När Mats var ny här på brandstationen var han spänd och svåråtkomlig

Hej igen!

Att det kan vara väldigt frustrerande att gå och vänta på ett mail, det tror jag att de flesta kan känna igen sig i. Det är dock inte ens hälften så hjärteplågande som att vänta på att inte få mail.

Förvirrande? Låt mig förklara.

I går hade vi ventilering på våra b-uppsatser. (Gud, hur många sådana har jag egentligen skrivit nu? I don't know.. A MILLION? Att jag aldrig lär mig.) Vår lärare berättade att han skulle ta in våra ventileringar i sina beräkningar och bestämma betyg under dagen. Han sa också: "Några av er kommer att få göra kompletteringar eller göra om delar av uppsatserna. Er kommer jag maila redan i dag. Så om ni inte har fått något innan midnatt kan ni andas ut." Och så var den dagens avslappning raserad.

De tre starkaste slaganfallshoten orsakade av MSN:s "du har fått ett nytt e-postmeddelande"-funktion:

  ♦  Nytt mail klockan sex. Visade sig vara från Johanna

  ♦  Nytt mail (och här var det riktigt hög puls) klockan kvart i tio. Bloggkommentar från mannen med världens längsta långfingrar.

  ♦  När jag vaknade i morse hade jag fem väntade mail i inkorgen. Men ett var från Facebook, två från MySpace och två var gammal hederlig spam. Ah, spam, det vackraste ordet sedan "skatteåterbäring".


Så, nej, det ondskefulla mailet dök aldrig upp. Jag ser det som ett tecken på att det är dags att ta sommarlov. Och nu, medan mitt rum doftar av nykokat kaffe och jag samlar mina krafter för att gå iväg och skalpera mig, passar jag även på att runda av del sex av denna blogg, den digraste delen hittills. I morgon åker jag hem till Leksand, redo att sparka i gång nummer sju.


PUSS!

/Ottmar Walter





Fotnoter about hard facts


Hjärteplågande  -  Hommage à Leksands IF.

Förvirrande  -  Hommage à Ralf Edström.

I don't know.. A MILLION?  -  Hommage à en espressostasad Chandler Bing.

Your family is black, Token, there has got to be a bass guitar somewhere in your basement

Hej igen!

SVT visar just nu en dokumentär om USA:s kristna höger. Det finns naturligtvis mycket löjeväckande och skrämmande i filmen att prata om. Men det tänker jag inte göra.

Däremot kan jag inte låta bli att dela med mig av den inledande masspsykosallsången. Så här gick texten:

I'm a friend of God
I'm a friend of God
I'm a friend of God
He calls me friend
I'm a friend of God
I'm a friend of God
I'm a friend of God
He calls me friend
I'm a friend of God
He calls me friend



Nog kan vi enas om att det inte är speciellt vass poesi? Vilka låtar ratades innan denna gjorde succé? Och, kanske viktigast av allt, har någon fått betalt för att skriva den texten? Jag börjar ana en fin lukurativ framtidskarriär.

I South Park slår Cartman vad med Stan och Kyle om att han ska sälja guld av ett album innan de gör det. Cartman inser omedelbart att den enklaste vägen till seger är att starta ett kristet rockband, eftersom USA:s samtliga kristna älskar och köper all musik som hyllar Gud. Den gode Cartman verkar, som så ofta, ha en poäng.


PUSS!

/Karl Hohmann





Fotnoter about hard facts


Kristna högern  -  Hommage à Chuck Norris

Gud  -  En snubbe med sjukt mycket makt.

Well, that's the most he's worked in the last four months

Hej igen!

Tidigare i dag rapporterade "Dalatidningens" hemsida följande:


"Miljonstöld i Leksand

Under helgen bestals Dala Energi i Leksand på 3,5 kilomterer kopparkabel. Värdet för kabeln uppgår till en dryg miljon kronor."


För det första: Miljonstöld – i Leksand!? Kudos! Mer sådan skön heistaction här, tack.

För det andra: Förtjänar verkligen denna typ av brottslighet en bestraffning? Är det inte mera på sin plats med en belöning? Det är den typ av brott vars kreativitet och målvedenhet enbart bör applåderas. Vem som helst kan komma på att stjäla guld, kokain eller kubanska cigarrer, men kopparkabel – det tänker bara ett geni ut. Och är det inte rent allmänt imponerande att komma undan med ett 3,5 kilometer långt stöldgods? Det är som att lyckas stjäla en traktor.

Låt dem åtminstone behålla sitt byte. Allt annat vore bara småaktigt.


PUSS!

/Richard Hoffman






Fotnoter about hard facts


Dalatidningen  -  Hommage à Fridah.

Stjäla en traktor  -  "No one's stealing a tractor, it's a five-mile-an-hour getaway."

Haven't had a dream in a long time

Jag skulle ha suttit på Kristelig Gymnasium bland de andra essen och hört fröken Meyer föreläsa om grekerna och deras lyckade stadsstater som enligt henne utgör grunden för allt vi sysslar med i dag, men istället ligger jag på en soffa i en liten lägenhet i utkanten av Bryssel och gråter över short track-lopp och vet varken ut eller in. Det är mycket som förändras när ett flygplan faller ner.


