tug

Hej igen!

Early one morning the sun was shining, I was laying in bed, är början på en av världens bästa låtar och faktiskt på min dag i dag. Jag tittade ut genom mitt fönster i förmiddags och såg snö, snö, snö som glittrade av solskenet. "Så vackert... En promenad kanske inte vore så dumt", tänkte jag. "Jag kan gå in till stan och göra mina ärenden, jag har ju gott om tid... Walking it is."


Ett par high-healed sneakers som efter två års exemplaritet oförhappandes bestämt sig för att ge mig skoskav och tiotusen minusgrader senare förstod jag mitt misstag. 


Jag har nu, om inte tidigare, lärt mig följande:

1. Har man ett par nya mördarsnygga och massmördarsköna rödvita sneakers som det står "I *adidasmärke* London" på så ska man använda dem.

2. Man ska generellt sett undvika vantar med hål i.

3. Vinterhalvåret borde straffbeläggas.

4. Varför gå när man kan cykla?

5. Batterierna i en iPod behöver laddas ibland.

6. Vad är meningen med snö, när man i vår ålder så otroligt sällan blir indragen i ett snöbollskrig?


Nåväl, vintern är ju faktiskt rätt vacker så länge man beskådar den genom ett fönster, jag hittade i alla fall huvuddelen av de böcker min lärare tyckte att jag skulle hitta, jag köpte Salem Al Fakirs skiva och, i synnerhet, efter ha pulsat runt i snödrivor och drivis i två och en halv timme kan man med gott samvete äta skagenröremackor och titta på House.

 
PUSS!

/Dieter Schwelle

---

Fotnoter about hard facts


Early one morning...  -  Hommage à USA:s svar på Uppsnärjd i Det Blå.

Promenad  -  Jag kan med gott samvete i all fall konstatera att jag med ganska bred marginal spöar Homer Simpsons promenadförmåga, där en trettio meter lång promenad till Moe's Tavern anses som en bragd.

London  -  Land of the free, home of the brave.

Vinterhalvåret  -  "Sverige är viidrigt så här års, men inget slår den svenska sommaren." Det vet alla som sett Ben & Gunnar.

Salem Al Fakir  -  Eventuellt bror till Dar Es Salam.

House  -  Som ni väl alla vet är Dr House en haltande, pillermissbrukande dramaserieversion av Scrubs Dr Cox. Alla måste titta på avsnittet från Scrubs sjätte säsong som heter "My House" där Dr Cox konstaterar inför en grupp medicinstuderande att "det här är inte som någon tv-serie!" och att det definitivt inte är som i House, med mystiska fall som i slutet av veckan får ett komplicerat, men samtidigt enkelt svar. Dr Cox skadar sedan sin fot, haltar in på sjukhuset med en pillerburk i handen och förklarar varför en patients make har orange hud. Humorhistoria.

Hej igen!

Det här är en på många sätt rolig artikel. Allra roligast är att det enligt bylinen krävdes tre journalister för att ta ett Ryan Air till Frankrike och sedan randa ihop 900 tecken om att Erik Edman inte har några kommentarer.


PUSS!

/Ingo Hertzsch

---

Fotnoter about hard facts


Journalister  -  Andra kända journalister är Linda Rosing och Sten Taxi Jonsson.

Ryan Air  -  Flygresornas svar på 99 p Store.

Frankrike  -  No one ever says Italy.

Erik Edman  -  Hommage à Habo, Smålands svar på Mockfjärd.

Handskriven lapp vid kassan på Musikörat:


Hört i butiken:



Bob Dylan är en tondöv mumie.




PORTAD.

Hej igen!

Well, I'll be damned. Jag skrev förut att om hur världens bästa radioprogram God Afton med Jay Goppingen lagts ner. Men. I kväll, one time special only, återkommer showen med ett sista program, lite som julspecialen av The Office. Programmets motsvarighet till Larry David (Jay Goppingen) har lämnat skeppet, så nu är det upp till Jerry Seinfeld (Birgit Prinz) att visa att denne är redo att styra skutan på egen hand.
Så. Tuna in http://www.falustudent.se/studentradion.html 18.00 i kväll. Det är sista chansen.


PUSS!

/Michael Scheiskle

---

Fotnoter about hard facts


God Afton med Jay Goppingen  -  Faluns svar på En röst i natten.

The Office  -  Jag laddade igår ner (på olagligast möjliga vis) Channel 4:s specialprogram där Ricky Gervais träffar Larry David. Episkt roligt såklart. Ricky fastslog bland annat att ordföljden "carwashing cunt" är "like poetry".

Larry David/Jerry Seinfeld  -  Jag inser det något haltande i att programmets svar på Larry David är den som programmet döpts efter, men det har jag egentligen inga problem med. Känner ni annorlunda får ni gärna starta en egen blogg och skriva om det där.

Birgit Prinz  -  Centerforward.

Hej igen!

Om ni helt enkelt inte kan få nog av mig så hittar ni mig här också.


PUSS!

