Now, come on, Neil, give me a break, man
Hej igen!
Jag skulle i all korthet vilja tacka Jan Gradvall, Henrik Schyffert, Johan Rheborg, Will Ferrell, John Goodman, Neil Diamond, Björn Arrias och Morten Green. För vad? Björn för att han är min bäste vän och att jag saknar honom eftersom han numera jobbar hela tiden. Morten Green för hans fina spelsinne. Och de övriga för att jag fått chansen att se det här.
PUSS!
/Mercedes
Fotnoter about hard facts
Jan Gradvall - Sveriges softcoreversion av Chuck Klosterman.
Henrik Schyffert - His name is Glenn, and he is funky.
Johan Rheborg - Kofoten ligger klar däruppe.
Will Ferrell - Hommage à Frank the Tank.
John Goodman - Min favorittjockis genom alla tider.
Neil Diamond - "I gotta stay one step ahead of Neil!" "What if it's Neil Armstrong?" "Then I'm going to Mars!" "What if it's Neil Diamond?" "Aw, shut up, Jerry! Just shut up!", som George Costanza och Jerry Seinfeld gillar att säga.
Björn - Någonting mittemellan Honken Holmkvist, Fantomen och hans häst.
Morten Green - Världens i dag bäste heavy metal-trummis.
Jag skulle i all korthet vilja tacka Jan Gradvall, Henrik Schyffert, Johan Rheborg, Will Ferrell, John Goodman, Neil Diamond, Björn Arrias och Morten Green. För vad? Björn för att han är min bäste vän och att jag saknar honom eftersom han numera jobbar hela tiden. Morten Green för hans fina spelsinne. Och de övriga för att jag fått chansen att se det här.
PUSS!
/Mercedes
Fotnoter about hard facts
Jan Gradvall - Sveriges softcoreversion av Chuck Klosterman.
Henrik Schyffert - His name is Glenn, and he is funky.
Johan Rheborg - Kofoten ligger klar däruppe.
Will Ferrell - Hommage à Frank the Tank.
John Goodman - Min favorittjockis genom alla tider.
Neil Diamond - "I gotta stay one step ahead of Neil!" "What if it's Neil Armstrong?" "Then I'm going to Mars!" "What if it's Neil Diamond?" "Aw, shut up, Jerry! Just shut up!", som George Costanza och Jerry Seinfeld gillar att säga.
Björn - Någonting mittemellan Honken Holmkvist, Fantomen och hans häst.
Morten Green - Världens i dag bäste heavy metal-trummis.
I was so much older then, I'm younger than that now
Did anyone call for the baaadest detective in town? Det fanns en tid när ingen bandit kunde känna sig trygg på Björkvägen, speciellt inte de uslingar som bodde bortom där gatan svängde, en vägkrök smidigt nog kallad "Svängen". Efter ett tag kände jag mig dock färdig med den fasen av mitt liv. Jag ville fortsätta utvecklas. Så jag började lekis.
Nu har det gått tre år sedan dess, och inget är sig riktigt likt.
Nu har det gått tre år sedan dess, och inget är sig riktigt likt.
Well, that's lepracy for you
Hej igen!
När rockpoeten och nationalskalden Henrik Schyffert för några år sedan var gäst i "100 Höjdare!!!" sade han bland annat: "Om man nu får EN chans att bli diktator, det måste ju vara jättejobbigt, 60 poäng klassisk latinsk diktatorskurs på Linköpings universitet. Hur kommer man in? Man måste lära känna någon och bara få in foten i diktatorsbranschen, det måste ju vara värsta stöket, och så jobba sig upp och till slut göra ett coolt attentat och ta över. Då vill man ju ha riktigt galna ideer. 'Semlor åt alla!' Det är ju ditt jobb som diktator att hitta på de här tokiga sakerna. Det är därför man söker posten som diktator. 'Jag är helt tokig!' 'Ja, vi är intresserade! Kom på tisdag! Vad har du för lönekrav?'"
Med Schyfferts ord klingande i bakhuvudet går det inte annat än att le nöjt när man får följande rapport om Venezuelas statschef Hugo Chávez:
"Venezuelas president Hugo Chávez har bestämt att besökande utlänningar som offentligt kritiserar regeringen ska utvisas. Det handlar om nationell värdighet, sa Chávez i sitt tv-program Aló Presidente, som på söndagens upplaga pågick i sex timmar.
