I'm the shark, and she's the fish eating my laughs
Jag har blivit imiterad, plagierad, parodiserad, fotnoterad och hommagerad! Se själva. Jag har aldrig varit mer stolt. Och aldrig har tug.blogg.se-hybrisen varit mer välväxt.
PUSS!
/Herr Horst
Fotnoter about hard facts
Fotnoterad och hommagerad - Det ska påminnas att systemet med fotnoter och hommager ursprungligen är en hommage à bloggarnas bloggare Björn. Kom tillbaka!
Herr Horst - Hommage à Ode to Ochrasy.
And stay away from my J.D. wigs!
Det var en kväll i vintras. Det var lördag och vi, en bunt litteraturvetare samt en jurdikstuderande, hade träffats för att öla upp en hundring eller två (och eventuellt kasta oss i de famnar som fanns och kanske avsluta med lite stillsamt hålligång). Det pratades amerikansk tv och som så ofta när en bunt litteraturvetare samt en juridikstuderande pratar amerikansk tv kom vi snart in på först Jon Stewart och sedan Seinfeld. Väl där, i Seinfeld-land, pratade vi om avsnittet där Jerry råkar ut för en hemsk hårklippning men är för rädd att såra frisören och därför inte vågar klippa sig hos någon annan. Därifrån var inte steget långt till att samtalsämnet blev våra egna bidrag till boken "Astonishing Barber Attacks". När det blev min tur berättade jag att min frisörska tycks ha som största fritidsintresse att mot min vilja klippa av mina polisonger. Jag märkte här hur det blev märkbart tyst runt bordet och jag fick paralyserade blickar. Jag antog att det var för att alla kände igen sig i det hela och fylldes av vrede mot min frisörskas fräckhet, så jag fortsatte prata. Snart avbröts jag av min kamrat David: "Oskar... Din frisörska? Går du och får alla dina kläder sydda hos samma skräddare också eller? Och köper allt ditt kött hos dn lokale slaktaren?"
Men så var fallet. Hur mycket 1950-tal det än må låta hade jag under hela mitt liv, sedan jag slutade anförtro mamma med friserandet av mitt hår, gått till en och samma frisörska. Dels för att hon är vän till familjen, men dels också för att hårklippning alltid är en traumatisk nära döden-upplevelse vilket gör att det känns en aning tryggare att gå till en person som man i alla fall vet på vilka sätt hon brukar försöka förstöra ens yttre.
I går fanns dock ingen återvändo. Hårläget hade sedan ett bra tag tillbaka nått code red och innan nästa tågtripp hem till Dalom ska en resa till Paris hinnas med. Därför var det bara att greppa barberartjuren vid hornen och take a walk on the wild side. Det var dags att klippa sig i Uppsala. Jag var minst sagt nervös. "Flatline för länge sen", som min halvitalienske/halvgöte-borgske vän Daniel uttryckte det när jag trekvart innan söndagens guldmatch i Allsvenskan via SMS förhörde mig om han hade puls. Men klippningen blev faktiskt helt okej och dessutom billigare än hemma. Jag borde kanske ha prövat det här tidigare.
PUSS!
/Klaus Meine
Fotnoter about hard facts
En hundring eller två, de famnar som fanns och lite stillsamt hålligång - Hommage à 1967.
Litteraturvetare pratar om Jon Stewart och Seinfeld - Det är ungefär det enda vi vanliga comedyjunkies kan prata med den delen av litteraturvetarskrået som normalt brukar kokettera med att de inte har någon tv om. Jon Stewart anses okej eftersom Bush-bashing är en svensk nationalsport och Seinfeld eftersom det går att dra paralleller till Nietzsche och Albert Camus utifrån det. Detta bygger på samma princip som det som gör att Bob Dylan går hem hos kulturellt förstoppade popmusikskeptiker eftersom, för att använda Nick Hornby mycket träffande och roliga beskrivning, "hans ställning som en stor poet gör att folk kan gilla honom utan att drabbas av den sortens intellektuella osäkerhet som brukar slå till när man erkänner att man beundrar en popstjärna".
Astonishing Barber Attacks - Tredje delen av trilogin som inleds av "Astonishing Tales of the Sea" och "Astonishing Bear Attacks". Hela serien går att finna i Cosmo Kramers bokhylla.