/Jörg Hanrieder

Hej igen!

Välkomna till motsägelse-VM!

Jag känner mig nästan aldrig mer solidarisk, osjälvisk, beundransvärd och mer som en som en god samarit än när jag pantar mina tomma Coca Cola-burkar och väljer att trycka på "Stöd Röda Korset"-knappen i stället för att ta pengarna själv. Det finns nästan ingen gräns på min karaktär när jag gör det. Jag inte bara återvinner burkarna och räddar därmed miljön, jag inte bara inte tjänar några pengar på det, jag ser också till att pengarna går till goda ändamål. Att det oftast rör sig om den lagom astronomiska summan sex kronor och femtio öre är väl inget vi behöver highlighta. God knows I'm good, God knows I'm good, surely God won't look the other way, som David Bowie en gång sjöng.

Å andra sidan är det få gånger jag känner mig så amerikanskt/kanadensiskt/brittiskt överviktig och dekadent som när jag väl inne i matbutiken kommer på mig själva med att rasa över att utbudet "är så jävla dåligt" på frukostflingor med chokladsmak. Men, vad fan, för att citera vad David Bowie också sjöng i den ovannämnda låten, God knows I'm good, God knows I'm good, surely God will look the other way.


PUSS!

/Jan Schlösser

---

Fotnoter about hard facts


Coca-Cola  -  Mer om min krångliga relation Coca Cola Company's svar på Pepsi Cola finns att läsa här.

Gud  -  You don't hear that much about God anymore, som George Costanza brukar säga.

David Bowie  -  Bjuder på matchens delikatess i Zoolander.

Hej igen! 

Så här i slutet av varje år brukar jag alltid (nåväl, det är tredje gången nu) bränna mig en skiva med 15 låtar som drabbat mig under året. Reglerna är tämligen enkla; max en låt från varje artist och låten ska med någorlunda gott fog kunna hävdas ha kommit under året. Eftersom ingen annan verkar känna sig ämnad att fylla denna blogg med fiffiga små alster så antar jag att jag kan lägga ut årets playlist här. Det känns såklart lite märkligt att för en gångs skull verkligen skriva vad jag tycker, istället för att gömma mig bakom ett jerry seinfeldskt småleende, men om man någon gång tänkt utses till the greatest hero in American history av Lionel Hutz från I Can’t Believe It’s a Law Firm så antar jag att man ibland behöver vidga sina vyer.

 

Anyhow, here goes:


1. The Quiz  -  Hello Saferide

Årets, om inte bästa, så i alla fall tvivelsutan sötaste låt. Raden ”do you talk in the middle of Seinfeld?” borde egentligen räcka, men det är faktiskt bara en försmak. Gift dig med mig, Annika!





2. Steady, As She Goes  -  The Raconteurs
 

Denna parodiskt efterlängtade förstasingel från Jack White, Brendan Benson och kompani levde upp till alla sorts förväntningar och behövde inte många dagar för att hamna allra högst upp bland poddens mest spelade spår.

3. Knock ‘Em Out  -  Lily Allen 

Lily Allens är årets roligaste, kaxigaste, mest charmiga, mest välkomna och sexigaste debutant. I den här låten får du några goda tips på hur man avvisar efterhängsna beundrare på krogen (lyssna, Elly, så slipper jag skicka så många SMS).

4. Once And Never Again  -  The Long Blondes 

En gång om året ger den brittiska musiktidningen NME i samband med sin utdelning av NME Awards ut en skiva med låtar av de olika vinnarna. Skivorna är oftast sorgligt ojämna, men innehåller alltid några guldkorn. Det här slagskottet i krysset var med på 2006 års skiva.

  

5. Augusti i Helvetet  -  Håkan Hellström

 

Håkan sjunger Temptations på svenska som om det vore den naturligaste saken i världen. Såklart.

  

6. First Date  -  Danko Jones

 

Pubertalt, hjärndött, musikaliskt föga nyskapande… och oemotståndligt charmigt.

7. In Transit  -  Albert Hammond Jr. 

Det är bara logiskt att rockvärldens mest avslappnade frisyr har gjort ett album som låter som en 35 minuter lång korsbefruktning mellan Simon & Garfunkel, Jakob Hellmans fasligt bortglömda b-sida Som Jag Vill och moderskeppet The Strokes.

8. Yeah Yeah Yeah Song  -  The Flaming Lips 

Killarna i Flaming Lips börjar bli lite till åren. Det var det tack och lov ingen som berättade för dem när de spelade in det här multivitaminpillret. Första gången jag hörde låten var i en av skivaffärerna på det kvadratformade lilla torget på The Laines i Brighton och det var ett sådant där tillfälle då jag kände mig tvungen att sluta bläddra bland Teenage Fanclub-skivorna och fråga vad det var de spelade för något.

9. Thunder on the Mountain  -  Bob Dylan 

Nyinspelat material av USA:s svar på Bob Dylan andas väl kanske inte blandbandskompatiblitet, men Den Store sjunger ändå om Alicia Keys och rimmar ”tough sons of bitches” med ”orphanages”. Det måste belönas.