- Hur länge ska vi acceptera att människor från andra länder kommer hit och säger att det här är en diktatur och att presidenten är en tyrann?
Hugo Chávez uppmanade på söndagen sina ministrar att hålla ögonen på besökande utlänningar och se till att de som går över gränsen med sin kritik, snarast skickas ut ur landet."
PUSS!
/Moses Lamidi
Fotnoter about hard facts
Henrik Schyffert om diktarorer - Vidare sade han om den gamle hellraisern Saddam Hussein följande: "Jag har också jättetrevliga barndomsbilder av Saddam när han fyllde femtio och hade på sig en turkos djungeluniform och stod på balkongen och provsköt alla vapen han hade fått. Det känns som att den bilden, så minns jag MIN Saddam!"
100 Höjdare!!! - Hommage à Elisabet Etry-Balk som är Nikl... Martin Dahlins mamma.
Sydamerikanska diktatorer - Tacka vet jag San Theodores mäktige ledare general Alcazar. Han ger inte den gemene giftblåsan Tapioca en chans. Det vet alla som läst "Tintin hos gerillan".
Andra länder - "Jag tycker att det är väldigt roligt att skämta om människor från andra länder", som nämnde Schyffert brukar säga.
Ministrar - Det man allra helst vill är att vara socialminister. Det innebär ju att man är regeringens festfixare. Det är mycket bättre än att vara försvarsminister, då får man ju bara rikta in sig på regeringens backlinje.
När rockpoeten och nationalskalden Henrik Schyffert för några år sedan var gäst i "100 Höjdare!!!" sade han bland annat: "Om man nu får EN chans att bli diktator, det måste ju vara jättejobbigt, 60 poäng klassisk latinsk diktatorskurs på Linköpings universitet. Hur kommer man in? Man måste lära känna någon och bara få in foten i diktatorsbranschen, det måste ju vara värsta stöket, och så jobba sig upp och till slut göra ett coolt attentat och ta över. Då vill man ju ha riktigt galna ideer. 'Semlor åt alla!' Det är ju ditt jobb som diktator att hitta på de här tokiga sakerna. Det är därför man söker posten som diktator. 'Jag är helt tokig!' 'Ja, vi är intresserade! Kom på tisdag! Vad har du för lönekrav?'"
Med Schyfferts ord klingande i bakhuvudet går det inte annat än att le nöjt när man får följande rapport om Venezuelas statschef Hugo Chávez:
"Venezuelas president Hugo Chávez har bestämt att besökande utlänningar som offentligt kritiserar regeringen ska utvisas. Det handlar om nationell värdighet, sa Chávez i sitt tv-program Aló Presidente, som på söndagens upplaga pågick i sex timmar.
- Hur länge ska vi acceptera att människor från andra länder kommer hit och säger att det här är en diktatur och att presidenten är en tyrann?
Hugo Chávez uppmanade på söndagen sina ministrar att hålla ögonen på besökande utlänningar och se till att de som går över gränsen med sin kritik, snarast skickas ut ur landet."
PUSS!
/Moses Lamidi
Fotnoter about hard facts
Henrik Schyffert om diktarorer - Vidare sade han om den gamle hellraisern Saddam Hussein följande: "Jag har också jättetrevliga barndomsbilder av Saddam när han fyllde femtio och hade på sig en turkos djungeluniform och stod på balkongen och provsköt alla vapen han hade fått. Det känns som att den bilden, så minns jag MIN Saddam!"
100 Höjdare!!! - Hommage à Elisabet Etry-Balk som är Nikl... Martin Dahlins mamma.
Sydamerikanska diktatorer - Tacka vet jag San Theodores mäktige ledare general Alcazar. Han ger inte den gemene giftblåsan Tapioca en chans. Det vet alla som läst "Tintin hos gerillan".
Andra länder - "Jag tycker att det är väldigt roligt att skämta om människor från andra länder", som nämnde Schyffert brukar säga.
Ministrar - Det man allra helst vill är att vara socialminister. Det innebär ju att man är regeringens festfixare. Det är mycket bättre än att vara försvarsminister, då får man ju bara rikta in sig på regeringens backlinje.
Dessutom är han den ende som kan sätta en stilren slamdunk i basketkorgen
Jag sitter och tittar på The Tonight Show with The Big Chin. John Travolta berättar att han brukar gå och lägga sig klockan fem på morgonen och gå upp runt klockan tolv på dagen.
Han skulle trivas med att studera litteraturvetenskap.
