tug

Hej igen! 

Så här i slutet av varje år brukar jag alltid (nåväl, det är tredje gången nu) bränna mig en skiva med 15 låtar som drabbat mig under året. Reglerna är tämligen enkla; max en låt från varje artist och låten ska med någorlunda gott fog kunna hävdas ha kommit under året. Eftersom ingen annan verkar känna sig ämnad att fylla denna blogg med fiffiga små alster så antar jag att jag kan lägga ut årets playlist här. Det känns såklart lite märkligt att för en gångs skull verkligen skriva vad jag tycker, istället för att gömma mig bakom ett jerry seinfeldskt småleende, men om man någon gång tänkt utses till the greatest hero in American history av Lionel Hutz från I Can’t Believe It’s a Law Firm så antar jag att man ibland behöver vidga sina vyer.

 

Anyhow, here goes:


1. The Quiz  -  Hello Saferide

Årets, om inte bästa, så i alla fall tvivelsutan sötaste låt. Raden ”do you talk in the middle of Seinfeld?” borde egentligen räcka, men det är faktiskt bara en försmak. Gift dig med mig, Annika!





2. Steady, As She Goes  -  The Raconteurs
 

Denna parodiskt efterlängtade förstasingel från Jack White, Brendan Benson och kompani levde upp till alla sorts förväntningar och behövde inte många dagar för att hamna allra högst upp bland poddens mest spelade spår.

3. Knock ‘Em Out  -  Lily Allen 

Lily Allens är årets roligaste, kaxigaste, mest charmiga, mest välkomna och sexigaste debutant. I den här låten får du några goda tips på hur man avvisar efterhängsna beundrare på krogen (lyssna, Elly, så slipper jag skicka så många SMS).

4. Once And Never Again  -  The Long Blondes 

En gång om året ger den brittiska musiktidningen NME i samband med sin utdelning av NME Awards ut en skiva med låtar av de olika vinnarna. Skivorna är oftast sorgligt ojämna, men innehåller alltid några guldkorn. Det här slagskottet i krysset var med på 2006 års skiva.

  

5. Augusti i Helvetet  -  Håkan Hellström

 

Håkan sjunger Temptations på svenska som om det vore den naturligaste saken i världen. Såklart.

  

6. First Date  -  Danko Jones

 

Pubertalt, hjärndött, musikaliskt föga nyskapande… och oemotståndligt charmigt.

7. In Transit  -  Albert Hammond Jr. 

Det är bara logiskt att rockvärldens mest avslappnade frisyr har gjort ett album som låter som en 35 minuter lång korsbefruktning mellan Simon & Garfunkel, Jakob Hellmans fasligt bortglömda b-sida Som Jag Vill och moderskeppet The Strokes.

8. Yeah Yeah Yeah Song  -  The Flaming Lips 

Killarna i Flaming Lips börjar bli lite till åren. Det var det tack och lov ingen som berättade för dem när de spelade in det här multivitaminpillret. Första gången jag hörde låten var i en av skivaffärerna på det kvadratformade lilla torget på The Laines i Brighton och det var ett sådant där tillfälle då jag kände mig tvungen att sluta bläddra bland Teenage Fanclub-skivorna och fråga vad det var de spelade för något.

9. Thunder on the Mountain  -  Bob Dylan 

Nyinspelat material av USA:s svar på Bob Dylan andas väl kanske inte blandbandskompatiblitet, men Den Store sjunger ändå om Alicia Keys och rimmar ”tough sons of bitches” med ”orphanages”. Det måste belönas.

10. On the Radio  -  The Concretes 

Ända från det Supremes-klingande introt förstår man att det är här en av de där självklart perfekta poplåtarna som gör en överlycklig varje dag att detta svenska Velvet Underground finns.

11. You Only Call Me When You’re Drunk  -  Ed Harcourt 

Lewes’ finest Ed Harcourt fortsätter vara Ed Harcourt. Det gör han naturligtvis alldeles rätt i.


12. Welcome Home, Luc Robitaille  -  Mando Diao 

Årets bästa titel kommer från den bästa låten på Mando Diaos hittills bästa skiva. Det låter väl bra?

13. Handle With Care  -  Jenny Lewis 

Är en Travelling Wilburys-cover vad vi suktat efter ett år som 2006? Klart det är. Jenny Lewis första soloalbum blir ibland lite platt och lite ojämnt, men tappar aldrig sin charm tack vare den våldsamt snyggt klädda sångerskan. Låtar som Handle With Care och Big Guns osar av så mycket självförtroende att det bara vore löjligt att försöka stå emot.

