Five months of äppeljuice

Öppet brev till landet Sverige:


Hej igen landet Sverige!

För ett år sedan skrev jag till er. Jag konstaterade att det var lite överdrivet att flagga på dagens datum bara för att det var min namnsdag. Karl är ju faktiskt bara mitt andranamn.

Därför måste jag och F med H hälsa att vi faktiskt är smickrade och glada att ni nu i stället flaggar för att det är vår femmånadersdag.


PUSS!

/Stefan Gentles

Well, I try my best to be just like I am, but everybody wants you to be just like them


I can tell you how I got from Deep Purple to Howlin' Wolf in only twenty-five moves

Hej igen!

Det finns en bild som har förföljt mig i ett par månader nu.

Den kommer från den gode Halvars blogg och det är den här bilden:





Ja, ni ser själva. En hel del böcker. Och det där motsvarar väl, uppskattningsvis, fem procent av hans totala bibliotek. Och så några kubikkilometer skivor och filmer på det.

Det intressanta är att han, i runda slängar, tre gånger i månaden utsätter sig för sysslor som gör att han måste flytta på större delen av biblioteket. Är det inte en flytt mellan skrivarstugan och skrivarkabyssen eller installering av nya Ikea-möbler så handlar det om att få frugan att måla om bokhyllorna.

Och jag tror att jag vet varför och jag förstår honom precis.

Allt handlar om att få en ursäkt för att kunna få plocka med sina album, dvd:er och böcker. Titta på dem, känna på dem, bläddra bland dem. Och kanske smaka på dem.

Det är en av huvudpassionerna för samlare.

Den dagen Spotify börjar tillhandahålla konvolut är det mer komplett och perfekt än vilken CCCP-superfemma som helst.

Det är därför man varje gång man flyttar eller bara städar alltid börjar med skivorna. Utåt sett har man naturligtvis en min av "ååh, de där åbäkena igen" men mentalt dansar man beneath the diamond sky with one hand wavin' free.

Och det är därför man då och då känner sig "tvingad" att göra High Fidelity-artade omorganisationer av sina samlingar.

Min dvd-samling är för närvarande sorterad efter först tv-serier och sedan efter regissör, internt sorterade efter kvantitativ ordninger.

Mina skivor är ordnade i följande kategorier: "Svenskt", "brittiskt", "Bob Dylan", "New York", "amerikanska singer/songwriters", "soul", "hip-hop", "house" och "country".


Ni ser själva. Galenskap.


PUSS!

/Bob Loblaw





Fotnoter about hard facts


CCCP-superfemma  -  Hommage à Eneqvist-Hägglund-Ollas.

High Fidelity-artade omorganisationer  -  Hommage à:



And you never ask questions when God's on your side

Säga vad man vill om USA:s kristna, men man kan inte anklaga dem för att låta plötsliga framgångar göra att de sviker sina principer:


– The floors are so clean that you can eat off of them... – Would you?

Hej igen!

Man kan ha mer glädje av en dubblettgranne än att dra gurkrelaterade slutsatser.

Som exempelvis när han ska flytta en vecka innan en själv, vilket följdaktligen innebär att hans mamma är på plats och flyttpolerar köket och badrummet. Inklusive bakom spisen.

När man då kommer ut ur sitt rum, fullt påklädd och på väg till skolan, klockan tio på morgonen och hon säger:

God morgon! Förlåt, nu väckte jag dig och förstörde din morgon..


Ja, då är det ganska lätt att vara tapper och säga:

I'll manage...



PUSS!

/Carl Weathers





Fotnoter about hard facts


Gurka  -  Hommage à Jonas Leetma.

Fullt påklädd  -  Hommage à Johan Davidsson.

Oh yeah, 'cause the Boomtown Rats was still a big band in 1985

Hej igen!

Ricky Gervais ringde mig igen. Även denna gång sa han att han gärna ville lämna sitt bidrag till den här bloggen. Återigen var jag tvungen att säga att jag var smickrad men att jag helst vill göra allt skrivande själv. Men inte heller denna gång ville jag vara omöjlig utan gick med på att välja ut gammalt ett favoritklipp med honom och lägga ut här.