  -  Erlend Loe, från boken "Gör vad du vill"



Åh, denne fantastiske Erlend Loe. I sin senaste bok skriver han om plötslig död, sorg, självmordsförsök, saknad, tomhet och Gud. Och han gör det på ett sätt som är så varmt, så ödmjukt, så träffande, följsamt och förstående, men ändå så ungdomligt, drastiskt och roligt, att jag vill falla på mina knän och slicka hans fötter. Det är som att läsa ett avsnitt av Six Feet Under i bokform. Hans språk gör dessutom att jag nästan tror att det är den underbara Linda som spökskrivit boken.

Huvuddelen av historien utspelar sig vintern/våren 2006, med allt vad det innebär av vinter-OS, Muhammed-karikatyrer och fågelinfluensa. Jag bodde i England då, och när jag i dag satt på mina föräldrars veranda och powerläste boken mindes jag att samtidigt som Sverige tog guld i OS-curlingen ägnade jag mig åt att försöka inhalera så många Kronenburg 1664 som det var fysiskt möjligt innan happy hourn tog slut.

Men jag kan heller inte läsa en bok om våren 2006 och döden utan att påminnas om chocken det innebar att min tidigare klasskompis Magnus då hängde sig. Och det får mig att tänka på andra personer som de senaste åren lämnat mitt liv och lämnat stora hål efter sig. Jag tänker på min dåvarande klasskompis Adam som vi i våras aldrig fick träffa igen efter påsklovet, som inte orkat stå emot sin depression längre och hoppat från en bro. Jag tänker på mormor. Jag tänker på morfar. Människor som kan få det att hugga till i bröstet när man inser att man aldrig kommer prata med dem igen.

Men det är också människor jag mår bra av att tänka på ibland, så länge jag gör det på rätt sätt. Och det får Erlend Loe mig att göra. Precis som en författare ska.


PUSS!

/Rainer Höft

Jag har fyra hjul som rullar och ett hjärta som slår

Hej igen!

Vi män har en del förpliktelser gentemot varandra.

Det ska omedelbart sägas att jag egentligen är närmast apatisk när det handlar om bilar. Jag hyser allt som oftast, för att använda ett Lokko-uttryck, ett brinnande ointresse för hästkrafter och växellådor. Jag kan inte ett dyft om motorer (mer än att vår granne blev mäkta imponerad när pappa skaffade en Ford på med V6:a för femton år sedan), av det enkla skälet att jag inte bryr mig. Jag har inte ens nästan körkort (något som kan bero på att jag faktiskt kört sönder fler bilar än jag tagit körlektioner). Jag gillar att transporteras i bilar och kan identifiera kanske tio märken (förmodligen inte en enda modell dock), men that's about it.

Men det kommer alltså en del förpliktelser med att vara man. En av dem är att uppskatta en snygg bil när man ser den.

För ett par år sedan åkte jag buss i Brighton. När vi kom till korsningen vid Palmeira Square åkte det på den överlappande vägen en nedcabbab BMW — med navkapslar som snurrade motsols! Som om vi alla hört en signal tryckte vi fyra som utgjorde bussens manliga ratio - jag, en latinokille med Taxi Driver-tuppkam, en äldre herre med golfkeps och en kille som försökte se ut som 50 Cent - med lätt öppna munnar våra ansikten mot rutan. Hade vi varit snäppet mer teatraliska hade vi visslat till i kanon.

En annan motorrelaterad mansstadga är att man ska ha lekt med bilar som barn.

Även detta har jag varit rättrådig nog att följa. Det gjorde att jag i går greps av gränslös nostalgi och för en stund blev fem år i gammal igen. Detta skedde när jag gick förbi en byggarbetsplats med en lastbil med cementblandartank. Ja, en sådan här, ni vet:




Jag hade nämligen en sådan leksaksbil när jag var liten och den var min favorit. Varför är något oklart. Det hade knappast med cementfascination att göra i alla fall, eftersom det dröjde tills jag såg Veiron i Ottan kasta in Glenn Killings cd-skivor i en golvblandare som jag ens nästan förstod vad tanken används till. Kanske var det att den hade en sådan skojig form som påminde om en zeppelinare som gjorde det. Jag vet inte, men en förbannat bra leksaksbil var det.


PUSS!

/Sven Boy





Fotnoter about hard facts


Palmeira Square  -  En politiskt känslig plats, Englands Gazaremsa om man så vill, då den utgör gränsen mellan delstäderna Brighton och Hove.

Mäns gemensamma intressen och byggarbetsplatser  -  Jerry Seinfeld har, fullt korrekt, konstaterat att just byggarbetsplatser också fångar samtliga mäns fascination: "Have you ever noticed when a guy's out in his driveway working on something with tools, how all the other men in the neighborhood are magnetically drawn to this activity? They don't actually help the guy. No, they just want to hang around the area where work is being done. We want to watch the guy, we want to talk to him, we want to ask him dumb questions. That's why when they have construction sites, they have to have those wood panel fences around it, that's just to keep the men out. They cut those little holes for us so we can see what the hell is going on. But if they don't cut those holes - we are climbing those fences."