David - Berättade tidigare under samma kväll om hur han drömde att Österrike-Ungern och Preussen skulle återuppstå och att han skulle bli kejsare över dessa riken.
Min halvitalienske/halvgöteborgske vän Daniel - You might remember him from such blogginlägg as det här och det här.
Guldmatch - Ja, det blev ju äntligen SM-guld för Boom Boom Wernbloom och kompani. I går åts det guldpytt i Flogsta.
Thou shalt not feast on me
När tug.blogg.se i framtiden får sitt eget lexikon kan detta inlägg mycket väl klassas som bloggens mest morbida. Men det må faktiskt vara hänt.
I går rapporterade svt.se en nyhet som kan vara det mest häpnadsväckande jag någonsin läst (och då har det ändå hänt att jag läst Ulf Nilsons krönikor i Expressen):
"Den galne schackspelaren" Alexander Pitjusjkin har befunnits skyldig till 48 mord och tre mordförsök. Statsåklagaren i Moskva begär att han ska dömas till livstids fängelse.
Den 33-årige Pitjusjkin hade tänkt döda lika många människor som det finns rutor på ett schackbräde. Hans första offer var en studentkamrat.
Morden begicks i en park, dit han bjudit in offren för att titta på den plats där hans hund var begravd och dricka till minne av hunden. När offren fyllnat till slog han ihjäl dem med en hammare.
Först av allt ska jag påpeka att jag inte är speciellt förtjust i personer som mördar 48 personer (och nej, mitt lyckonummer är inte 49, min ovilja har inte med något sådant att göra), men OM någon nu nödvändigtvis ska göra det så föredrar jag att det sker på det här viset. Skulle hela saken varit en scen i "South Park" så hade jag aldrig sluta skratta, är jag rädd. Det mest sanslösa är naturligtvis att han bjöd in - får vi anta - 64 stycken personer till en och samma park och lyckades mörda 48 av dem med en hammare. Det är så bisarrt att jag nu kommer upprepa det tre gånger:
Han lyckades mörda 48 personer som befann sig i samma park med en hammare.
Han lyckades mörda 48 personer som befann sig i samma park med en hammare.
Han lyckades mörda 48 personer som befann sig i samma park med en hammare.
Jag kan inte för mitt liv förstå hur det gick till. Det låter som en plan som är resultatet av ett samarbete mellan Khan från "Star Trek" och Mr Burns. Hur fulla kan offren egentligen ha varit? Borde de inte efter, säg, fem mord börjat ana viss oråd och försökt övermanna gärningsmannen? 59 personer borde ha ganska goda möjligheter att övermanna en kille med hammare. Eller tog han sina offer, ett efter ett, bakom en stor ek och slog ihjäl dem? Borde i sådana fall inte de övriga tyckt att det var misstänkt att det var bara killen med den blodiga hammaren som kom tillbaka efter mötet bakom eken? Det här ÄR verkligen det mest häpnadsväckande jag någonsin läst.
För övrigt 1: Jag ber om ursäkt till de som finner detta massmordstema osmakligt.
För övrigt 2: Vi kan väl enas om att livstids fängelse inte känns som en för hård dom för brottet?
PUSS!
/Martin Meichelbeck
Fotnoter about hard facts
Ulf Nilson - That guy is not my kind of guy, som Frank Costanzas sydkorenske svärfar skulle uttryckt det.
Fängelse - Vi sänder våra tankar till Carl i fängelset, som Uno Kronkvist brukar säga.
Khan - Han hatar alla människor på hela Jorden.
Mr Burns - Inser när han utses till Springfields äldste invånare att han inte är ung längre.
Yeah, I missed most of my Tuesday
En veckas tentakoma tog för ganska precis en timme sedan slut. Vid sådana lustfyllda perioder brukar jag inte ha så många andra alternativ än att låta Tug, likt Cosmo Kramers japanska vänner, ligga och sova i någon av mina byrålådor. Jag har nyss väckt Tug och han sträcker nu på sin bloggkropp och börjar så smått vakna till liv.
Att plugga på heltid brukar inte speciellt ofta kännas som att jobba på ackord, men ibland dyker det upp undantag. I dag hade jag alltså tenta och i övermorgon öppnar CSN sin novemberplånbok. Det känns ju faktiskt ganska rimligt att man för en gångs skull får känna att man gör något för de där pengarna. "Aha, du har examinerat av en kurs? Riktigt bra! Här har du sjutusen." Och så många friheter på en gång sedan. Från med i dag kan jag återigen andas och sova. Från och med på torsdag kan jag återigen äta. Så trevligt.