Red Nose Day infaller en dag om året i England och är en del av välgörenhetsprojektet Comic Relief. Det är gigantiskt stort där borta och Red Nose Day är som alla sorts faddergalor som sänds i Sverige varje år fast upphöjt till stjärnstopp.

Det här är Gervais insats för 2007 års insamling. Medverkar i klippet gör Stephen Merchant (Gervias sidekick och medskapare till The Office och Extras), Jamie Oliver (tv-kock som de senaste åren gjort sig känd för sina kampanjer mot skräpmat), Sir Bob Geldof (rocksångare som adlades efter att ha dragit igång Band Aid) och Bono (världshelgon som sjunger i U2 när han inte räddar planeten).






PUSS!

/Roman Petrovicky





Fotnoter about hard facts


Ricky Gervais och Red Nose Day - David Brents inställning till det hela:





Rädda planeten - Hommage à Frodo Bagger.

Another strong moment for you there, Cindy

Janne Josefsson har jobbat sig upp fint i samhället, men än så länge har han en bit kvar:



Upphovsrättskrig, slag 17

I det tidigare inlägget fick ni kanske en hint om hur min status är för dagen. Men för att ni ytterligare ska förstå hur det är så tänkte erbjuda er på ett litet potpuri av bilder på mitt uppvaknande.



Jag vaknar upp och min frisyr är "inte som den brukar vara". Det känns som om att min själ och kropp är med i tung pjäs på dramaten. Det är ångest, det gör ont. Allt är svart. Och jag måste säga att jag knappt känner igen mig.



Jag lägger mig i soffan och söker tröst. Tröst genom dubbel-treo. Det närmaste man kan komma mänsklig tröst från något medicinskt.



Jag går till kylskåpet för att försöka få i mig någon näring. Jag vet att jag har en trevlig överraskning där. Men jag ser denna lapp, en lapp som påminner mig om mitt fatala misslyckande över städandet igår. Det är söndag och jag har ännu inte städat. Jag blir ännu mörkare i själen. Jag är så svart så jag skäms. Dock börjar treon värka. Men det blir etter värre när jag inser att det inte bara är söndag, utan måndag.



Här är överraskningen. En överbliven cheeseburgare från kvällen innan. Jag börjar steg för steg min personliga evolution.



Men jag inser tillslut att alla dessa åtgärder hjälper föga. Trots dubbel-treo, soffliggande, myskläder (linne och shorts) och föda så kommer verkligheten ikapp mig. Jag gör det enda nödvändiga. Kryper ihop i fosterställning och sätter mig i ett  hörn i lägenheten. Mitt liv påminner ju alldeles för mycket om den där borstbindaren Erik Lärke.

Jag ber Erik Lärke dra åt helvete

Jag ligger förvisso i krig. Men även där finns det vissa hederscodex. Det gäller att vara en gentleman. Att inte falla ut i plumpa personliga påhopp.

Inte bara i Gaza, barn

Jo då, alla ni som har hört av er och undrat, kriget pågår fortfarande för fullt. Och så säger vi väl grattis, antar jag.

Håkan Mild trodde att vi vann

Hej igen!

Jag är väldigt förtjust i José Mourinho och har så varit, om inte ännu längre, sedan han sade att hans ständige ordkrigskombatant Arsène Wenger var "förälskad" i honom sedan anklagade fransmannen för att "tjuvkika in genom mitt vardagsrumsfönster". Vi hade alla svårt att till fullo förstå metaforen, men väldigt underhållande var den.

I dag visade han dessutom att det inte bara är i argentinsk fotboll man är kapabla att tala klarspråk.

Mourinhos Inter förlorade med 1-3 mot Atalanta och den portugisiske tränaren... ja, han reagerade... uppgivet:

"– I dag ska jag bara hålla käften. Jag kan inte förklara det, säger Mourinho till Sky Sport Italia. När mitt lag inte presterar bra brukar jag hylla motståndarna. Men i dag vill jag hävda att det bara var vårt eget fel. Det var 30 minuter i dag som inte behöver kommenteras. Vi gav bort korkade, absurda mål. Det var en katastrof i dag. Till och med de som inte förstår fotboll kunde se att vår aggressivitet inte fanns och att vi inte hade rätt inställning. Jag ska bara hålla käften och låta pressen använda vilka adjektiv de vill. Det är bara för mig att acceptera."


