Onyanserad kritik är roligt

Den 11 november 1997 bestämde sig Veronika för att stunden - äntligen! - var kommen då hon skulle ta sitt liv.

Så lyder första meningen i Paulo Coelhos bok "Veronika bestämmer sig för att dö". Ett fantastiskt sätt att inleda en roman på. Det borde rimligtivs innebära att det också är ett fantastiskt sätt att inleda ett blogginlägg på, so here we go.


Jag har ägnat hela denna dag åt att åka tåg fram och tillbaka från Sundsvall för att städa ut det sista ur lägenheten och för att få den besiktigad. När jag hade pulsat mig från stationen till min numera före detta lägenhet och sedan sopat ur mitt förråd, kastat de sista soporna, frostat av min frys(!), tvättat mina fönster (!!) och fullföljt en del andra sysslor som också gränsar till glädjens fullkomlighet, hamnade jag plötsligt i en väntande situationen. Det dröjde tio minuter mellan att jag städat klart och att min områdesansvarige Conny (som nämndes i ett mycket tidigt skede i tug.blogg.se:s historia) anlände för att säga "jo, men det ser ju bra ut det här". Dessa tio minuter ägnade jag åt att sitta på golvet i lägenhetens rundade hörn, där datorn förut stod. Med iPoden i ena handen och mobilen i den andra slogs jag av hur uppseendeväckande tom och ödslig en studentenrummare faktiskt vara. Jag slogs också av att jag ytterligare en gång är på väg någon annanstans. Att jag ytterligare en gång köper mig tid. Att jag ytterligare en gång skjuter upp det där med att bli vuxen.  

Vädret i Sundsvall kunde verkligen inte anklagas för att vara chosefritt (inte heller haussefritt, men det finns det å andra sidan inget som är, inte ens Jenny, det har Microsoft Word sagt), jag har nog inte sett så mycket snö sedan jag läste "Tintin i Tibet" senast. Och det där med plogade trottoarer tar man uppenbarligen inte speciellt hårt på.
 
Ja, "Tintin i Tibet", ja. Hergé skapade tydligen det äventyret, hans stora mästerverk, under en period då han var djupt deprimerad och under en längre tid hade "drömt i vitt". Därför gjorde han ett album med väldigt mycket vitt. För att kunna renas. Det, tillsammans med A Hard Rain's A-Gonna Fall, syndafloden, Vitt Regn "som sköljer bort allt", Snön Faller Och Vi Med Den och saknad som man kan lära säg att leva med under en iskall vinter, var svårt att inte börja tänka på när jag bylsade mig fram genom snödrivorna med en snövindarna blåsande rätt i ansiktet. Gud släppte större delen av Himlens snöförråd, och han såg till att göra det på mig. Jag överlevde. Nu är jag förhoppningsvis renad. Nu kan jag gå vidare. I England.


Leksand spelade tydligen match igår. Hur gick det?


PUSS!

/Martin Max

Det är också ett välkänt faktum att Patrick Duffy från Dallas i allra högsta grad lever!


Ovänner av sport brukar ofta anklaga sportintresserade personer för att bete sig ganska primitivt och ointellektuellt. Jag förstår verkligen inte varför. Såhär såg det exempelvis ut på MSN när Leksand gjorde 3-2 mot Frölunda:


Cosmo säger:

Kan inte Mike Watt göra mål nu?

Jerome säger:

men in med den hedlund

Jerome säger:

jaaaaeg eqrpävbgf nvädb

Jerome säger:

h'¨ltyu

Jerome säger:

kn,l ll dföjgdfpågs fd

Cosmo säger:

jjaajajjajajjaaå

Jerome säger:

,.n ölämxö,f

Cosmo säger:

¨dasdpkaskjpjdasdikoåp

Cosmo säger:

da

Cosmo säger:

asåoksadåpokasådwsa

Cosmo säger:

pökdåsakfplaksd'åszd

Cosmo säger:

laswkfåoldsalf

Cosmo säger:

adödafa

Jerome säger:

sd

Cosmo säger:

ksad'

Jerome säger:

jag skriker dfahögrte än simnon bank

Cosmo säger:

Nu väckte jag Emelie från Lindvallen big time!

Jerome säger:

jaAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAASdddddddddasdg

Jerome säger:

462opui54tyifgihk+sf

Jerome säger:

hgsfhjgf

Jerome säger:

h

Jerome säger:

fvg

Jerome säger:

hdf

Jerome säger:

hgf

Jerome säger:

håpgjkå

Jerome säger:

gdhjkpå

Cosmo säger:

De här konversationen kan du lägga upp på din blogg

Jerome säger:

ja g har fortfarande inte slutat hoppa

Cosmo säger:

Ska inte frölunda plocka ut målvakten och jimmie teka direkt i mål?

Jerome säger:

jag gillar chrippa

Cosmo säger:

Och då blir det ju inte mer avstånd till timrå!

Cosmo säger:

Jag gillar inte att du är två sekunder före mig

Jerome säger:

ssk can eat my shorts!

Jerome säger:

jAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaaa

Cosmo säger:

Men det var ok när målet kom, för jag fick förhoppningar när du skrev men in med den hedlund

Jerome says:

jaaaaeg eqrpävbgf nvädb

Cosmo säger:

HEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJALEKSAND!!!!!!!

Jerome säger:

shit pommes frites och allt sånt där

Cosmo säger:

Just nu gillar jag nästan Bema


Du har precis skickat en vibb!


Cosmo har precis skickat dig en vibb!


 Du får inte skicka vibbar så ofta.


 Du får inte skicka vibbar så ofta.


 Du får inte skicka vibbar så ofta.


Du har precis skickat en vibb!


Cosmo har precis skickat dig en vibb!


Jerome säger:

jag tycker om när leksand vinner


Cosmo har precis skickat dig en vibb!




PUSS!

/Carl Steen

Never go against the family, Elaine

Min vän Magnus Wallraffsson hade nyligen en del funderingar angående varubandspinnarna i mataffärerna. Själv funderade jag tidigare i veckan på huruvida busschaufförer får plocka upp liftare eller inte. Jag antar att det hela faller på sin egen orimlighet, men det vore faktiskt väldigt roligt om de gjorde det lite då och då. Tänk så irriterade de som redan betalat för bussresan skulle bli!


PUSS!

/Thomas Helmer

Det är jag som är trubaduren i knivdramat

Åh, Andres Lokko, denne briljante jakobsbergare. Häromsistens skrev han än krönika om trängselavgifter.