10. On the Radio  -  The Concretes 

Ända från det Supremes-klingande introt förstår man att det är här en av de där självklart perfekta poplåtarna som gör en överlycklig varje dag att detta svenska Velvet Underground finns.

11. You Only Call Me When You’re Drunk  -  Ed Harcourt 

Lewes’ finest Ed Harcourt fortsätter vara Ed Harcourt. Det gör han naturligtvis alldeles rätt i.


12. Welcome Home, Luc Robitaille  -  Mando Diao 

Årets bästa titel kommer från den bästa låten på Mando Diaos hittills bästa skiva. Det låter väl bra?

13. Handle With Care  -  Jenny Lewis 

Är en Travelling Wilburys-cover vad vi suktat efter ett år som 2006? Klart det är. Jenny Lewis första soloalbum blir ibland lite platt och lite ojämnt, men tappar aldrig sin charm tack vare den våldsamt snyggt klädda sångerskan. Låtar som Handle With Care och Big Guns osar av så mycket självförtroende att det bara vore löjligt att försöka stå emot.

  

14. Alone Together  -  Marit Bergman

Marit Bergman visar ibland en taktkänsla i sitt låtskrivande som får Dave Grohls trumspel i No One Knows att framstå som otight i jämförelse. Detta visas sällan bättre än i det underbara låtparet Alone Together/Mama, I Remember You Now från Marits senaste skiva. Alone Together vinner efter slantsingling.


15. A Certain Romance  -  Arctic Monkeys 

Arctic Monkeys målar, liksom Lily Allen, på ett sätt som saknar motstycke, upp en exakt bild av brittiska ungdomars uteliv. För även om det finns vissa som festar till med ”classic Reeboks, or knacked Converse, and tracky buttons stuffed in socks” går det inte att missa att det mest handlar ”broken bones as only music, although there is new ringtones” och ”it will take no Sherlock Holmes to see it’s a little different around here”. Låten bjuder inte bara på samma skarpsynthet som resten av gruppens diskografi, utan har också ett dödligt snyggt trumintro och ett gitarrspel som, för att prata Thierry Henry-termer, “får det svåra att se enkelt ut”. Arctic Monkeys är det typ av band som får mig att aldrig vilja sluta upptäcka nya, unga band i snygga jeans. De nöjer sig inte med att falla in i den brittiska stereotypen där man köper sig en fotbollströja, rakar håret i Steven Gerrard-frisyr och jobbar upp en stadig ölmage framför fotbollsmatcherna på storbildsskärmarna på de otaliga sportpubarna. Det kan behövas om mitt svårt saknade andra hemland inte ska tappa den där speciella romansen.

   

Well, that was that. Nu ska jag inte skriva om musik på ett år. Jag lovar. Nästa inlägg ska handla om något som inte bara är roligt att skriva, utan också roligt att läsa, hade jag tänkt. Men kasta er över närmaste DC++ (vid eventuella stämningsansökningar från arga lagryttare hänvisas till advokatfirman som nämns i början av texten), ladda ner låtarna och bränn dem på en skiva. Det är löjligt bra. Jag har ju till och med ordnat spelordningen åt er.

  

PUSS!

 

/Piotr Trochowski

---

  

Fotnoter about hard facts

  

Tredje året i rad  -  För den som undrar över tidigare års playlists så följer de här:

 

2005:

1. It’s All In My Mind  -  Teenage Fanclub
2. They’re Building Walls Around Us  -  Moneybrother
3. Black Cab  -  Jens Lekman
4. Palace & Main  -  Kent
5. Touch the Sky  -  Kanye West
6. First Day of My Life  -  Bright Eyes
7. Oh, My God  -  Kaiser Chiefs

8. Res Dig Upp Och Gå  -  Tomas Andersson Wij

9. Jag Har Aldrig Bott Vid En Landsväg  -  Sci-Fi Skåne

10. Forever For Her (Is Never For Me)  -  The White Stripes
11. Spit It Out  -  Brendan Benson
12. Hurricane Gilbert  - Håkan Hellström
13. The Fallen  -  Franz Ferdinand
14. Tulips  -  Bloc Party
15. Don’t Let the Devil Ruin It All  -  Timo Räisinen  


2004:  

1. Portland Oregon  -  Loretta Lynn feat. Jack White
2. First of the Gang To Die  -  Morrissey
3. Elegi  -  Lars Winnerbäck
4. Pretty Belinda  -  Fille & the Fittpippers
5. A Higher Power  -  Jens Lekman
6. God Knows  -  Mando Diao

7. Blues Från Sverige  -  Tomas Andersson Wij

8. Sail Beyond Doubt  -  Sugarplum Fairy
9. I Say No  -  Anna Ternheim
10. What Became of the Likely Lads  -  The Libertines
11. 40’  -  Franz Ferdinand
12. Loneliness  -  Ed Harcourt
13. Run Run Run  -  Phoenix
14. Dead-Quote Olympics  -  The Hives
15. I Miss You  -  Marit Bergman


Lionel Hutz  -  Han är inte bara advokat. Han är skomakare också. Och barnvakt.