Veiron i Ottan  -  "Du vill ha en trafikrapport förstår jag. I Göteborg, där flyter trafiken jävligt fint. En långtradare plöjer fram på Älvsborgsbron med en F20-motor på 500 hästar, det är en härlig syn. Längs Avenyn, där kommer en spårvagnskaravan med skiftarbetare på väg till Hisingen och det blåser en vacker vind från Öst. I den så kallade kungliga hufvudstaden råder fullkomligt trafikkaos. I Södertunneln, där har nämligen en Rolls Royce krockat med en Mercedes, varpå en karavan med Ferraris har täppt till hela körbanan där. Ta det försiktigt, det är halt som fasen där vet du. Ligger en massa döda yuppiesvin och stinker damparfym där och Rolex-klockor och kontokort, så det är slipprigt på vägbanan där."

Zeppelinare  -  Hommage à Jim och piraterna Blom.

It's like that Michael Jackson shit

Hej igen!

Jag åkte tåg hem till Leksand i dag. Det är normalt sett ungefär det tråkigaste man kan göra. I dag var det dock mer spännande än vanligt.


• På bussen på väg till stationen:

Jag visar upp min sms-biljett för chauffören.

Busschauffören som för övrigt såg ut som skådespelaren Lakke Magnusson: Är den giltig?
Tug Wilson: Ursäkta?
BSFÖSUSSLM: Är den giltig?
TW: Jajamen!
BSFÖSUSSLM: Bra!


Detta är klart jämförbart med säkerhetspersonal på flygplatser som faktiskt frågar: Any sharp items in your bag? Any drugs?




• Jag var så varm när jag klev på tåget att jag faktiskt blev lättad av att killen jag hamnade bredvid stank starkt av svett. Detta gjorde nämligen att jag omöjligen behövde oroa mig för om min rusning genom solsken med femton kilo packning på ryggen skulle ha utsatt honom för otrevlig odör.

Detta är klart jämförbart med när David Letterman ger prov på hur varmt det varit i New York under dagen, exempelvis: It was so hot in New York today that Hillary Clinton wore a pantless pantsuit (jag hittade på det skämtet själv).


• Jag gick till restaurangvagnen och köpte en kaffe och en starköl (På en onsdag?? Ja, det kan du ge dig fan på, Johan Glans):

Kassörskan som för övrigt såg ut som skådespelerskan Alyson Hannigan: 60 kronor, tack..
Tug Wilson: Yes..
KSFÖSUSSAH: Och så leg, tack... för kaffet alltså!
TW: Aha, det är tjugoårsgräns på sockret eller?
KSFÖSUSSAH: Javisst, haha, det är farliga grejer, du vet.


Jag kan inte hjälpa att känna att det är väldigt roligt (och ibland lätt tragiskt) med en person som i sin yrkesroll har ett standardskämt som hon eller han drar varje gång ett tillfälle bjuds. Det är klart jämförbart med tjejen på Uppsalas bästa bokhandel English Bookshop. Första gången jag var där skulle jag fråga efter Chuck Klostermans Fargo Rock City:

Tug Wilson: Hej! Jag letar efter...
English Bookshop-tjejen som för övrigt ser ut som Blådårar-Lasses flickvän: ...en bok? HAHA!




PUSS!

/Hans-Dieter Flick





Fotnoter about hard facts


Leksand  -  Fortfarande årets tillväxtkommun 1998.

Busschaufför  -  Min favoritchaufför är dock fortfarande en kille i Brighton som såg ut som Steven Zissous okände tvillingbror.

New York  -  Årets tillväxtkommun 1999.

Blådårar-Lasse  -  Skånes Gil Renard.

Don't feel like Satan, but I am to them

Hej igen!

Det känns som att varenda person som någonsin studerat någon gång har "skämtsamt reflekterat" över att absolut allt annat känns roligare att göra än den uppsats eller det tentaplugg man helst borde komma igång med. Allra helst ska detta avslutas med någon av punchlinerna "jag trodde aldrig att jag skulle tycka att det var så kul att frosta av frysen!" eller "...men mitt badrumsskåp har åtminstone aldrig varit så här välstädat!". Jag skulle eventuellt vända mig mot denna brist på originalitet om det inte varit för att det är så ofrånkomligt sant.

Men. Man kan faktiskt använda detta dilemma till sin arbetseffektivitets fördel. Detta handlar om just om det faktum att allt är roligare än uppsatsen man gör sitt bästa för att hata ihjäl. Det gör att även andra skoluppgifter känns som veritabla skrattfester att ta sig an. Och vips är snöbollen i rullning. Så doktrinen blir alltså att ju fler hotande deadlines man har, ju enklare är det att sätta igång. Sedan när det verkligen är dags att tugga i sig den urpsrungliga uppgiften kan man ju alltid fabricera en annan uppgift som man övertygar sig själv om är den saken man borde göra. Underskatta aldrig självbedrägeri.