"Det fina med sådana här lysande initiativ är att de fungerar lite som ett lackmuspapper. Det lockar nämligen fram Den Rödbrusige Mannen i alla rödbrusiga män. Och det är lika underhållande varje gång detta händer. (- - -) Endast med bilen kan han ju när som helst - som han uttrycker det - bara dra från hela skiten. Till Norrtälje. Eller Bandhagen. (- - -) Jag har självklart inte något körkort själv eftersom mitt yrke inte tillåter detta. Musikkritiker bör inte ha körkort. Det har aldrig funnits en läsvärd musikkritiker med körkort. Inte bara gör det dem vänligt inställda till Ulf Lundell samt ger dem en slags musikalisk verklighetsförankring - eftersom bilister är de enda som år 2006 lyssnar på radio - där de faktiskt har hört de obegripliga artister och skivor för barn som så kallade vanliga människor lyssnar på. Det är därför vi inte ska ha körkort. Eller barn. Det är också just därför körkortsinnehav är ett brott mot Svenska Rockkritikerförbundets stadgar och kan ge upp till sex månaders fängelse."

Lokko skulle kunna skriva kommunens diarielistor eller kommunfullmäktiges mötesprotokoll och jag skulle förmodligen ändå inte kunna låta bli fnissa åt det jag läste.


I ett av de absolut mest fantastiska Seinfeld-avsnitten ligger Jerry med Elaine. När han ska berätta detaljer om detta för George säger han att det hela började med att de tittade på tv tillsammans och hamnade på "the naked station". Då säger George följande numera bevingade ord: "Oh, see... That's why I don't have cable in my house. Because of that naked station. If I had that in my house, I would never turn it off. I wouldn't sleep, I wouldn't eat. Eventually, firemen would have to break through the door, they'd find me sitting there in my pajamas with drool coming down my face." Det närmsta man kan komma något liknande på det svensk kabelbasutbudet är Eurosport. I morse visade Eurosport 1974 års VM-final i fotboll Västtyskland-Holland. Naturligtvis kunde jag inte sluta titta. Här följer fem höjdare från VM-finalen 1974:

5. Västtysklands laguppställning består av Meier-Breitner-Vogts-Schwarzenbeck-Beckenbauer-Bonhof-Overath-Grabowski-Hölzenbein-Hoeness-Müller. I rest my case.

4. Paul Breitner gör mål. (Som ni kanske märkt så refererar jag ibland till min vän Björn som just Paul Breitner. Det finns dock inget samband. De har bara samma namn.)

3. Västtyskland får matchens första varning efter tre minuter - och det är Berti Vogts som får den!

2. Holland har en målvakt som spelar utan handskar och ser ut som Michael Palin.

1. Gerd Müller firar sitt 2-1-mål med ett måljubel som tycks hämtat från The Ministry of Silly Walks.


På tal om Beckenbauer sade Kejsaren Franz, som numera är VM-general för sommarens slutspel, följande om att Sverige valt Bremen som sin fasta punkt under VM: "Sverige har valt att bo i Bremen. Jag säger bara Bayern! Det är det bästa stället i Tyskland. Men okej, om man bortser från Bayern så kanske Bremen är rätt bra." Och ja, det tyckte jag var kul.



PUSS!

/Jörg Albertz

Ljungberg gör sport till porr

Mmm, that sweet, sweet feeling of getting up before seven o'clock...

I morse hade jag föreläsning på Massmedier Och Rätt-kursen. Morgonens föreläsning handlade bland annat om EU och dess offentlighetsprinciper. Våran lärare: "Sen är det ju så, det vet ni och det vet jag, att EU läcker ju som ett såll. Sen är det ju också så, det vet ni och det vet jag, att det är hela meningen med EU. Att läcka som ett såll alltså. Tyvärr läcker det dock inte i en systematisk riktning." Avd. Well ååå, och så vidare.

För övrigt tror jag inte att Malmö Redhawks spelar i Elitserien nästa säsong heller.


PUSS!

/Sebastien Kneissl

Oskar Klingborn: Ett Blogg.se: Noll

Hejsan, alla bloggkamrater!


Jag har gjort det. Jag har lyckats krossa blogg.se-etablissemanget. Äntligen får man se min käre vän Tug BREDVID det senast skrivna inlägget. Det krävdes bara ett designbyte kombinerat med lite skön och haussefri HTML-editeringen. Jag kan heller inte undslippa att vara nöjd med att ha hittat en design som inte alla andra bloggvänner redan har anammat. Ganska snygg också, om jag får säga det själv.

Bloggdesignskrig, som förvisso i sig är ett ganska så roligt ord, är kanske inget som verkar överdrivet intressant för Den Stora Massan (läs: er läsare) och det har jag nog, vid närmare eftertanke, heller aldrig hävdat att det är. Livet är dock fyllt av små triviala bataljer som man helst bör vinna så många som möjligt av, för att på så vis hamna på plusstatistik vid livets slut. Annars kanske man får hänga med Dante i skärselden ett tag, och det vore ju jobbigt. Bob Dylan sjöng visserligen en gång om The Lone Soldier som "in the final he won the war, after losing every battle" men sådana risker är jag inte beredd att ta. Alla finner vi utmaningar på våra egna håll. En del finner sina kicks down at Route 66, medan andra får dem genom att hävda sin rätt att kunna läsa om Tysklands förbundskapten på ne.se. Själv får jag dem, uppenbarligen, av en orange hemsida som pryds av en svartvit kille med mustasch.

För övrigt anser jag att Jimme Ericsson bör bli pålad.


PUSS!

/Carl XVI Gustaf

I am the walrus

Heil, honey, I'm home, som vi säger i Dokument: Humor-branschen.


I dagens Expressen har Gunnar Nordström skrivit en artikel om Alexander Steen. I ingressen går att läsa "Han är redan firad stjärna i Toronto. Men Alexander Steen, 21, är en doldis hemma i Sverige." What? Pardon? Come again, please? Doldis? Enligt vem? Är det någon med någon som helst inblick i hockey-Sverige som INTE vet vem Alexander Steen är? Alla vet väl att han är ihop med simhopparen Oscar Steen (eller hur det nu var)? Att klaga på kvällstidningars ordval är något jag normalt sett brukar lämna över till personer som är benägna att ringa in tll Karlavagnen och klaga på videovåldet eller som tycker att det känns adekvat att starta föreningar mot sär skrivningar, men nu förstår jag faktiskt inte dealen. Det är ju inte direkt så att ordet "doldis" är något som säljer lösnummer (till skillnad från ord som "nakenmördaren" och "skandalministerspritorgien"), så jag förstår inte hur Nordström har tänkt. Hur definerar han ordet doldis? Gäller det för alla spelare som är mindre kända än, låt säga, Peter Forsberg? Det skulle bli ganska många doldisar då. Är Tomas Holmström också en doldis? Är Henrik Zetterberg det? Jörgen Jönsson?