Kvällen ska ägnas åt att formera en amöbaformad oskarhög i sängen och titta på Simpsons, Champions League, House och dubbelavsnitt av Scrubs. Det ska jag nog kunna orka med.
PUSS!
/Marcel Maltritz
Fotnoter about hard facts
Cosmo Kramer - Vill ha texten "Man's Best Friend" på sin gravsten.
Riktigt bra! - Hommage à killen som Björn är skyldig en back öl.
Amöbaformad hög - Inte helt olikt hur Peter Griffin ser ut efter att ha önskat av en ande att bli av med alla ben i kroppen.
House - "You're comparing me to a nazi? Nice..."
Scrubs - Har en huvudperson som inte är något vidare på geografi men vet att man kan dansa sig till Nya Zeeland från Gamla Zeeland.
Say Hooch again, and it will be the last thing you ever say
I en tid för länge, länge sedan i en galax långt, långt borta (en tid och galax i folkmun känd som våren 2006 i Brighton) skrev jag ett blogginlägg om hur shufflefunktionen på podden i bland verkar ha övernaturliga krafter när det gäller att spegla det man upplever. Bob Marleys "Sun is Shining" och Kinks "Sunny Afternoon" spelas när det fint väder, och så vidare. Det inlägget finns att läsa här. Men det är inte alltid så det funkar. Stundtals är effekten så diametralt motsatt att man undrar vilken cyniker som lärt ens iPod ironi. Ett exempel på det är när man hör "Born to Run" samtidigt som man cyklar i regn och mörker och ens kedja hoppar.
At night we ride through mansions of glory
In suicide machines
Sprung from cages out on highway 9
Chrome wheeled, fuel injected
And steppin out over the line
Baby, we were born to run
Jag skulle inte tro det, nej.
PUSS!
/Christian Pander
Fotnoter about hard facts
Brighton - Englands tillväxtkommun 1998.
Bob Marley - Hommage à en av Halvars hundkompisar.
Kinks - Det bästa med nya Babyshambles är "All Day and All of the Night"-riffen i "Delivery".
Born to Run - "We was born to run" som Patrik Isaksson brukar sjunga.
Marge, I have screwed up everything I have ever done in my life, just look at Bart
Hej igen!
I dag fick jag möjligheten att göra något som jag länge drömt om. Jag fick chansen att nita en lövblåsarterrorist.
En lövblåsare är ett ondskans vapen. Det är ett rörformat verktyg som används för att, vad det verkar, få löv att flyga upp i luften för att sedan landa fem centimeter därifrån och som låter dubbelt så högt som en bilkrock mellan Meat Loaf och beredskapslarmet. Om du bor i lägenhet och någon gång har väckts eller fått din måltidsro förstörd av ett obeskrivligt oljud så är det förmodligen en vaktmästarhuligan med lövblåsare som varit i faggorna. Blåsarljudet väcker allt som oftast till liv de mest primitiva sidorna inom mig och det brukar krävas en hel hög med självspäkelse för att få mig att undvika att öppna fönstret och skrika "Men era usla, lata jävla halvfigurer, använd krattor för i helvete! Om de där satans monstren nu skulle vara så effektiva så skulle det väl inte ta er två timmar att avverka fem kvadratmeter?". Bortsett från att det inte är ett bra tecken på mentalhygien att stå och gasta åt främlingar från fönster så är det främsta skälet till att undvika det att de förmodligen ändå inte skulle höra mig.
Men så i dag. När jag skulle hämta min cykel för att åka till universitetet fick jag närkontakt med fienden. En vaktmästare som såg ut som Chris Finch i "The Office" blockerade min cykelväg medan han försökte flytta på löv en halv decimeter åt gången Där hade jag min chans att sparka den där blåsaren ur handen på honom, tvångsraka hans bristfälliga mustasch och kasta en kratta i bröstkorgen på honom där han ligger i en knasenhög på marken. Men jag gjorde det inte. Jag vet inte varför. Kanske för att jag av någon outgrundlig anledning glömt ta med mig den där krattan jag annars alltid brukar bära runt på, or else I'm just getting soft.
PUSS!