PUSS!

/Uwe Gospodarek





Fotnoter about hard facts


Bristande originalitet  -  När det, som i sommar, är EM i fotboll på gång innebär det också startskottet för EM i originalitetsbrist. Nu kommer vi få läsa om "det nya, unga Tyskland", varför Spanien aldrig lyckas i de stora mästerskapen, det ironiska i att Sverige nyligen hade överflöd på bra mittbackar när det nu råder mittbacksbrist, "det cyniska Italien", debatten om vad som är "rolig fotboll", oroligheter i den holländska truppen, "det alltid svårspelade Kroatien", att vi inte får glömma att Grekland är regerande europamästare och så kommer Mats Olsson konstatera att olika spelsystem "bara är en lek med siffror". Tack och lov är England inte med, så vi slipper i alla fall höra om att de "alltid tror att de är världsmästare, trots att det är över 40 år sedan de senast vann något!" och så är inte Figo med för Portugal vilket gör att vi eventuellt inte kommer behöva höra något mer om att det är "Den Gyllene Generationens sista chans".

Hata ihjäl  -  I ett avsnitt av South Park lär sig Cartman om affirmation, vilket går ut på att vi utifrån våran egen tankekraft skapar vår verklighet. Cartman gillar detta och bland annat försöker han affirmera att Kyle får cancer i hjärnan.

Nu fick ju John Terry i och för sig avgöra

Hej igen!

Men, Gud, en så trevlig kväll. För det första vann United CL-finalen med bred marginal (läs: efter 14 straffar) och för det andra har en av mina stora förebilder och tillika min storebror börjat blogga igen.

Om jag är Tug Wilson kan vi fortsätta på Rovers United-spåret och konstatera att Jonas är familjens Fred Rimmy; lång, slank, elegant i varje skede och med Paolo Maldini-frisyr. Så missa det inte. Alla måste läsa.


PUSS!

/Tomasz Kuszczak





Fotnoter about hard facts


Gud  -  Hommage à Paul Scholes.

United  -  För dagen utan Juan Verón.

Tug Wilson  -  "Jag spelar hårt... men regelrätt... jag satsar ALLTID på bollen. Och låt inte forwards lura er - dom vet hur dom ska ta tillvara på sej själva!"

Rovers United  -  Klubben som handahållit stjärnor som Charlie Barr, Joe Pearson, Duncan Fraser, Benny Grainger, Terry Evans, Josh Tee, Alex "Igelkotten" Jones, Kevin Nicklish, Willy Barnes och Rodney Leangre.

Fred Rimmy  -  Il capitano, som tog Rovers United till kvadrupeln.

Paolo Maldini  -  Mannen som får Tintin att verka förfallen.

Hey, don't steal those babies

Hej igen!

Humoristen och folklivsforskaren Andres Lokko berättade en gång att det inom Killinggänget rådde en gemensam uppfattning om att "ordvitsen var Den Förbjudna Humorn, en under-hållningsform som tillsammans med den roliga historien och limericken aldrig skulle föräras en arkeologisk räddningsexpedition, en revival lika otänkbar som resecheckens renässans" och att de hade en regel som gick ut på de "fick betala böter till de andra medlemmarna för varje ordvits vi (tyvärr oftast jag) kläckte".

Genant nog måste jag erkänna att även jag har en, väldigt specifik, humoristisk svaghet. En svaghet som kan föra mig farligt nära det strikt otillåtna Lasse Anrell-landet. Det handlar, något oväntat, om äktenskap. Som exempel fnissade jag i dag alldeles för länge åt följande nyhet: "På lördagskvällen ringde bröllopsklockorna för Ashlee Simpson och Pete Wentz. Popstjärnan och Jessica Simpson-systern och Fall Out Boy-basisten gifte sig med bara familjen och några nära vänner, sammanlagt 150 personer, närvarande i hennes föräldrar hus i Los Angeles-trakten, uppger kändistidningen People på nätet." Nej, svårare än så är det alltså inte. Tanken på att 152 personer ingår äktenskap med varandra är tillräckligt för att få mig ur balans. På samma manér roas jag lite för mycket när någons civilstatus beskrivs som "gift med två barn". Det är ju olagligt på massor av vis!


Jag vill här och nu uppriktigt och förbehållslöst be om ursäkt för dessa pinsamheter och jag riktar särskilt en tanke till mina föräldrar som jag hoppas fortfarande ser mig som sin son.


PUSS!

/Oskar Oskarosk





Fotnoter about hard facts


Folklivsforksare  -  Hommage à Mårten Rask.

Andres Lokko  -  Mats Olsson: "Nån konstaterar att Kina är det land som har flest grönsaker och Andres säger: - I England har man bara sju sorter, och då har man ändå räknat in grävling."

Killinggänget  -  Vuxna män gör saker tillsammans.

Resechecken  -  Hommage à Thomas Cook.

Lasse Anrell-landet  -  Den lägsta och smutsigaste formen av humoristiskt förfall.