NME  -   Det är allmänt känt att det finns en musikjournalistik motsvarighet till hönanellerägat-mysteriet och det är vad som kom först; musiktidningen NME eller farsoten NME-hypen.

USA:s Bob Dylan  -  Hommage à Bob Dylan.

The Laines  -  Brightons egna Gamla Stan.

Lewes  -  Brightons eget Rättvik.

Hej igen!

Well, det är den tiden på året nu. Så här skrev jag för ett år sedan: "Här följer nu ett utdrag från "a red devil"s (även känd som tug.blogg.se) skunkdagbok. Jag varnar redan nu för att det kommer namedroppas hysteriskt, men jag tänkte att med sann aftonbladet nöje-anda (där är det populärt att konstatera att korresoffan i New York är jävla mjuk samt att lo fi-Håkan, Marky Mark, Virren och Biffen/Bjurre har fiffiga smeknamn för varandra) exploatera internhumor på ett självgott sätt. Om du får mersmak så kan du ta en titt i dokendos (även känd som carstenjancker) skunkdagbok. Där står det också en del om Lunkan och Lillacissi." Det är ungefär vad som gäller nu också. Byt bara ut årtalet mot något ni gillar och eventuellt också Lunkan och Lillacissi (deras roll är tämligen perifier på årets lista) and you will be just fine.

Tugs 2006:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jag köpte en hammare. Kind of a hard work labour fantasy camp.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag lovade att det skulle gå illa med Curre Lundmark som tränare. Om jag gjorde det på nyår är oklart.  
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Yep, de döpte sonen till Maximilian.
4. Dog någon som stod dig nära? Alldeles för många.
5. Vilka länder besökte du? Sverige, England, Frankrike och Moulscoomb.
6. Är det något du saknade år 2006 som du vill ha år 2007? Jag har i direktsänd radio önskat mig en dippblandarmaskin, jag ser ingen anledning till att ändra mig.
7. Vilket datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför? 8 september. Björn fick ett vykort med killar med stora brallor då. 
8. Vad var din största framgång i år? Jag klarade Voc/Mct på första försöket. De som vet vad detta handlar om vet att det är en bragd som får Frodos utmaning i Sagan om Ringen att framstå som ett cake walk.
9. Största misstaget? Jag råkade tappa Pajen till LHC.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? LINKAN! hade halsfluss ett tag, det var ganska lustigt. Det tyckte hon också.
11. Bästa köpet?  Dan köpte fussballspel till Björn. Shouldn’t there be some kind of reward for that?
12. Vad spenderade du mest pengar på? Lön till Magnus Österby.
15. Gjorde någonting dig riktigt glad? Pontus Wernbloom blev uttagen till landslaget som reserv på hemmaplan.
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006? Allt med Udo Jürgens.
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag var så ung! 
18. Vad önskar du att du gjort mer? I forgot to sign up for the New York Marathon again!
19. Vad önskar du att du gjort mindre? Åkt buss.
20. Hur tillbringade du julen? Jag var i Frisco och letade efter lyckan.
22. Blev du kär i år? Absolut!
23. Hur många one night stands? Absolut!
24. Favoritprogram på TV? Hollyoaks.
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Just Shoot Me. 
26. Bästa boken du läste i år? Jag läste baksidan av en jordnötspåse och fick något drömskt i blicken när jag läste ”salt”.
27. Största musikaliska upptäckten? Allt med David Hasselhoff. 
28. Något du önskade dig och fick? Johan Eneqvist. 
29. Något du önskade dig men inte fick? Torbjörn Johansson.
30. Årets bästa film? Walk the Line.
31. Vad gjorde du på din födelsedag? Jag åt kanelbullar.
32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Henrik Larsson som gör ett bra VM.
33. Hur skulle du beskriva din stil år 2006? Beauty AND brains…
34. Vad fick dig att må bra? There’s nothing dirtier than a giant ball of oil.
35. Vilken kändis var du mest sugen på? Niklas Ekstrand. Also known as Ekan.
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest? FOUR MORE YEARS! FOUR MORE YEARS!, tyckte jag. Det var det inte så många andra som tyckte. Eller, för att citera Sulzeer, ”vad är det för fel på frihet?”
37. Vem saknade du? Henkepåbkursen.  
38. De bästa nya människorna du träffade? LINKAN!, Fany, Säffle-Linda, protogé-David, Den-väldigt-jovialiske-ständigt-festande-tjockisen-i-Annas-klass-som-jag-tyvärr-inte-minns-vad-han-heter, Neil Eason, That Italian Guy Next Door, Björns granne med rullatorn och kanadensiskan som har 25 laptopar, Richard och Ola i sin garderob. Sedan skulle jag väldigt gärna vilja lära känna killen på våningen under mig med det orimliga namnet Jörg Hanreider. Det skulle vara intressant att veta hurdan Jörg Heinrichs, Jörg Haiders och Åge Hareides gemensamme son egentligen är.  
39. En värdefull läxa du lärt dig i år? Vi måste få mer fart och fläkt i anfallsspelet. 
40. Citera en sångtext som summerar ditt år: ”Då har man hittat lyckan, när man har funnit glädjen. Då har man hittat lyckan, när man har funnit glädjen.”  -  Mats Wilander  