Christian Vieri är nu på väg till Monaco. Det har gått inte gått något vidare i Milan. Det är i sådana här lägen jag undrar varför inte Carlo Ancelotti ringer mig först och hör vad jag tror. Hade han gjort det så hade inte Vieri spelat i Milan den här säsongen (det har han förvisso knappt gjort ändå, men det är faktiskt en helt annan historia).


PUSS!

/The fool on the hill

Buster

I en dryg vecka har jag samlat mina krafter för att mäkta med att skriva detta inlägg. Serietidningen Buster har lagts ned. Jösses. Jag antar att man borde kliva ur glashuset eftersom det blir så mycket skärvor när stenkastningen börjar annars, jag har själv inte köpt ett nummer av tidningen sedan gissningsvis högstadiet, men jag kan ändå inte låta bli att, likt Harald Treutiger, bli "skitsur" över att människor slutat göra kulturgärningen att köpa Buster. Hur har man börjat uppfostra sina barn istället?

Min blogg heter, som bekant, tug. Den är döpt efter Tug Wilson, mannen med engelska ligans stenhårdaste glidtacklingar. Reklamskyltarnas skräck. Tug Wilson finns inte på riktigt. Han var en gång i tiden vänsterback i Busterserien "We are United". När han, likt Örjan Lindmark, blev lite för gammal och lite för långsam blev han assisterande tränare åt managern Joe Pearson, jag antar att den trogne assistenten Andy Bettam inte kunde göra allt själv. I faktarutan som ligger till höger och, av okänd anledning, längst ned på denna sida finns en bild på Tug Wilson.

Jag skulle kunna skriva i några timmar om hur viktig del Buster var av min uppväxt, men för att spara lite utrymme låter jag istället Erik Niva ta ordet. Han sammanfattar det rätt bra, även om han är nästan tio år äldre än jag och följdaktligen inte följt alla de serier jag läste under 90-talet.

För att ändå dämpa denna nostalgitripp en aning så får ni gärna också läsa följande, väldigt roliga, krönika av Malin Roos.

"Jag är också uppvuxen med Buster.
Hemma hos oss låg det alltid högar av Buster på toagolvet, storebror var såld.
Men själv lät jag tidningarna ligga.
Jag läste hellre "ei saa peittää" på elementet än jag läste Buster.

I dag frågar jag mig varför. Jag älskade nämligen både fotboll och serier, så lite konstigt är det.
Men det KAN ha berott på att det inte fanns en enda tjej i Buster, Buster var pojkporr på hög nivå.
- Jo, Kid Cox rival Howard hade cheerleaders, påtalar en kollega."
 
Haha. "Touché", som jag brukar gilla att säga när jag har rökt människoben. Eller "joråsatt", som Leif Jenneqvist och Heinz Ehlers brukar gilla att säga.


Gott nytt år!


PUSS!

/Fritz Walter

2005, Oskar style

Hejsan!

Här följer nu ett utdrag från "a red devil"s (även känd som tug.blogg.se) skunkdagbok. Jag varnar redan nu för att det kommer namedroppas hysteriskt, men jag tänkte att med sann aftonbladet nöje-anda (där är det populärt att konstatera att korresoffan i New York är jävla mjuk samt att lo fi-Håkan, Marky Mark, Virren och Biffen/Bjurre har fiffiga smeknamn för varandra) exploatera internhumor på ett självgott sätt. Om du får mersmak så kan du ta en titt i dokendos (även känd som carstenjancker) skunkdagbok. Där står det också en del om Lunkan och Lillacissi. Håll till godo, här kommer Oskars 2005:



2005
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jag satt bredvid Björn Skifs i Borlänge Stations vänthall en gång. I hit the bing but it didn't stop.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag sade att jag skulle värva en landslagsfemma och det gjorde jag.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Tja, Walles söta systers pojkvän är ju tydligen pappa numera.
4. Dog någon som stod dig nära? Dog och dog, Pajen fick en spricka i fingret.
5. Vilka länder besökte du? England och Sverige.
6. Är det något du saknade år 2005 som du vill ha år 2006? Hundra tacos.
7. Vilket datum från år 2005 kommer du alltid minnas, och varför? 4 augusti, jag fyllde 20 då.
8. Vad var din största framgång i år? Vi köpte en piñata.
9. Största misstaget? Beata Degler slog sönder den.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Jag fick en spricka i fingret, är tillbaka strax efter nyår.
11. Bästa köpet? En miljon näsdukar för en pund.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Näsdukar.
15. Gjorde någonting dig riktigt glad? Curre Lindström som inte kan se skillnad på en passning över två zoner och ett kvinnligt könsorgan.
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2005? Crazy Frog och Pretty Belinda.
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Fullare åtminstone.
18. Vad önskar du att du gjort mer? Tittat på Hollyoaks.
19. Vad önskar du att du gjort mindre? Överraskat Mindy i sängen.
20. Hur tillbringade du julen? Jag satt på en sten vid en sjö i en skog.
22. Blev du kär i år? Jag har legat med Kimmo Lotvonen några gånger.
23. Hur många one night stands? Absolut!
24. Favoritprogram på TV? The Weakest Link.
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Frankrike.
26. Bästa boken du läste i år? 100 höjdare Sveriges Roligaste Ögonblick.
27. Största musikaliska upptäckten? Tja, Bloc Party kanske?
28. Något du önskade dig och fick? En gunga.
29. Något du önskade dig men inte fick? Worlddomination.
30. Årets bästa film? Team America.
31. Vad gjorde du på din födelsedag? Jag gungade (nästan), tittade på när Jenny och Björn hoppade upp ur varsin tårta, tittade på när Christoffer låg i fosterställning nedanför min utetrappa och så fick jag en muffin av Zlatan Ibrahimovic.
32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Lars Jonsson och Michael Ryder.
33. Hur skulle du beskriva din stil år 2005? Cock.
34. Vad fick dig att må bra? Det är något grundläggande humoristiskt med beduiner med musköter.
35. Vilken kändis var du mest sugen på? Kimmo såklart =)
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest? Vem som är tidernas coolaste diktator.
37. Vem saknade du? Have you lost anyone? som vi säger i Nat Chase-branschen.
38. De bästa nya människorna du träffade? Lunkan, Lillacissi, Marcus&Magnus, Den lille, Youngdavid, Majndy Wåål, Niklas Hagman, Anttiniemiochnina, Rodvinochcatbat, Henkepåbkursen, Daniel Bengtsson, Erik Dahl, Denlillarödhåriga, Christhehandyman, Hondengladamedkepsenicafeterian, Jan Srdinko och Ludvikaviktor.
39. En värdefull läxa du lärt dig i år? Att fredag, ja, det är midsommarafton det!
40. Citera en sångtext som summerar ditt år: "Var är doktorn? Alban!? Tomas! Björn och Mattias!" Friends In Need med Alla Vi (det kom aldrig något album).