Ashlee Simpson  -  Hommage à Jessica Simpson.

Jessica Simpson  -  Hommage à Ashlee Simpson.

Oskar Oskarosk  -  Hommage à Anton Antonant.

Jesus walks, but I run past him

Hej igen!

Att offentligt avslöja slutet på saker är kul. Svenska komediserien Räkfrossa hade ett stående inslag med en videobutikskassörska som avslöjade slutet på filmerna för kunderna som hyrde dem. Roligt naturligtvis. Problemet var bara att det såklart också förstörde sluttvisterna för de tittare som inte sett filmerna. Tack och lov visste jag redan vem som var Keyser Söze i The Usual Suspects och vad Charlton Heston hittar på stranden i Planet of the Apes. Däremot hade jag inte hunnit se The Sixth Sense, vilket gjorde att jag, när jag väl såg den, hade mina misstankar om varför Bruce Willis fru aldrig verkade lyssna på honom.

Två dagar innan den sista Harry Potter-boken släpptes i somras skrev Alex Schulman ett inlägg på sin blogg, som då var Sveriges största, med rubriken "Till alla 7-åringar som läser den här bloggen" där han klart, koncist och fullt sanningsenligt berättar hur boken slutar.

Det har börjat gå upp för mig att jag gjort mig skyldig till något liknande. I oktober går killingregissören Tomas Alfredssons filmatisering av John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in upp på biograferna. Filmen har redan vunnit New York-festivalens Tribecapris för 2008 års bästa film och kommer följdaktligen få stor uppmärksamhet och många besökare. Men. Det slog mig nyligen att jag i ett inlägg förra våren faktiskt avslöjar en stor del av bokens slut. Björn (tug.blogg.se:s chefsjurist), om du läser detta, kan jag hamna i klammeri med rättvisan för det här?


PUSS!

/Ervin Skela





Fotnoter about hard fatcs


Keyser Söze  -  Hollywoods motsvarighet till IFK Göteborgs egen Pirayaklubben-medlem Janne Plånbok.

Charlton Heston  -  Vi kan väl nöja oss med att konstatera att jag uppskattade hans inblandning i Planet of the Apes mer än den i Bowling for Columbine.

Avslöja slutet på The Sixth Sense  -  Hommage à Dr Cox och Janitor.

Harry Potter  -  Hommage à Daniel Radcliffes insats i Extras.

Alex Schulman avslöjar Harry Potter  -  I kommentatorsfältet till inlägget höjs kritiska röster som "Menåh, ditt CP!", "Snacka om snedsteg. Väldans roande och läsa din blogg dagligen, men detta var bara elakt och fruktansvärt onödigt. Förstår folk kommer hata dej på riktigt nu. Idiot.", "Du har förstört min helg. Tack så jäkla mycket. :'(" och "Din hora.".

Björn  -  Düsseldorfs Beckenbauer.

Klammeri med rättvisan  -  Hommage à Pete Doherty.

Those are awfully depressing circumstances for a man in love

Hej igen!

På jakt efter en annan bok i min bokhylla plockade jag fram Chuck Klostermans "Killing Yourself to Live". Eftersom det var mer än två år sedan jag läste den började jag bläddra lite. På de fyra sidorna jag läste hann Klosterman med att få mig att göra följande:


  Slå upp ett ord som såg roligt ut.

♦  Lyssna på en Fleetwood Mac-låt på maxvolym.

♦  Mentalt formulera en heltäckande teori för rockmusik.

♦  Vilja sms:a alla flickor jag någonsin legat med.

♦  Och, uppenbarligen, skriva den här bloggen.


På fyra sidor alltså. Det är vad jag skulle kalla effektivt, inspirerande skrivande. Varför skriver inte jag så? Varför skriver inte alla så?


PUSS!

/Marko Marin





Fotnoter about hard facts


Killing Yourself to Live  -  Citeras här. Och här.

Chuck Klosterman  -  Angående homoäktenskap: "In my opinion, we must legalize gay marriage. Gay males are the only men in America who still want to be married."

My humble opinion is that the snake was a mistake

Hej igen!

Ricky Gervais ringde mig i dag och sa att han gärna ville vara en del av den här bloggen. Jag sa att jag var smickrad men att jag helst vill göra allt skrivande själv. Ricky visade full förståelse för det och frågade om jag inte åtminstone kunde välja ett favoritklipp med honom och lägga ut här. Och jag är ju inte den som vill verka omöjlig:





PUSS!

/Übermensch





Fotnoter about hard facts


Full  -  "Carla, I'm not as think as you drunk I am.."

Gervais-klipp  -  Ja ja, bara för att vara snäll kan jag väl lägga ut ett litet till:



"Det är fyra bra passningar"

Hej igen!

Jag sa ju det! För ett par veckor sedan skrev jag: "Man kan inte både ha kakan och äta den, brukar det heta. Det är naturligtvis felaktigt." I går bevisade Henrik Larsson återigen att jag hade rätt.