2006 bästa: Teddy Lucic på fotbollsgalan.
2006 värsta: Jimmie Ericsson.
2006 snyggaste: Björns lila kök. 
2006 fulaste: Khalid Boulahrouz 
2006 varmaste: Jan Srdino was ON FIRE hela säsongen. 
2006 kallaste: Rami Shaabans kläder, enligt Fredrik Ljungberg. 
2006 bästa mat: Allt på pizzatallrikar. 
2006 smärta: Björns Saab gick sönder. That’s why you gotta have real Cubans (läs: black Saab). 
2006 bästa dryck: Gin Fizz.   
2006 resa: Jag och Björn i en vit Saab med en 120-säng på taket.
2006 låt: ”Chicken in a Basket”.
2006 film: Troy McClures ”The President’s Neck is Missing”.
2006 uttryck: “Det ska bli intressant, det är kul, det kan bli väldigt ROLIGT framöver här ska du se" alternativt "Kalle Anka-full".   
2006 utlänning: Philippe Degen.

2006 utmaning: Plocka ut ett verklighets-Seinfeld.
2006 besvikelse: Jens Nowotny.  
2006 förändring: Vi ska upp från skiten till eliten, som Heléne brukar säga.  
2006 drog: My bladder system.
2006 kläder: Tommy ”Hunky Tony” Hammarströms fullständiga landslagsdress.
2006 hangout: Det lila köket.   

2006 fråga: Hur får man en femåring att skrika två gånger?
2006 subkultur: Hos God Afton Med Jay Goppingen får alla vara radiokändisar. 
2006 budget: Killen i mars får betala.

2006 överraskning: George Will, I don’t find him all that bright. 
2006 djur: Kaninen (som var en varghund).
2006 bråk: Björn och Mange ser ner på folk utanför Mitti.
2006 vapen: A sex swing.
2006 konsert: I love you, ich liebe dich, Zlatan Ibrahimovic.
2006 citat: “Ja, det här var ju kuken, men vi ses en annan dag.”  -  Magnus Waldemarsson
2006 saknad: Sir Alan Sugar.
2006 dåligt samvete: Jag snodde Carstenjanckers fotnoter, and I’m afraid that started a chain reaction that eventually led to the end of carstenjancker.blogg.se and Kramer’s coffee table book.

2006 person: Maximilian Ibrahimovic.



PUSS!

/Clemenz Fritz

I all sin enkelhet är det lite roligt att konstatera att julvilande Hockeykväll i kvälls ersätts av det mycket ämnesangränsande programmet Porträtt av en krokimodell. Det kanske är Johan Davidsson som är modellen.

Hej igen!

En epok har gått i graven. Radioprogrammet God Afton Med Jay Goppingen finns inte längre. Programmet som jag, à la http://www.tv.com , måste räknas som recurring guest star på. För några veckor sedan fick jag äran att lista tidernas fem bästa sitcoms. På något oklara grunder, men främst som en celebrering av det nedlagda programmet, för att programledaren Jay i dag återberättade ett av sina blogginlägg i direktsänd vilket borde innebära att jag kan göra the old switch-a-roo på bloggen och allra främst för att på ett desperat sätt för första gången sedan Bodo Illgners dagar skriva två blogginlägg på en dag, publicerar jag nu mitt manus till denna sitcomlistning:

På femte plats, hittar vi en serie från kategorin Extreme Mainstream, med motiveringen att de lyckats bygga upp den värld där vi alla i ärlighetens vill leva och för att de gett oss det fasligt roliga namnet Chandler Bing. På femte plats Friends.

 

På fjärde plats, från kategorin tecknat, finner vi en serie som platsar på denna lista dels som tack för lång och trogen tjänst, och dels för att ha gett oss karaktärer som Mister Burns, Nelson, Superintendent Chalmers och Krusty the Clown. Mina damer och mina herrar, på fjärde plats The Simpsons.

 

Så till tredjeplatsen, som hämtas från kategorin ont i magen-kul. Motiveringen SKULLE kunna vara seriens fantastiska förmåga att kombinera smärtsamt krystade samtal om testikelcancer med häftapparater gömda i Jell-O, men till syvende sist räcker det med att titta på scenen i det nästa sista avsnittet när seriens huvudkaraktär får sparken medan han är iklädd en gul strutsdräkt. Bronset går till The Office.