PUSS!

/Robert Petrovicky





Fotnoter about hard facts


Förälskad  -  Hommage à Västerås-tränaren Lars Ivarsson när han blir intervjuad av Tv4 Sport-Marika.

Fransmannen  -  Hommage à Pi-Ed.

Hålla käften  -  Hommage à Maggie Simpson.

Är hämnden verkligen så jävla ljuv?

Hej igen!

Aj då.

Elly the Eagle, denna den bästa av örnar, kommer på besök snart.

Trevligt naturligtvis. Men också oroande.

För hur ska hon egentligen slå tillbaka mot mina tidigare attacker?


PUSS!

/Jeff Friesen





Fotnoter about hard facts


Aj då  -  Hommage à Malmö Redhawks.

Oroande  -  Hommage à Per-Anton Lundström.

Resolution (Resolution)

Hej igen!

Firar man nyår hos Kusowsky-Anders tillhör det kutymen att avge ett nyårslöfte. Jag valde att "lova" att jag under året kommer att plugga för sista gången i livet.

Spelar jag mina kort rätt i Söderhamn kan det ju mycket väl bli så.

Och på det spåret kan jag meddela some breaking news: I går fick jag veta att jag klarat den (förhoppningsvis) sista tentan i mitt liv.


Hur firar man egentligen något sådant?


/Johan Fransson





Fotnoter about hard facts


Kusowsky  -  Nu väntar jag bara på att få ett recensions-ex av kommande albumet.

Söderhamn  -  Hommage à Petter Hansson.

Han gjorde mål och spelade i landslaget

Hej igen!

Sådant man vet:
När Pellesundberg inleder dagens lektion med en tjugo minuter lång anekdot om Tomas Brolin som har supit ner sig till apstadiet, ja, då vet man att man har hamnat rätt.


PUSS!

/Jarno Peltonen





Fotnoter about hard facts


Tomas Brolin  - "11 står det på tröjan och 1-1 står det nu också i matchen. Tomas Brolin är målskytt och det känns oerhört skönt."

Supa ner sig till apstadiet  -  Hommage à Rålambshovsparken och Elisabet Etry-Balk.

När jag var liten bodde det en man på andra sidan skogen

Hej igen!

Varan-tv hade ett återkommande inslag där de gjorde parodi på författaren Stig Claessons (eller "mannen som ni kanske känner som 'Slas'" som Mats Olsson brukar säga) tecknade barnfilmer (smakprov). Det var den smalaste referenshumorn i modern svensk historia, men vi, uppskattningsvis, åtta personer under trettio som kom ihåg filmerna skrattade högt.

Min personliga favorit är när berättaren förvånas över vad dagens ynglinar ägnar sin fritid åt:

"I dag spelar ungdomar fotboll... hånglar... och går på tjurfäktning..."


På dagens föreberedelselektion inför praktiken var Pellesundberg och nosade vid liknande breddgrader:

"Många verkar tro att man kan hinna med väldigt mycket när man har praktik. Plugga på nedsatt fart vid sidan av, festa mycket... eller gå ut och spela några slags spel."


PUSS!

/Nicolas Besch





Fotnoter about hard facts


Varan-tv - Hommage à Si(e)gtuna:





Stig Claesson - "I Sverige hände det ingenting. Det var bara en gubbe som var ute och gick med en hund och en pojke som lekte med en pinne."

You don't even know what a write-off is, do you?

