan man ju alltid fabricera en annan uppgift som man övertygar sig själv om är den saken man borde göra. Underskatta aldrig självbedrägeri."
Case closed.
PUSS!
/Charly Körbel
Fotnoter about hard facts
Jan Gradvall - Linköpings Chuck Klosterman.
Perry - Hommage à dr Cox.
Självbedrägeri - Hommage à Jan Simons.
Kommentarer
Postat av: Fridah
You're writing's funny, just not Gradvall funny.
Postat av: Fridah
Oj, nu kom Ross in och skrek "Y-O-U-'-R-E MEANS YOU ARE, Y-O-U-R MEANS YOUR!".
Väl rutet.
Trackback