 

Världens näst bästa sitcom kommer från kategorin O.C-generationen-comedy. Denna höga placering delas ut som belöning för att åtminstone jag minst tre gånger per avsnitt skriker av skratt och för att den, som enda serie efter Friends och That 70’s Show, lyckas med det som normalt sett är dödsdomen för en komediserie, den engagerar även på ett känslomässigt plan. Jag vill inget hellre än att det ska gå bra i livet för J.D., Elliot, Turk, Carla, Doctor Cox, Nervous Guy, och allt vad de heter. På andras plats; Scrubs.

 

Och så vad vi alla väntat på, på första plats, från kategorin judisk nihilism, med motiveringen ”det här är helt enkelt världens bästa tv-serie genom tiderna”; Seinfeld.


PUSS!

/Jan Schlaudraff

---

Fotnoter about hard facts


Jay Goppingen  -  Det lila kökets Bob Dylan.

The old switch-a-roo  -  Hommage à Puddy's stereo.

Bodo Illgner  -  Förvandlades 1994 till en staty som Hristo Stoichkov överlistade med otäck precision.

Chandler Bing  -  Classic Chandler!, som Alec Baldwin brukar säga.

Mister Burns  -  Efter alla dessa år börjar saker äntligen gå hans väg.

The Simpsons  -  Har gul hud.

J.D.  -  Har bestämt att han om han någon gång hamnar i fängelse ska gå under namnet Gizmo.

Doctor Cox  -  Ingen bär upp en Chris Chelios-tröja som Coxie.

Hej igen!

Ibland krävs det inte så mycket för att vända sitt liv tillrätta. Det kan räcka med att någon utan att veta om det ordnar upp hela ens akademiska framtid. Det kan räcka med att den bäste av björnar bestämmer sig för att bosätta sig i huset mittemot. Och i går visade SVT det klassiska Entourage-avsnittet med partyt på Playboy Mansion (som ni förstår är kombinationen Entourage och Playboy Mansion en dödlig blandning. Det verkade även Hugh Hefner tycka). Det ger en frid, i både kropp och själ.

Men.

Kan någon skriva min jävla b-uppsats?


PUSS!

/Erik Norrby

---

Fotnoter about hard facts


Entourage  -  I nämnda avsnittet flimrar bland annat Danny "Steven Hyde" Masterson förbi. Bara en sådan sak.

Playboy Mansion  -  Hollywoods svar på Lima Bystuga.

Hugh Hefner  -  USA:s Conny Strömberg.

För både kropp och själ  -  Hommage à Orminges Bob Dylan, Godafton Med Jay Goppingens nye kapellmästare. Jag antar, på tal om Öppna Landskap, att ni alla såg premiären av Världens Modernaste Land i går. Där talades i alla fall bland annat om det tämligen välkända vurmandet för just Öppna Landskap som ny svensk nationalsång. Det konstaterades att det, för att lugna nykterister och vegetarianer, förslagits att textraden "där bränner jag mitt brännvin själv" skulle ändras till "där bär jag mitt vatten själv" och raden "till sill och hembakt vurt" till "till dill och hembakt vurt." Det tyckte jag var lite kul. Det tyckte även gästen Peter Englund. "Det blir en torr måltid det..."

Erik Norrby  -  Hommage à Oskar Klingborn i IFK Norrköping-tröja.

Rendez-vous i köket med that Italian guy next door precis:


Italienaren: Hey Oskie!


Tug: Hey Samuele! What's up?


Italienaren: Ah, not much.. You know, getting something to eat, and then off to Systembolaget.. You know, the usual!

Haha. Cujo spreads the word. Så oväntat.

Hej igen!


Mina drömmar går i en nyans av gubbrock.

Så oväntat.

Jag vet inte om det här något jag egentligen alls vill analysera vidare. Jag är aningens rädd.

Jag vill helst inte att ni ska ställa frågor om det här, jag har fullt upp med alla frågor som redan studsar i mitt huvud. I natt drömde jag hur som helst att jag sprang in i Per Bjurman. Han var väldigt trevlig. Och orimligt nog visste han precis vem jag var. Och verkade se mötet som en ännu större ära än jag gjorde.

Så oväntat.

Och skälet till att jag ens träffade honom var (nu börjar det verkligen bli märkligt) att jag precis lunchat med Carl-Johan Bergman(!) och skulle hjälpa honom flytta(!!).

Så oväntat.

Borde jag jacka upp den här historien en aning och åtminstone påstå att jag träffade, säg, Andres Lokko, efter att ha lunchat med, säg, Fredrik Wikingsson? Det brukar jag ju åtminstone i princip drömma om när jag är vaken. Absolut inget ont om Per och Cujo, men för att citera Jerry Seinfeld, it's like going to Idaho and eating carrots. I like carrots, but I'm in Idaho, I want a potato!

För icke-pålästa ska det kanske påpekas att jag på inget sätt känner varken Per Bjurman eller Carl-Johan Bergman, även om vi har det gemensamt att vi alla någon gång pratat med Niklas Eriksson, samt att vi alla förmodligen någon gång sett Jergus Baca dra på sig två minuters utvisning för hakning.