När fotbollslandslaget spelar krampaktiga 0-0-matcher borta mot Lettland äter Henrik Larsson donuts med sin son. När de spelar träningsmatch i Albanien är Larsson i Skottland och vinner skytteligan. När det sedan är dags för EM i Portugal är han ändå där och Martin Dahlin-slängnickar in de matchavgörande målen.

När de andra landslagsspelarna befinner sig på ett blåsigt Island och gör sitt bästa för att undvika såväl lunginflammation som knäckta benpipor dricker Larsson gintonics på stranden någonstans på Cap Verde-öarna. När de åker på bedrövliga 1-2-förluster mot Nordirland är han på Old Trafford och bollar gris med Cristiano Ronaldo och Ryan Giggs. Och när det är dags för Lars Lagerbäck att presentera truppen till EM-slutspelet är Henrik Larsson givetvis med.

DET är vad jag kallar rutinerat kakägande och -ätande.

Vissa kallar det divalater. Jag kallar det för vad det egentligen är: smartness och självbevarelsedrift. Vad mig beträffar har Henrik Larsson carte blanche att göra whatever damn well pleases him. Han har gjort mer för mig än jag någonsin kunnat begära. Eller som världens bäste Eric Cartman brukar säga om Mel Gibson: "If I knew where he was I would be down at the floor licking his balls at this moment, sir." Cartman har alltid vetat att man inte ska låta sin heterosexualitet stå i vägen för att visa någon sin tacksamhet.


PUSS!

/Kai Bülow





Fotnoter about hard facts


Henrik Larsson  -  Bland mycket annat ska man aldrig glömma detta.

Martin Dahlin-slängnickar  -  "Så underbart, så skönt... så förlösande!", som Majornas stolthet Arne Hegerfors skulle sagt.

Gintonics på stranden  -  Hommage à Friends in Need och alla vi som längtar efter sommaren.

Cristiano Ronaldo  -  Hommage à Ellykanen.

Larsson får göra vad han vill  -  Men jag varnar dig, Henrik. Om du slår ytterligare en usel straff mot Tyskland.. ja, då kommer lien.

Att göra allt för någon  -  Som Homer Simpson säger till Mr Burns under sin anställningsintervju: "Listen to me, Mister Big Shot.. If you're looking for the kind of employee that takes abuse, and never sticks up for himself, I'M YOUR MAN!  You can treat me like dirt, and I'll still kiss your butt and call it ice cream... and if you don't like it, I CAN CHANGE!"

Cartman om Mel Gibson  -  Vad A.Lo from the Block har att säga om avsnittet kan ni läsa här. Hela avsnittet kan ni se här.

The stupidest guy in my fraternity became an architect after he flunked out of dental school

Hej igen!

Det är inte så lätt att vara folkhögskola. De flesta studenter väljer i första hand vanliga högskolor och universitet. Men folkhögskolor ger inte upp för det. Om inte Muhammed kommer till berget får berget komma till Muhammed, tycks de resonera. De gör nämligen sitt bästa för att plocka upp de som sökt till populärare skolor som de kanske inte kommer in på. Ungefär på samma sätt som att tandläkare är de som relegerats från läkarlinjen alltså. Detta gör att en sådan som jag ofta utsätts för headhunting den här tiden på året.

Jag fick exempelvis ett erbjudande den här veckan. Så här står det på framsidan av broschyren de skickade till mig (jag tog mig friheten att fetstila mina favoritpartier):


"Så du vill bli journalist...

Det finns ju knappt några jobb?
Å andra sidan: Du kanske går din egen väg redan nu. Du bara måste ta reda på, söka svaren, uttrycka dig och andra [???, Tugs anm.]. Via egen tidning, hemsida, blogg, webbradio.

Vad vet vi? Överraska oss!
Hur som helst - **** folkhögskola har utbildat reportrar sedan 1986."


Okej. Så ni konstaterar att det är dåligt med jobb, men att jag kanske, på egen hand, kan komma på något sätt att komma runt det, eftersom ni i alla fall inte vet? Och säger den språkliga skärpan något om hur man själv utvecklas på er utbildning? Kommer jag också börja uttrycka mig med hjälp av logiska luckor, grammatiskt ofullständiga satser och felaktigt utplacerade frågetecken?

Well, **** folkhögskola, jag vill inte säga för mycket innan jag pratat med min agent, men rent spontant förstår jag inte hur jag rimligtvis ska kunna tacka nej till denna unika möjlighet!


PUSS!

/Thorben Marx





Fotnoter about hard facts


Muhammed  -  "Durka durka, Muhammed, Jihad!", som man säger i Durkadurkastan.

Berget  -  Hommage à Jeppe.

1986  -  Hommage à Maradona.

I just appreciate a good burn

Fråga 2: Hur mycket kan man bränna en tumme på en sänglampa?

Svar: Man kan bränna den jättemycket.





Fotnoter about hard facts


Fråga 2  -  Fråga 1.

Bränna  -  Hommage à Klorinmannen.

Han gör bort sig helt enkelt, man får inte skjuta en straff så dåligt

Hej igen!