  

14. Alone Together  -  Marit Bergman

Marit Bergman visar ibland en taktkänsla i sitt låtskrivande som får Dave Grohls trumspel i No One Knows att framstå som otight i jämförelse. Detta visas sällan bättre än i det underbara låtparet Alone Together/Mama, I Remember You Now från Marits senaste skiva. Alone Together vinner efter slantsingling.


15. A Certain Romance  -  Arctic Monkeys 

Arctic Monkeys målar, liksom Lily Allen, på ett sätt som saknar motstycke, upp en exakt bild av brittiska ungdomars uteliv. För även om det finns vissa som festar till med ”classic Reeboks, or knacked Converse, and tracky buttons stuffed in socks” går det inte att missa att det mest handlar ”broken bones as only music, although there is new ringtones” och ”it will take no Sherlock Holmes to see it’s a little different around here”. Låten bjuder inte bara på samma skarpsynthet som resten av gruppens diskografi, utan har också ett dödligt snyggt trumintro och ett gitarrspel som, för att prata Thierry Henry-termer, “får det svåra att se enkelt ut”. Arctic Monkeys är det typ av band som får mig att aldrig vilja sluta upptäcka nya, unga band i snygga jeans. De nöjer sig inte med att falla in i den brittiska stereotypen där man köper sig en fotbollströja, rakar håret i Steven Gerrard-frisyr och jobbar upp en stadig ölmage framför fotbollsmatcherna på storbildsskärmarna på de otaliga sportpubarna. Det kan behövas om mitt svårt saknade andra hemland inte ska tappa den där speciella romansen.

   

Well, that was that. Nu ska jag inte skriva om musik på ett år. Jag lovar. Nästa inlägg ska handla om något som inte bara är roligt att skriva, utan också roligt att läsa, hade jag tänkt. Men kasta er över närmaste DC++ (vid eventuella stämningsansökningar från arga lagryttare hänvisas till advokatfirman som nämns i början av texten), ladda ner låtarna och bränn dem på en skiva. Det är löjligt bra. Jag har ju till och med ordnat spelordningen åt er.

  

PUSS!

 

/Piotr Trochowski

---

  

Fotnoter about hard facts

  

Tredje året i rad  -  För den som undrar över tidigare års playlists så följer de här:

 

2005:

1. It’s All In My Mind  -  Teenage Fanclub
2. They’re Building Walls Around Us  -  Moneybrother
3. Black Cab  -  Jens Lekman
4. Palace & Main  -  Kent
5. Touch the Sky  -  Kanye West
6. First Day of My Life  -  Bright Eyes
7. Oh, My God  -  Kaiser Chiefs

8. Res Dig Upp Och Gå  -  Tomas Andersson Wij

9. Jag Har Aldrig Bott Vid En Landsväg  -  Sci-Fi Skåne

10. Forever For Her (Is Never For Me)  -  The White Stripes
11. Spit It Out  -  Brendan Benson
12. Hurricane Gilbert  - Håkan Hellström
13. The Fallen  -  Franz Ferdinand
14. Tulips  -  Bloc Party
15. Don’t Let the Devil Ruin It All  -  Timo Räisinen  


2004:  

1. Portland Oregon  -  Loretta Lynn feat. Jack White
2. First of the Gang To Die  -  Morrissey
3. Elegi  -  Lars Winnerbäck
4. Pretty Belinda  -  Fille & the Fittpippers
5. A Higher Power  -  Jens Lekman
6. God Knows  -  Mando Diao

7. Blues Från Sverige  -  Tomas Andersson Wij

8. Sail Beyond Doubt  -  Sugarplum Fairy
9. I Say No  -  Anna Ternheim
10. What Became of the Likely Lads  -  The Libertines
11. 40’  -  Franz Ferdinand
12. Loneliness  -  Ed Harcourt
13. Run Run Run  -  Phoenix
14. Dead-Quote Olympics  -  The Hives
15. I Miss You  -  Marit Bergman


Lionel Hutz  -  Han är inte bara advokat. Han är skomakare också. Och barnvakt.

NME  -   Det är allmänt känt att det finns en musikjournalistik motsvarighet till hönanellerägat-mysteriet och det är vad som kom först; musiktidningen NME eller farsoten NME-hypen.

USA:s Bob Dylan  -  Hommage à Bob Dylan.

The Laines  -  Brightons egna Gamla Stan.

Lewes  -  Brightons eget Rättvik.