Nu ska jag googla efter en bra psykolog.


PUSS!


/Schoppenhauer, Nietzsche and Beckenbauer (Beckenbauer obviously a bit of surprise there)

---

Fotnoter about hard facts


Så oväntat  -  Hommage à Locum.

Per Bjurman  -  Inte samma kille som Peter Bjursten.

Carl-Johan Bergman  -  Är inte en skidskytt, utan en sympatisk krönikör och bloggare som ibland kan ses nyvaken i Nyhetsmorgons lokala sportpanel.

Hjälpa honom flytta  -  Hommage à, får vi anta, Keith Hernandez.

Andres Lokko  -  Will always be A.Lo. from the block.

Fredrik Wikingsson  -  En kolerisk författare i trettioårsåldern.

Jerry Seinfeld  -  Brukar efter ett tag på barnkalas börja avundas piñatan.

Cujo  -  What's wrong with that dog??, som Rachel Green brukar säga.

Niklas Eriksson  -  Siljansbygdens Krutov.

Jergus Baca  -  Siljansbygdens René Henriksen.

Beckenbauer obviously a bit of surprise there  -  Hommage à Fronten É Python-gänget.

Hej igen!

Vad tusan är det frågan om egentligen? Här har jag i lönndom suttit och grämt mig över att Tony Sopranos dotter är SÅ snygg att jag trodde det var kört för mig att få en chans att gifta mig med henne. Och så läser jag det här. Vad är problemet? Titta på bilden här nedan. I cannot believe Newman found this unacceptable. Has the world gone tipsy-turvy? Jag kan ta hand om dig, any day, any time. Kom hem till mig så gör vi nåt ihop.

---

För att fortsätta på spåret på vackra, berömda kvinnor som ännu inte vet om att de ska gifta sig med mig så är det nu dags att prata om Sofia Coppola. Sofia, låt mig bli en del av ditt liv! Det behöver inte ens vara som din make, du kan få yutnyttja mig och min kropp all you want bara jag får röra mig i dina kretsar. Coppola nöjer sig inte med att vara dotter till Francis Ford, göra rasande vackra filmer, ha varit gift med Spike Jonze, vara kusin till Jason Schwartzman (Rushmore och Marie Antoinette) och Nicolas Cage, arbeta med Scarlett Johansson, Kirsten Dunst och Bill Murray, umgås tillsammans med regissörerna Paul Thomas Anderson, Zoe Cassavetes och Wes Anderson i ett umgänge som kallas "Play Group" eller att göra filmdebut som spädbarn i Gudfadern. Nej, nu har hon fått barn med Phoenix-sångaren Thomas Mars också.

Skulle det inte vara för att världens bäste Björn Hitzlsperger pratar om att flytta till Uppsala så hade jag blivit avundsjuk.


PUSS!

/Aaron Hunt

---

Fotnoter about hard facts


Tony Soprano  -  Hommage à Hunky Tony och Tony Lagerström, SSK.

Vad är problemet?  -  Hommage à Ornäs rockpoet och nationalskald Elias Granath.

Newman  -  A mystery wrapped in a Twinkie.

World gone tipsy-turvy  -  Hommage à Seymour Skinner och Bart Simpson on the side of law.

Sofia Coppola  -  Har gett oss Bill Murray i Erik Dahls T-shirt. Det borde hon få pris för.

Jason Schwartzman  -  Har räddat franskan, vad har DU gjort?

Rushmore  -  "You've probably seen my face on Mount Rushmore", som Elaine Benes puts it.

Marie Antoinette  -  Hommage à Marieiväxeln.

Nicolas Cage  -  Är inte med i Gudfadern 3, vad än LIlin säger.

Kirsten Dunst  -  Hänger med Pete Parker.

Scarlett Johansson  -  Måste påpeka hur korkade alla är och är gift med Phoebes halvbror. I alla fall när hon är i Japan.

Bill Murray  -  Tycker att det känns som att det är måndag hela veckan.

Wes Anderson  -  Mitt alter ego.

Aaron Hunt  -  20-åring som ligger åtta i Bundesligas skytteliga. Är eventuellt an ilegimate child till Aaron Winter och Simon Hunt. 

Gud. Blir en reklamkampanj roligare än såhär?

Hej igen!