Okej, det ska väl erkännas att jag aldrig var riktigt nära att få det där hett eftertraktade femårskontraktet med Sheffield United, och nej, jag räknar väl inte med att Lars Lagerbäck tar ut mig i sommarens EM-trupp (om jag har fel är det dock bara att ringa, Lasse!). Men en helt oäven fotbollsspelare är jag faktiskt inte. Jag kan dribbla bort ett par stycken om nöden skulle kräva det. Jag kan mer eller mindre problemfritt kicka till hundra. Och speciellt sätter jag pride i att ha en tämligen känslig högerfot.

Därför var det som hände i dag en aning knäckande. På väg till universitetet gick jag på en gångbana som korsar ett sportfält, precis vid en fotbollsplan. En skolklass spelade på planen och samtidigt som jag passerade målet studsade bollen i ribban och över målet. "Time to shine, Tuggie W" tänkte jag, redo att skjuta tillbaka bollen. I samma stund som jag sparkade till den insåg jag att jag gjorde det alldeles för löst. Bollen nådde bara halva vägen och studsade sedan tillbaka några meter. Jag hade i princip kunnat låta bollen ligga och gjort lika stor nytta. Jag vinkade ursäktande till killen jag försökt passa, mumlade "sorry, mate" (jag antar att jag antog skepnaden som engelsman för att det skulle bli svårare att identifiera mig och därmed binda mig vid brottet) och lommade sedan iväg, med hängande huvud och en nästintill havererad självbild.


PUSS!

/Ernst Middendorp





Fotnoter about hard facts


Sheffield United  -  Att de numera inte bara har Keith Gillespie utan också Gary Speed i laget är sådant som för evigt borde garantera världens bästa fotbollslag en plats på samtliga stryktipskuponger. Men nog är det väl dags att värva Pontus Wernbloom?

Lars Lagerbäck  -  Den emblematiske mannen som en gång bjöd på följande bevingade ord: "Ibland känner man att man är så diplomatisk så man nästan kräks på sig själv, för att uttrycka sig vulgärt."

Dribbla bort ett par stycken om nöden skulle kräva det  -  Av okänd anledning händer det ganska sällan i vardagslivet att den situationen uppstår.

Ah, yes, the little ones...

Hej igen!

Nu är de här. Äntligen kan jag dela med mig av sommaren 2008:s första modeuttryck och aktiviteter. Ni minns säkert att sommaren 2007 var månaderna när man skulle säga "Riktigt bra!" och "Kill them, Smithers!", vifta med fingrarna och säga "Hääär ee ja, Strandeeell!" och så skulle man, naturligtvis, "jobba tifo". Jag är nu glad att kunna presentera de två första flugorna vi kommer hänge oss åt under de där härliga månaderna på Björkvägen 4:s källarvåning och på Leksands kommuns samtliga tennisbanor:

1) Att "komma över ett väldigt fint parti" av något. Exempelvis: "Jag har kommit över ett väldigt fint parti bourgognetryffel." Delen med att man "kommit över" partiet är viktig. Man får inte ha fått tag på det på något alltför konventionellt sätt, utan helst ska man hittat det i en kvarglömd lår "nere vid hamnen", tack vare en insiderdeal eller via någon form av personlig kurir.

2) Att "söndra och härska". En effektiv och populär stridstaktik på romartiden som alltså äntligen får en renässans. Hur det rent konkret kommer tillämpas är oklart, men det ska nog lösa sig. Tänk att få besvara en fråga om vad man gjort i helgen så här: "Jag söndrade och härskade. Och tog en avslappnande runda minigolf."


PUSS!

/Markus Daun





Fotnoter about hard facts


Riktigt bra!  -  Hommage à Leksands största huvud.

Kill them, Smithers  -  Hommage à Mr Burns, mannen vars bil was the first car to outrun a man.

Hääär ee ja, Strandeeell!  -  "Hansson, har du lämnat dina grejer i bastun? Det har brUNNIT!"

Jobba tifo  -  Hommage à "SLÄPP pycken!"-killarna, "det är bara Leksand som tar burskydd i power play"-killen, "SKJUUUT!!"-killarna, "Patrik Zetterberg är ju också en hora"-killen, "kan ni den sången?"-tjejen, "men vad göör backen??"-killen och "Björn! Widdes Wänner är skyldig mig en back pilsner!"-killen. Ändlösa tack för alla (lite för ofta omedvetena) humorstunder, Leksands ståplats!

Renässans  -  För att citera Wikipedia: "Egentligen så fanns aldrig renässansen, det var ett sätt att lura människor att romarna var klockare [sic] än alla andra."

Jag borde sitta på någon klippa och tänka över allt det här

Hej igen!

Ibland måste man göra saker man inte står för, som skäggbusen Ulf Lundell brukar säga. Här följer två exempel på situationer som jag inte kommer vilja ha med på mitt personlighets-CV:

  Häromveckan laddade jag kaffeperkulatorn när jag gick och la mig på kvällen "för att det skulle gå fortare på morgonen sedan". Blir man mer vuxet planerande än så?