2005 bästa: Alec Baldwin, han är faktiskt bäst genom tiderna.
2005 värsta: ÅÅH, vad jag hatar statligt anställda journalister!
2005 snyggaste: Britney, enligt Daniel.
2005 fulaste: Marco Materazzi.
2005 varmaste: Ölen Björn fick av Jenny på juldagen.
2005 kallaste: Judas golar på Jesus.
2005 bästa mat: One cheeseburger with chips and salad.
2005 smärta: Buster har lagts ned!
2005 bästa dryck: DET ÄR DUNKEN, BIRGERSSON!
2005 resa: Den till Rye.
2005 låt: Hurricane Gilbert.
2005 film: Nat Chases senaste.
2005 uttryck: "Jo, men i runda slangar..."
2005 utlänning: De som åker runt med stora bilar och smycken, eller hur, mrs Bambrough?
2005 utmaning: Att, som medlem i simlandslaget, planka in på Lucky för att få hänga med Pajen.
2005 besvikelse: Andreas Johansson värmde upp i 76 minuter utan att få hoppa in.
2005 förändring: Björn slutade använda sin juldagströja...tror jag.
2005 drog: Isabelle Kosmala.
2005 kläder: I'm known for my hard tackle-t-shirten.
2005 hangout: Stavik, Preston Park, Portslade änna, Southwick, Marinan, Odeon, Churchill Square, the Cricketers, Old King & Queen, Tesco, Pevensey, hos Rodvinochcatbat, Lillacissis säng, Café Costa, Opposition Café, McDonalds, Burger King, Old Steine, Huset/Klostret/hemma hos Mindy, Withdean Stadium, Kensington Gardens, memorbiliabutiken vid Kensington Gardens, Little Italy (gatan efter Kensington Gardens), Fat Leo, National Gallery, Rye, Stratford-Upon-Avon, Kåren, Lewes, kvadratgatan med två skivbutiker där Björn brukar trampa på Lina, Virgin Megastores, Non-Stop-Party-Shop, Poundland, Bamban!!1, Food&Wine, Vasteras, Kungälv och Ejendals Arena.
2005 subkultur: Hata mint-kulturen.
2005 budget: Klumpsumma.
2005 överraskning: Erik Dahl med medföljande orm.
2005 djur: Anitas katt Chili.
2005 bråk: Björn vs Tess på juldagen.
2005 vapen: Träsvärd såklart =)
2005 konsert: Wayleen Smithers sjunger en hyllning till sin chef utifrån melodin till Guys And Dolls (not Guys And Guys).
2005 citat: "...och så kom det massor av godis...det hade jag ingen aning om!" Henrik Larsson, Götet, slutar aldrig att förvånas över en piñatas potential.
2005 saknad: Lars Jonsson.
2005 person: Våran kompis med Coca Cola-glaset i datasalen.


Med hopp om ett VM-guldsfyllt 2006!


PUSS!

/Björn Arrias

And you know that it can't be bad

God leksandsförmiddag!

När jag gick upp alldeles för tidigt igår morse såg jag när Scarlett Johansson var med på Jay Leno. Jay hade ett kraftigt hakparti. Scarlett var fantastisk. Den som såg intervjun och inte blev lite kär has no soul (tack, Conan O'Brian och Mr. Burns).

När jag igår kväll alldeles för sent inte kunde somna läste jag en, så kallad, kändischatt med Marit Bergman på aftonbladet.se. Den som inte är lite kär i Marit Bergman has no soul (tack, Conan O'Brian och Mr. Burns).


PUSS!

/Matthew Amoah (klar för Borussia Dortmund)

Born and raised in Babylon

Steve Coogan-karaktären Tony Ferrino: "Folk kallar min vän Sjakalen för terrorist. Det kan jag inte förstå. Fast om det verkligen räcker med att spränga oskyldiga människor i småbitar med hemgjorda bomber för man ska kallas terrorist nu för tiden så förmodar jag att han väl är terrorist. Men det är bara en sida av Carlos. Han har så många andra sidor som alltid hamnar i skymundan av hans terrorism. Han är till exempel en alldeles lysande imitatör, han gör en hysteriskt rolig Idi Amin. Och varje jul skickar han mig en handsnidad giraff i trä. Om man drar den i svansen lossnar alla benen. Det är bara några av alla hans talanger som folk inte känner till."

Jag vet faktiskt inte om skriven humor blir så mycket roligare än så.


PUSS!

/Andy Hinkel

Tug.blogg.se exklusiva VM-bilaga

Ja, men jag antar väl att det är dags nu att publicera den på förhand så uppeggade VM-bloggen. Det som tills nu var det icke-publicerade blogginlägget som, efter det där Carsten Jancker förklarar varför Kim Källström är den ende rimlige ersättaren till Michael Ballack, blivit mest mytomspunnet.


Fotbollens VM-lottning är som bekant klar. Jag antar det därför dags att VM-febra lite här på tug.blogg.se. Vi kan väl börja med att uppdatera den troliga VM-trupp som jag någon gång tidigare tagit ut.


Målvakter:

Andreas Isaksson
Eddie Gustafsson
John Alvbåge


Petad sedan senast: Daniel Widing (bättre på ishockey)


Övriga kandidater:

Jonas Sandqvist
Johan Wiland
Frank Rost


Kommentar: Andreas Isaksson är den spelare som jag minst av alla vill ska bli skadad, till och med viktigare än Zlatan. Jag tror också att Isaksson kan vara en av få överraskningar för England. Vilka som backar upp känns ju faktiskt inte överdrivet intressant, och jag skulle tro att kampen om tredjeplatsen är tämligen öppen. Frank Rost får det dock svårt. Han må vara stilig, men han är tysk.