/Roberto Hilbert
Fotnoter about hard facts
Länge drömt om - "Homer, your boyhead dream is to eat the world's biggest hoagie, and you did it at the country fair last year, remember?"
Ondskan - Hommage à Matthias Blomberg.
Flytta löv fem centimeter - Borde alltså, för att tala Jerry Seinfeld-termer, inte kallas lövutrotare, utan snarare lövmäklare, eftersom de bara omplacerar löven.
Usla, lata jävla halvfigurer - Får mig av någon anledning att tänka på den där så kallade komikerpanelen i "Babben & co".
Chris Finch - Är a gag man, medan David Brent är en mer karaktärsdriven underhållare.
Knasenhög - Ingen kan få så mycket stryck av sergeant Snorkel som menig Knasen.
You don't need a weatherman to know which way the wind blows
- You don't need a gynaecologist to know which way the wind blows.
- Tony Soprano goes the Subterranean Homesick Bob Dylan way.
PUSS!
/Gonzalo Castro
Fotnoter about hard facts
Gynekolog - Hommage à The Todd.
Tony Soprano - The greatest hero in American history.
Subterranean Homesick Blues - Dylanlåt som inspirerades av Radioheads "Subterranean Homesick Alien". Eller om det var tvärtom.
Bob Dylan - USA:s svar på Lasse Berghagen.
Han reste sig med en skräll och slog sig ned hos någon slags fotomodell
Tidigare i veckan kom ett besked som vi alla ägnat de senaste dagarna åt att bearbeta. Britney Spears har förlorat vårdnaden om sina barn. Det innebär alltså att Kevin Federline har bedömts som en mer lämplig förälder. Jo, det är sant. Kevin Federline. The motherfucking K-Fed. Det bisarraste med detta är såklart att det känns som ett fullkomligt rimligt beslut.
I en samling strippar av serien Dilbert som mytologiserats åtminstone av de två yngre tredjedelarna av den klingbornska brödraskarann ställs Dilberts jobb på spel. Han ska under en veckas tid jämföras med en praktikant som är en apa som lystrar vid namnet Zimbu om vem som är mest lämplig att i framtiden sköta Dilberts jobb. Dilbert presterar under denna prövotid så dåligt att när den struthårige chefen i slutet av veckan frågar "Vem av er är apan Zimbu?" räcker såväl apan Zimbu som Dilbert upp sin hand. Dilbert tänker då "Så här lågt trodde jag aldrig min stolthet skulle sjunka".
Jag kan inte för mitt liv tänka mig en verklig incident som bättre motsvarar apan Zimbu-händelsen än att anses som en klart mer olämplig förälder än K-Fed. Jag vill verkligen inte vara en av alla de som tar billiga poänger på Britneys kaotiska liv, och jag önskar henne verkligen allt gott, men det är inte alltid man har ett val. K-Fed kommer alltid vara K-Fed.
PUSS!
/Raphael Schäfer
Fotnoter about hard facts
Britney Spears - "I slept with Britney Spears, and all I got was this lousy t-shirt" som Colin Farrell brukar säga.
Kevin Federline - The greatest hero in American history.
Dilbert - Får ibland nobben av kvinnor som ska hem och "vaxa katten".
Apan Zimbu - Så sent som i kväll valde Malmö Redhawks att ställa upp med sin apan Zimbu, Emil Lundberg, i mål.
Den struthårige chefen - Tillkallade en gång datasupporten då han inte kunde flytta sin muspekare längre eftersom musen befann sig i ena hörnet av musmattan.
Lost your remote? No, the cable's out
Well, när vi ändå är inne på det här "gör det själv, hela listan"-tänket så följer här en liten stegförsteg-lista för hur du kan konstatera att något inte är som det ska med fjärrkontrollen till din DVD-spelare:
1) Kontrollen fungerar inte alls. Inget händer när du trycker på den.
2) Du släpper kontrollen i golvet.
3) Kontrollen fungerar.
PUSS!
/Rouwen Hennings
Fotnoter about hard facts
Min DVD-spelare - Det närmaste jag någonsin kommit en lillebror.
Fungerar inte alls - Hommage à Phil Collins.
Nu är det tre mål mot ett för Rumänien
- I thought I'd reminisce for a while, if that's allright?
- Sure, go ahead!
- Dexy's Midnight Runners "Reminisce, Pt. 1"
Hej igen!