"Klädsam distans kallas det. Åt helvete med det. Jag har aldrig velat vara klädsam, jag har skrattat åt allt annat, men inte åt mig själv. Folk tycker alltid det är en brist, 'Du som är komiker och ger dig på Mankell och Nesser, blablabla, du ska väl kunna tåla om nån säger nåt om dig." NEJ! Det gör jag inte, jag tycker dom ska dö hela bunten. Okej, inte dö, kanske, men i stunden känns det så, sen dämpar jag mig och låtsas att det rinner av mig, men det gör det inte, det lagras inom mig och en dag kommer det att komma ut i form av en... jag vet inte... bicicletas. Jag är inte säker på vad det är, men jag tror att det har med fotboll att göra."

  –  Fortfarande Martin Luuk, ur Kära Ballongis

If you believe they put a man on the moon

"Och när man varit på månen vill man inte landa på jorden igen. Eller hur nu Buzz Aldrin sa det... (Han måste sagt det bättre? Eller kanske inte, han var astronaut, inte poet. Eller fan, det vet jag ingenting om, vad kan vara mer poetiskt än att åka till månen?)"

– Martin Luuk, ur Kära Ballongis





Fotnot about hard fact


Åka till månen - Hommage à Lloyd Christmas:



Nej, Oskar, skärpning

Damn och d'oh.

Bara tre inlägg hittills. Varav två kraftigt försenade och ett en ren citering.

Och så kallade jag visst Alex Turner för Alex James i det senaste.

Aj då, Wilson, det här bloggåret har inte börjat bra.

The third annual Tugs mellandagsmania del 2

Hej igen!

För femte året i rad har jag bränt mig en skiva med 15 låtar som drabbat mig under året. Reglerna är inte alls speciellt svåra. Det handlar om max en låt per artist och låten ska med något så när fog kunna hävdas ha kommit ut i år. Eftersom ni alla törstar efter bra blandskivor kommer här årets playlist. Mycket nöje.



1. Tro och tvivel  -  Håkan Hellström


Ett par saker:

1) Det är för skivor och artister som denne som regeln om en låt per artist finns till. Annars skulle den här listan bestå av åtminstone fem stycken från För sent för Edelweiss.
2) Jag älskar när Hellström inleder albumen med dessa långa, episka, självbiografiska låtar. På Ett kolikbarns bekännelser var det "Jag har varit i alla städer" och nu denna.
3) I det roligaste inlägget av alla på den snällt sagt ojämna "Killingbloggen" på 1000apor berättar "Robert Gustafsson" om hur det gick till när Nile City-sketchen med de koreanska adoptivpäronen spelades in. Han beskriver hur "Andres Lokko" hoppade runt i studion till "Walk on the Wild Side", som spelas i sketchen, och maniskt ropade "LYSSNA PÅ BASGÅNGEN! LYSSNA PÅ BASGÅNGEN!". Det är roligt och träffande eftersom det dels är ett väldigt pajigt beteende, men också dels ett oundvikligt beteende för oss popmusikjunkies. Det här albumet är sprängfyllt med sådana små detaljer som får en att hoppa upp och ner, peka på stereon och försöka få alla i rummet att uppmärksamma det. Och allra mest kryllar det av dessa ögonblick i "Tro och tvivel". Det är ett vingligt pianointro, det är "Hurricane", "Lena", "min lille son", "manshororna", "Pååls bagerier", "Carl-Johan hade två så det tog hårt på honom" och "trummis i en ny orkester".

Och ändå spelar inget av det där, hur lysande det än är, någon roll. För allt försvinner när låten enligt alla konstens regler egentligen är slut. Pianot fejdar ut, men får plötsligt ny kraft och mynnar ut i det underbara pianoklinket från Springsteens Backstreets. Kärlek.






2. In My Room  -  Albert Hammond, jr.

Jag borde ha förstått redan när jag såg kläderna.

När jag såg Albert Hammond, jr. spela "Back to the 101" från sitt underbart fantastiska första album hos Conan såg han ut som en blandning av Lou Reed och Beppe Wolgers. Skinnjacka ovanpå en pyjamas såg det ut som.

På pressbilderna till nya albumet såg han och hans band i stället ut som Filip & Fredrik gör i Boston Tea Party.

Jag borde ha förstått redan då.

Tyvärr har han tagit ett steg åt samma håll som hans moderskepp The Strokes gjorde efter debuten (en av årtusendets bästa skivor). Lite stelare, lite tråkigare, lite tröttare försök till melodier.