Ja. Jag brukar ju egentligen bara göra sådana här saker på Skunk. Men när Funny Fanny Fany faktiskt uttryckligen ber en så är det ju synd och skam att låta bli, speciellt då hon har varit emblematisk nog att namedroppa mig i fyra blogginlägg i rad. Så here goes:

I'm not one for nostalgia, don't really like the past


- Ed Harcourt


Det är ju det man så gärna vill intala sig. Att det där med nostalgi är för de andra. Ibland upprätthålls det där länge och bra. Men förr eller senare slutar det alltid med att man sitter i en soffa nära St James Street med Henrik "Henkepåbkursen" Larsson och pratar om Tomas Jonsson, Kamratgården, Jonas Thern, The Clash, Gagnef, Henrik Bertilssons sverigedemokratiska tendenser, Stefan Rehn, CCCPs superfemma, Jonnie Fedels duster med lagkamrater, Grycksbo, Bebeto, Royal Tenenbaums, dunkar i Mockfjärd, Gais, Bobby Zamora, Glenn Hysén och i slutänden kommer såklart samtalsämnet av okänd anledning in på Kent och Per Sinding-Larsens Kent-dokumentär och så säger någon att "det är ju en scen som är mycket bättre än allt annat.." och sedan skriker båda i kör "SCENEN NÄR HAN VID HALV TRE PÅ EFTERMIDDAGEN SÄGER ' FAN, Gå UPP NU, SÅ KAN VI SOUNDCHECKA I EN HALVTIMME, SÅ ATT VIK AN BÖRJA SUPA SEN..'!!" och sedan tittar man på varandra med varma, uppskattande blickar.

För att säga det kort, man fastnar ibland.

Och i går hände det igen. Tv 4 visade Starsky&Hutch och jag kunde bara tänka på hur det var när jag såg den första gången. Det var tidigt 2005. Det var i Jennys väldigt saknade stuga. Det var jag, det var Jenny och det var Dokendosa. Jag och Dokendosa skulle snart åka till Brighton. 

Det låter kanske inte så märkvärdigt. Men jag satt ändå där med de två bästa av vänner. Jag var på väg ut mot mitt livs roligaste äventyr, och jag var det med den absolut bästa vänner. Det är ett tillfälle att sakna. Och längta tillbaka till. Speciellt som alla är så förbannat utspridda nu. En är i Frisco och letar efter lyckan (Jenny), en annan är full och letar efter kryckan (Elly), en tredje är polis och samlar på falkägg (Mange), en fjärde kör in i bergvägg efter bergvägg (Björn), en femte är främmande och minns ingenting (Andersingers), är det senaste jag hört.

Jag var på väg och jag var det med glädje. Jag antar att jag är på väg någonstans även nu, men Gud vet vart. "Jag är bara en man på väg", som min kamrat Jesper brukar säga.


PUSS!

/Michael Zepek

---

Fotnoter about hard facts


Ed Harcourt  -  Kommer ursprungligen från Brightons grannsamhälle Lewes. I've been there. Dokendosa också. Det var så lustigt att det tog en plats på den här listan.

Henkepåbkursen  -  En väldigt briljant göteborgare.

Tomas Jonsson  -  Emblemati förkroppsligat.

Kamratgården  -  Alla vill vi äta pyttipanna på Kamratgården.

Jonas Thern  -  Kommer från KÄRDA! Inget annat. Men det finns ju massor av andra lappar att skriva på!

The Clash  -  Alexander Mårstad har en av deras skivor på datorn.

Henrik Bertilsson  -  Det fulaste som drabbat Anders Svensson.

Bebeto  -  Romarios sidekick.

Dunken  -  "DET ÄR DUNKEN, BIRGERSSON!!"

Jenny  -  Every group has someone that they all make fun of, like us, with Elaine. Och vi gör det av kärlek.

Dokendosa  -  Personligt bekant med Jay Goppingen.

Frisco, kryckan, falkäggen, bergväggarna och minns ingenting  -  Hommage à Per Lundells storebror.

Elly  -  Bojsenburg's finest.

Mange  -  Vet nästan ingenting alls om Little Steven.

Gud  -  Enligt vissa källor ska det vara Stefan Schwarz, men det vet jag inte om jag tror på.

Jesper  -  Inte Blomqvist.

Hej igen!

För några dagar sedan kom jag i all hast springades in till Litteraturvetenskapliga Institutionen på Uppsala Universitet. Jag var i en viss brådska då mitt seminarium skulle börja om bara några minuter. Jag skyndade mot toalatten eftersom jag var tvungen att fylla min vattenflaska och fixa min bristfälliga frisyr en aning. Jag ryckte i dörrhandtaget och därinne stod, döm om min förvåning, en kille med skägg och med en dålig och illasíttande skjorta och uträttade ett av sina behov med ryggen vänd mot mig. Jag mumlade ett "ursäkta" och väntade på min tur. Han verkade inte ens notera att någon gjorde sitt bästa för att avbryta honom mitt i hans heligaste.

Medan jag väntade blev jag betänksam.

Inte för att jag skämdes. Nej, inte alls.

Varför i helvete var det JAG som bad om ursäkt?If you are too fat, too slow or too disoriented to get to your gate in time eller låsa en toalettdörr, you're not ready for air travel eller för att använda en offentlig toalett. Det vet både Jerry Seinfeld och jag. Han borde ha bett om ursäkt till mig!


PUSS!

/Florian Kringe

---

Fotnoter about hard facts


Litteraturvetenskapliga Institutionen - En gång i tiden sprang Fredrik Lindström i samma korridorer som jag gör nuförtiden.

Jerry Seinfeld - Är fast övertygad om att Iron Man bär underkläder under sin rustning.