Backar:

Olof Mellberg
Teddy Lucic
Erik Edman
Alexander Östlund
Mikael Nilsson
Petter Hansson
Christoffer Andersson
Daniel Majstorovic


Petad sedan senast: Michael Svensson (både mitt och Mats Olssons hjärta blöder)


Övriga kandidater:

Mikael Dorsin
Mikael Antonsson
Fredrik Risp
Kalle Svensson
Andreas Granqvist
Fredrik Stenman
Max von Schlebrügge


Kommentar: De tre översta namnen är fullständigt självskrivna i startelvan. Mellberg har förvisso under en längre tid spelat svajigt i ett svagt Aston Villa, men det beror förmodligen mer på Aston Villas spel inte fungerar och att Mellberg försöker kompensera med att ta ett för stort ansvar än något annat. I landslaget är grundspelet betydligt mer tryggt, Mellberg har en klar roll samt en stabil mittbackskollega, en mycket bra defensiv mittfältare och en lysande målvakt som backar upp. På högerbacksplatsen kan förhoppningsvis Micke Nilsson fortsätta utvecklas i grekiska ligan för att konkurrera med den allt annat än stabile Östlund om en plats i startelvan. De resterande tre backplatserna i truppen känns faktiskt väldigt öppna. Hansson och Majstorovic har inte övertygat i landslaget. Det ska också bli mycket intressant att se hur det går för Stenman i Leverkusen.



Mittfältare:

Tobias Linderoth
Fredrik Ljungberg
Christian Wilhelmsson
Anders Svensson
Kim Källström
Niclas Alexandersson
Mattias Jonson
Daniel Andersson


Övriga kandidater:

Tobias Hysén
Johan Arneng
Alexander Farnerud
Pontus Farnerud
Björn Arrias


Kommentar: Linderoth och Ljungberg är gjutna i startelvan. Att Ljungberg haft skadeproblem under hösten är förhoppningsvis bara positivt då chanserna för att han blir pigg i VM ökar. Det kommer bli en ny vår med "Kim eller Anders? Varför inte Kim OCH Anders?"-spekulationer. Att Lars Lagerbäck har stort förtroende för Alexandersson och Jonson har framgått med all önskvärd tydlighet. Det kan man förvisso tycka vad man vill om, men faktum är att i synnerhet Jonson i princip alltid gör sitt jobb när han får spela. Men visst vore det roligare med Hysén eller yngre herr Farnerud i VM. Johan Arneng kan mycket väl bli en hård konkurrent till Daniel Andersson om platsen bakom Linderoth.



Anfallare:


Zlatan Ibrahimovic
Henrik Larsson
Johan Elmander
Marcus Rosenberg


Petad sedan senast, men bara knappt: Marcus Allbäck


Övriga kandidater:

Pascal Simpson
Dan Sahlin
Gerald Asamoah


Kommentar: Otroligt ovisst bakom den leende mördaren och the king of kings. Om Elmander bara kommer tillbaka som han ska efter handoperation, istället för att vara Tommy Westlund, så känns han dock som första reservalternativ. Hur Lagerbäck resonerar om Rosenborg och Allbäck är faktiskt väldigt svårt att säga. Rosenberg har det visserligen inte lätt i Ajax, men lyckas trots allt göra en del mål, och de gånger han fått chansen i landslaget så har han enligt min mening övertygat och dessutom visat prov på stor målfarlighet. Men så länge Allbäck gör mål i Danmark så kan han inte räknas bort. Pascal Simpsons och Dan Sahlins skadeproblem ser tyvärr ut att stoppa de båda från VM-debut. Gerald Asamoah (Djurgården) kan bli ett bra komplement till Ibrahim Ba.



Gruppen så. Trinidad & Tobago vet man ju i ärlighetens namn absurt lite om. Men några grejer vet jag: 1. Dwight Yorke 2. Stern John 3. Shaka Hislop (men han är tydligen reserv numera) 4. Ato Boldon 5. Min syster före detta pojkvän och numera mycket nära vän Touré (för bra för Sveriges division 2, jag räknar med honom från start mot Sverige) 6. Henrik "Henkepåb-kursen" Larsson undrar vad Trinidad & Tobago är för ett jävla namn och att de fan får ta och bestämma sig.


Och vad lär vi oss av detta? Ja, det är inte mycket! Ingenting alls nästan. Men, och nu gissar jag, jag tror att det passar Sverige bra att ha ett så kallat stryklag i gruppen. Säga vad man vill om Sverige, men att vinna på beställning, det vet dem hur man gör.



Och så Paraguay. Min absolut första anknytning till Paraguay är såklart förre målvaktsgiganten, il duce, José Luis Chilavert. Han var länge en av mina absolut största förebilder (några andra fotbollsspelare som också ser ut som dödsmetallsångare och vid något tillfälle haft en stor roll i mitt liv: Eric Cantona, Jesper Blomqvist, Hristo Stoichkov, Tomas Brolin, Stefan Ishizaki, Roberto Baggio, Johan Ländin, Patrick Amoah, Hjalmer Jonsson), han är tyvärr inte med i bilden längre. Paraguay ger mig i alla fall, trots att jag i ärlighetens namn har dålig koll på dem, skrämselhicka. Kroatiens elaka kusiner, som jag brukar säga när jag är full. Är det något de vet hur man gör så är det att föda upp mordiska Tug Wilson-mittbackar á Gamarra. Vi får hoppas att Kung Kahn av Bayern ser till att crosschecka anfallaren Roque Santa Cruz i huvudet på träning om denne ser ut att tillfriskna från sin knäskada. Santa Cruz är visserligen typexemplet på spelare som ligger snäppet under världsklass som alltid är populära att överskatta när det vankas match mot Sverige (läs: Stilian Petrov och Nwankwo Kanu), men han får gärna vara ur form mot Sverige.