Han skulle trivas med att studera litteraturvetenskap.
Patetiskt var ordet
Killar inledde rätt snart en livslång hatrelation med det subsläkte av mänskligheten som valt att kalla sig själv för dörrvakter. Fy fan, vad man hatar dörrvakter!
- Filip Hammar
http://www.expressen.se/sport/ishockey/1.763148/vaktchefen-anmalan-ar-patetisk
No, it's the opposite of weird... It's regular... It's mundane... It's actually a little dull!
Hej igen!
När jag nyss gick upp till köket för att göra kaffe var P1 i gång på radion. De sände ett program som jag var övertygad om handlade om föräldrar som berättar hur det är att leva med autistiska barn. Det talades om barn som "inte verkar vilja ha kontakt med omvärlden" och som "lever som i en ostkupa".
Sedan kom det fram att det var ett program om ungdomar som sitter mycket vid datorn.
Det första jag tänkte var att det var ett ganska roligt missförstånd. Det andra jag tänkte var att det kanske var ett överdrivet allvarligt anslag över det hela. Det tredje jag tänkte var att jag fick lite mer förståelse för hur mina föräldrar haft det då och då.
PUSS!
/Karl Allgöwer
Fotnoter about hard facts
Kaffe - Hommage à Mr Bookman.
Ost - George Costanzas beskriver sin idé om a bachelor paradise med orden "I wanna bite into a big hunk of cheese, just bite into it, like it's an apple.
När jag nyss gick upp till köket för att göra kaffe var P1 i gång på radion. De sände ett program som jag var övertygad om handlade om föräldrar som berättar hur det är att leva med autistiska barn. Det talades om barn som "inte verkar vilja ha kontakt med omvärlden" och som "lever som i en ostkupa".
Sedan kom det fram att det var ett program om ungdomar som sitter mycket vid datorn.
Det första jag tänkte var att det var ett ganska roligt missförstånd. Det andra jag tänkte var att det kanske var ett överdrivet allvarligt anslag över det hela. Det tredje jag tänkte var att jag fick lite mer förståelse för hur mina föräldrar haft det då och då.
PUSS!
/Karl Allgöwer
Fotnoter about hard facts
Kaffe - Hommage à Mr Bookman.
Ost - George Costanzas beskriver sin idé om a bachelor paradise med orden "I wanna bite into a big hunk of cheese, just bite into it, like it's an apple.
But I found a driver, and that's a start
Hej igen!
Man stöter på patrull i bland när det gäller det här med bloggandet. Påfallande ofta formeras den patrullen av en själv. I synnerhet brukar det handla om att man (eller "jag" kanske det heter) har tänkt ut vad nästa inlägg ska handla om, men att denna idé kräver en viss aktivitet innan den kan bloggföras med gott resultat. Om man då är halvfigursaktig nog att skjuta på denna aktivitet brukar det vara synnerligen svårt att komma på en ny idé att skriva om så länge. Och så skrivs det ingenting alls och ens älskade publik får ägna några dygn för mycket åt att stirra på en och samma bild från "Who Wants to Be a Millionaire?" i stället.
I alla fall.
Jag har ett tag tänkt inleda en blogganteckning så här:
"Hej igen!
Jag har ägnat de senaste dagarna åt att arbeta mig genom 'Brideshead Revisited' ('En Förlorad Värld' på svenska) igen efter att jag laddat ner samtliga elva avsnitt på min vackra laptop."
Skulle jag inleda det här inlägget på det viset så skulle jag tyvärr ljuga. Jag har i stället de senaste dagarna varit alldeles för upptagen med oväsentligheter som att läsa Nick Hornby, lyssna på "Sommar" i P1, fika, vara full, socialisera, söka jobb, trycka F5 på http://detvaintejagdetvasossarna.blogg.se/ , vinna på X-box och äta flingor. Och nu sitter jag i den friska kvällsluften på mina föräldrars altan medan jag lyssnar på Beatles och tittar när min katt, likt Martin i "Expedition L", försöker slå världsrekord i antal sovna timmar i sträck.
Jag hade tänkt skriva lite om allt det "Brideshead Revisited" väcker till liv inom en. Lite om att det är den ultimata anglofilporren, lite om likheterna med "Ben & Gunnar - En liten film om manlig vänskap", lite om att serien är så sprängfylld med snygga kläder att man börjar misstänka att Andres Lokko ska dyka upp i en Waldo-artad cameoroll någonstans där mitt i, lite om den något motsägelsefulla längtan efter dammiga, engelska universitetsbyggnader (en motsägelsefull längtan som fungerar som en ganska perfekt symbolbild för hela ens anglofili) och lite om det vackra som kan finnas i en gudatro, om man bara gräver några decimeter, förbi det dömmande och når in till biten som föder hopp och ger en mening.