♦  I dag läste jag mina läxor högt för mig själv "för att det var lättare att förstå då". Var det inte sådant folk bestraffades för med snöbollar i nacken, riggade skåp (så att alla böcker ramlar ur när de öppnades) eller huvuddopp i toaletterna på den gamla goda tiden?


PUSS!

/Sascha Riether




Fotnoter about hard facts


Skäggbuse  -  Hommage à Christer Olsson, Tommy Sjödin och Pär Djoos.


Ulf Lundell  -  Känner sig som en blandning av Donovan och Satan.


Gammaldagsa bestraffningar  -  "In the Middle Ages you would get locked up for even suggesting it", som George Costanza sade angående att försöka bjuda ut sin flickväns room mate.


It's all the regular soda, Sean!

Hej igen!

I ett Simpsons-avsnitt byter hellraisern Bart sida och hjälper Principal Skinner att bringa ordning i skolan. Detta leder till att rektorn kan lugna en utsatt lärare på följande sätt: "Oh, things have changed. There will be no more mockery of your name, Mr. Glascock." En av avsnittets manusförfattare har berättat att de lyckades få det skämtet förbi de hårda amerikanska censur-reglerna genom att bevisa att det finns personer som verkligen heter Glascock i efternamn.

Detta fick mig att undra om det finns någon liknande verklig förebild till Scrubs-karaktären Dr Mickhead (vet du inte vad det rimmar på kan du alltid maila till [email protected] och fråga). Jag googlade därför "mickhead" för att se om jag fick några icke-scrubsrelaterade träffar. Det var på den vägen jag kom in på sidan Urban Dictionary:

"mickhead

A replacement for the word dickhead when caught

Bobby: You're such a dickhead
Mr. Marino: What?
Bobby: I said mickhead!
"


Plötsligt tappade jag allt intresse för namnet Mickheads uppkomst och blev betydligt mer fundersam över vem som ligger bakom namnen i lexikonexemplet. Marino? Vem kommer på det som det första exemplet på ett efternamn? Med tanke på att Dr John Dorian döpt sin bil till Malik, sin pillow girlfriend till Katja, sin vespa till Sascha och sitt enda brösthårstrå till Jasper misstänker jag att det är Scrubs skapare som ligger bakom även Urban Dictionary.


PUSS!

/Timo Rost





Fotnoter about hard facts


Bart byter sida  -  "Bart Simpson on the side of the law? Has the world gone tipsy-turwy?"

Principal Skinner  -  En silk-wearin' croquet-playin' buttercup, om man ska tro skolans vaktmästare.

Scrubs och dubbeltydiga efternamn  -  "I started an 'I hate Cox' chat room. It hasn't really worked out the way I planned. It's me, 2 interns and 14 000 lesbians."

Dr Mickhead  -  J.D: "The girl intern just called you Dr Jerk.."  Turk: "No sweat.. You should hear what they call Dr Mickhead.."  J.D (efter två sekunders tvekan): "What..?"

Pete Boxall  -  University of Sussex egen The Todd och dessutom ledande Hamlet-forskare.

John Dorian  -  Och vi ska naturligtvis inte glömma att han som eventuellt fängelsesmeknamn valt Gizmo.

You are the fugitive, but you don't know what you're running away from

Hej igen!

Varje gång jag går till universitetet korsar jag en kyrkogård. Att befinna sig på en kyrkogård kan vara både dystert och (om jag skulle trott på spöken) lite kusligt, men man kan också roa sig med att läsa på gravstenarna. Antingen brukar jag leta efter roliga namn eller, ännu hellre, efter skojiga arbetstitlar. I morse hittade jag en ny favorit. På stenen stod det "styckjunkare". Smaka på den. Styckjunkare.

Jag har absolut ingen aning om vad det innebär att vara en styckande junkare. Men jag är övertygad om att det finns ett betydligt simplare ord för yrket. För att kalla sig för styckjunkare MÅSTE ha ett samband med följande bevingade ord av Jerry Seinfeld: "Women need to like the job of the guy they're with. If they don't like the job, they don't like the guy. Men know this, which is why we make up the phony bogus names for the jobs that we have. 'Well, right now, I'm the regional management supervisor.' 'I'm in development, research, consulting.'"


PUSS!

/Sebastian Freis





Fotnoter about hard facts


Spöken  -  Hommage à something rotten in the state of Denmark.

Text på gravstenen  -  Royal Tenenbaum vill ha (och får) texten "Died tragically rescuing his family from the wreckage of a destroyed sinking battleship" på sin sten. Cosmo Kramer önskar sig texten "Man's best friend".

Jerry Seinfeld om jobbtitlar  -  "Men, on the other hand, if they are physically attracted to a woman, are not that concerned with her job. Men'll just go, 'Really? Slaughterhouse? Is that were you work? That sounds interesting. So whatdya got a big cleaver there? You're just lopping their heads off? That sounds great! Listen, why don't you shower up, and we'll get some burgers and catch a movie.'"

Tidigare inlägg
RSS 2.0