Sista gruppspelsmatchen är mot England. Okej, så här är det: Jag tror inte att Sverige kommer förlora mot England. Oavgjort är det mest troliga, men jag tror Sverige ligger närmare vinst i matchen. Så bra är faktiskt Sverige och Englands "spel" (framåt, framåt, framåt och det jävligt fort) passar bra. Men. För gudarna, Snälla, inse att England är inget lag man vinner mot per automatik. Att England inte slagit Sverige sedan 1789 (Marie Antoinette dömde matchen, gjorde det inte så bra och giljotinerades som straff) är faktiskt inte alls intressant. Inte heller att Glenn Hysén ibland håller Brolinklass på Wembley. Att England under Söderberg-Lagerbäcks-Anderssons tid vid Sveriges roder (och följdaktligen Svennis tid vid Englands) kan jag däremot anse åtminstone vara ett tecken på något. Men England har ett på pappret väldigt starkt lag. Precis som Sverige har man ett starkare lag än vid senaste VM. Där Sverige numera har Zlatan har England numera Wayne Rooney, en helt otrolig spelare som redan håller absolut världsklass och är en av de mest extrema talanger jag sett. Där Sverige numera har Andreas Isaksson har England numera Paul Robinson. Förvisso sämre och ojämnare än Isaksson, men ett jättesteg framåt i jämförelse med en åldrad David Seaman. På mittfältet har David Beckham tappat mycket av sin stjärnglans, medan däremot Frank Lampard och Steven Gerrard numera håller grymt hög klass. Såklart ett starkare innermittfält än Sveriges, men jag tror ändå att det är två spelartyper som kan passa Sverige bra. I backlinjen har Rio Ferdinand bara haft en sådär säsong i Manchester United, han tycks lida av samma problem som Mellberg i Aston Villa, men Ferdinand är en komplett mittback av yppersta klass. John Terry kommer, efter två säsonger av tuktelser från Mourinho i Chelsea, inte falla igenom defensivt på samma sätt som han gjorde i EM senast, var så säkra. Det huvudsakliga hoppet för svensk del är att Sol Campbell kommer in i kampen igen. Lätt åldrande, tidigare världsbackar, med form- och skadeproblem har förstört mer än en backlinje (läs: Frank de Boer, Marcel Desaiily och, jodå, Lothar Matthäus).



Jösses, vad långt detta blev. If only I could put my mind into something worth while...


Puss!

/Gerald Asamoah

Kroggäst blev lurad att supa ihjäl sig

Hejsan alla glada gigolos!



Jag inser att nittiosju procent av mina besökare har sökt sig hit för att de på carstenjancker.blogg.se fått intrycket av att det finns en svensk VM-trupp (med eller utan den stilige Frank Rost? Ja, det lär framtiden utvisa) här att hämta. Detta stämmer emellertid inte, tug.blogg.se:s VM-special dröjer ytterligare ett tag. Some of us has to work.


Eller ja, jobb och jobb. Vi har i alla fall haft en övning som går ut på att jobba. Vi har gjort en dagstidning. It killed. De två senaste dygnen har jag skrivit två artiklar om GIF Sundsvall, inför-artiklar till ishockeymatchen Sundsvall-Skellefteå och bandymatchen Selånger-Kalix, en krönika om Valeri Krykov, en krönika om bland annat Chevy Chase, skrivit referat från Sundsvall Dragons-Sallén och efterföljande presskonferens, en artikel om Håkan Hellström och recenserat Håkan Hellströms nya singel (betyg: 3 av 5 samt Ackermans debutalbum (2 av 5). Följande personer har jag pratat i telefon med: Urban Hagblom (GIF Sundsvalls Masken), Robert Laul (Sportbladets Olof Lundh), Chris Härenstam (die altmeister på SVT), Olof Lundh (Expressens Robert Laul), Peo Larsson (Skellefteås Masken) och Stefan Lindqvist (Sundsvall Hockeys tränare, troligtvis blåvitt-Linkan, men den norrländska accenten gjorde mig lite osäker). Så just nu är jag uttömd som människa och vill helst inte göra så mycket mer än att titta på TV med Homer. Can't you see I'm burned out?


Eller för att citera ovannämnda Urban Hagblom: "Nu räknar jag väl i och för sig inte Gävle till Norrland."




Puss!


/Patrick Amoah

I'm taking this thing to Mexico

Hello Homer, my arch nemesis...

Igår kunde man i bland annat expressen läsa om David Beckhams utvisning och efterföljande utbrott i lördagens match mot Getafe. Beckham "kukade ur" när Getafes legendariske tyske tränare Berndt Schuster sade "grattis, bra jobbat!". Schuster var efter matchen förvånad över Beckhams utbrott, då han hävdade att han på inget sätt varit sarkastisk, utan menade precis vad han sa. Och, tja, varför inte? Brukar inte alla tyska fotbollsprofiler alltid slösa med beundran över engelska landslagskaptener? Har Tyskland och England någonsin bråkat om fotboll? Jag tror inte det. I alla fall så ska vi vara glada att tysk fotboll finns. Can you imagine a world WITHOUT lawyers?? France Football (nog är det väl ganska kul att världens högst ansedda fotbollsmagasin görs i Frankrike, men med en engelsk titel?) skrev förvisso en gång om "tysk fotboll, detta stinkande odjur som förtjänar att dränkas i sin egen urin", men vad man säger om Frankrike, ja, det vet faktiskt både Daniel Forseus och jag

Ikväll möter Leksand Södertälje på bortaplan. Eftersom det går så fort med trepoängssystemet så får Leksand väldigt gärna vinna, det handlar ju faktiskt om en jävla massa pengar, som Hans Chrunak tycker om att säga. 


PUSS!

/Luleås två slovaker

Det kommer aldrig bli mars!

Ja, det är Kristian.


Glad lördageftermiddag på er alla! Än existerar jag, trots att jag vet att en del fakta pekar åt annat håll. Faktum är att avvägningen mellan vad som ska skrivas ned på denna blogg och vad som ska skrivas ned i min lunardagbok kan vara lite svår. Att skriva samma saker på båda ställena är att göra det lite för enkelt för sig. Jag antar att jag får dela upp som så att jag i dagboken skriver utfall mot Åke Green och lite om musiknörderi, medan jag här ägnar mig åt...ja, hockey och slapstick och annat Rackarberget-kompatibelt.

Jag ska under de närmsta veckorna genomföra ett grupparbete som, åtminstone i runda slängar, går ut på att läsa The Sun, dikta ihop en seminarieersättningsuppgift, vara med och göra en dagstidning (där jag ska skriva en krönika om Timrå IK, ett litet reportage om huruvida GIF Sundsvall tänkt vinna Superettan eller inte nästa år, en liten inför-artikel till Sundsvall-Skellefteå plus några musikrecensioner), samt läsa en bok och skriva en hemtenta på åtta timmar om den. Därför skulle jag uppskatta om Leksand vann alla sina matcher under denna period, för att ge min själ viss sinnesfrid i alla fall.