Men varför skriva om det här? Titta själva i stället. Hela serien finns för några hundralappar på närmaste välsorterade internetbutik.
Dessutom mår jag nog bara bra av att skära ned på mitt brittiska frossande en aning. Min anglofili är redan ett så välväxt monster att jag för mitt eget välbefinnande gör bäst i att det svälta det emellanåt. Av samma skäl avbröt och ajournerade jag mötet nyligen efter att jag sett de första 20 minuterna av "Brighton Rock", då det redan visats rasande vackra bilder på The Laines (jag förväntade mig för en stund att min djupt älskade vän Hanna skulle dyka upp, på väg till Costa för att jobba) och, naturligtvis, piren. Jag fruktade överdosering.
Brighton och England är, tillsammans med VM i fotboll 1994 och SM i hockey 1997, mitt Vietnam, mitt Woodstock, mitt Springsteen -85, mitt Toto -79, min månlandning och mitt "I have a dream"-tal. Det är inte något som jag någonsin kommer få en hälsosam relation till, eller så är det just det som gör relationen mer hälsosam än alla andra.
Mats Olsson brukar med jämna mellanrum skriva krönikor om hur mycket han saknar New York (övriga krönikor brukar handla om att han faktiskt är i New York). Andres Lokko skrev så mycket om sin förälskelse till London att han till slut, förra året, flyttade dit och numera skriver han sina texter om Gorkys Zygotic Mynci från sin bostad i Notting Hill (och när han inte gör det så ligger det svinet med Lisa Millberg). Filip Hammar brukar med jämna mellanrum återkomma till sin brinnande önskan att någon gång få duscha med Martin Dahlin. Jag är alltså inte ensam om mina återfall, men gör nog ändå bäst i att åtminstone trycka tillbaka dem en aning.
PUSS!
/Harry Koch
Fotnoter about hard facts
Who Wants to Be a Millionaire? - Brittisk motsvarigheten till Wallraff-programmen "Vem Vill Bli Konstnär?", "Vem Vill Bli Körsnär?" och "Vem Vill Bli Tandläkare?".
Nick Hornby - På tal om anglofili, ja.
Anglofili - Det ligger på den nivån att när man i vinjetten till "The Office" ser en bil på en specifikt grå dag köra genom en rondell så fylls jag av en distinkt saknad när jag ser den fula, tråkiga trafikskylten där det står "Slough Trading Estate" bara för att, ja, inte vet jag, för att det inte blir mer brittiskt än där och då.
Waldo - "Maybe I should read something.. Do you have any of those "Where is Waldo?" books or something from the vampire's point of view?" som Otto Man skulle sagt.
Brighton - The proud parent of Steve Ovett.
Hanna - Allas våran LINKAN!
Costa - Eller "stället med chokladmuffins" som Zlatanna kanske skulle säga.
Mats Olsson - Gillar att slå små barn på huvudet med en pinne, enligt uppgifter till Spermaharen.
Martin Dahlin - "Martin Dahlin, fotbollsspelaren" som min själsfrände Alban Nwapa en gång sa under en rättegång.
Man stöter på patrull i bland när det gäller det här med bloggandet. Påfallande ofta formeras den patrullen av en själv. I synnerhet brukar det handla om att man (eller "jag" kanske det heter) har tänkt ut vad nästa inlägg ska handla om, men att denna idé kräver en viss aktivitet innan den kan bloggföras med gott resultat. Om man då är halvfigursaktig nog att skjuta på denna aktivitet brukar det vara synnerligen svårt att komma på en ny idé att skriva om så länge. Och så skrivs det ingenting alls och ens älskade publik får ägna några dygn för mycket åt att stirra på en och samma bild från "Who Wants to Be a Millionaire?" i stället.
I alla fall.
Jag har ett tag tänkt inleda en blogganteckning så här:
"Hej igen!
Jag har ägnat de senaste dagarna åt att arbeta mig genom 'Brideshead Revisited' ('En Förlorad Värld' på svenska) igen efter att jag laddat ner samtliga elva avsnitt på min vackra laptop."