Men. Han är bara halfway there ännu så länge. Och några spår är så där avslappnat och självklart lysande som man hoppas. Och det händer när han inte kan lägga band på sig och det låter som att melodierna konstant är på väg åt sex olika håll. Som här.






3.
So Used to Be Saved  -  Joel Alme

Det säger väl sig självt att en före detta hockeymålvakt från 031-bältet ska leverera årets snyggaste Jimmy James-soul? (Klicka på titeln för att lyssna.)



4. California Girls  -  The Magnetic Fields

2008 års Magnetic Fields-album Distortion är en enda lång referensfest. Till att börja med förutsåg de uppenbarligen Glasvegas kommande succé och rippade därför The Jesus and Mary Chains sound till skivans ljudbild. Förutom det är skivans inledande instrumentella spår en enda lång yster hommage à Orange Juices Moscow-låtar.

Och så denna, albumets andra låt, som lånar titeln från den klassiska Beach Boys-hiten, men med en antitetisk text med kontentan "I hate California girls".






5.
I Wonder Who Is Like This One  -  Hello Saferide

Okej, punkt ett på "Tro och tvivel" gäller även för det här albumet och den här underbara kvinnan. Just den här låten har jag redan skrivit om här.






6. The Age of Understatement  -  Last Shadow Puppets

Arctic Monkeys-esset Alex Turner formerar duo med Rascals-mannen Miles Kane. Tillsammans slänger de alla progressiva, sylvassa och politiskt sylvassa texterna på hyllan – för att göra vad som låter som James Bond.

Så märkligt. Så skojigt. Och så orimligt underhållande och bra.






7. White Winter Hymnal  -  Fleet Foxes

Ta med ett par gitarrer, varsin rutig skjorta och robusta jeans. Sätt er sedan på en varsin sten i Seattle-skogen och låt era skägg växa. Sedan har du perfekt popmusik som låter som en exakt av treenigheten The Band, Crosby, Stills, Nash & Young och Belle and Sebastian. Och så får du årets med marginal vackraste stämsångslåt.






8. Empty Ring  -  Paul Weller

Det finns flera sätt att hantera att man fyller femtio på. Paul Weller har valt ett av de bättre. Han försöker sjunga som Sam Dees och han gör det till Jens Lekmans sound.






9. How to Hang a Warhol  -  Little Joy

Vad är det med dessa Strokes-medlemmar och deras soloprojekt? Först kompgitarristen(!) Hammond, jr. Nu trummisen(!!) Fab Moretti. Gör de dessa små älskvärda popalbum bara för att retas med Julian Casablancas för att han glömt hur man skriver melodier?

För varje ny bandmedlem som visat sig i vara popgeni i lönndom blir jag bara mer och mer övertygad om att världens bästa arbetsplats måste vara The Strokes.

Think about it.

Ekonomiskt täta.
Ingen verkar vara mer neurotisk än, säg, Tommy Chong.
Alla är snygga.
Alla gör, törs jag lova, lysande blandband.
Och samtliga har namn som skulle lämna så väl Shooter Jennings som Howlin' Wolf med vidöppna munnar.






10. Kim & Jessie  -  M83

"Yes, to dance beneath the diamond sky, with one hand wavin' free", the Sofia Coppola edition.






11. Shane MacGowan  -  Hästpojken

"Jag vet att ditt ben inte funkar mer
Men jag tänker på dig
Och visst tror jag att du nog
Har fattat vad det handlar om"






12. Ready for the Floor  -  Hot Chip

Jag vill mest påpeka att låten har ett underbart intro.






13. A-Punk  -  Vampire Weekend

Under några veckor i januari i år gick det inte att läsa en enda artikel om musik utan att "Paul Simon", "Graceland", "Afrika" och "världsmusik" droppades. Och det var tack vare detta älskvärda lilla popband.






14. Flowers and Football Tops  -  Glasvegas

Believe the hype. Annars jävlar.