Ja, Leksand, ja. I upptakten av den andra perioden hemma mot Timrå leder de faktiskt med 1-0. Det kommer bli vinst med 4-0. Trots att Pajen inte är med! När han, Löfström och Mike Watt är tillbaka kommer Leksand vinna SM-guld enkelt.

Och, just for the record, nej, jag är inte det minsta bekväm med att det helt oförhappandes blivit tvåhundratrettiotvå grader kallt ute. Det borde finnas vissa bestämmelser mot sådant. Men jag antar att det alltid finns någon folkpartist som vill lägga pengarna på vården istället, som Leif Strömberg och Mats Hulth brukar säga.


PUSS!

/Stupid Flanders

I like Ike!

1952 valdes general Dwight David Eisenhower, också känd som Ike Eisenhower, till president i USA. Att han besegrade motkandidaten Adlai Stevenson var föga överraskande. General Eisenhower valde nämligen att profilera sig med följande fantastiska reklamfilm. Denna video måste anses som en stark kandidat till förstaplatsen på min personliga 100 höjdare!!!-lista. Mera tecknat i valkampanjsbranschen!

Livingroom candidate är överhuvudtaget en helt fantastisk hemsida där man kan se alla presidentvalskampanjfilmer sedan 1952.

Några höjdpunkter:

Ronald Reagan
Richard Milhous Nixon
Lyndon Baines Johnson


PUSS!

/José Luis Chilavert

Don't give me bran, Jerry!


HEJJJ IGENNN!

Detta är i sanning inte bra. Sex dagar sedan senast. Vad som hänt sedan dess? Ja, det är inte mycket! Eller en del kanske. Jag har åkt tåg. Jag gjorde det tillsammans med Mockfjärds-Stina, Avesta-Johanna och Växjö-Jens, vilket inte var något jag förväntade mig. Jesse Katsopolis syntes dock inte till.
 
Jag har även haft slutgiltigt reponsmöte om mitt Leksandsreportage. Jag fick en hel del hjärtevärmande beröm från expertis som får anses sakkunnig, vilket var trevligt. Mest beröm har jag rent allmänt fått för min ingress (som jag snott av Simon Bank; brott lönar sig).

En språkriktighetstenta har jag, på ett karaktäriskt halvdant vis, hunnit få godkänt på också.

Snart går Leksand in i en matchperiod som antagligen kommer avgöra huruvida de kommer vinna SM-guld eller bli nedflyttade till våren. Det ska bli spännande.

Tottenham spelar i Champions League igen. Alessandro Del Piero, den gamle, visar, något oväntat, form.



Jag skulle vilja avsluta med att citera min läromästare och vän, Björn "Breitner" Arrias: Säga vad man vill om Mora, men jag hatar dem.



PUSS!

/Frank Rost

Lyft upp era händer och känn

Hej allihop och glad måndag på er alla!



Man kan kanske tycka att däckningar utomhus är något man borde ha slutat med i den här åldern, men jag förstår faktiskt inte riktigt varför.


Är det något som vet hur man på ett någorlunda händigt sätt kan hologramera sig mellan Leksand och Sundsvall? Någon?


Eeh...bla!


PUSS!

/Antti Niemi

Tommy Lee tutar

Hello Brooke Shields!


Fullständigt utan något som helst allmänintresse or any conceivable reason publicerar jag här och nu ett reportage som jag skrivit om Leksands IF:



En hel bygd kräver framgång

Att i Leksand påstå att ishockey är ”en lek” är ungefär som att i USA påstå att den amerikanska flaggan är ”en tygbit”. Men ishockeylagets säsong har inte riktigt gått som det var tänkt.


Ejendals Arena, Leksand, 22 oktober 2005: Leksands IF ligger sist i ishockeyns elitserie. På elva försök har de inte lyckats vinna en enda match. Hemmamatch mot Modo väntar i den nybyggda arenan. En vändning måste ske snarast för att laget från Siljans södra strand i Dalarna ska ha en realistisk chans att undvika att återigen behöva kvala för att få fortsätta spela i elitserien.

En knapp månad tidigare är det däremot annat ljud i skällan. Med bara ett par dagar kvar till seriepremiären så pekar allting uppåt för Leksand. Några månader tidigare har man lyckats ta klivet upp från allsvenskan, systemets näst högsta serie, till elitserien. Man har under försäsongen spelat elva matcher, och vunnit åtta av dessa. Aftonbladet rankar vid denna tidpunkt Leksand som landets formstarkaste lag. Leksands lagkapten Niklas Persson säger i samma tidning att ”jag känner mig lugn – vi åker inte ur igen”. Att förra säsongens bäste målvakt, bäste back och bäste forward flyttat till Nordamerika och NHL, liksom att man under de senaste fyra åren blivit degraderade från elitserien två gånger, tycks bortglömt. Inte heller att man har två tämligen oerfarna målvakter eller att man har många nya spelare, speciellt utländska, som behöver tid för att acklimatisera sig och spela in sig i laget verkar vara något problem. Istället talas det om ett storsatsande Leksand med en ny, hypermodern arena. De flesta i ishockeykretsar verkar överens om att Leksand går en ljus säsong till mötes.

Verkligheten blir alltså en annan. Leksand inleder säsongen med fem raka förluster. Lagets båda målvakter ger ett darrigt intryck. Backarnas försvarsarbete tycks närmast obefintligt. Lagets forwards har mycket stora problem att överhuvudtaget göra mål. När man så, i säsongens sjätte match, lyckas spela oavgjort, 2-2, mot det tippade topplaget Färjestad så talas om det kan bli ett välkommet trendbrott. Istället följer Leksand upp sin första poäng med att återigen förlora fem raka matcher. Efter att man inte lyckats att ens göra mål i matchen mot ärkerivalen, och tidigare ”lillebror”, Mora får klubbens styrelse nog och lagets tränare Per-Arne Alexandersson avskedas. Vid det här laget är Leksand utskrattat av hela ishockey-Sverige. Det talas om misslyckade spelarvärvningar som antingen är skadade eller som helt enkelt är för dåliga. Leksand påstås från flera ha ”satsat på en ny arena, istället för ett bra lag”. Mattias Ek, elitseriekrönikör på Expressen, skriver att ”Martin Timell, från tv-programmet ‘Äntligen hemma’, skulle ha kunnat mysa ihop ett mindre misslyckat lag”. Det är här vi nu befinner oss vid Modo-matchen.