När jag i helgen vilade mig tillbaka till ett mänskligt stadie, efter den dvala jag berättade om i torsdags, ägnade jag mig bland annat åt titta på SVT:s krönika från fotbolls-VM 1994. Inget är bättre rekreering än att installera sig själv i VM 94-mode. Det är som ren meditation att se "det sveeenska landslaget landa i San Diego elva dagar före VM-premiären mot Kamerun" iklädda dåliga chinos och fluffiga blå pikétröjor, se Andreas Brehme festa med Scorpions, höra Svennis utropa "VISSSST!" när Kennet Andersson kommer fri, få sentimentala sammanbrott bara av att tänka på Sverige-Rumänien, se Hristo Stoitjkov "med otäck precision" överlista Bobo Illgner och slå ut Tyskland, se (milt uttryckt) upprörda tyska supportrar efter samma match skrika "SCHEISSE! SCHEISSE! SCHEISSE!" och riva sönder tyska flaggan, se VM-nationernas dräktdesigners kollektiva kollaps (inte ens de normalt gudabenådade italienska tröjorna var snygga), höra Tommy Svensson uttala den eviga doktrinen "det här ska bli en sådan fest, och det är vi som ska ha festen, det är jag helt övertygad om", se det bulgariska landslaget ha (vad det verkar) gruppsex med varandra efter att ha slagit ut Mexiko på straffar, gräma sig över att täckningen var på Rai och inte på Romario i semin mot Brasilien, se Baresi vråla ut sina krampsmärtor under finalen och att se Tomas Brolin, nedsupen till apstadiet, dansa i Rålambshovsparken.
Fotbolls-VM 1994 och just denna VM-krönika tillhör de absolut viktigaste referenserna som har format mig till den människa som driver tug.blogg.se i dag. Vi kan väl bara för sakens skull gå igenom de övriga fenomen som, tillsammans med allt som har med VM 94 att göra, har gett mig min karaktär. Se det här som ett klipp-ut-och-spara-bli-din-egen-tug-plusmeny. Allt som har byggt mig är på ett eller annat sätt förgreningar från det som det som räknas upp här:
* Mats Sundin i hockey-VM 1991
* Buster
* Tintin
* En bindgalen Peter Forsberg som krossar klubban över låret och hotar domaren med stryk
* Killinggänget
* Tomas Jonsson
* Eric Cantona
* José Luis Chilavert
* "Pulp Fiction"
* Gunnar Nordahl
* Seinfeld
* Håkan Hellström
* Nick Hornby
* Niklas Persson
* South Park
* Mats Olsson
* "A Clockwork Orange"
* Dustin Hoffman i "All the President's Men"
* Bob Dylan
* Erlend Loe
* Muhammad Ali
* "If You're Feeling Sinister"
* Woody Allen
* David Bowie
* Simpsons
* "London Calling"
* Filip & Fredrik
* The Office
* Andres Lokko
* "Deer Hunter"
* Greg Brown
* Velvet Underground
* Wayne Rooney
* "Royal Tenenbaums"
* "Amelie från Montmartre"
* Simon Bank
* Brideshead Revisited
* "Last Nite"
* Owen Wilson
* "Gudfadern"
* "Lost in Translation"
* Ingmar Bergman
* Zlatan Ibrahimovic
* David Letterman
* Scrubs
* Shakespeare
* Albert Camus
* Chuck Klosterman
* Pontus Wernbloom
Sådär. Varsågod. Nu är det bara att sätta i gång arbetet för att bli min efterträdare.
PUSS!
/"SCHEISSE! SCHEISSE! SCHEISSE!"
Fotnoter about hard facts
Det sveeenska landslaget - Hommage à Albert Svanberg.
Festa med Scorpions - De hade en sak gemensamt, Scorpions och det tyska fotbollslandslaget - de började se gamla ut.
Hristo Stoitjkov - "Vilken effektivitet och vilken avslutning! Han ÄR fantastisk!"
Romario - En playboy som gillade samba.
Förgreningen - Jag inspirerades onekligen en del av de argumentationsträd vi jobbat med i våra textanalyser i skolan. Vår föreläsare konstaterade att somliga tycker att det "är jätteroligt och älskar" att arbeta med analysträd. Nej, alla inom retorikområdet har inte ett bra begrepp om hur pass starka ord man ska använda i olika sammanhang.