15. Chinese Dogs  -  Dirty Pretty Things

Okej. Jag tyckte mer om demoversionen, som fanns som b-sida till en singel från bandets förra skiva. Men när jag klagade som mest högljutt att den låten bara fanns att hitta på MySpace och den därför inte gick att få in iPoden, ja, då såg de minsann till att släppa den på sin nya platta. Och då får jag faktiskt stå mitt kast och ta med den här.







PUSS!

/Jarkko Nikander





Fotnoter about hard facts


Femte året i rad  -  Om ni inte orkar klicka på länken högst upp följer här de fyra föregående årens listor:

2007:

1. Brand New Bass Guitar - Jamie T
2. Delivery - Babyshambles
3. Champion - Kanye West
4. Ingen Man - Kusowsky
5. Fulla För Kärlekens Skull - Eldkvarn
6. A Whale's Heart - The Concretes
7. Paper Planes - M.I.A.
8. Something Special - The Tough Alliance
9. Vi Kommer Att Dö Samtidigt - Säkert!
10. Run for Your Life - Jack Peñate
11. A Postcard to Nina - Jens Lekman
12. Lose Myself - Lauryn Hill
13. Good Song - Salem Al Fakir
14. A Soldier's Tale - The Good, the Bad & the Queen
15. Boys and Girls in Love - The Rumble Strips


2006:

1. The Quiz - Hello Saferide
2. Steady, As She Goes - The Raconteurs
3. Knock 'Em Out - Lily Allen
4. Once And Never Again - The Long Blondes
5. Augusti i Helvetet - Håkan Hellström
6. First Date - Danko Jones
7. In Transit - Albert Hammond Jr.
8. Yeah Yeah Yeah Song - The Flaming Lips
9. Thunder on the Mountain - Bob Dylan
10. On the Radio - The Concretes
11. You Only Call Me When You're Drunk - Ed Harcourt
12. Welcome Home, Luc Robitaille - Mando Diao
13. Handle With Care - Jenny Lewis
14. Alone Together - Marit Bergman
15. A Certain Romance - Arctic Monkeys


2005:

1. It's All In My Mind - Teenage Fanclub
2. They're Building Walls Around Us - Moneybrother
3. Black Cab - Jens Lekman
4. Palace & Main - Kent
5. Touch the Sky - Kanye West
6. First Day of My Life - Bright Eyes
7. Oh, My God - Kaiser Chiefs

8. Res Dig Upp Och Gå - Tomas Andersson Wij

9. Jag Har Aldrig Bott Vid En Landsväg - Sci-Fi Skåne

10. Forever For Her (Is Never For Me) - The White Stripes
11. Spit It Out - Brendan Benson
12. Hurricane Gilbert - Håkan Hellström
13. The Fallen - Franz Ferdinand
14. Tulips - Bloc Party
15. Don't Let the Devil Ruin It All - Timo Räisinen


2004:

1. Portland Oregon - Loretta Lynn feat. Jack White
2. First of the Gang To Die - Morrissey
3. Elegi - Lars Winnerbäck
4. Pretty Belinda - Fille & the Fittpippers
5. A Higher Power - Jens Lekman
6. God Knows - Mando Diao

7. Blues Från Sverige - Tomas Andersson Wij

8. Sail Beyond Doubt - Sugarplum Fairy
9. I Say No - Anna Ternheim
10. What Became of the Likely Lads - The Libertines
11. 40' - Franz Ferdinand
12. Loneliness - Ed Harcourt
13. Run Run Run - Phoenix
14. Dead-Quote Olympics - The Hives
15. I Miss You - Marit Bergman

We need a strong president

"– Vad tycker du om 'Metallic Metals Act'?
Frågan ställdes i en amerikansk opinionsundersökning. Två av tre svarande tyckte att lagen var bra, men att den borde bestämmas av delstaterna. En av sju tyckte att den var bra för andra länder, men inte för USA.
I verkligheten existerade överhuvudtaget inget sådant lagförslag! Frågan ingick i ett test av hur människor svarar på opinionsundersökningar."

 – Peeter-Jaan Kask från boken Förbannade lögner

Tidigare inlägg
RSS 2.0