Att för första gången kliva in i Ejendals Arena
är något av en chock, i synnerhet om man besökt Leksands förra ishockeyhall. Den senare gav, milt sagt, ett utslitet intryck. Utnötta träbänkar, ett tak som vid ett första ögonkast gav intrycket av att huvudsakligen vara gjort av skumgummi och så en matchklocka som aldrig tycktes fungera riktigt som den skulle. I den nya arenan möts åskådarna av glänsande entréhall med ett flertal restauranger med flera olika sorters mat. Läktarna har restaurerats. Den tidigare matchklockan är utbytt mot en stor jumbotron, en sorts storbilds-tv som hänger i taket, där man kan se matchsituationerna i repris.

Ejendals Arena stod färdigbyggd hösten 2005
, lagom till säsongsstarten. Ett mångmiljonprojekt med betydelse för hela bygden. Arenan har plats 7 600 åskådare vilket är hälften av kommunens totala folkmängd och faktiskt mer än vad det bor i hela centrala Leksand. Att ett såhär pass stort ishockeylag får en stor betydelse i ett så pass litet samhälle är föga överraskande. Till synes alla i Leksand har en åsikt om ishockeylaget. I de flesta fall handlar det om att invånarna stöttar laget, men om man, likt undertecknad, är uppvuxen i Leksand så har man ett flertal gånger också fått höra saker i stil med ”de borde satsa de där pengarna på en ungdomsgård eller på vården istället” varje gång kommunen på ett eller annat sätt stöttat ishockeylaget. Människorna i och kring laget har många gånger talat om att Leksand är en mycket speciell ort att bo i som ishockeyspelare. Till synes alla känner igen en och har krav på en. Många ser det som positivt, men vid ett flertal tillfällen har det hotande trycket gjort att spelare valt andra klubbar än Leksand. Att handla mjölk dagen efter en förlust är inte alltid det lättaste, är ett vanligt uttalande från spelare som trots allt väljer Leksand. I ett litet samhälle, med, minst sagt, begränsat antal kändisar, så håller folk stenkoll på vad som händer både på och utanför isen.

Ny hall eller inte
, på hejarklackens ståplatsläktare är stämningen sig lik. Samma klackledare som tidigare, samma trängsel, samma optimism före matchstart, samma uppmanande ”SKJUUT!” vid varje målchans, samma burop mot domaren varje gång en leksandsspelare faller utan en efterföljande utvisning och samma vilda glädje varje gång Leksand till slut lyckas göra mål. Mot Modo spelar Leksand bättre än man gjort på hela säsongen tidigare. Man sätter motståndarlaget under stor press och när första perioden tar slut leder Leksand med 1-0 efter att ur-leksingen Jesper Ollas lyckats trycka in pucken i mål. På läktaren spirar hoppet om att den första segern för säsongen äntligen ska komma. Leksand fortsätter att spela bra genom hela matchen och har i tredje perioden ledningen med 2-1 när slutminuterna närmar sig. På läktarna tycks de tidigare förlusterna bortglömda. Leksandsklacken sjunger ”leksing tills jag dör!” om och om igen. Men så, med bara fem minuter kvar av matchen, gör Modo 2-2. Stämningen avtar och på läktaren hörs ord som ”jaha, samma visa igen” och ”det borde man väl fan ha förstått”. Den, i idrottssammanhang, bekanta lukten av öl har spridit sig successivt under hela matchen och detta märks också på publikens humör. Leksingarna på isen har dock inte slutat spela och med tre minuter kvar av matchen lyfter Leksands tjeckiske back Ladislav Benysek in pucken i Modos mål. 3-2 och Leksand vinner. Hejaklacksledaren Emil Nilsén har vid det här laget slitit av sig sin tröja och står med rödsvettigt ansikte och kramar alla han kan komma åt. Hela arenan, bortsett från en liten klick Modo-supportrar, står upp och applåderar. Leksand har vunnit en elitseriematch för första gången på ett och ett halvt år. Alla tycks tänka ”nu har det väl äntligen vänt!?”.

En och en halv vecka senare har Leksand spelat ytterligare fyra matcher. Trots bra spel har man på dessa matcher enbart lyckats ta två poäng. Leksand ligger elva poäng efter närmsta lag i serien. En vinst mot Modo räckte tydligen inte för att besegra ångesten.
 
 
Oskar Klingborn 2005-11-01  


PUSS!

/Stefan Kuntz

Three years later

Jag måste skriva nu. Om jag inte skriver så kommer den här bloggen dö i en plötslig död and there will be much rejoicing från gänget som är ute efter den heliga Graal. Jag tyckte ju att jag hade en sådan bra uppdateringsvana så länge, men numera skrivs det oftare i dokendos inte så dagliga dagbok på skunk.nu än på tug.blogg.se, och då använder man ändå inte "är" inom ryskan!


Idag har jag haft responsmöte om reportage hemma hos en av mina grannar. Mitt reportage handlade om Leksands IF. Bland annat Niklas Persson. Sedan sprang jag över gården och hem till mig. Där packade jag min väska SAMTIDIGT som jag åt en smörgås OCH uppdaterade min artikel. När denna skrattfest var avslutad gick jag med raska steg, och Jens Lekman i hörlurarna, till "stenhuset" (MKVs center på Campus Åkroken på Mittuniversitetet i Sundsvall) och lämnade in detta reviderade reportage. Jag sa "hej!" till Stefan från Falun och hon från Stockholm som jag just nu inte minns vad jag heter och började med raska steg gå mot Sundsvalls tågstation. På vägen träffade jag och sa "hej!" till Ludvika-Victor ("Dan Sahlin?") och Johan Kingfors ("Kingen" kallad, precis som Niklas Bröms ibland, eller hur, Nelson?). Jag hade vid denna tidpunkt faktiskt ganska bråttom (som Johnny ungefär). Det fanns en hel del fakta som pekade på att jag inte skulle hinna med mitt tåg. Dessa fakta var emellertid såklart falska. Jag kom i god tid (fem minuter kvar) till stationen, köpte biljetter från that fellow who is the biljettautomat, plockade åt mig ett ex av gratistidningen "City" vars framsida pryddes av Filip Hammar och min SMS-kompis Fredrik Wikingsson. På tåget läste jag i denna tidning intervjun med ovan nämnda duo. Det var roligt. Sedan åkte jag tåg och buss i flera timmar och nu är jag hemma i Leksand. Patrik Hucko och kompani förlorade såklart och Stefan Selakovic skriver snart på för Fribourg-Gottéron.



PUSS!

/Heiko Herrlich

Tidigare inlägg
RSS 2.0