Skulle jag inleda det här inlägget på det viset så skulle jag tyvärr ljuga. Jag har i stället de senaste dagarna varit alldeles för upptagen med oväsentligheter som att läsa Nick Hornby, lyssna på "Sommar" i P1, fika, vara full, socialisera, söka jobb, trycka F5 på http://detvaintejagdetvasossarna.blogg.se/ , vinna på X-box och äta flingor. Och nu sitter jag i den friska kvällsluften på mina föräldrars altan medan jag lyssnar på Beatles och tittar när min katt, likt Martin i "Expedition L", försöker slå världsrekord i antal sovna timmar i sträck.
Jag hade tänkt skriva lite om allt det "Brideshead Revisited" väcker till liv inom en. Lite om att det är den ultimata anglofilporren, lite om likheterna med "Ben & Gunnar - En liten film om manlig vänskap", lite om att serien är så sprängfylld med snygga kläder att man börjar misstänka att Andres Lokko ska dyka upp i en Waldo-artad cameoroll någonstans där mitt i, lite om den något motsägelsefulla längtan efter dammiga, engelska universitetsbyggnader (en motsägelsefull längtan som fungerar som en ganska perfekt symbolbild för hela ens anglofili) och lite om det vackra som kan finnas i en gudatro, om man bara gräver några decimeter, förbi det dömmande och når in till biten som föder hopp och ger en mening.
Men varför skriva om det här? Titta själva i stället. Hela serien finns för några hundralappar på närmaste välsorterade internetbutik.
Dessutom mår jag nog bara bra av att skära ned på mitt brittiska frossande en aning. Min anglofili är redan ett så välväxt monster att jag för mitt eget välbefinnande gör bäst i att det svälta det emellanåt. Av samma skäl avbröt och ajournerade jag mötet nyligen efter att jag sett de första 20 minuterna av "Brighton Rock", då det redan visats rasande vackra bilder på The Laines (jag förväntade mig för en stund att min djupt älskade vän Hanna skulle dyka upp, på väg till Costa för att jobba) och, naturligtvis, piren. Jag fruktade överdosering.
Brighton och England är, tillsammans med VM i fotboll 1994 och SM i hockey 1997, mitt Vietnam, mitt Woodstock, mitt Springsteen -85, mitt Toto -79, min månlandning och mitt "I have a dream"-tal. Det är inte något som jag någonsin kommer få en hälsosam relation till, eller så är det just det som gör relationen mer hälsosam än alla andra.
Mats Olsson brukar med jämna mellanrum skriva krönikor om hur mycket han saknar New York (övriga krönikor brukar handla om att han faktiskt är i New York). Andres Lokko skrev så mycket om sin förälskelse till London att han till slut, förra året, flyttade dit och numera skriver han sina texter om Gorkys Zygotic Mynci från sin bostad i Notting Hill (och när han inte gör det så ligger det svinet med Lisa Millberg). Filip Hammar brukar med jämna mellanrum återkomma till sin brinnande önskan att någon gång få duscha med Martin Dahlin. Jag är alltså inte ensam om mina återfall, men gör nog ändå bäst i att åtminstone trycka tillbaka dem en aning.
PUSS!
/Harry Koch
Fotnoter about hard facts
Who Wants to Be a Millionaire? - Brittisk motsvarigheten till Wallraff-programmen "Vem Vill Bli Konstnär?", "Vem Vill Bli Körsnär?" och "Vem Vill Bli Tandläkare?".
Nick Hornby - På tal om anglofili, ja.
Anglofili - Det ligger på den nivån att när man i vinjetten till "The Office" ser en bil på en specifikt grå dag köra genom en rondell så fylls jag av en distinkt saknad när jag ser den fula, tråkiga trafikskylten där det står "Slough Trading Estate" bara för att, ja, inte vet jag, för att det inte blir mer brittiskt än där och då.
Waldo - "Maybe I should read something.. Do you have any of those "Where is Waldo?" books or something from the vampire's point of view?" som Otto Man skulle sagt.
Brighton - The proud parent of Steve Ovett.
Hanna - Allas våran LINKAN!
Costa - Eller "stället med chokladmuffins" som Zlatanna kanske skulle säga.
Mats Olsson - Gillar att slå små barn på huvudet med en pinne, enligt uppgifter till Spermaharen.
Martin Dahlin - "Martin Dahlin, fotbollsspelaren" som min själsfrände Alban Nwapa en gång sa under en rättegång.
